Sett från vänster till höger är det i hörnen löv från: Hägg, Oxel, Skogskornell uppe till vänster, till höger är det Brakved, Vårtbjörk, Sälg. Nere är det Glasbjörk, Syrén!, Vårtbjörk till vänster, och till höger är det Alm, Lönn och Hagtorn. I mittenringen är det medsols sett lättast att börja med Ek, Sälg, Gråal, Bok, Olvon, (?) och Asp.

Sen jag skrev en serie om våra svenska lövträd 1994 till vår lokaltidning så har jag närt en dröm om att väva en duk med löv i en cirkel på mitten.

Men det dröjde ända till sommaren 2001 innan jag hamnade i en damastvävstol på Billströmska folkhögskolan på Tjörn. Fast sen tog det ju hela kursen att lära mig förstå hur man gör mönster själv till damastvävning också förståss. Jag fick komma tillbaka en extra vecka när jag hade gjort om mönstret i datorn hemma så att det blev som jag ville ha det. Då gjorde jag också en med oxellöv och asplöv enbart.

Sommaren 2002 vävde jag en till, men i grönt. Den första gröna jag gjorde 2001 har jag givit bort. Sommaren 2003 blev det TVÅ vita som jag rent av är ännu mer förtjust i. Då gjorde jag också två tavlor med Harry Potter-motiv till flickorna.

Bilder från sommarvävkurserna:
Sommaren 2012 finns HÄR
Sommaren 2011 finns HÄR
Min damastutställning 2011, "10 års damast på Tyft", finns HÄR
Sommaren 2010 finns HÄR
Sommaren 2009 finns HÄR
Sommaren 2008 finns HÄR
Sommaren 2007 finns HÄR
Somrarna 2005 och 2006 orkade jag inte göra något för webben.
Somrarna 2003 och 2004 finns som websidor om du klickar HÄR

2004, blev det en dörrtavla till flickorna med deras namn och "mammas smultron och kantareller" (som egentligen är syrrans bilder), samt tre dukar - en sosseduk och en vardera till mina porsliner Sylvia och Blått Band.

Den här duken från 2005 är det svåraste jag vävt!

Klicka på bilden för större format.
Mamma kan skönja mönstret, trots svag syn.

...med mormorsmormorssängen från 1882 som förlaga...

Klicka på bilden för större format.

Tillbaka

Vävar sommaren 2007

Detalj av bården, 1,5 rapport.
Vävde 170 cm i nerklippt längd. Mätte krympningen från sträckt tillstånd över en natt och fann att 3% extra behövde vävas än önskad färdig okrympt längd.

Vävar sommaren 2008
Klicka på bilderna för större format.

Grytunderlägg i piasava och grillpinnar.

Vävar sommaren 2009
Klicka på bilderna för större format.

Bockens garner erbjöd bra kompensation för kvalitetsfelet som gav två färgskiftningar i en och samma linrulle. Läs mer vid den större bilden.

Vävar sommaren 2009
Klicka på bilderna för större format.

Gyllenblekt lin i merceriserad bomull till en duk i 90 x 90 cm blev det i den nyanlända damaststolen med 21 skaft (och 21 drag).

Här räknar jag i mönstret för att se vilka snören jag ska dra ner för att därmed lyfta varje enskild grupp av 5-tal trådar längst bak. Snörena skiljs åt i en egen sked högt upp i bakgrunden och är numrerade vid vart tionde.
I förgrunden dragutrustningen som kan åstadkomma ett liksidigt mönster över hela bredden.

Bilder från 2003

Gåva till Ramsbergs församling, överlämnad sommaren 2002.

Underlaget för väven var ett armeniskt stenkors som vår dåvarande kyrkoherde har broderad på sin korkåpa.

Med bilden på ett armeniskt stenkors som jag hittade på nätet (med hjälp av kyrkoherden) började mönsterkonstruktionen. Det var ett grannlaga arbete men till slut hade jag en bild i fyra punkters upplösning, vilket motsvarar vävens täthet och mönstermöjligheter.
Eftersom bilden skulle vara spegelvänt liksidig arbetade jag med halva bilden åt gången och kopierade sedan in en spegelvänd kopia.
Bilden sparades i bmp-format och importerades till ett dataprogram för mönstervävning (Weawepoint), sen var det "bara" att göra en hiskelig massa utskrifter av mönstret.

I gåvobrevet till församlingen står det:

Det armeniska stenkorset är vävt i damast med harneskutrustning sommaren 2001 vid Billströmska Folkhögskolan på Tjörn.

Inslaget är lingarn 16/1 och i varpen är det merceriserad bomull 16/2. Solvningen är gjord i tekniken för femskaftad satin. Tavlan tog 20 timmar att väva och ungefär det dubbla för att konstruera ett vävbart mönster.

Damast med harneskutrustning kan sägas motsvara ett ganska avancerat korsstygnsbroderi där varje parti om fem varptrådar (=2,5 mm i väven) ”lyfts” manuellt genom att trådar i en överliggande varpliknande anordning dras nedåt och fästs ovanför slagbommen. För var femte inslag plockas nästa mönsteromgång fram genom att rätt parti av femtal trådar lyfts eller sänks.

Som förlaga till mönstret har ett armeniskt stenkors enligt ovan använts och i dator omvandlats till ett vävbart mönster. De armeniska stenkorsen har ett förkristet ursprung. Armenien var den första nation att anta kristendomen redan år 300 e.Kr. Stenkorsen tog sin form under 800-talet och försågs ofta med historiska inskriptioner. De har ingen motsvarighet i den övriga kristna världen. Den oskrivna regeln att aldrig plagiera ett annat kors har bidragit till en otrolig mångfald i formgivningen och variationen. Valet av motiv grundar sig på att korset används på distriktprästen Martin Wikmans mässhake.

Gåvan överlämnas till Ramsbergs Församling i samband med kyrkfesten sommaren 2002. Gåvan skall förbli i församlingens egendom under förvaltning av dess kyrkvärdar och kyrkoråd.

Maria (Ströman) Lagerman från 2009, Gammelbo

Tvättråd. Lin tål 60 grader, men inte centrifugering och bör manglas för bästa lyster.

• Att besöka - utflyktstips:
  
• Hälsingegårdar har en intressant sida av antikvarie Ann-Marie Björk från Länsmuseet Gävleborg om textilierna från 1600-talet och framåt i Hälsingland. Massor av gårdar att besöka också.
• Sillegården i Värmlands Fryksdalen med Ida Sahlströms alster utställa sommartid och för bokade grupper är ju bara ett måste för den som passerar!
• Bergdala Spinnhus i Hovmantorp med busspännande vadmalsäventyr!
• Stina Wallgrens Vävbod med massor av finfin finnväv!
• Därtill Klässbol, Ekelundshuset (Horred), Dahlåkra damast ...

• Sommarkurs på folkhögskola (modern husmorssemester) - Billströmska på Tjörn
• Endagarskurs i uppsättning av damast - Myrehed i Sunne
• Öppen vävstuga - Vävstugan i Tingsryd
• Med Frankrike i sikte - kurs hos Eva Lagercrantz och Franska Freja

Väv 08

Ryatekniken kan användas för såväl stora som små vävar visar Susanne Harrysson, hemslöjdskonsulent för Västra Götaland. Elisabet Janssons ryakragar i bakgrunden. (Klicka för större bild)

Elisabet Janssons glesryor till dekorativa kragar studeras av Emmelina Borgkvist från Helsingborg. (Klicka för större bild)
Publicerad i NA/Bergslagsposten

Ryans återkomst tydlig på vävmässa

[LEKSAND] Allt från loppisfynd till Märta Måås Fjetterströms anrika jeansrya från 1934 presenterades på årets vävmässa i Leksand. Örebro län representerades hos hemslöjdskonsulenterna med en ryaväv för dekorativa kragar framtagen av Elisabet Jansson från Rockhammar utanför Lindesberg.

Leksand fullkomligt invaderades av kvinnor i dagarna tre när Svenska Vävrådet åter arrangerade en vävmässa med utställningar, utflykter och kommersiella utställare.
- Det är samma fantastiska tryck som i Karlstad för tre år sedan, säger Kerstin Askert från Svenska Vävrådet. Nyheter för året är att vi arbetat mer med det som är ren utställningsverksamhet.
- Ryan är på återkomst, berättar hon apropå alla konstfärdiga ryaverk som finns utställda.

Glesrya
Hemslöjdskonsulterna berättar att det nyväckta intresset för ryor inleddes med det gemensamma arbetet som startade på 90-talet i bland annat Örebro län med en vandringsutställning, "Nock, ragg, rya", som vid det här laget gått genom de flesta länen i Sverige. Elisabet Janssons vävnota utgår från den traditionella närkingska glesryan.
Redan i entrén dyker Ingalill Lamme och Viola Andersson från Ramsberg upp. De har kommit med en busslast vävare från Lindesbergs församling och efter en hel dag bland montrarna pustar man av alla intryck.
- Här finns sånt som en annan aldrig skulle komma på att väva, men massor av praktiska tips och knep att ta med hem till vävgruppen, berättar dom.
- Det är för att få impulser, inspiration och möta färgprakten som jag är på min fjärde vävmässa berättar Lena Karlsson från Närkes kil när vi möts framför Elisabet Janssons ryakrage.

Turism
Hallands hemslöjdskonsulent Marita Jönsson berättar att Nuteks rapport "Hemslöjden som näringsgren" som presenterades för regeringen i höst spådde en ganska god framtid för det 1000-tal slöjdare som lever på sitt slöjdande, men också att slöjd och turism behöver utveckla nya kontaktvägar för att dra mer nytta av varandra.

Texten ovan ublicerad i en kortad och redigerad version i Bergslagspostens pappersutgåva den 16 sept 2008.
Texten nedan fanns inte plats för:

Köpetyger
Västmanlands konsulent Anna Karin Reimerson är noga med att poängtera att de vävar som representerar Västmanland egentligen är ganska udda.
- Bergsfolket ville nog hålla sig lite förmer och utvecklade aldrig en tradition eller vävkultur som andra bygder. Köpetyger stod högre i kurs än hemvävt.
- Vävarna som finns med här är mer ett utslag av en ganska isolerad tradition från just Västerfärnebo, berättar hon.

Enkelheten
Jämsides med konstfärdiga vävar av smala krusade näverflisor inslagna med blompinnar visas det mer vardagliga enkla vävandet upp. Just enkelheten framhålls, både hos hemslöjdskonsulenterna som ställer ut med temat "Enkelt att väva" och hos garnförsäljaren Holma Helsingland som storslaget lanserar "Väv vackert - Väv enkelt".

Skrud
Kvällen avslutas med en fullsatt kyrka i Leksand då "Kyrkoåret i dräkt, skrud och koral" presenteras av riksantikvarieämbetets Margareta Ridderstedt med hjälp av Leksands kyrkokör, präster och sockenbor. 600 programblad tog slut i ett huj och det medverkande brudparet fick se många fotoblixtar efteråt.

Margareta Ridderstedt berättade om de liturgiska färgerna i kyrkans textilier och vilka olika sockendräkter och förkläden som användes vid olika helgdagar. Koralerna framfördes i melodier från Dalarna och psalmsången påbjöds att framföras "till skiftes" då man följde den mer än 300-åriga traditionen att män och kvinnor växelvis sjunger olika verser.
Text och foto: Maria Ströman (Lagerman sen 2009)

Elisabet Jansson från Rockhammar har vävt en ny rya utifrån det ryatäcke som ingick i en vävutställning 1922 i Karlstad. Klicka för större bild.

Nina von Engeströms vävbok från 1896 spred vävkonsten från Örebro i stora upplagor över riket, nu som efterlängtat nytryck i facsimile. Se presentationen här.

Den här bilden togs inte med: En åttaskaftad vävstol med kontramarsch som ryms även i en lägenhet. Klicka för större bild.

- Det finns mycket begagnade vävstolar i omlopp och antalet kurser har minskat drastiskt så det är en liten marknad som köper nya vävstolar, berättar vävstolsfabriken Öxabäcks förre VD Gerhard Kristiansson på Vävmässan i Karlstad.

Att döma av tillströmningen på Svenska Vävrådets vävmässa i Karlstad kan man lätt få ett annat intryck. För det var gott om trängsel mest hela tiden.

Elisabet Jansson från Rockhammar, Lindesberg, befann sig i Sunne för att presentera ett av de utflyktsmål som ingick i vävmässans traditionsenliga utflyktsprogram. Hon har deltagit i produktionen av vandringsutställningen "Nock, ragg och rya", och berättade om de alster som förevisades och ryans historik genom tiderna.

Att ryan i huvudsak förknippas med en golvmatta är en ganska senkommen företeelse.

Ryatäcke i sängen
Elisabet Jansson berättade om dokument från 1300-talet som omtalar nunnornas rättigheter att ha tillgång till ryatäcke i sängen. Sängtäcke var det användningsområde ryan hade ända tills Svensk Hemslöjd vid förra seklets början tog sig an produktutveckling av ryans teknik och lanserade ryamattor för golven 1917. När heltäckningsmattorna gjorde sitt intåg försvann ryan nästan spårlöst. En helt ny design och gamla rekonstruktioner lanseras nu via hemslöjdskonsulenterna och på textilutbildningar i mest hela landet, med en koncentration på det som kallas "ryalänen": Örebro, Uppland, Stockholm, Kalmar och Västra Götaland.

Genomgående för hela vävmässan fanns de två parallella sidorna av textilkonsten företrädda, den mer konstnärliga designen och bruksvävandet. Nya material hos utställarna rönte stort intresse samtidigt som de traditionella råvarorna lin, cottolin, bomull och trasor är bruksvävarnas förbrukningsvaror och en och annan kommentar kunde höras om de till synes "märkliga alster" som förevisades.

Produktutveckling
Trots att hobbyvävningen avtagit på grund av det minskade antalet studiecirklar i ämnet pågår en ständig produktutveckling av utrustningen. På mässan kunde besökarna bekanta sig med ett enkelt verktyg som underlättar den del av förberedelserna för vävningen då trådarna ska trädas genom vävskeden.

För vävare som passerat nybörjarstadiet presenterades en liten hopfällbar vävstol med utrustning som medger stora variationer i vävningen vilka brukar innebära att stolen är en koloss att placera i hemmet: en liten hopfällbar åttaskaftade vävstol med kontramarch och pådragningsknekt.

För Örebro län är det glädjande att se att den gamla boken "Praktisk Vävbok - tillägnad den idoga Svenska kvinnan" av Nina von Engeström inför årets vävmässa åter givits ut i ny facsimileupplaga. Boken var på sin tid en storsäljare när den gavs ut i slutet av 1800-talet och blev tryckt i fem upplagor fram till 1913.

Nina von Engeström hade under många år vävskola i Örebro och det framgår av boken att första månadens kurs kostade 30 kronor 1899. Men det var också under en tid då Öxabäck har noteringar i sina räkenskaper att man sålt vävstolar för 7 kronor eller större stolar för 12 kronor. Idag räcker det inte ens för att inmundiga en kopp kaffe på en mässa.
Text och foto: Maria Ströman (Lagerman sen 2009)

Ordförklaringar:
Facsimile: Nytryck av gammal bok i ursprunglig form.
Åttaskaftad: Antal skaft och trampor i vävstolen, ju fler skaft ju större variationsmöjlighet i vävsättet
Kontramarsch: En anordning som underlättar trampningen och ökar varpens öppning (skäl) där inslaget förs in vid vävningen.
Pådragningsknekt: En anordning i vävstolen som möjliggör enklare pådragning av varpen i vävstolen.

Artikeln är min och har varit publicerad i Bergslagsposten
Tillbaka

Väv 02

Gunilla Dahlgren gjorde en jättefin illustration till Vävmässan - Väv 02.

Gunilla tyckte det var helt OK att lägga ut den här, men se det tyckte inte dom som håller i mässan... och en länk till deras hemsida fordrade styrelsens godkännande, det hade styrelsen beslutat.
Hej hopp!

Brukskultur och konsthantverk på gemensam mässa

- I tider av ökad stress och ohälsa är det vår förhoppning att fler upptäcker den tillfredsställelse och meditativa känslan som vävning kan ge, inledde Svenska Vävrådets ordförande, Ingegärd Oskarsson, sitt invigningstal till mässan Väv02, i Norrköpings kongresshall.

Med vårens besök på en flugfiskemässa borde jag kunnat ana hur en vävmässa kunde te sig, men mässbesöket översteg alla tänkbara förväntningar. När specialintressen sammanstrålar i en gemensam presentation av utbudet är det inte undra på att man blir överväldigad av helheten. Svenska Vävrådets uppdrag är att arbeta med information kring vävning och insatser för att främja verksamheten. Man gör det bland annat genom att arrangera mässor vartannat år, som erbjuder föreläsningar, studiebesök, utställningar och möjligheter att prova själv.

Med hänvisning till stora lokalkostnader finns det nu allt färre studiecirklar i vävning över hela landet. Att datakurser har stora omkostnader i investeringar för apparater, programvaror och säkerhetsåtgärder är troligen bara en jämförelse som de vävintresserade gör. Resultatet är dock tydligt – allt färre lär sig att väva och allt färre tillämpar sina kunskaper.
Tydligast märks det av alla de företag som säljer material för vävning, alltifrån vävstolar till litteratur, garn och mönster. Branschen har lönsamhetsproblem, men vad värre är, vi genomgår en kulturell förändring på det textila området när allt färre för arvet vidare.

Grovt kan sägas att det finns två grenar inom vävkonsten, brukstextilierna där vävningen är metoden för produktionen och konsthantverket där vävningen är metoden för gestaltningen. På Väv02 fanns båda grenarna rikligt representerade hos de 50-talet utställarna.

Där satt damer från föreningen Lintågan och spann lin och strax intill fanns företaget som är återförsäljare för ett datorprogram för mönsterkonstruktion och beräkning av vävar. Där fanns möjligheter att köpa årets färger i traditionella vävmaterial som ull, bomull, cottolin och lin, och en otrolig uppsjö av allehanda andra material med allt från papperssnören till effektgarner som knappt ens fantasin kan föreställa sig att dom finns. Där fanns mönster och prover av alldeles vanliga löpare och dukar som en nybörjare kan fröjda sig med och bland annat utställningen från Borås Högskola med tremetersvävar på temat vatten.

Bland föredragen valde jag att lyssna till Margareta Nockert, professor i textilhistoria, som berättade om den utgrävning som gjordes för hundra år sedan i Norska Oseberga. Fynden är daterade till 834 e. Kr och vill det sig riktigt väl kanske de omfattande textila fynden kan dokumenteras i en bokutgivning åtminstone 100 år efter uppgrävningen, på samma sätt som resten av fynden är dokumenterade och publicerade för länge sedan.

Vid studiebesöket på Löfstad slott fick vi en specialvisning av de omfattande textila samlingarna och det var onekligen en hisnande känsla när Margareta Becker med stor sakkunnighet berättade om samlingarna och lät oss se, men inte röra, en damastduk av yppersta kvalitet som köptes från Tyskland för trehundra år sedan, 1703.

Själv hittade jag utöver all inspiration och ny kunskap också en ny förening jag bara måste bli med i, Dragsnörena, som är en intresseförening för dom som väver damast.

Artikeln är min och har varit publicerad i Bergslagsposten
Tillbaka