Blumhardt, Johann Christoph
Johann Christoph Blumhardt, född den 16 juli 1805, död den 25 februari 1880, var en tysk luthersk präst som anslöt sig till Pietismen.
Blumhardt var brorson till Christian Gottlieb Blumhardt och far till Christoph Blumhardt.
Blumhardt fick 1838 prästtjänst i Möttlingen nära Calw i Württemberg, och kom under sin själasörjarverksamhet där i kontakt med en flicka, Gottliebin Dittus, som led av hysteri med häftiga utbrott och som tilfrisknade under Blumhardts behandling. Blumhardt skrev en bok 1850, benämnd Blumhardt's Battle, om flickans besatthet av demoner.
Detta blev utgångspunkt för en väckelse med fortsatta troshelbrägdagörelser. Då Blumhardt motarbetades på flera sätt, bland annat från kyrkan, flyttade han 1852 sin verksamhet till Bad Boll, där en mängd sjuka samlades. Det var dock inte Blumhardts mening, att Bad Boll bara skulle vare en anstalt för troshelbrägdagörelse utan även ett centrum för Guds rikes förverkligande på jorden.
Utmärkande för Blumhardts förkunnelse var nämligen hans förkunnelse om Guds rike som något som skall förverkligas på jorden, i det att Gud skulle ta hela tillvaron och mänskligheten i sin tjänst. För detta gudsrikes förverkligande behövdes en "utvald församling" genom syndernas förlåtelse beklädd med den från Kristus utgående kraft, som gjorde dess medlemmar skickade att vara Guds medarbetare i att grunda gudsriket på jorden. Botandet av sjuka var för Blumhardt ett utslag av denna hela livet omgestaltande gudsrikeskraft.
Blumhardt skildras som en samlad, behärskad person utan varje inslag av extas eller svärmeri. Han var universalist, trodde på allas slutliga frälsning.
Biografier
- Friedrich Zuendel: Pastor Johann Christoph Blumhardt: An Account of His Life (Cascade Books/Plough Publishing House 2010).
- Dieter Ising: Johann Christoph Blumhardt, Life and Work (Wipf and Stock 2009) ger en historisk och teologisk bakgrund för en modern värdering av Blumhardt.
Källor
- Svensk uppslagsbok, Malmö 1939.
- Engelska Wikipedia