Orgelpipor

Det finns två huvudtyper av 'orgelpipor i en piporgel:

• labialpipor, där luftströmmen bryts av en läpp. Tonhöjden bestäms av pipans längd. Den stäms genom förlängning/förkortning. De kan vara öppna eller täckta, gedackter och tonhöjden anges i fot. Tonen C alstras i en pipa av ca 8 fots längd (2,63 m). Gedacktpipor är ungefär hälften så långa som öppna, men det är tonhöjden, inte den fysiska längden, som ger namnet.

• tungpipor som har en svängande metalltunga, där tonhöjden bestäms av tungans storlek. Överdelen av en tungpipa kalla uppsats. Det är denna som ger pipan dess övertoner och klangfärg. De stäms genom förkortning/förlängning av den vibrerande delen.

En uppsättning pipor med enhetlig klangfärg i olika toner kallar stämma eller register. Det finns pipor med annan funktion är en ren ton.

Alikvotstämmor, är stämmor som förstärker grundtonen genom att ljuda i dess övertoner, vanligen ters eller kvint, men även septim eller non-förhållande förkommer.

Mixturer är också förstärkare till grundtonen och stämda i olika övertoner. Flera pipor ljuder alltså samtidigt på en tangenttryckning.

Källor

• Bonniers Musiklexikon, 2003