Hoof, Jacob Otto

Jacob Otto Hoof, född 22 oktober 1768 i Lida i Sätila församling, död 10 januari 1839 i Holsljunga församling, var en svensk präst och väckelsepräst. Rörelsen han startade kallas hoofianism och är en inomkyrklig väckelserörelse.

Biografi

Jacob Otto Hoof var son till fältväbeln Abraham Hoof och Anna Håkansdotter.

Hoof blev prästvigd 1795 i Lund och blev magister på en avhandling om kantianismens ursprung vid universitetet i Greifswald år 1799. Till en början ägnade han sig åt ett vidlyftigt sällskapsliv med storbönder och gårdfarihandlande, vilket präglades av dryckenskap och kortspel och försvagade hans ekonomi och hälsa. Anmärkningar mot Hoof för försummelse av tjänsten riktades 1806 till domkapitlet.

Efter att ha genomgått en frälsning 1808 blev han annorlunda och gick till verket med stor nit och blev vida omtalad som väckelsepredikant. Han höll söndagspredikningar på 2-3 timmar, ofta tv gånger varje söndag. Han höll väckelsemöten till vilka folk vallfärdade långväga ifrån. Det uppstod klagomål att kvinnor försummade sina hushållssysslor för mötena. Han samlade kring sig den så kallade hoofianska sekten, som utmärkte sig genom medlemmarnas asketiska livsföring. Rörelsen fick namnet hoofianismen. Dess inflytande sträckte sig till Halland, Västergötland och Småland. Flera av hans anhängare antecknade hans predikningar som finns verifierade och utgivna.

År 1821 blev han ordinarie komminister i Svenljunga i Göteborgs stift efter att ha vikarierat på tjänsten i nära två decennier. Han var en känd väckelsepredikant i den lagiska pietismens anda, dock med inslag av herrnhutismens blod- och sårteologi och ett om katolsk mysticism påminnande försakelsekrav. Riktningen hyllade sträng söndagshelgd, enkelhet i klädedräkt och dylikt och leddes av allmogemän, som höll konventiklar, dock utan separation från Svenska kyrkan. Hoofianismen undanträngdes i stort sett av schartauanismen och nyevangelismen, men hans inflytande i Växjö stift var mer långvarigt än i hemstiftet, Göteborg.

Hoof var bosatt i Floghult i Holsljunga, ett av hustruns hemman. Dit vandrade folk långväga ifrån, för att höra förkunnelsen från hans så kallade prediko-sten, nu räknad som en av traktens sevärdheter. På Holsljunga kyrkogård finns hans grav under en liggande sten av ansenlig storlek.

Bibliografi

• Högmässo-Predikningar öfwer de årliga Sön- och högtidsdagars Evangelier hållne af Magister Jacob Otto Hoof, vice Pastor och Komminister i Swenljunga församling i Götheborgs stift, Ny upplaga, N M Lindh, Örebro, 1859 publicerad av brorsonen Carl August Hoof, 1843. 1859 års upplaga finns i museet

Se även

• Hoof, Dissertatio philosophica de progenie Kantianismi in philosophia Fich-tiana lucide manifestata. [Akad avh, resp A J Lundquist.] Gryphiae [1799]. 4:o. 15 s.
• Erik Jakob Ekman, Den inre missionens historia, 1 (1921), s 168—173
• K Elmgren, I de hoofianska bygderna Kind o Mark (1917)
• D Fehrman, G F af Wingård såsom biskop öfver Gbgs stift, 1 (LUÅ, N F, avd 1, bd 3: 5, 1908); Gbgs hm;
• H D Hallbäck, J O H o hoofianismen (KÅ 1914—15) o där anf litt; K-Å Henningson, JOH som predikant (KÅ 1945);
• H Hägglund, Henric Schartau (1924)
• N Johansson, J O H o hoofianismen (1942)
• Emil Liedgren, Neologien, romantiken, uppvaknandet 1809—1823 (Sv kyrkans hist, 6 : 2, 1946)
• K Linge, Tre andliga vägröjare (1954)
• S J Meuller, Liktal öfver ...JOH ... 24 jan 1839 (1864)
• G Nelson, Den väst-sv kristendomstypen, 1 (1933)
• A Norberg, Den kyrkliga väckelsen i Skara stift under förra hälften av 1800-talet (1939)
• T Peterson, En kärnkristen (1922)
• S Plith, Kyrkoliv o väckelse (1959)
• C W Skarstedt, Ett hundra åra minne af västgötapredikanten mag J O H:s lif o verksamhet

Källor

• Karl Åke Henningsson, "Jacob Otto Hoof som predikant. En homiletisk studie." Kyrkohistorisk årsskrift 45 (1945).
• Christer Winberg, Hur Västsverige blev västsvenskt. Göteborg 2000
• Jacob Otto Hoof, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olle Hellström), hämtad 2022-10-07.