Anna själv tredje

Anna själv tredje, målning av Leonardo da Vinci (cirka 1510). Louvren, Paris.

Anna själv tredje (tyska Anna selbdritt, av selb-, själv, dritt, den tredje) är en vanlig gestaltning av Jungfru Marias moder Anna, där hon återges med Maria och Jesusbarnet i en gemensam bild. I konsten framställs den heliga familjen med olika attribut. Marias moder Anna framställs oftast som en matrona med attributen bok, det vill säga Gamla Testamentet, en korg och en liten vit hund. Jesu moder Maria framställs med blå mantel över en röd klänning med attributen lilja, månskära och stjärnekrona. Jesusbarnets attribut är en jordglob med kors.

Kulten kring Anna själv tredje

Sankta Anna var enligt det apokryfiska Jakobs protevangelium namngiven som Marias moder. Kejsar Justinianus I byggde ca 550 en kyrka till hennes ära i Konstantinopel. Under Karl den stores tid verkar kulten av Anna ha kommit till Västeuropa. Många kyrkor vigdes då till henne. Påven Leo III lät måla Anna och hennes man Joakims historia på väggarna i kyrkan S:t Paolo utanför Rom. I slutet av 1400-talet^[1] blev Anna mycket populär. Humanister som abbot Johannes Trithemius diktade verser till henne. Konrad Celtes riktade ofta sina böner till henne och Eobanus Hessus lyckades med konststycket att ge ut hennes brev till Joakim. Man menade också att hon måste ha varit gift tre gånger eftersom hon var mor till alla tre Mariorna som omtalas i Nya Testamentet. Kulten av Anna var omfattande under senmedeltiden. Kejsar Max upptogs till exempel 1496 i Annabrödernas sällskap. Martin Luther lovade den 2 juli 1505 att gå i kloster efter att ha anropat helgonet. 1523 skrev han dock att ”S:ta Anna var min avgud”.

Påven Gregorius XIII påbjöd 1584 att det varje år den 26 juli över hela kristenheten skulle hållas en dubbelmässa till hennes ära. Hennes högtidsdag inföll dock under medeltiden den 9 december. 1425 blev hennes helgondag allmän i danska kyrkor.

Motivet av Anna med dottern Jungfru Maria och Jesus användes ofta av dåtida konstnärer som Lucas Cranach, Albrecht Dürer, Leonardo da Vinci och Andrea del Sarto.

Begreppet "själv tredje" åsyftar en huvudperson som ingår i en grupp vars totala antal nämns. S:t Anna-motivet har alltså tre personer med Anna själv som huvudperson. Detta begrepp var ofta förekommande under medeltiden. Som ett exempel på begreppet kan nämnas Malmös senmedeltida räkenskapsbok där "Rasmus timmerman själv andra" omtalas, det vill säga Rasmus och att han hade med sig en medhjälpare.