Statuta provincialia: Skillnad mellan sidversioner
Haeffner (diskussion | bidrag) (→Källor) |
Haeffner (diskussion | bidrag) m (Haeffner flyttade sidan Statuta Provincialia till Statuta provincialia) |
||
| (En mellanliggande sidversion av samma användare visas inte) | |||
| Rad 2: | Rad 2: | ||
Statuterna innehöll tillämpning av den kanoniska lagen på speciella fall, t ex lokala föreskrifter om [[supplering]]en samt föreskrifter om [[gudstjänst]]en, [[själavård]], [[kyrkotukt]] och [[äktenskap]]sfrågor. De kunde även innehålla föreskrifter om [[tionde]]uppbörd, [[biskop]]arnes rättigheter, [[präst]]ernas testamentsrätt samt ekonomiska förhållanden vid en [[kyrkoherde]]s frånfälle och en annans tillträde. De berörde även undervisningen, dess upprätthållande, förbud mot vidskepelse och ocker, sökte genom andliga straff att stävja brott och övervåld, i främsta rummet mot kyrkan och dess personer, samt upptog i sammanhang därmed protester mot allt slags intrång i kyrkans frihet. | Statuterna innehöll tillämpning av den kanoniska lagen på speciella fall, t ex lokala föreskrifter om [[supplering]]en samt föreskrifter om [[gudstjänst]]en, [[själavård]], [[kyrkotukt]] och [[äktenskap]]sfrågor. De kunde även innehålla föreskrifter om [[tionde]]uppbörd, [[biskop]]arnes rättigheter, [[präst]]ernas testamentsrätt samt ekonomiska förhållanden vid en [[kyrkoherde]]s frånfälle och en annans tillträde. De berörde även undervisningen, dess upprätthållande, förbud mot vidskepelse och ocker, sökte genom andliga straff att stävja brott och övervåld, i främsta rummet mot kyrkan och dess personer, samt upptog i sammanhang därmed protester mot allt slags intrång i kyrkans frihet. | ||
== Källor == | == Källor == | ||
Nuvarande version från 29 juni 2023 kl. 08.22
Statuta Provincialia eller på svenska Provincialstatuter var benämning på de beslut som under katolska medeltiden fattades vid kyrkomöten eller provincialkoncilierna. De utfärdades av ärkebiskopen, först ensam, senare tillsammans med de övriga biskoparna. Provincialstatuterna skulle offentliggöras vid stiftssynoderna av respektive suffraganbiskop alternativt genom att sätta upp dem på kyrkdörren och genom att låta prästerna läsa upp dem i kyrkan.
Statuterna innehöll tillämpning av den kanoniska lagen på speciella fall, t ex lokala föreskrifter om suppleringen samt föreskrifter om gudstjänsten, själavård, kyrkotukt och äktenskapsfrågor. De kunde även innehålla föreskrifter om tiondeuppbörd, biskoparnes rättigheter, prästernas testamentsrätt samt ekonomiska förhållanden vid en kyrkoherdes frånfälle och en annans tillträde. De berörde även undervisningen, dess upprätthållande, förbud mot vidskepelse och ocker, sökte genom andliga straff att stävja brott och övervåld, i främsta rummet mot kyrkan och dess personer, samt upptog i sammanhang därmed protester mot allt slags intrång i kyrkans frihet.