Luther, Martin: Skillnad mellan sidversioner

Från Psalmer och Andliga Sånger
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ingen redigeringssammanfattning
 
(14 mellanliggande sidversioner av samma användare visas inte)
Rad 1: Rad 1:
[[Fil:MartinLuther-workshopCranachElder.jpg|höger|miniatyr|Martin Luther 1529, porträtterad av Lucas Cranach d.ä.]]
'''Martin Luther'''
'''Martin Luther''', född 10 november 1483 i Eisleben i Kurfurstendömet Sachsen, död 18 februari 1546 i Eisleben, var en tysk präst, munk och teolog, känd som den som initierade den [[protestantism|protestantiska]] [[reformation]]en.<ref name=Plass>Plass, Ewald M. "Monasticism," i ''What Luther Says: An Anthology''. St. Louis: Concordia Publishing House, 1959, 2:964.</ref> Som präst och kristen [[teologi]]professor attackerade han år 1517 i sin skrift [[95 teserna|95 teser]] kyrkans släpphänta försäljning av [[avlatsbrev]]. Luther motsatte sig kyrkans lära att frihet från Guds straff för begångna synder kan köpas för pengar. Då han vägrade att göra avbön för alla sina skrifter [[exkommunicering|exkommunicerades]] han år 1520 av påven Leo X. I [[Fördraget i Worms (1521)|fördraget i Worms]] år 1521 förklarade den tysk-romerske kejsaren Karl V honom fredlös.


Luther lärde att [[frälsning]] inte följer av goda gärningar utan är en fri gåva av Gud som endast åtnjutes av nåd [[sola fide|genom tro]] på [[Jesus]] som har sonat våra synder. Luthers teologi utmanade påvedömet och den [[romersk-katolska kyrkan]]. Han hävdade att [[Bibel|Bibeln]] är den enda källan för gudomligt uppenbarad kunskap.<ref>Ewald M. Plass, ''What Luther Says'', 3 vols., (St. Louis: CPH, 1959), 88, no. 269; M. Reu, ''Luther and the Scriptures'', Columbus, Ohio: Wartburg Press, 1944), 23.</ref> Genom att föreslå att prästerskapet kan upprätthållas av alla döpta kristna motsatte sig Luther tanken på prästerskapet såsom förmedlare mellan Gud och människan<!--sacerdotalism-->.<ref>Luther, Martin. ''Concerning the Ministry'' (1523), tr. Conrad Bergendoff, in Bergendoff, Conrad (ed.) Luther's Works. Philadelphia: Fortress Press, 1958, 40:18 ff.</ref> De som ansluter sig till Luthers lära kallas [[Lutherdom|lutheraner]], och tillhör [[protestantism|protestantiska]] inriktningen.
Luthers symbol: [[Lutherkorset]]


Luthers översättning av [[Bibel|Bibeln]] till allmänhetens modersmål istället för latin gjorde läran mer lättillgänglig och fick stor betydelse för den tyska kyrkan och den tyska kulturen. Det tyska språket började standardiseras och översättarkonsten fick många nya principer.<ref>Fahlbusch, Erwin and Bromiley, Geoffrey William. ''The Encyclopedia of Christianity''</ref>. Många andra bibelöversättningar tog intryck av Luthers arbete, såsom [[Gustav Vasas bibel]]<ref>Bo Johnson, "Bibelns historia efter reformationen" i ''Den svenska Bibeln. Ett 450-årsjubileum''. Proprius förlag, Stockholm, 1991, s. 24.</ref> och den engelska King James Bible.<ref name="Tyndale">''Tyndale's New Testament'', övers. från grekiska av [[William Tyndale]] år 1534 i en modernt stavad utgåva och med en introduktion av David Daniell''. New Haven, CT: [[Yale University]] Press, 1989, ix–x.</ref> Hans [[psalm]]er inspirerade utvecklingen av [[kyrkosång]]en<ref name=Bainton306>Bainton, s. 306.</ref> och giftermålet med [[Katharina von Bora]] blev en förebild för kyrkan då protestantiska präster tilläts ingå äktenskap.<ref name=Bainton223>Bainton, s. 252.</ref>
== Luthers psalmböcker ==
* 1 [[Achtliederbuch]], 1524, 8 psalmer
* 2 [[Erfurter Enchiridion]], 1524, 26 psalmer varav 18 av Luther. 15 melodier.
* 3 [[Geystliche gesangk Buchleyn]], 1524, Walter/Klug


I skrifter om de judiska folken framför den åldrande Luther att judars hem ska förstöras, deras [[synagoga|synagogor]] brännas, pengar konfiskeras och frihet beskäras. Hans åsikter utnyttjades i nazisternas propaganda mellan åren 1933 och 1945.<ref>McKim, Donald K. (red.) ''The Cambridge Companion to Martin Luther''. New York: Cambridge University Press, 2003, 58; [[Michael Berenbaum|Berenbaum, Michael]]. "Anti-Semitism," ''Encyclopaedia Britannica'', tillgänglig 2 januari 2007. För Luthers egna ord, se Luther, Martin: ''On the Jews and Their Lies'', översättn. Martin H. Bertram, i Sherman, Franklin. (ed.) ''Luther's Works''. Philadelphia: Fortress Press, 1971, 47:268–72.</ref> Som ett resultat av sina antisemitiska åsikter har Luther blivit lika kontroversiell i vår tid som under sin egen tid.<ref>Hendrix, Scott H. [http://www.luthersem.edu/word&world/Archives/3-4_Luther/3-4_Hendrix.pdf "The Controversial Luther"], ''Word & World'' 3/4 (1983), Luther Seminary, St. Paul, MN, s. 393: "And, finally, after the Holocaust and the use of his anti-Jewish statements by National Socialists, Luther's anti-semitic outbursts are now unmentionable, though they were already repulsive in the sixteenth century. As a result, Luther has become as controversial in the twentieth century as he was in the sixteenth." Se också Hillerbrand, Hans. [http://cco.cambridge.org/extract?id=ccol0521816483_CCOL0521816483A018 "The legacy of Martin Luther"], i Hillerbrand, Hans & McKim, Donald K. (red.) ''The Cambridge Companion to Luther''. Cambridge University Press, 2003.</ref>
Se för övrigt
[https://sv.wikipedia.org/wiki/Martin_Luther Wikipedia]


== Födelse och utbildning ==
[[Kategori:Tyska psalmförfattare]]
[[Fil:Hans and Magrethe Luther.jpg|miniatyr |Hans och Margarethe Luther, porträtt av [[Lucas Cranach d.ä.]] 1527.]]
[[Fil:Luther birthplace.jpg|miniatyr |Luthers barndomshus]]
[[Fil:Portrait of Martin Luther as an Augustinian Monk.jpg|miniatyr |Luther då han var [[Augustinerorden|augustinermunk.]]]]
 
Martin Luther var son till ''Hans Luder'' (eller Ludher, senare Luther)<ref name=Marty1>[[Martin E. Marty|Marty, Martin]]. ''Martin Luther''. Viking Penguin, 2004, s. 1.</ref> och Margarethe (född Lindemann). Namnet Luther kommer ursprungligen från det tyska namnet [[Lothar]]. Han föddes den 10 november 1483 i Eisleben, Tyskland, som då var en del av det tysk-romerska riket. Han döptes följande morgon på Martin av Tours minnesdag. Familjen flyttade till Mansfeld år 1484. Hans far arrenderade koppargruvor och smältverk<ref name=Brecht3>[[Martin Brecht|Brecht, Martin]]. ''Martin Luther''. övers. James L. Schaaf, Philadelphia: Fortress Press, 1985–93, 1:3–5.</ref> och var en av fyra medborgarrepresentanter i stadsfullmäktige.<ref name=Marty1/> Enligt religionsforskaren Martin E. Marty var Luthers mor från en köpmannasläkt; en hårt arbetande kvinna som av Luthers motståndare senare och felaktigt kallades "hora och baderska".<ref name=Marty1/> Martin Luther hade flera bröder och systrar. Brodern Jacob stod honom särskilt nära.<ref name=Marty3>Martin E. Marty. ''Martin Luther''. Viking Penguin, 2004, p. 3.</ref> Hans Luther var en ambitiös man och fast besluten att hans äldste son skulle bli advokat. Till skillnad från de flesta bondbarn arbetade han inte som ung gosse utan gick i skolan I Mansfeld; där studerade han latin, grundläggande grammatik och fick sin första religiösa skolning i De tio budorden. Här bytte han också till den latiniserade versionen av sitt namn Luther, istället för det tyska Luder<ref>{{Bokref|efternamn=Stephen|förnamn=Nichols|titel=Martin Luther, hans liv, lära och inflytande 500 år senare|år=2002|sid=21}}</ref>. Hans sände sedan Martin till Magdeburg år 1497 där han undervisades i en skola som drevs av en [[lekmän|lekmannagrupp]] som kallades Det gemensamma livets bröder. Magdeburg var en högt aktad skola och därmed väldigt dyr. Familjen Luthers blygsamma inkomster täckte knappt kostnaderna för Martins första år, så likt andra bondsöner började han tigga längs med gatorna för att få ihop till brödfödan. <ref>{{Bokref|efternamn=Stephen|förnamn=Nichols|titel=Martin Luther; hans liv, lära och inflytande 500 år senare|år=2002|sid=21}}</ref>År 1498 gick Martin i skola i Eisenach.<ref name=RuppEB>Gordon Rupp. "Martin Luther," ''Encyclopædia Britannica'', accessed 2006.</ref> Luther jämförde senare sin skolgång med skärselden och helvetet.<ref name="Marty2">[[Martin E. Marty|Marty, Martin]]. ''Martin Luther''. Viking Penguin, 2004, p. 2-3. {{ISBN|917580095-0}}</ref>
 
Efter att ha varit på lärdomskola i Magdeburg ett år blev Luther skickad av sina föräldrar till Eisenach där rika släktingar<ref name="ReferenceA">Grane Leif. Vision och verklighet, En bok om Martin Luther. Artos, Skellefteå 1994</ref> på moderssidan bodde, patricierfamiljerna Schalbe och Cotta, som var villiga att ta hand om honom. Änkan till borgmästaren Conrad Cotta, [[Ursula Cotta]]-Schalbe och hennes familj mottog Luther med stor vänlighet och gav honom mat och husrum. Umgänget med de rika släktingarna och välgörarna i Eisenach gav honom en känsla av stadskultur som han inte hade kunnat uppleva bland gruvfolket i Mansfeld.<ref name="ReferenceA"/>
Dessa tre skolor inriktade sig på utbildning, grammatik, retorik och logik.
Luthers lärare, som hette Johann Trebonius, som i motsats till många av dåtidens lärare inte använde spanskröret, var en stor inspiration för Luthers utveckling vid denna tid. Det gick studiemässigt bra för Luther i Eisenach. Även om Luther denna period av sitt liv hade det ganska fattigt som ung student, så gick det ingen allvarlig nöd på honom och han talade senare i livet om perioden i Eisenach som en positiv tid.<ref name="ReferenceA"/>
 
År 1501, då han var sjutton år gammal, började Martin på universitetet i Erfurt, som han senare kallade en ölhall och ett horhus.<ref name=Marty4>[[Martin E. Marty|Marty, Martin]]. ''Martin Luther''. Viking Penguin, 2004, p. 4.</ref> Klockan fyra varje morgon väcktes han till en dag som fylldes med "mekaniskt lärande och ofta tröttsamma andliga övningar".<ref name=Marty4/> Martin erhöll en Magister [[Artium liberalium magister|artiumexamen]] år 1505.<ref name=Marty5>[[Martin E. Marty|Marty, Martin]]. ''Martin Luther''. Viking Penguin, 2004, p. 5.</ref>
 
Enligt sin fars önskemål skrev han samma år in sig på universitets juridikutbildning men hoppade av nästan omedelbart. Han var mer intresserad av teologi och filosofi, särskilt Aristoteles, William Ockham och Gabriel Biel.<ref name=Marty5/> Han tog stort intryck av två lärare, Bartholomäus Arnoldi von Usingen och Jodocus Trutfetter. De lärde honom att förhålla sig kritiskt även till de största tänkarna<ref name=Marty5/> och att själv pröva allt genom erfarenhet.<ref name=Marty6>[[Martin E. Marty|Marty, Martin]]. ''Martin Luther''. Viking Penguin, 2004, p. 6.</ref> Filosofistudierna tillfredsställde inte Martin. Dessa handlade enbart om att använda förnuftet och inte om att älska Gud som för Luther var mycket viktigare. Han kände att förnuftet inte kunde leda människan till Gud och utvecklade därefter en slags hatkärlek till Aristoteles för att han i så hög grad betonade förnuftet.<ref name=Marty6/> Luther menade att förnuftet kan användas för att ifrågasätta människor och institutioner, men inte Gud. Han trodde att människan endast kunde lära sig något om Gud genom skriften och uppenbarelser, i motsats till förordningar, kyrkoseder och bestämmelser från kyrkans ledare. [[Bibel|Bibeln]] blev därför allt viktigare för Martin Luther,<ref name=Marty6/> som aldrig avslutade sina juridikstudier.
 
== Klosterlivet och det akademiska livet ==
Luther bestämde sig för av lämna sina juridikstudier och bli [[munk]]. Han menade senare att det var på grund av en viss händelse: Den 2 juli 1505 var han på väg tillbaka till universitetet efter att ha varit hemma på besök. Han red genom ett åskväder och en blixt slog ned nära honom. Han berättade för sin far att han blivit så rädd för döden och Guds dom att han ropat: "Hjälp! [[Anna, Marias moder|Sankta Anna]], jag ska bli munk!"<ref name=Brecht48>Brecht, Martin. ''Martin Luther''. öv. James L. Schaaf, Philadelphia: Fortress Press, 1985–93, 1:48.</ref> Han såg sitt rop som ett löfte som han inte kunde bryta. Han lämnade juridikstudierna, sålde sina böcker och gick i ett [[Augustinerorden|augustinkloster]] i [[Erfurt]] den 7 juli 1505.<ref>Schwiebert, E.G. ''Luther and His Times''. St. Louis: Concordia Publishing House, 1950, 136.</ref> En av hans vänner menade att beslutet berodde på att Luther sörjde över två av sina vänners död. Luther själv verkade ledsen över förflyttningen. Vännerna höll en avskedsmiddag och följde honom till klosterporten. "Ni ser mig denna dag, och sedan, aldrig mer" sade Luther.<ref name=Marty6/> Hans far blev rasande och ansåg att utbildningen var bortkastad.<ref name=Marty7>[[Martin E. Marty|Marty, Martin]]. ''Martin Luther''. Viking Penguin, 2004, s. 7.</ref>
 
Luther hängav sig åt klosterlivets fasta, flera timmars [[bön]], pilgrimsfärder och [[bikt]]<ref name=Bainton30>Bainton, s. 30-32.</ref>. Han skulle senare påpeka, "Om någon skulle kunna nå himlen som munk, så skulle det verkligen ha varit jag."<ref name=Kittelson53>Kittelson, James. ''Luther The Reformer''. Minneapolis: Augsburg Fortress Publishing House, 1986), 53.</ref> Luther beskrev denna period i sitt liv som en tid av djup andlig förtvivlan. Han skrev: "Jag förlorade kontakten med Kristus som frälsare och tröstare, och gjorde honom till min arma själs fångvaktare och bödel."<ref name=Kittelson79>Kittelson, James. ''Luther The Reformer''. Minneapolis: Augsburg Fortress Publishing House, 1986, 79.</ref>
Luthers första tid i klostret var inte den lättaste för honom. Under sin novistid blev han hånad och förlöjligad av en del enkla munkar som ville förnedra den fine lagkrönte akademikern, som nyss stått över dem i utbildning och social status. Han tvingades göra åtskilligt av de hårda och smutsiga arbeten som fanns på klostret och sändes ut att tigga med tiggarpåsen, ut i byarna och städerna, tills universitetet ingrep mot denna ovärdiga behandling av dess magister. Efter ett år lämnade han novisstadiet och upptogs han i munkordern.<ref name="Scheffer Henrika 1917">Scheffer Henrika. Luther en livsbild. A.-B. Svenska kyrkans diakonistyrelsens bokförlag, Stockholm 1917, sidan 51. ISBN finns ej.</ref>
 
Hans överordnade Johann von Staupitzm enade att mer arbete skulle avleda Luther från överdrivna själviakttagelser<!--introspektion går djupare men är svårförståeligt (?)--> och beordrade honom att göra akademisk karriär. År 1507 [[Prästvigd#Protestantisk uppfattning|prästvigdes]] Martin Luther och 1508 började han undervisa [[teologi]] vid [[Martin-Luther-Universität Halle-Wittenberg|Wittenbergs universitet]].<ref name=Bainton44>Bainton, xi.</ref> Han tog en [[kandidatexamen]] i bibelstudier den 9 mars 1508. År 1509 erhöll han ytterligare en kandidatexamen i ''Sententiæ''<!--Logik-->, teologen [[Petrus Lombardus]] kristna [[antologi]] och [[teori]].<ref name=Brecht93>Brecht, Martin. ''Martin Luther''. öv. James L. Schaaf, Philadelphia: Fortress Press, 1985–93, 1:93.</ref> Under vintern 1510–11 tillsammans med en annan munk gav sig Luther av på något av en pilgrimsvandring mot Rom. Resan till Rom lyckades inte stilla stormarna i Luthers själ. Efter att ha kommit hem mötte han vid ett tillfälle Staupitz I Wittenbergs klosterträdgård. Staupitz kunde inte förstå varför Luther inte kunde ta emot Guds kärlek till honom. Luther hade sagt <nowiki>''Jag kan inte älska Gud, jag hatar honom''</nowiki>. Därför fick Staupitz beordra honom att eftersträva doktorsgraden i teologi<ref>{{Bokref|efternamn=Stephen|förnamn=Nichols|titel=Martin Luther; hans liv, lära och inflytande 500 år senare|år=2002|sid=26-27}}</ref>. Den 19 oktober 1512 blev han [[teologie doktor]] vid universitetet i Wittenberg. Den 21 oktober 1512 tog han plats i den teologiska fakultetens styrelse som doktor i bibellära.<ref name=Brecht12>Brecht, Martin.''Martin Luther''. övers. James L. Schaaf, Philadelphia: Fortress Press, 1985–93, 1:12-27.</ref> Han behöll positionen under resten av sin universitetskarriär i Wittenberg.
 
== Reformationens inledning ==
[[Fil:Lutherstadt Wittenberg 09-2016 photo06.jpg|miniatyr|Dörren till ''Schlosskirche'' (slottskyrkan) i Wittenberg där det sägs att Luther spikade upp sina [[De 95 teserna|95 teser]] den 31 oktober 1517, vilket blev den gnista som satte igång reformationen. Det har ifrågasatts om uppspikandet verkligen ägde rum.]]
 
År 1516 skickades Johann Tetzel, en munk av [[dominikanorden]], till Tyskland för att genom försäljning av [[avlatsbrev]] uppbåda finansieringen av uppbyggnaden av [[Peterskyrkan]] i Rom.<ref>"[[Johann Tetzel]]," ''Encyclopædia Britannica'', 2007: "Tetzels erfarenheter som företrädare för handeln med avlatsbrev, särskilt mellan 1503 och 1510, ledde till att han utnämndes till huvudkommissionär av Albrecht, biskop av Mainz, som var djupt skuldsatt då han underlåtit att vidarebefordra tidigare inkomster från försäljningen av avlatsbrev och därför var tvungen att bidra med en mycket stor summa till Peterskyrkans renovering. Albrecht utverkade tillstånd av påven Leo X att sälja en särskild sorts avlatsbrev, och använda hälften av inkomsterna från dessa till att betala av på skulden. I praktiken innebar detta att Tetzel blev en krämare, vars vara eller produkt skapade sådan skandal i Tyskland att den kom att orsaka den största krisen i kristendomens historia - reformationen."</ref> Romersk-katolsk teologi slår fast att tro allena, oavsett om den baseras på rent förnuft eller känsla/upplevelse, inte är tillräcklig för att rättfärdiga människan<ref>(Trent, l. c., can. xii: "Si quis dixerit, fidem justificantem nihil aliud esse quam fiduciam divinae misericordiae, peccata remittentis propter Christum, vel eam fiduciam solam esse, qua justificamur, a.s.")</ref> och att enbart sådan tro som manifesterar sig i välgörenhet och andra goda gärningar (''fides caritate formata'') leder till frälsning.<ref>(cf. Trent, Sess. VI, cap. iv, xiv)</ref>
 
Men i praktiken gick det annorlunda till. Påven Julius II började påbyggandet av Peterskyrkan. Han ville bygga denna praktbyggnad som ett mausoleum åt sig själv. Julius II rev den gamla basilikan från Konstantin den stores tid. Kyrkan blev dock inte färdig under Julius levnad och 1515 blev Leo X ny påve. Leo X var en stor slösare och det sades om honom att han förslösat tre påvars förmögenhet: sin företrädares, sin egen och sin efterträdares.<ref name="Sandström, Allan 2007">Sandström, Allan. Martin Luther, Munken som gjorde uppror. Artos & Norman bokförlag, Malmö 2007.</ref> För att skaffa pengar lanserade Leo X idén med avlatsbrev. Avlatsbrev var ett dokument, ett påvligt brev, där köparen tillförsäkrades syndaförlåtelse som erkänsla för de pengar han betalade till fullbordandet av Peterskyrkan. Handeln med dessa avlatsbrev växte snabbt. Leo X överlät försäljningen av dessa avlatsbrev till de tyska biskoparna genom bankirhusen. Påven fick sedan provision på försäljningen, hälften av pengarna gick till påven, hälften till ärkebiskopen. Albrekt av Brandenburg, kurfurste och ärkebiskop av Mainz och Magdeburg, ville betala av sina skulder till påven genom bankirhuset Fugger på detta sätt. Dessa skulder hade han ådragit sig genom att köpa dispens från påven att bekläda två biskopssäten.<ref name="ReferenceA"/>
Avlatsbreven såldes på ett besynnerligt sätt. Mest omtalad och framgångsrikast bland dessa avlatsbrevförsäljare var dominikanmunken Tetzel. När han närmade sig en stad sände han budbärare framför sig som ringde i klockorna och mötte honom vid statsporten. Befolkningen och kyrkans män kom honom till mötes under sång och med ljus i handen, och de drog sedan genom staden i procession. Framför Tetzel bar de ett stort rött kors och det påvliga avlatsbrevet på en sammetskudde. När de trädde in i den lokala kyrkan ställde de påvens baner vid altaret och en stor kassakista framför det helgade altaret. Sedan började Tetzel hålla tal om nyttan av dessa brev och utmålade med ett rikt ordförråd vilken välsignelse ett sådant brev var.
Bland hans olika försäljningsargument fanns det uttalanden som: "grip vår Herre Jesu Kristi ståthållares säkra lejdebrev, ty I skolen veta att däri är hela Kristi förtjänst innesluten" och "dessa brev genom vilkas kraft skulle I kunnen bringa, icke penningar utan den gudomliga och odödliga själen, säkert och utan skada till Paradisets hem". Sedan började han utmåla själarnas kval i reningselden. Han ropade med hög röst "Se, din moder, hur hon plågas i skärseldens flammor! Och det lidande kan du lindra, då du med en groschen kan komma till hennes hjälp. Ack, ve över eder för er otacksamhet, att Ni så föraktar Guds nåd, då denna kan fås så billigt!" Och tillade som ett slutgiltigt försäljningsargument: "Så snart penningen i kistan klinga, så ska själen ur skärselden springa". Detta sätt att sälja avlatsbrev var en manipulation, både läromässigt, visuellt och känslomässigt, och det upprörde en del av prästerskapet och en hel del av det lärda universitetsfolket.<ref name="Scheffer Henrika 1917"/>
 
Tetzel var bland annat verksam i Albrekt av Brandenburgs furstärkebiskopsdöme Magdeburg, med staden Jüterbog i Fläming som utgångspunkt. Hans verksamhet blev snart känd och drog till sig borgare från de närliggande städerna, bland dessa Wittenberg där Luther var verksam.
 
Den 31 oktober 1517 skrev Luther till ärkebiskop Albrekt av Brandenburg och protesterade mot försäljningen av avlatsbrev. I brevet bifogade han även sin ''Martin Luthers disputation på ämnet Avlatsbrevens makt och verkan'', vilken kom att gå till historien under namnet ''[[De 95 teserna]]''. Hans Hillerbrand skriver att Luther inte hade för avsikt att starta en konflikt med kyrkan, utan att han såg sin uppsats som en akademisk invändning mot kyrkans utövande av sin makt, och att tonen i skriften därför är sökande, snarare än predikande."<ref name=HillerbrandIndulgences>Hillerbrand, Hans J. "Martin Luther: Indulgences and salvation," ''Encyclopaedia Britannica, 2007.</ref> Hillerbrand skriver dock att det ändå går att utläsa en underförstådd utmaning mot kyrkan i flera av Luthers teser i skriften, särskilt i tes 86 som frågar "Varför låter påven, som är rikare än [[Krösus]] själv, bygga [[Peterskyrkan]] med pengar från fattiga troende, snarare än med sina egna pengar?"<ref name=HillerbrandIndulgences/>
 
Luther hade invändningar mot Johann Tetzels påstående, se ovan, att själen lämnar skärselden så snart man slänger en slant i kistan.<ref>Bainton, s. 62; Brecht, Martin. ''Martin Luther''. tr. James L. Schaaf, Philadelphia: Fortress Press, 1985–93, 1:182; Kittelson, James. ''Luther The Reformer''. Minneapolis: Augsburg Fortress Publishing House, 1986),104.</ref> De kristna får inte förslappas i sin lydnad till Gud på grund av sådana falska utfästelser, menade han. Han hävdade att eftersom endast Gud hade rätten att ge absolution, hade de fel som menade att kyrkan genom avlatsbrev kunde sälja förlåtelse, och befrielse från straff. I en av sina predikan frågade Luther: "Jag frågar mig hur Gud kan förlåta syndare innan de ångrat sig, och om de känt och ådagalagt ångern frågar jag mig hur Gud kan annat än förlåta dem?"<ref name="Sandström, Allan 2007"/> 
 
[[Philipp Melanchthon]] skrev år 1546 att Luther hade "skrivit dessa teser om avlatsbrev och spikat upp dem på slottskyrkans dörr, den 31 oktober 1517", en händelse som idag betraktas som startskottet till den protestantiska [[reformationen]].<ref>Brecht, 1:200–201.</ref>  Vissa historiker har ifrågasatt Melanchthons uppgift, då Melanchthon inte flyttade till [[Wittenberg]] förrän året därpå,<ref>http://luther2017.se/?page_id=66</ref> och inga källor existerar som verifierar uppgiften.<ref>Iserloh, Erwin. ''The Theses Were Not Posted''. Toronto: Saunders of Toronto, Ltd., 1966; Derek Wilson, ''Out of the Storm: The Life and Legacy of Martin Luther'', London: Hutchinson, 2007,, 96.</ref><ref>{{Bokref|titel = A History of Worlds Societies, 8:th edition|Historia = s.442|efternamn = McKay, John P. m.fl.}}<!-- OBS: denna källa låg som hänvisning till liknande uppgift i bildtexten. Har ej kontrollerat källans innehåll, men kan ju vara till nytta för någon som vill gräva mer. --></ref> Andra har hävdat att ytterligare källor inte behövs, då det var kutym vid universitetet i Wittenberg att offentliggöra disputationer genom att sätta upp dem på kyrkporten.<ref>Junghans, Helmer. "Luther's Wittenberg," in McKim, Donald K. (ed.) ''The Cambridge Companion to Martin Luther''. New York: Cambridge University Press, 2003, 26.</ref>
 
''De 95 teserna'' kom snabbt att översättas från latin till tyska, de trycktes och spreds, vilket innebär att denna konflikt blev den första i världshistorien som understöddes av [[tryckpress]]en.<ref name=Brecht204>Brecht, Martin. ''Martin Luther''. tr. James L. Schaaf, Philadelphia: Fortress Press, 1985–93, 1:204-205.</ref> Inom två veckor hade kopior av teserna spridits genom [[Tyskland]], och inom två månader kunde texten återfinnas i hela [[Europa]]{{Källa behövs|Enligt nästa mening tog det två år. Vilken uppgift stämmer?}}. Luthers skrifter blev alltså allmängods i rekordfart, och de nådde Frankrike, England och Italien redan år 1519. Studenter flockades i Wittenberg för att få höra Luther föreläsa. Han lät ge ut en kort kommentar till ''Pauli brev till Galatierna'', och skriften ''Arbete om psalmerna''. Denna tidiga period i Luthers yrkesliv kom att bli en av hans mest kreativa och produktiva.<ref>Spitz, Lewis W. ''The Renaissance and Reformation Movements'', St. Louis: Concordia Publishing House, 1987, 338.</ref> Tre av hans mest kända verk publicerades år 1520: ''Till framstående kristna tillhörande den tyska nationen'', ''Om kyrkans babyloniska fångenskap'' och ''[[Om en kristen människas frihet]]''.
 
=== Frälsning genom tron ===
[[Fil:Autograf, Martin Luther, Nordisk familjebok.png|miniatyr|Martin Luthers namnteckning]]
Från år 1510 till 1520 föreläste Luther om valda delar ur [[Nya Testamentet]]. Genom sina studier av bibeltexterna kom han att uppfatta vissa begrepp såsom botgöring och rättfärdighet på ett sätt som skiljde sig från den katolska traditionen. Han blev alltmer övertygad om att kyrkan var korrumperad, och att den dessutom hade avvikit i sin utövning från den ursprungliga meningen i Guds ord. Det problem som var viktigast för Luther var frågan om rättfärdigande, det vill säga att människan genom tro allena betraktades som rättfärdig av Gud, genom Guds nåd. Han började undervisa  att försoning och frälsning är en gåva man erhåller genom Guds nåd, och att den endast kan uppnås genom tron på [[Jesus]] som [[Messias]].<ref name=Wriedt>Wriedt, Markus. "Luther's Theology," i ''The Cambridge Companion to Luther''. New York: Cambridge University Press, 2003, 88–94.</ref> ”Denna enda och fasta klippa, som vi kallar rättfärdighetsdoktrinen, är den huvudsakliga principen inom kristendomen, vilken omfattar innebörden i gudaktighet” skriver Luther.<ref>Bouman, Herbert J. A. [http://www.ctsfw.edu/library/files/pb/577 "The Doctrine of Justification in the Lutheran Confessions"] {{Wayback|url=http://www.ctsfw.edu/library/files/pb/577 |date=20080512021427 }}, ''Concordia Theological Monthly'', November 26, 1955, No. 11:801.</ref>
 
Luther utvecklade en syn på nåden som ett tillstånd som enbart kunde erhållas genom Gud. Denna uppfattning gav han tydligt uttryck för i sin år 1525 utgivna ''Om viljans slaveri'', som skrevs i polemik med ''Om den fria viljan'' som publicerats år 1524, skriven av [[Erasmus av Rotterdam]].  Luther baserade sin ståndpunkt för tron på förutbestämmelse på Pauli brev till efesierna.<ref>2:8-10 NT</ref> Tvärtemot vad den katolska kyrkan i samtiden predikade, menade Luther att nåd, eller rättfärdighet, inte skapas i samarbete mellan Gud och människan, utan att den enbart kunde komma till människan genom Guds försorg. Han drog det till sin spets genom att hävda att rättfärdigheten inte bara härstammar från Kristus, utan rentav '''är''' Kristus, inympad i människan genom tron på Jesus som Messias.<ref>Dorman, Ted M., "[https://web.archive.org/web/20070923055747/http://www.quodlibet.net/dorman-luther.shtml Justification as Healing: The Little-Known Luther"], ''Quodlibet Journal'': Volym 2 Nummer 3, sommaren 2000. Läst den 13 juli, 2007.</ref> ”Detta är anledningen till att tron allena saliggör, och får människan att följa lagen. Tron är det som frambringar den Helige Ande, tack vare Kristi gärningar,” skrev Luther.<ref name=faith>{{Webbref |url = http://www.ProjectWittenberg.org/pub/resources/text/wittenberg/luther/luther-faith.txt|titel = Luther's Definition of Faith}}</ref> Enligt Luther var tron en gåva från Gud. Han förklarade sin syn på rättfärdigheten och nåden i [[Schmalkaldiska artiklarna]]:
 
<blockquote>
Den första, och huvudsakliga, artikeln är denna: Jesus Kristus vår Gud och Herre, dog för våra synder och uppstod igen ifrån de döda för att ge oss nåd ({{Bibel1917U|Romarbrevet|3:24-25}}). Han endast är Guds lamm, som borttager världens synder ({{Bibel1917U|Johannesevangeliet|1:29}}) och Gud har låtit Honom ta på sig alla våra skulder ({{Bibel1917U|Jesaja|53:6}}). Alla är vi syndare och vi får mottaga nåden utan att själva ha förtjänat den, enbart genom Hans nåd och genom den försoning som uppnåtts genom Kristus, genom hans blod ({{Bibel1917U|Romarbrevet|3:23-25}}). Det är nödvändigt att tro på detta. Detta kan inte på något annat sätt förstås eller begripas eller införlivas. Därmed är det klargjort att det är tron, och tron alena, som frälser oss&nbsp;... Inget i denna artikel kan ges upp eller förändras, om så himlen och jorden och allt annat går under ({{Bibel1917U|Markusevangeliet|13:31}}).<ref>Luther, Martin. "The Smalcald Articles," i ''Concordia: The Lutheran Confessions''. (Saint Louis: Concordia Publishing House, 2005, 289, del 2, Artikel 1.</ref>
</blockquote>
 
=== Brytningen med påvedömet ===
[[Fil:Pope-leo10.jpg|miniatyr |Leo X målning av Rafael Santi]]
 
Ärkebiskop Albrecht av Mainz och Magdeburg svarade inte på Luthers brev med de 95 teserna. Han lät kontrollera teserna mot katolska kyrkans lära och vidarebefordrade dem till Rom i december 1517.<ref>Michael A. Mullett, ''Martin Luther'', London: Routledge, 2004, {{ISBN|978-0-415-26168-5}}, 78; Oberman, Heiko, ''Luther: Man Between God and the Devil'', New Haven: Yale University Press, 2006, {{ISBN|0-300-10313-1}}, 192–93.</ref> Han behövde inkomsterna från avlatsbreven för att betala av påvens investeringar i hans förordnande som biskop över mer än ett biskopsdöme. Som Luther senare noterade: "Påven hade också ett finger i syltburken, eftersom hälften av intäkterna skulle gå till byggnationen av S:t Peterskyrkan i Rom".<ref>Mullett, 68–69; Oberman, 189.</ref>
 
Påven Leo X var van vid reformivrare och dissidenter från kyrkan,<ref>Richard Marius, ''Luther'', London: Quartet, 1975, {{ISBN|0-7043-3192-6}}, 85.</ref> och han svarade långsamt, "med stor omsorg vilket krävs".<ref>Bullan ''[[Exsurge Domine]]'', den 15 juni 1520.</ref> Under de följande tre åren satte han in en lång rad av katolska teologer och andra sändebud för att bekämpa Luther, med det enda resultatet att reformatorns motstånd mot påven hårdnade. Först gav den dominikanska teologen Sylvester Mazzolini ut en skrift om kätteri mot Luther, som Leo därpå kallade till Rom. Kurfursten Fredrik III av Sachsen övertalade påven att låta Luther examineras i Augsburg, där riksdagen hölls.<ref>Mullett, 81–82.</ref>  Där, i oktober 1518, informerade Luther påvens sändebud kardinal Thomas Cajetanus att han inte betraktade påvedömet som del i den bibliska kyrkan, och överläggningarna slutade i ett munhuggande mellan parterna. Mer än de 95 teserna ledde Luthers konfrontation med kyrkan till att han ansågs som påvens fiende.<ref>Mullett, 82.</ref> Cajetanus ursprungliga instruktion var att arrestera Luther om han misslyckandes med att få en avbön, men han saknade makten för detta i Augsburg, där kurfursten garanterade Luthers säkerhet.<ref>Mullett, 83.</ref> Luther smet från staden under natten utan att ta avsked från Cajetanus.<ref>Oberman, 197.</ref>
 
I januari 1519, i Altenburg i Sachsen, antog påvens ''[[Apostolisk nuntie|sändebud]]'' Karl von Miltitz en mer diplomatisk hållning. Luther gjorde vissa medgivande till sachsaren, som var en släkting till kurfursten, och lovade att förbli tyst om hans motståndare var tyst likaså.<ref>Mullett, 92–95; Bainton, s. 80.</ref> Däremot var teologen Johann Maier von Eck bestämd om att vilja avslöja Luthers lära för allmänheten. I juni och juli 1519 deltog han vid Luthers kollega Andreas Karlstadts disputation i Leipzig och bjöd in Luther för att hålla tal.<ref>Marius, 87–89; Bainton, s. 82.</ref> Luthers markantaste påstående i debatten var att {{Bibel1917U|Matteusevangeliet|16:18}} inte tilldelar påven exklusiv rätt att tolka texten, och därför kan varken påven eller kyrkliga myndigheter vara ofelbara.<ref>Marius, 93.</ref> På grund av det utnämnde Eck Luther till en ny Jan Hus, syftande på den tjeckiske reformatorn och kättaren, som brändes på bål 1415. Från det ögonblicket hängav han sig åt att besegra Luther.<ref>G. R. Elton, ''Reformation Europe: 1517–1559'', London: Collins, 1963, [http://www.worldcat.org/oclc/222872115&referer=brief_results OCLC 222872115], 177.</ref>
 
=== Exkommuniceringen ===
Den 15 juni 1520 varnade påven Luther genom en [[påvlig bulla]] (edikt) ''[[Exsurge Domine]]'' att han riskerade [[exkommunicering]] om han inte, inom 60 dagar, gjorde avbön för 41 av meningarna i sina skrivelser, inklusive de [[95 teserna]]. Under den hösten proklamerade [[Johann Eck]] bullan i [[Meissen]] och andra städer. [[Karl von Miltitz]], ett påvligt [[Apostolisk nuntie|sändebud]], tänkte förhandla om en lösning, men Luther, som hade sänt påven en kopia av ''Von der Freiheit eines Christenmenschen'' ''(Om en kristen människas frihet)'' i oktober, tände offentligt eld på bullan och de bifogade påbuden i Wittenberg den 10 december 1520,<ref name="Hillerbrand463">Brecht, Martin. (tr. Wolfgang Katenz) "Luther, Martin," in Hillerbrand, Hans J. (ed.) ''Oxford Encyclopedia of the Reformation''. New York: Oxford University Press, 1996, 2:463.</ref> en handling han försvarade i skrifterna ''Varför Påven och hans senaste bok är brända '' och ''Avhandling om alla artiklar''. Som en konsekvens blev Luther exkommunicerad av [[Leo X]] den 3 januari 1521, i bullan ''[[Decet Romanum Pontificem]]''.
 
== Fördraget i Worms ==
 
Verkställandet av bullan mot de 95 teserna föll på de jordiska myndigheterna. Den 18 april 1521 infann Luther sig som beordrat vid [[Fördraget i Worms (1521)|Fördraget i Worms]]. Detta var ett möte i det [[tysk-romerska riket]]s generalförsamling, som hölls i staden [[Worms]] vid [[Rhen]]. Mötet hölls från 28 januari till 25 maj 1521, med kejsar [[Karl V (tysk-romersk kejsare)|Karl V]] som ordförande. Kurfurste [[Fredrik III av Sachsen]] upprätthöll fri lejd för Luther till och från mötet.
 
Johann Eck, som förde kejsarens talan som assistent åt ärkebiskopen i Trier, presenterade kopior av Luthers verk utlagda på ett bord för Luther och frågade honom om det var hans böcker och om han vidhöll sitt ansvar för deras innehåll. Luther bejakade att han var böckernas författare, men bad om tid för att kunna besvara den andra frågan. Han bad, konsulterade vänner och svarade nästa dag:
 
<blockquote>
Om jag inte är övertygad av Bibelns bevis eller av en ren orsak (för jag litar inte till varken påven eller myndigheter ensamt, eftersom det är väl känt att de ofta misstagit och motsagt sig själva), jag är bunden av Bibelns ord och mitt löfte till dem och mitt samvete är knutet till Guds ord. Jag kan inte och kommer inte att göra avbön för något, eftersom det varken är säkert eller rätt att gå emot sitt samvete. Gud hjälpe mig. Amen.<ref>Brecht, 1:460.</ref>
</blockquote>
 
Luther påstås ibland ha sagt: "Här står jag. Jag kan inte göra annat". Senare forskning anser att bevisen för det är svaga då dessa ord satts in före "Gud hjälpe mig" endast i senare versioner av talet och inte nämns av något vittne till förhandlingarna.<ref>Wilson, 153, 170; Marius, 155.</ref>
 
Under de följande fem dagarna höll mötet interna överläggningar för att besluta Luthers öde. Kejsaren presenterade det slutliga [[Fördraget i Worms (1521)|Fördraget i Worms]] den 25 maj 1521, där Luther förklarades [[fredlös]], hans skrifter bannlystes och krav framställdes att han skulle arresteras: "Vi önskar honom gripen och straffad för sitt notoriska kätteri."<ref>Bratcher, Dennis. "[http://www.crivoice.org/creededictworms.html The Diet of Worms (1521)]," i ''The Voice: Biblical and Theological Resources for Growing Christians''. Ny utgåva 13 juli 2007.</ref> Fördraget gjorde det också brottsligt för alla i Tyskland att ge Luther mat eller skydd.
 
== På borgen Wartburg ==
[[Fil:Wartburg Eisenach DSCN3512.jpg|miniatyr|[[Wartburg|Borgen Wartburg]] i [[Eisenach]].]]
[[Fil:WartburgLutherstube1900.jpg|miniatyr |Rummet i Wartburg där Luther översatte Nya testamentet. En originalutgåva av översättningen förvaras under glas på skrivbordet.]]
Luthers försvinnande under tillbakaresan var planerat. [[Fredrik III av Sachsen]] lät maskerade ryttare genskjuta honom på vägen hem, och eskortera honom i säkerhet till borgen [[Wartburg]] i [[Eisenach]].<ref>''Reformation Europe: 1517–1559,'' London: Fontana, 1963, 53; [[Diarmaid MacCulloch]], ''Reformation: Europe's House Divided, 1490–1700,'' London: Allen Lane, 2003, 132.</ref> Under sin vistelse på Wartburg, som han kallade "mitt [[Patmos]]",<ref>Luther, Martin. "Letter 82," in ''Luther's Works''. Jaroslav Jan Pelikan, Hilton C. Oswald och Helmut T. Lehmann (red.), Vol. 48: Letters I, Philadelphia: Fortress Press, 1999, c1963, 48:246; Mullett, 133. Johannes, författaren till [[Uppenbarelseboken]], hade tvingats i exil på den grekiska ön Patmos.</ref> översatte Luther [[Nya testamentet]] från latin till tyska, och vräkte ur sig teologiska och polemiska skrifter. Bland dessa fanns ett förnyat angrepp på [[Albrekt av Magdeburg och Mainz|Albrekt av Mainz]], som han lyckades få att göra uppehåll i försäljningen av [[avlatsbrev]] inom sina stift,<ref>Brecht, 2:12–14.</ref> och en "Vederläggning av Latomus argument", där han framställde sin princip om [[rättfärdiggörelse]] för [[Jacobus Latomus]], en ortodox teolog från [[Leuven|Louvain]].<ref>Mullett, 132, 134; Wilson, 182.</ref>
 
I detta arbete, ett av hans mest eftertryckliga uttalanden om tro, argumenterade han för att varenda god gärning som utförs i syfte att vinna Guds gunst är synd.<ref>Brecht, 2:7–9; Marius, 161–62; Marty, 77–79.</ref> Alla människor är syndare av naturen, förklarade han, och endast [[Nåd (kristen princip)|Guds nåd]], som inte kan förtjänas, kan göra dem rättfärdiga. Den 1 augusti 1521 skrev Luther till Melanchthon på samma tema: "Var en syndare, och låt dina synder vara starka, men låt din tro på Kristus vara starkare, och gläds i Kristus, som besegrar synden, döden och världen. Vi kommer att begå synder medan vi är här, för i detta liv bor ingen rättvisa."<ref name="sinsbestrong">Martin Luther, [http://www.ProjectWittenberg.org/pub/resources/text/wittenberg/luther/letsinsbe.txt "Let Your Sins Be Strong," a Letter From Luther to Melanchthon], August 1521, Project Wittenberg, läst 3 november 2009.</ref>
 
Sommaren 1521 utvidgade Luther sitt mål, från individuella troshandlingar som avlat och pilgrimsfärder, till doktriner i själva hjärtat av kyrkans seder. I ''De abroganda missa privata'' ("Om avskaffandet av privatmässan") fördömde han uppfattningen om mässan som ett offer såsom avgudadyrkan. Han menade i stället att den är en gåva, som hela församlingen med tacksägelse ska få emotta.<ref>Brecht, 2:27–29; Mullett,  133.</ref> Hans essä ''Von der Beicht. Ob die der Pabst macht habe sie zu gebieten'' ("Om bikten. Om påven har makt att anbefalla den") förkastade fullständigt obligatorisk [[bikt]] och uppmuntrade privat bikt och [[Avlösning (teologi)|absolution]], eftersom "varje kristen är en biktfader."<ref>Brecht, 2:18–21.</ref> I november skrev Luther ''De votis monasticis M. Lutheri iudicium'' ("Martin Luthers dom över munklöftena"), vari han försäkrade munkar och nunnor om att de kunde bryta sina löften utan att synda, eftersom löften var ett illegitimt och fåfängt försök att vinna frälsning.<ref>Marius, 163–64.</ref>
 
Luthers proklamationer från Wartburg kom i takt med den snabba utvecklingen i Wittenberg, som han hela tiden underrättades om. [[Andreas Karlstadt]] påbörjade i juni 1521, med stöd av den före detta augustinermunken [[Gabriel Zwilling]], ett radikalt reformprogram som överträffade allt som Luther hade föreställt sig. Reformerna orsakade tumult. Augustinermunkarna revolterade mot sin prior, statyer och ikoner i kyrkor slogs sönder, och magistraten fördömdes. Efter att i hemlighet ha besökt Wittenberg tidigt i december 1521 skrev Luther ''Eine treue Vermahnung zu allen Christen, sich zu hüten vor Aufruhr und Empörung'' ("En ärligt menad förmaning till alla kristna att akta sig för uppror och resning").<ref>Mullett, 135–36.</ref> Wittenberg blev ännu mer osäkert efter julen, då en grupp av svärmiska fanatiker, [[Zwickauprofeterna]], kom dit och predikade revolutionära doktriner såsom människors lika värde, [[anabaptism|vuxendop]] och Kristi nära förestående återkomst.<ref>Wilson, 192–202; Brecht, 2:34–38.</ref> När stadens rådsförsamling bad Luther att återvända bestämde han sig för att det var hans plikt att agera.<ref>Bainton, s. 179-180.</ref>
 
== Återkomsten till Wittenberg ==
 
Luther återvände i hemlighet till Wittenberg den 6 mars 1522. "Under min frånvaro," skrev han till kurfursten, "har Satan tagit sig in i min fårhage och orsakat förödelse som jag inte kan återställa genom att skriva, utan endast genom min närvaro och mina ord."<ref>Letter of 7 March 1522. Schaff, Philip, [http://www.ccel.org/s/schaff/history/7_ch04.htm ''History of the Christian Church, Vol VII, Ch IV'']; Brecht, 2:57.</ref> Luther höll under åtta dagar i under [[påskfastan]], från söndagen den 9 mars, första söndagen i fastan, ''Invocavit'', åtta predikningar som kom att bli kände som Invocavitpredikningarna. I dessa predikningar hamrade han in kristna kärnvärden som kärlek, tålamod, välgörenhet och frihet och påminde folket att lita på Guds ord, snarare än våld, för att få den nödvändiga förändringen.<ref>Brecht, 2:60; Bainton, s. 182; Marius, 168–69.</ref>
 
<blockquote>
Vet ni vad djävulen tänker när han ser människor använda våld för att propagera för evangeliet? Han sitter med korsade armar bakom helvetets eldar och säger med ondskefull min och ett skrämmande flin: "Åh, så klokt dessa galningar spelar mitt spel! Låt dem fortsätta; jag ska skörda frukterna. Jag glädjer mig åt det." Men när han ser Ordet fara och kämpa ensamt på slagfältet, darrar han av skräck.<ref name="Schaff IV">Do you know what the Devil thinks when he sees men use violence to propagate the gospel? He sits with folded arms behind the fire of hell, and says with malignant looks and frightful grin: "Ah, how wise these madmen are to play my game! Let them go on; I shall reap the benefit. I delight in it." But when he sees the Word running and contending alone on the battle-field, then he shudders and shakes for fear. Schaff, Philip, [http://www.ccel.org/s/schaff/history/7_ch04.htm ''History of the Christian Church, Vol VII, Ch IV''].</ref>
</blockquote>
 
Luthers ingripande fick omedelbar effekt. Efter den sjätte predikningen skrev Wittenberg-juristen Jerome Schurf till kurfursten: "Åh, vilken lycka dr Martins återkomst har spridit bland oss. Hans ord, genom gudomlig nåd, får varje dag vilseledda människor tillbaka till sanningens väg."<ref name="Schaff IV" />
 
Luther återställde och modifierade den nya kyrkans lära. Genom att arbeta tillsammans med myndigheterna för att återställa den allmänna ordningen, visade han sig som en konservativ kraft inom reformationen. Efter att ha förvisat [[Zwickau]]-profeterna, stod han inte bara inför en strid mot den etablerade kyrkan utan även mot radikala reformatorer som hotade den nya kyrkan genom att skapa oroligheter och våldsamheter.{{main|Tyska bondekriget}}
 
Trots sin framgång i Wittenberg lyckades inte Luther att stävja radikalismen längre bort. [[Zwickauprofeter]] som [[Nicholas Storch]] och [[Thomas Müntzer]] hjälpte till att starta [[Tyska bondekriget]] 1524–25, där många illdåd begicks, ofta i Luthers namn. Bondeuppror hade förekommit i mindre skala sedan 1400-talet.<ref>Michael Hughes, ''Early Modern Germany: 1477–1806'', London: Macmillan, 1992, {{ISBN|0-333-53774-2}}, 45.</ref> Luthers pamfletter mot kyrkan och dess hierarki, med liberala fraser, ledde många att tro att han skulle stödja en attack mot de övre klasserna i allmänhet.<ref>A. G. Dickens, ''The German Nation and Martin Luther'', London: Edward Arnold, 1974, {{ISBN|0-7131-5700-3}}, 132–33. Dickens citerar ett exempel på Luthers sätt att uttrycka sig: "Således förklarar jag att varken påve eller biskop eller någon annan har rätt att tvinga på en kristen man en enda stavelse lag utan hans eget medgivande".</ref> Revolter bröt ut i [[Franken]], [[Schwaben]] och [[Thüringen]] 1524 och de fick även stöd från missnöjda adelsmän, varav många var skuldsatta. Revolterna fick styrka genom radikala ledare som Müntzer i Thüringen och Michael Gaismair i Tyrolen, och upproren utvecklades till krig.<ref>Hughes, 45–47.</ref>
 
Luther sympatiserade med några av böndernas klagomål, vilket han visade i sitt svar till [[De tolv artiklarna]] i maj 1525, men påminde de förtryckta att lyda de världsliga myndigheterna.<ref>Hughes, 50.</ref> Under en resa till Thüringen blev han rasande över brännandet av kloster, biskopspalats och bibliotek, I ''Wider die räuberischen und mörderischen Rotten der Bauern'' ("Mot de mordiska och tjuvaktiga bondehoparna"), som skrevs när han återvänt till Wittenberg, förklarade han evangeliernas syn på rikedom och förbannade våldet som djävulens verk och manade adeln att avliva rebellerna som galna hundar:
 
<blockquote>
Låt därför alla som kan slå, dräpa och knivhugga göra det, i hemlighet eller öppet, med åtanke att inget kan vara mer giftigt, skadligt eller djävulskt än en rebell ... Dopet frigör inte människans kropp eller egendomar, utan själen; evangelierna gör inte gods till allmän egendom, utom i de fall där de som av egen fri vilja gör som apostlarna och lärjungarna gjorde i {{Bibel1917|Apostlagärningarna|4|32–37}}. De krävde inte, eller gjorde som våra galna bönder, att andras egendomar, som Pilatus eller Herodes, skulle bli allmänna, utan bara sina egna ägodelar. Våra bönder vill dock att andras egendomar ska bli gemensamma, men behålla sina egna själva. Vilka fina kristna! Jag tror inte att det finns en enda djävul kvar i helvetet; de har alla farit i bönderna. Deras galenskap går bortom alla gränser.<ref>härför låt alla som kan, utplåna, slakta, och hugga, i hemlighet eller öppet, minnas att ingenting kan vara mer giftigt, skadligt, eller djävligt än en rebell ... För dopet gör inte män fria till kropp och egendom, men i själen; och anden gör inte egendomar allmänna, utom i de fall då de, av sin egen fria vilja, gör vad apostlarnas och lärjungarna gjorde i Acts 4 [:32–37]. De krävde inte, såsom de galna bönderna i sitt uppror, krävde egendom av andra — av Pilatus och Herodes — skulle bli vanligt, utan endast sin egen egendom. Våra bönder, däremot, vill göra andra mäns egendom till allmän egendom, och behålla sin egen för sig själva. Just fina kristna! Jag anser att det inte finns någon djävul kvar i helvetet; de har alla trängt in hos bönderna. Deras rövarfasoner har passerat alla gränser. Jaroslav J. Pelikan, Hilton C. Oswald, ''Luther's Works'', 55 vols. (St. Louis and Philadelphia: Concordia Pub. House and Fortress Press, 1955–1986), 46: 50–51.</ref>
</blockquote>
 
Luther stödde sin opposition mot rebellerna på tre grunder. För det första ignorerade de, när de valde våld framför att underkasta sig det sekulära styret, Kristus slutsats "Åt kejsaren vad kejsaren tillhör". Paulus hade i episteln {{Bibel1917U|Romarbrevet|13:1-7}} skrivit att alla myndighetspersoner är utvalda av Gud och därför inte ska förnekas. Denna referens till Bibeln utgör grunden till den kända doktrinen [[Konungars gudomliga rätt]], eller, i det tyska fallet, furstarnas gudomliga rätt. För det andra placerade böndernas våldshandlingar, såsom uppror, röveri, och plundring, dem "utanför Guds och Kejsarens lagar," så de förtjänade "död till kropp och själ, som stråtrövare och mördare." Slutligen anklagade Luther rebellerna för blasfemi då de kallade sig för "Kristna bröder" och förrättade sina syndfulla handlingar under Evangeliets baner.<ref>Mullett, 166.</ref>
 
Utan Luthers stöd till upproret lade många rebeller ned sina vapen; andra kände sig förrådda. Det [[schwabiska förbundet]]s seger över bönderna vid [[Slaget vid Frankenhausen]] den 15 maj 1525, som följdes av Müntzers avrättning den 27 maj, ledde till att det revolutionära stadiet av reformationen avslutades.<ref>Hughes, 51.</ref> Därpå fick radikalismen en utlöpare i den [[Anabaptism|anabaptistiska]] rörelsen och andra sekter, medan Luthers reformation blomstrade under beskydd från den sekulära världens mäktiga.<ref>Andrew Pettegree, ''Europe in the Sixteenth Century'', Oxford: Blackwell, {{ISBN|0-631-20704-X}}, 102–103.</ref>
 
== Giftermål ==
 
[[File:Katharina-v-Bora-1526-1.jpg|thumb|150px|[[Katharina von Bora]], Luthers fru, av [[Lucas Cranach d.ä.]], 1526]]
[[File:Martin-Luther-1526-1.jpg|miniatyr|150px|Martin Luther, avbildad tillsammans med sin fru]]
På kvällen den 13 juni 1525 gifte sig Luther med [[Katharina von Bora]], en av de 12 nunnor som han hade hjälpt efter att de flytt från det cisteriska konventet i Nimbschen i april 1523, då de blev utsmugglade på en vagn som levererade matvaror till klostret.<ref name="ReferenceB">Stolt Birgit. Lutherbilden i förvandling, en återblick på trettiofem års lutherforskning</ref> Nunnorna lämnades hos Luther som hjälpte till att gifta bort, alternativt skaffa anställning för de förrymda nunnorna, eftersom deras familjer inte ville ha dem tillbaka.  "Plötsligt, medan jag var upptagen med helt annorlunda tankar," skrev han till [[Wenceslaus Link]], "har Herren stött mig in i äktenskapet."<ref>Schaff, Philip, [http://www.ccel.org/s/schaff/history/7_ch04.htm ''History of the Christian Church, Vol VII, Ch V''], rpt. Christian Classics Ethereal Library. Nyutgåva 17 maj 2009; Bainton, s. 255.</ref> Katharina var 26 år gammal, Martin var 42.
 
Några präster och tidigare munkar hade redan gift sig, inklusive [[Andreas Karlstadt]] och [[Justus Jonas den äldre|Justus Jonas]], men med Luthers bröllop beseglades godkännandet av prästers äktenskap.<ref>Lohse, Bernhard, ''Martin Luther: An Introduction to his Life and Work,'', översatt av Robert C. Schultz, Edinburgh: T & T Clark, 1987, {{ISBN|0-567-09357-3}}, 32; Brecht, 2:196–97.</ref> Han hade länge fördömt klosterlöftet om [[celibat]] på bibliska grunder, men hans beslut att gifta överraskade många, inte minst Melanchthon, som kallade det vårdlöst.<ref>Brecht, 2:199; Wilson, 234; Lohse, 32.</ref> Dock även Melanchthon gifte sig, bodde sedan granne med Luther och deras barn blev bästa vänner.<ref name="ReferenceB"/> Luther hade skrivit till [[Georg Spalatin]] den 30 november 1524:
<blockquote>
Jag skall aldrig ta en fru, som jag mår för tillfället. Inte för att jag är okänslig för mitt kött eller kön (för jag är varken trä eller sten); men mitt sinne är motvilligt till äktenskap då jag dagligen förväntar mig döden för en kättare.<ref>Schaff, Philip. [http://www.ccel.org/ccel/schaff/hcc7.ii.v.ii.html "Luther's Marriage. 1525."], ''History of the Christian Church, Volume VII, Modern Christianity, The German Reformation''. § 77, rpt. Christian Classics Ethereal Library. Nyutgåva 17 maj 2009; Mullett, 180–81.</ref>
</blockquote>
 
Före giftermålet hade Luther levt på den enklaste kost, och som han själv medgav hade hans mögliga säng inte blivit ordentligt bäddad på månader.<ref>Marty, 109; Bainton, s. 256.</ref> Luther och hans brud flyttade in i ett tidigare [[kloster]], "Det svarta klostret", en bröllopsgåva från den nye kurfursten [[Johan den ståndaktige av Sachsen]] (1525–32). De påbörjade vad som syns vara ett gott och lyckosamt äktenskap, även om pengar ofta var en bristvara<ref>Brecht, 2: 202; Mullett, 182.</ref>. Nämnas bör att Luther har aldrig tagit ut något arvode för alla de otaliga skrifter som publicerades som var skrivna av honom. De pengarna tog han inte emot, så det blev boktyckerierna som blev rika på publiceringen hans skrifter.<ref name="ReferenceB"/>  Utöver att skaffa sex barn, (fyra överlevde till vuxen ålder), tog Luther hand även om sina bortgångna systrars åtta barn.<ref name="ReferenceB"/>  Katharina hjälpte paret att förtjäna sitt levebröd genom trädgårdsodling, grisavel och genom att hysa inackorderingar av olika slag och studenter till universitetet som hyresgäster.<ref>Oberman, 278–80; Wilson, 237; Marty, 110.</ref> Luther anförtrodde sig till Michael Stiefel den 11 augusti 1526: "Min Käthe är i allt så omtänksam och snäll mot mig att jag inte bytte ut min fattigdom mot [[Krösus]]' alla rikedomar."<ref>Bainton, s. 258; Schaff, [http://www.ccel.org/ccel/schaff/hcc7.ii.v.ii.html "Luther's Marriage. 1525."]; Brecht, 2: 204.</ref>
 
== Organisering av kyrkan ==
 
År 1526 blev Luther mer och mer upptagen med att organisera reformationsrörelsen inom kyrkan. Hans bibliska ideal att församlingen själv skulle välja sina präster hade visat sig vara ogenomförbart.<ref>MacCulloch, 164.</ref> Baiton skriver:
<blockquote>
Luthers dilemma bestod i att han ville upprätta både en bekännelsekyrka grundad på personlig tro och erfarenhet och en territorialkyrka som skulle omfatta alla som bodde inom ett visst område. Om han tvangs att välja, skulle han ta den stora massans parti och det var den riktning han kom att slå in på.<ref>Bainton, s. 276.</ref>
</blockquote>
 
Mellan 1525 och 1529 upprättade Martin Luther en kontrollerande kyrkoorganisation, utarbetade en ny form för [[gudstjänst]] och skrev en tydlig sammanfattning av den nya läran i form av två [[katekes]]er. För att undvika att förvirra eller uppröra folket undvek han extrema förändringar. Han ville inte heller byta ut ett kontrollsystem mot ett annat. Han fokuserade på kyrkan i [[kurfurstendömet Sachsen]] och agerade endast som rådgivare åt kyrkorna i andra territorier, varav flera följde hans sachsiska modell.
 
[[Fil:Luther Kirken Copenhagen sculpture.jpg|thumb |Staty av Luther i [[Köpenhamn]].]]
 
Han arbetade i nära samarbete med den nye kurfursten [[Johan den ståndaktige]] till vilken han vände sig för sekulär ledning och finansiering för en kyrka som i hög grad berövats sina tillgångar och inkomster efter brottet med Rom.<ref>Brecht, 2:260–63, 67; Mullett, 184–86.</ref> För Luthers biograf Martin Brecht var det här partnerskapet "början på en tvivelaktig och till en början oavsiktlig utveckling mot en kyrka ledd av en världslig härskare."<ref>Brecht, 2:267; Bainton, s. 278.</ref> Kurfursten utfärdade kanoniska [[Biskopsvisitation|visitationer]] av kyrkan, något som tidigare gjorts av biskopar.<ref>Brecht, 2:267; MacCulloch, 165. Vid ett tillfälle refererade Luther till kurfursten som "nödbiskop" (''Notbischof'').</ref>
 
Ibland gick inte Luthers praktiska reformer upp mot hans tidigare, radikala proklamationer. Till exempel underströk skriften''Unterricht der Visitatoren an die Pfarrherren in Sachsen'' ("Meddelande från visitatorerna till kyrkoherdarna i Sachsen", 1528), författad av Melanchthon med Luthers godkännande, botgöringens roll i syndernas förlåtelse, trots Luthers ståndpunkt att tron allena garanterar rättfärdighet.<ref>Mullett, 186-87; Brecht, 2:264–65, 267.</ref> Reformatorn [[Johannes Agricola]] från [[Eisleben]] protesterade mot denna kompromiss, och Luther fördömde honom för att han lärde att tron är åtskild från gärningarna.<ref>Brecht, 2:264–65.</ref> ''Unterricht'' är ett problematiskt dokument för dem som söker en konsekvent evolution i Luthers tankar och praktik.<ref>Brecht, 2:268.</ref>
 
Som svar på krav på en tysk [[liturgi]] skrev Luther en ''[[tysk mässa]]'', som han publicerade tidigt 1526.<ref>Brecht, 2:251–54; Bainton, s. 302.</ref> Han avsåg inte att den skulle ersätta hans 1523 författade bearbetning av den latinska mässan, utan att den skulle vara ett initiativ för "enkelt folk", en "offentlig stimulans för folk att tro och bli kristna."<ref>Brecht, 2:255.</ref> Luther baserade denna mässordning på den katolska gudstjänsten, men utelämnade "allt som har en anstrykning av offer", och mässan blev en rit där alla emottog både vinet och brödet.<ref>Mullett, 183; Eric W. Gritsch, ''A History of Lutheranism'', Minneapolis: Fortress Press, 2002, {{ISBN|0-8006-3472-1}}, 37.</ref> Han behöll [[Elevation (liturgi)|elevationen av hostian]] och [[Kalk (dryckeskärl)|kalk]]en, medan tillbehör så som mässkrud, altare och ljus gjordes valfria, vilket tillät viss frihet i gudstjänsten.<ref>Brecht, 2:256; Mullett, 183.</ref> Vissa reformivrare, bland andra anhängare till [[Huldrych Zwingli]], ansåg att Luthers mässa var för papistisk, och moderna forskare noterar att Luthers alternativ till den katolska mässan präglas av konservatism.<ref>Brecht, 2:256; Bainton, 301-302.</ref> Luthers mässa innefattade dock att församlingen sjöng hymner och psalmer på tyska, liksom även delar av liturgin, såsom Luthers enstämmiga tonsättning av [[Den apostoliska trosbekännelsen|trosbekännelsen]].<ref>Brecht, 2:256; Bainton, s. 306-307.</ref> För att nå ut till vanligt folk och till unga inlemmade Luther religiös handledning i vardagsmässorna, i form av [[katekes]]en.<ref>Brecht, 2:256–57.</ref> Han utformade även förenklade versioner av dop- och bröllopsgudstjänster.<ref>Brecht, 2:258.</ref>
 
Luther och hans kollegor introducerade den nya gudstjänstordningen under sin visitation i [[kurfurstendömet Sachsen]], som började 1527.<ref>Brecht, 2:263.</ref> De utvärderade även standarden på själasorgen och den kristna utbildningen i territoriet. "Hjälp, käre Gud, så mycket elände jag har sett!" skrev Luther. "Det olärda folket, särskilt i byarna, vet ju alls ingenting om den kristna läran, och tyvärr äro många kyrkoherdar alldeles oskickliga och oförmögna att ge undervisning."<ref>Mullett, 186. Översatt ur Luthers [http://www.logosmappen.net/bekskrifter/lillakat/inledn.html förord]{{död länk|bot=InternetArchiveBot }} till ''Lilla katekesen'', 1529; översättning av Sigfrid von Engeström.</ref>.
 
=== Katekesen ===
Martin Luther utformade katekesen för att förmedla kristendomens grunder till församlingarna. År 1529 skrev han ''Stora katekesen'', en instruktion för präster och lärare, samt en sammanfattning, ''Lilla katekesen'', som folket självt skulle memorera.<ref>Marty, 123.</ref> Katekeserna ger lättförståeligt undervisnings- och andaktsmaterial om [[Tio Guds bud]], [[den apostoliska trosbekännelsen]], [[Herrens bön]], [[dop]]et och den sista nattvarden.<ref>Brecht, 2:273; Bainton, s. 298-301.</ref> Luther samlade frågor och svar i katekesen, så att grunden i kristen tro inte bara skulle bankas in "så som apor gör det", utan verkligen förstås.<ref>Marty, 123; Wilson, 278.</ref>
 
Katekesen är ett av Luthers mest personliga arbeten. "Angående planen att samla mina skrifter i volymer," skrev han, "är jag tämligen kallsinnig och inte alls angelägen därom, för jag är upprymd av en saturnisk hunger och skulle hellre se dem alla förstörda. För jag erkänner ingen av dem som mina böcker, förutom kanske ''Om den trälbundna viljan'' och katekesen."<ref>Luther, Martin. ''Luther's Works''. Philadelphia: Fortress Press, 1971, 50:172-73; Bainton, s. 301.</ref> ''Lilla katekesen'' har fått högt anseende som en förebild för tydlig religionsundervisning.<ref>Brecht, 2:277, 280.</ref> Den används än i dag, tillsammans med Luthers psalmer och hans översättning av Bibeln.
 
Luthers ''Lilla katekes'' visade sig vara särskilt effektiv i att hjälpa föräldrar att undervisa sina barn, medan den ''Stora katekesen'' var effektiv för präster.<ref>Se texter i [http://www.projectwittenberg.org/pub/resources/text/wittenberg/wittenberg-luther.html#sw-hymn engelsk översättning]</ref> De var skrivna på tyskt folkspråk och framställde trosbekännelsen med ett enklare, trinitariskt språk. Han skrev om varje punkt i trosbekännelsen för att uttrycka Faderns, Sonens och Den helige andes beskaffenhet. Luthers mål var att få kyrkonoviserna att se sig själva som personliga föremål för treenighetens tre personers verk, och att alla tre verkar i novisens liv. Luther beskriver alltså inte treenigheten som en dogm att lära in, utan som personer att lära känna. Fadern skapar, Sonen frälser och Anden gör heligt - en gudomlig enhet med skilda personligheter. Frälsning börjar med Fadern och drar den troende till Honom. Luthers behandling av trosbekännelsen måste förstås i samma sammanhang som Dekalogen och Herrens bön, som också är del i luthersk katekesundervisning.<ref>Charles P. Arand, "Luther on the Creed." ''Lutheran Quarterly'' 2006 20(1): 1-25. Issn: 0024-7499; James Arne Nestingen, "Luther's Catechisms"  ''The Oxford Encyclopedia of the Reformation.'' Red. Hans J. Hillerbrand. (1996)</ref>
 
== Översättning av Bibeln ==
[[Fil:Lutherbibel.jpg|thumb|Luthers bibel från 1534.]]
 
Luther hade publicerat sin tyska översättning av [[Nya testamentet]] 1522, och han och hans medhjälpare färdigställde översättningen av [[Gamla testamentet]] 1534 och hela bibeln gavs ut. Han fortsatte att förbättra översättningen under resten av sitt liv.<ref>Mullett, 145; Lohse, 119.</ref> Han hade hjälp av [[Philipp Melanchthon]], som var professor i grekiska, [[Caspar Cruciger]] och [[Justus Jonas den äldre|Jonas Justus]] med delar av översättningen.
Andra hade översatt Bibeln till tyska tidigare, men Luther skräddarsydde sin översättning enligt sin egen lära.<ref>Mullett, 148–50.</ref> När han fick kritik för att han lade till ordet "allena" efter "tro" i {{Bibel1917U|Romarbrevet|3:28}},<ref>Mullett, 148; Wilson, 185; Bainton, s. 296. Luther satte in ordet  "allena" (''allein'') efter ordet "tro" i sin översättning av {{Bibel1917U|Romarbrevet|3:28}}. Bestämningen finns medtagen i den auktoriserade [[King James Bible]] som "Therefore we conclude that a man is justified by faith without the deeds of the law."</ref> svarade han: "Det är mitt testamente och min översättning, och den ska fortsätta att vara min.".<ref>Mullett, 148.</ref> Resultatet blev en [[Evangelikalism|evangelikal]] Bibel, som anpassats för den framväxande lutherska kyrkan.
 
Luthers översättning använde en variant av tyska som talades vid det saxiska kansliet och var begriplig för tyskar från både norr och söder.<ref>Wilson, 183; Brecht, 2:48–49.</ref> Avsikten med hans kraftfulla, direkta språk var att göra Bibeln tillgänglig för gemene man, "för vi tar bort hinder och svårigheter så att andra kan läsa den utan problem."<ref>Mullett, 149; Wilson, 302.</ref> Den gavs ut vid en tid då det fanns en växande efterfrågan på tyskspråkiga verk och Luthers översättning blev snart den populäraste bibelöversättningen. Därigenom var den ett betydelsefullt bidrag till det tyska språket och den tyska litteraturens utveckling.<ref>Marius, 162.</ref> Den hade noter och förord av Luther, och pryddes av träsnitt av [[Lucas Cranach d.ä.]] med antipåvliga bilder, som spelade en viktig roll i spridandet av Luthers lära i Tyskland.<ref>Lohse, 112–17; Wilson, 183; Bainton, s. 291-292.</ref> Luther-Bibeln influerade andra översättningar till olika modersmål, som [[William Tyndale]]s engelska bibel, som var en föregångare till [[King James Bible]].<ref>Daniel Weissbort and Astradur Eysteinsson (eds.), ''Translation—Theory and Practice: A Historical Reader'', Oxford: Oxford University Press, 2002, {{ISBN|0-19-871200-6}}, 68.</ref>

Nuvarande version från 17 maj 2024 kl. 17.41

Martin Luther

Luthers symbol: Lutherkorset

Luthers psalmböcker

Se för övrigt Wikipedia

Hämtad från "https://psalmerna.se/Wikiny/index.php?title=Luther,_Martin&oldid=750425"