Hovkapell

Hovkapell

kallades en orkester (ett musikkapell) i kunglig eller furstlig tjänst. Hovkapellet leddes av en hovkapellmästare.

Dessa ensembler spelade en avgörande roll för all konstnärlig, icke-kyrklig musikutveckling i Europa från 1400-talet och framåt. Kungliga Svenska Hovkapellet finns omnämnt i hovstaten (kungens räkenskaper) redan under Gustav Wasas tid, 1526. Då bestod orkestern av blåsare och pukslagare men har sedan utökats. Sålunda utökade Erik XIV med violinister till 27. Gustav II Adolf utökade på 1610-talet till 45 musiker och efter sitt bröllop 1620 anställde han Lübeckaren Andreas Düben d. ä. som den nyinrättade positionen hovkapellmästare. Under 1640- och 1650-talet blomstrade hovkapellet under drottning Kristina, men efter hennes abdikation 1654 minskade aktiviteten tydligt. Under Fredrik I:s tid, 1731 påbörjades en ny blomstringstid som fullt blommade ut då Gustav III grundade operan 1773. Hovkapellet blev då operans ordinarie orkester, vilket den är ån idag. Haeffner engagerades tidigt i operan och hovkapellet och var bitr, stf och förste hovkapellmästare fram till 1806 då operan stängdes av Gustav IV Adolf.

Först 1938 utökades antalet musiker från ca 50 och i dagsläget finns 105 musiker i hovkapellet.