Siri Johansson föddes 1925, som det åttonde och sista barnet till Elin och Karl-Erik Johansson i Östra Skogstorp nr 2. Fram till 1977 bodde hon i Östra Skogstorp, nr 3, då hon en dag bar hem matleveransen som kommit ner till byn, knappa två km bort, och insåg att "nej, inte en vinter till att jag har det så här".

Hon tog med sin bror och flyttade in i en tvårummare på Hagaberg i Lindesberg. Där bor hon nu ensam sedan brodern dog efter elva år, 1989. Året därpå gick Siri i pension efter 25 år i hemtjänsten och hann precis bli avtackad med en tavla hon fått välja ut själv. Diplomet sitter något gulnat på väggen och kommundirektörens namnteckning har försvunnit efter sjutton år.

Vi möts, Siri och jag, en regnig och blåsig dag i december 2007, precis före första advent. Två timmar tänkte jag att vi nog skulle ha att prata om Bäckegruvan. Det tog fem! Men då hade vi hunnit skratta gott en hel del, förundrats och grunnat på hur i jösse namn klarade man av att leva under såna omständigheter förr. Fast vi började med kaffe och kakor och efter några timmar kom även en specialbeställd smörgåstårta fram. Jag som sagt att: "gör dig inget besvär för min skull, men en slät kopp kaffe på lördagseftermiddagen kan nog göra gott". Så fick jag lära mig knepet att få saftiga bullar: "En ska väl inte stampa in för mycket mjöl i bullarna förstås..."

Två dagar i veckan arbetar hon frivilligt med att stryka kläder på Erikshjälpen. "Stryka kan jag gärna göra, men se annat vill jag nog inte hålla på med", säger hon. En dag i veckan är hon på Café lyktan och arbetar. Men de dagarna måste hon gå hela vägen ner på stan. Det är inte så lätt när det blir vinter och halt. Men till Erikshjälpen blir hon skjutsad. Siri har aldrig haft körkort.

Siri fyller 82 år på juldagen 2007. Hon fick höra att en sån dag att födas på var minsann inte populärt hos storebror. Han fick ju inte gå på söndagsskolfesten när mor låg i barnsäng. Äldsta systern Märta som blivit 16 år kunde inte bli med honom fram till byn då hon behövde hjälpa till med andra sysslor. Men det blev lite råd även med den saken. Granntanterna kom över med eftermiddagskaffe i alla fall, så lite kaffekalas blev det allt i stugan och brodern nöjde sig därmed.

Siris mamma, Elin Karolina, föddes 1883 i Östra Skogstorp nr 2 (i kurvan). Hon dog 1970. Hon gifte sig med den fem år äldre Karl-Erik, som var född 1878 i Östra Skogstorp nr 1 (närmast byn). Av okänd anledning kallades huset "Klotens" och Karl fick därmed bli att kallas "Klot-Kalle". Han dog 1961. De bosatte sig i Östra Skogstorp nr 3 först (gården mellan nr 1 och 2) men övertog 1918 bondstället efter Elins föräldrar där den förstfödde, Karl, dog i Spanska sjukan ganska direkt och de tre sista barnen föddes småningom. Året efter andra världskrigets slut, 1946, flyttade de tillbaka till nr 3, Elin var då 63 år och Karl-Erik 68 år.

Elin födde på arton år åtta barn: 1907, 1909, 1911, 1914, 1916, 1919, 1922 och 1925.

Först kom Karl 1907, men han dog alltså redan som 11-åring och sju år innan Siri föddes.

Märta föddes 1909. Hon gifte sig med Conrad och fick sonen Stig 1930. Märta dog redan 56 år gammal i cancer, 1966.

Verner föddes 1911 och dog 1989 när han bodde med Siri i Lindesberg.

Axel föddes 1914 och flyttade med sin hustru Elsa till Grums.

Linnea föddes 1916 och flyttade med sin make Pontus till Nora men dog när de var bosatta i Rockhammar.

Rut föddes 1919 som första barn i Östra Skogstorp nr 2 (bondstället i kurvan). Rut bor i Nora.

Georg föddes 1922 och flyttade med sin hustru till Pellå i Tornedalen där han dog i februari 2007. Sen föddes alltså Siri juldagen 1925 som sista barn i skaran.

Östra Skogstorp nr 2 låg längst bort från byn och den plats där såväl Elin som Siri föddes.

Östra Skogstorp nr 3 låg som mellangård mellan nr 1 där Karl föddes och bondstället nr 3 som han skötte med Elin. På ålderns höst flyttade de tillbaka till nr 3, där de en gång börjat som makar och där de fem första barnen föddes.

Skogstorp nr 3, 1916, Karl, Far, Axel, Märta, Verner, Mor, Linnea. Klicka för större bilder.

Första klass i Nytorps skola

Klicka för större bild.
Ur Siris Fotoalbum. Hösten 1931. Längst fram från vänster: Klara Lilja, Britta Wikström, Gunborg Andersson, Siri Johansson, Inga-Britt Pettersson.
Andra raden Herbert Andersson (bror med Gunborg), SångmossErik, Stig Lindkvist (bodde i trean), George (Siris bror), David Karlsson (se även kort från kapellet 1926), Gunnar Lindkvist (bror med Stig), Harry Skytt, Ingvar Persson (från Gräsberget, mamman var syster med Conrad Mattson, sedermera svåger till Siri), Astrid Hultberg.
Bakre raden: Birgit Bokström (Sandbygget vid Haraldssjön, senare i Lilla Mosstorp), Henvy Skytt (böt nog namn till Gunvor senare), Eivor Lindkvist (syster till Stig i trean), Maria Utter, Lärarfrun Anni Henriksson och läraren Alvar Henriksson. Längst ut till höger Carl-Erik Lilja (bror med Klara).

Klicka för större bild.
Lärarfamiljen bodde i den nedre halvan av huset med två egna ingångar. På övervåningen var det gymnastiksal och familjens sovrum mitt emot varandra.

Längre tillbaka i tiden gick man i skola på den tomt som sedermera kapellet byggdes på 1914 (se församlingens minnesskrift från 1956). När det nya skolhuset i Nytorp byggdes är oklart men fram till 1930 fick man dispens från kravet om enskild ingång för skolläraren. Skolan hade ett stort geografiskt upptagningsområde, och inskrivning skedde bara vartannat år. Siri började som sexåring tillsammans med åttaåringar i en 1-2:a. Efter sex år var skolgången klar.

Siri minns än idag skollärarens ord vid det första skolkortet om att "nu var det minsann allvar", varpå hon tog honom på orden och anlade en så allvarlig min som tänkas kunde i sina unga år. Inte kunde man tro att en skollärare skämtar!

Till en början hade man smörgås och mjölk med sig, men från ett kort i Siris album med rubriken "Frukost hos Gerda" framgår att när hon gick i 3-4:an serverades skolbarnen gröt nere i Gerda Berggrens stuga mitt emot kapellet.

Från vänster: Gerda Berggren, Gunborg Andersson, Klara Lilja, Maria Utter, Eivor Lindkvist, Britta Wikström skymd, och Siri. Bakom från höger David Karlsson, Georg Johansson och Stig Lindkvist. 1934. Klicka för större bild.

Skolresa till Stockholm 1936. Från vänster skollärarens fru Henriksson, Aina Högberg, Siri, Ingabritt Pettersson (skymd), David Karlsson, Georg Johansson, Maria Utter (skymd), Klara Lilja (skymd), Gunvor Andersson, Henvy Skytt bakom, Britta Wikström.. Klicka för större bild.

När familjen bodde den första tiden i nr 3, mellangården, arbetade fadern i gruvan i Källfallet dit han gick till fots varje dag. Men när de kunde ta över bondstället i kurvan blev han bonde, körde med hästen i skogen och milade om vintern. Siri vet bestämt att man hade odlat lin längre tillbaka i Bäckegruvan, men från barnaåren minns hon bara moderns arbete med ullen vid spinnrocken. "Ska du te med stickningen igen" kunde far säga till mor när hon tog fram strumpstickorna. Men så blev det också strumpor som höll för arbete "i skog och moras".

Hur Elins vadmalstyg stampades är oklart, men hon sydde byxor av eget vadmalstyg. När Siri hittar ett gammalt lakan med handvirkad spets förundras vi storligen hur Elin utan elektricitet i huset över huvud taget kunde sammanfoga det hemvävda linnelakanet på mitten. Sömmen är dikt an, sida mot sida, utan överlappande fållkant och med stygn som knappt syns för blotta ögat.

Elin var duktig att väva och ryckte ut för att hjälpa grannfruar med uppsättning. Ända in i det sista lärde hon andra att väva. Men när det trilskades rejält en gång hos husmor i Lergropa (vid Botjärn) blev man tvungen att linda av varpen från vävstolen och breda ut varpflätan i hela sin längd på gräsmattan för att få rätsida på alla trådar. Den som någon gång handskats med en varpfläta inser att det är det absolut värsta tänkbara. Vi skrattar gott åt den fasansfulla händelsen Siri och jag, och hon pustar ut med "sucka mitt hjärta, men brist ej".

Siri vävde själv linnehanddukar i finaste gåsögon (då vill till att man håller reda på trampordningen!) men eftersom de var till moderns hem och linneförråd blev de försedda med hennes monogram, "EJ".

Alla flickorna fick ordentligt täckstickade lapptäcken som Elin gjort, men pojkarna fick andra saker i lappteknik. "Jag tror mor tänkte att deras fruar kunde nog sticka täcken själva."

I detta lilla bildformat kan man knappt se sömmen alls,
i kanten av pressvecket. Såväl lakanet som den virkade spetsen har Elin gjort. Klicka för större bild.

Siris linnehandduk vävd i gåsögon men med moderns monogram, Elin Johansson.
Klicka för större bild.

Jordkällaren var stor och rymlig "Det som inte blir i det ena, det blir i det andra" sa mor Elin om styckningen, som blev lite som den ville, men inget förfors även om styckningen kanske inte blev som den skulle. Köttet stektes eller kokades till konserveringen. Kor, höns och grisar gav det mesta av livets nödtorft till den stora familjen. När man småningom fick ström i huset och en frysbox var det lite svårt att bara stoppa ner maten i frysen. "Det kändes så tomt att inte ha något på hyllorna" säger Siri.

Varken skolläraren Alvar Henriksson eller handlaren Nisse Lilja hade bilar särskilt tidigt, men de och postbäraren Valdemar var först med telefoner i byn. Den som behövde telefonera fick bege sig till handlaren och följa med upp till huset (Pliggens) där telefonen fanns. Siri minns när de fick ström i byn och hemmavid, men inte årtalet.

Men det tog några veckor efter vårt första möte då jag fick höra att vatten och avlopp fick hon aldrig medans hon bodde i Bäckegruvan. "Slaskhinken stod i en skrubb i farstun" berättar hon då. Vintertid tvättade man bara det allra viktigaste inne i huset men annars var det bättre tvättmöjligheter i Östra Skogstorp nr 2. Där hade de en gryta för tvätten ståendes vid bäcken "Huhålet" och kunde skölja i rinnande vatten. När jag frågar om det inte blev kallt åt händerna svarar hon: "Fick en fråga efter det tror du?" och vi skrattar gott åt jämförelsen med nutida bekvämligheter.

Utöver Liljas handelsbod och skolan fanns Baptisternas Betania-kapell i byn. Siris mor och far var med i församlingen som många av grannarna. Kyrkan i Ramsberg var långväga bort, över milen, så det var inte undra på att man föredrog byns eget kapell.

Söndagsskolan deltog så gott som alla barn i, och de mer långväga kunde få ha söndagsskola en vardag istället för att slippa gå ytterligare en vända om söndagen.

När Siri började var det Karles Wikström som var söndagsskolläraren. Att han stavade sitt namn med Charles var en annan sak. Karles bodde i Lilla Bränntorp.

Vid 13 års ålder, 1939, döptes Siri och blev medlem i församlingen. Än idag är hon aktiv i Baptistkyrkan som gått samman med Missionsförsamlingen i Lindesberg under namnet Kristinakyrkan. Det förekommer än att hon bakar till församlingen och det är bara några år sen hon slutade ha uppdrag att sköta om dess blommor, städa och handla varor som behövdes.

Klicka för större bild.

Söndagsskolan i Betania Klicka för större bild.

Söndagsskolkort sannolikt från 1926, dvs samtida med församlingens 40-årsfirande sen bildandet i Oxgruvan 1886.

Charles Wikström, läraren till höger. Frida Berggren (syster till Gerda och evangelisten Hanna) till vänster.
Från vänster längst fram: Maria Utter (var född 1923 och ser ut att vara 3 år), Märta Lilja, Ruth Johansson ev, Ev Pliggnisse och en pojke som ev är Herbert Andersson, sen Ruth Berggren (som gifte sig Pettersson).
Bakom från höger troligen Petrus Wikström och Paul Wikström, i mitten Linnea Johansson (Siris syster). Långt ut till vänster Ruth Wikström, dotter till Charles.
Waldemar Berggren söndagskollärare, Fanny (Stora Bränntorpet), två okända, Linnea som bodde vid Johan Janssons (första huset när man kör in i byn, på vänster sida vägen numera) i övrigt okända.

Bröllop i Betania
Klicka för större bild.

Från vänster: Maj Sandell sjöng solo, Pastor Albert Eriksson, Lindgrens barn Stig och Ingemar från Lindesberg.

28 februari 1953
Klicka för större bild.

Fadern Karl, Brudpar med brudnäbben Ingegerd, Mor Elin. Raden bakom: Ev Astrids bror, Linnea, ev broderns fru, Astrid syster Marta och Linda Niemi, Tea Johansson (kusin till Georg), Elsa Larsson ("kusin" till Georg, uppvuxen hos faster Lina då modern dog när hon var liten och fadern åkte till Amerika.) Längst bak: Verner, Pontus (Linneas man), Siri, Axel, Agnes Westling (syster med Tea) och hennes make Evert.

Modern Elin, född Gustavsson, och fadern Karl.
Klicka för större bild.

Siri flyttade hemifrån och tjänade som piga hos den forna skollärarfamiljen Henriksson som flyttat till Stråssa. Klicka för större bild.

Siri flyttade med ner till Stråssa 1947.

Efter utbildning på Karlskoga praktiska läroverk, husmorskursen, arbetade hon på Brukshotellet i Skinnskatteberg. Klicka för större bild.

Siri, skolkort från Karlskoga Läroverk.

Föräldrarna som flyttat tillbaka till mellangården i Östra Skogstorp (nr 3) behövde allt mer hjälp. Till en början åkte både systern Rut och Siri fram och åter. Men när Siri var 26 år flyttade hon hem igen för gott. Verner var också kvar hemmavid och gick i arbete, mestadels ensam, på skogen.

Siri var inte sen att hjälpa till om hon blev tillfrågad. Men brodern Axel i Grums blev nog lite gramse när hon var med att plantera granvid födelsehemmet: "hur kan du plantera skog på åkrar som far din gått och plöji i?" Mest planterades "i vreten", som gammal åkermark kallades, eller på backslog, marker som hade slagits med lie utan plöjning.

Det fanns tankar att följa med Nytorps Hans och Stig när de åkte iväg för att övningsköra bil. Men det blev aldrig av, Siri blev utan körkort. Idag har till och med hushåll nere i Gammelbo som regel minst varsin bil.

Siri och Verner bodde kvar tillsammans i sju år i Östra Skogstorp nr 3 efter moderns död, tills Siri tog med sig Verner till tvårummaren på Hagaberg. "Verner fick ta sovrummet så han kunde få hållas med sitt och sina grejer i fred. Jag jobbade ju hela dagarna i hemtjänsten och det var skönt att inte behöva ställa till i rummet om dagarna, så jag sov i nya soffan i köket i elva år" berättar hon. Han var noga med att betala för sig, brodern. "Var gång han såg på TV att saker blivit dyrare, så månade han att jag skulle få så pengarna räckte till ordentligt varje månad."

"En var väl belåten med det en hade, och därmed jämt" säger Siri leende om livet i skogsbyn när vi skiljs åt.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Till fler bilder ur Siris liv (bildspel)

Till text och bilder om Ramsbergs Baptistförsamling, Bäckegruvan
Till bilder från byn, 2007
Till Tiiu Swans artikel om Bäckegruvans skola runt 1950
Till mailväxling om livet i och kring byn

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤