Württembergpietism
Württembergpietismen är en inomkyrklig, sydtysk gren av pietismen. Den företräddes främst av teologen Magnus Friedrich Roos (1727–1803) och Johann Albrecht Bengel. Andra framstående företrädare var Christian August Crusius, Friedrich Christoph Oetinger med flera. Under 1800-talet teologiskt vidareutvecklad av Johann Tobias Beck. Württembergpietismen var förankrad i Bibeln, som av Bengel tolkades både exegetiskt och spekulativt; enligt hans beräkningar skulle t.ex. Kristus komma tillbaka 1836.
Rörelsen tog socialt och politiskt ansvar och var väl integrerad i den lutherska folkkyrkan. Den praktiserade böne- och bibelstudiemöten, s.k. Stunden ('timmar'), och tog aktiv del i den yttre missionen. I Württemberg präglar den alltjämt det lutherska kyrkolivet.
I Sverige
I Sverige har Württembergpietismen haft inflytande inte minst genom Magnus Friedrich Roos, som bl.a. via schartauanismen blev en av de mest lästa uppbyggelseförfattarna.
Henric Schartau uppskattade mycket Württenbergpietismens tankar.