Luther, Martin: Skillnad mellan sidversioner

Från Psalmer och Andliga Sånger
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ingen redigeringssammanfattning
 
(29 mellanliggande sidversioner av samma användare visas inte)
Rad 1: Rad 1:
{{Faktamall biografi
'''Martin Luther'''
| bild        = MartinLuther-workshopCranachElder.jpg
| bildstorlek  = 200 px
| bildtext    = Martin Luther 1529, porträtterad av Lucas Cranach d.ä.
| född        =


}}
Luthers symbol: [[Lutherkorset]]
'''Martin Luther''', född 10 november 1483 i Eisleben i Kurfurstendömet Sachsen, död 18 februari 1546 i Eisleben, var en tysk präst, munk och teolog, känd som den som initierade den [[protestantism|protestantiska]] [[reformation]]en.<ref name=Plass>Plass, Ewald M. "Monasticism," i ''What Luther Says: An Anthology''. St. Louis: Concordia Publishing House, 1959, 2:964.</ref> Som präst och kristen [[teologi]]professor attackerade han år 1517 i sin skrift [[95 teserna|95 teser]] kyrkans släpphänta försäljning av [[avlatsbrev]]. Luther motsatte sig kyrkans lära att frihet från Guds straff för begångna synder kan köpas för pengar. Då han vägrade att göra avbön för alla sina skrifter [[exkommunicering|exkommunicerades]] han år 1520 av påven Leo X. I [[Fördraget i Worms (1521)|fördraget i Worms]] år 1521 förklarade den tysk-romerske kejsaren Karl V honom fredlös.


Luther lärde att [[frälsning]] inte följer av goda gärningar utan är en fri gåva av Gud som endast åtnjutes av nåd [[sola fide|genom tro]] på [[Jesus]] som har sonat våra synder. Luthers teologi utmanade påvedömet och den [[romersk-katolska kyrkan]]. Han hävdade att [[Bibel|Bibeln]] är den enda källan för gudomligt uppenbarad kunskap.<ref>Ewald M. Plass, ''What Luther Says'', 3 vols., (St. Louis: CPH, 1959), 88, no. 269; M. Reu, ''Luther and the Scriptures'', Columbus, Ohio: Wartburg Press, 1944), 23.</ref> Genom att föreslå att prästerskapet kan upprätthållas av alla döpta kristna motsatte sig Luther tanken på prästerskapet såsom förmedlare mellan Gud och människan<!--sacerdotalism-->.<ref>Luther, Martin. ''Concerning the Ministry'' (1523), tr. Conrad Bergendoff, in Bergendoff, Conrad (ed.) Luther's Works. Philadelphia: Fortress Press, 1958, 40:18 ff.</ref> De som ansluter sig till Luthers lära kallas [[Lutherdom|lutheraner]], och tillhör [[protestantism|protestantiska]] inriktningen.
== Luthers psalmböcker ==
* 1 [[Achtliederbuch]], 1524, 8 psalmer
* 2 [[Erfurter Enchiridion]], 1524, 26 psalmer varav 18 av Luther. 15 melodier.
* 3 [[Geystliche gesangk Buchleyn]], 1524, Walter/Klug


Luthers översättning av [[Bibel|Bibeln]] till allmänhetens modersmål istället för latin gjorde läran mer lättillgänglig och fick stor betydelse för den tyska kyrkan och den tyska kulturen. Det tyska språket började standardiseras och översättarkonsten fick många nya principer.<ref>Fahlbusch, Erwin and Bromiley, Geoffrey William. ''The Encyclopedia of Christianity''</ref>. Många andra bibelöversättningar tog intryck av Luthers arbete, såsom [[Gustav Vasas bibel]]<ref>Bo Johnson, "Bibelns historia efter reformationen" i ''Den svenska Bibeln. Ett 450-årsjubileum''. Proprius förlag, Stockholm, 1991, s. 24.</ref> och den engelska King James Bible.<ref name="Tyndale">''Tyndale's New Testament'', övers. från grekiska av [[William Tyndale]] år 1534 i en modernt stavad utgåva och med en introduktion av David Daniell''. New Haven, CT: [[Yale University]] Press, 1989, ix–x.</ref> Hans [[psalm]]er inspirerade utvecklingen av [[kyrkosång]]en<ref name=Bainton306>Bainton, s. 306.</ref> och giftermålet med [[Katharina von Bora]] blev en förebild för kyrkan då protestantiska präster tilläts ingå äktenskap.<ref name=Bainton223>Bainton, s. 252.</ref>
Se för övrigt
[https://sv.wikipedia.org/wiki/Martin_Luther Wikipedia]


I skrifter om de judiska folken framför den åldrande Luther att judars hem ska förstöras, deras [[synagoga|synagogor]] brännas, pengar konfiskeras och frihet beskäras. Hans åsikter utnyttjades i nazisternas propaganda mellan åren 1933 och 1945.<ref>McKim, Donald K. (red.) ''The Cambridge Companion to Martin Luther''. New York: Cambridge University Press, 2003, 58; [[Michael Berenbaum|Berenbaum, Michael]]. "Anti-Semitism," ''Encyclopaedia Britannica'', tillgänglig 2 januari 2007. För Luthers egna ord, se Luther, Martin: ''On the Jews and Their Lies'', översättn. Martin H. Bertram, i Sherman, Franklin. (ed.) ''Luther's Works''. Philadelphia: Fortress Press, 1971, 47:268–72.</ref> Som ett resultat av sina antisemitiska åsikter har Luther blivit lika kontroversiell i vår tid som under sin egen tid.<ref>Hendrix, Scott H. [http://www.luthersem.edu/word&world/Archives/3-4_Luther/3-4_Hendrix.pdf "The Controversial Luther"], ''Word & World'' 3/4 (1983), Luther Seminary, St. Paul, MN, s. 393: "And, finally, after the Holocaust and the use of his anti-Jewish statements by National Socialists, Luther's anti-semitic outbursts are now unmentionable, though they were already repulsive in the sixteenth century. As a result, Luther has become as controversial in the twentieth century as he was in the sixteenth." Se också Hillerbrand, Hans. [http://cco.cambridge.org/extract?id=ccol0521816483_CCOL0521816483A018 "The legacy of Martin Luther"], i Hillerbrand, Hans & McKim, Donald K. (red.) ''The Cambridge Companion to Luther''. Cambridge University Press, 2003.</ref>
== Födelse och utbildning ==
[[Fil:Hans and Magrethe Luther.jpg|miniatyr |Hans och Margarethe Luther, porträtt av [[Lucas Cranach d.ä.]] 1527.]]
[[Fil:Luther birthplace.jpg|miniatyr |Luthers barndomshus]]
[[Fil:Portrait of Martin Luther as an Augustinian Monk.jpg|miniatyr |Luther då han var [[Augustinerorden|augustinermunk.]]]]
Martin Luther var son till ''Hans Luder'' (eller Ludher, senare Luther)<ref name=Marty1>[[Martin E. Marty|Marty, Martin]]. ''Martin Luther''. Viking Penguin, 2004, s. 1.</ref> och Margarethe (född Lindemann). Namnet Luther kommer ursprungligen från det tyska namnet [[Lothar]]. Han föddes den 10 november 1483 i Eisleben, Tyskland, som då var en del av det tysk-romerska riket. Han döptes följande morgon på Martin av Tours minnesdag. Familjen flyttade till Mansfeld år 1484. Hans far arrenderade koppargruvor och smältverk<ref name=Brecht3>[[Martin Brecht|Brecht, Martin]]. ''Martin Luther''. övers. James L. Schaaf, Philadelphia: Fortress Press, 1985–93, 1:3–5.</ref> och var en av fyra medborgarrepresentanter i stadsfullmäktige.<ref name=Marty1/> Enligt religionsforskaren Martin E. Marty var Luthers mor från en köpmannasläkt; en hårt arbetande kvinna som av Luthers motståndare senare och felaktigt kallades "hora och baderska".<ref name=Marty1/> Martin Luther hade flera bröder och systrar. Brodern Jacob stod honom särskilt nära.<ref name=Marty3>Martin E. Marty. ''Martin Luther''. Viking Penguin, 2004, p. 3.</ref> Hans Luther var en ambitiös man och fast besluten att hans äldste son skulle bli advokat. Till skillnad från de flesta bondbarn arbetade han inte som ung gosse utan gick i skolan I Mansfeld; där studerade han latin, grundläggande grammatik och fick sin första religiösa skolning i De tio budorden. Här bytte han också till den latiniserade versionen av sitt namn Luther, istället för det tyska Luder<ref>{{Bokref|efternamn=Stephen|förnamn=Nichols|titel=Martin Luther, hans liv, lära och inflytande 500 år senare|hämtdatum=2017-11-27|år=2002|sid=21}}</ref>. Hans sände sedan Martin till Magdeburg år 1497 där han undervisades i en skola som drevs av en [[lekmän|lekmannagrupp]] som kallades Det gemensamma livets bröder. Magdeburg var en högt aktad skola och därmed väldigt dyr. Familjen Luthers blygsamma inkomster täckte knappt kostnaderna för Martins första år, så likt andra bondsöner började han tigga längs med gatorna för att få ihop till brödfödan. <ref>{{Bokref|efternamn=Stephen|förnamn=Nichols|titel=Martin Luther; hans liv, lära och inflytande 500 år senare|hämtdatum=2017-11-27|år=2002|sid=21}}</ref>År 1498 gick Martin i skola i Eisenach.<ref name=RuppEB>Gordon Rupp. "Martin Luther," ''Encyclopædia Britannica'', accessed 2006.</ref> Luther jämförde senare sin skolgång med skärselden och helvetet.<ref name="Marty2">[[Martin E. Marty|Marty, Martin]]. ''Martin Luther''. Viking Penguin, 2004, p. 2-3. {{ISBN|917580095-0}}</ref>
Efter att ha varit på lärdomskola i Magdeburg ett år blev Luther skickad av sina föräldrar till Eisenach där rika släktingar<ref name="ReferenceA">Grane Leif. Vision och verklighet, En bok om Martin Luther. Artos, Skellefteå 1994 {{ISBN|917580 095-0}}</ref> på moderssidan bodde, patricierfamiljerna Schalbe och Cotta, som var villiga att ta hand om honom. Änkan till borgmästaren Conrad Cotta, [[Ursula Cotta]]-Schalbe och hennes familj mottog Luther med stor vänlighet och gav honom mat och husrum. Umgänget med de rika släktingarna och välgörarna i Eisenach gav honom en känsla av stadskultur som han inte hade kunnat uppleva bland gruvfolket i Mansfeld.<ref name="ReferenceA"/>
Dessa tre skolor inriktade sig på utbildning, grammatik, retorik och logik.
Luthers lärare, som hette Johann Trebonius, som i motsats till många av dåtidens lärare inte använde spanskröret, var en stor inspiration för Luthers utveckling vid denna tid. Det gick studiemässigt bra för Luther i Eisenach. Även om Luther denna period av sitt liv hade det ganska fattigt som ung student, så gick det ingen allvarlig nöd på honom och han talade senare i livet om perioden i Eisenach som en positiv tid.<ref name="ReferenceA"/>
År 1501, då han var sjutton år gammal, började Martin på universitetet i Erfurt, som han senare kallade en ölhall och ett horhus.<ref name=Marty4>[[Martin E. Marty|Marty, Martin]]. ''Martin Luther''. Viking Penguin, 2004, p. 4.</ref> Klockan fyra varje morgon väcktes han till en dag som fylldes med "mekaniskt lärande och ofta tröttsamma andliga övningar".<ref name=Marty4/> Martin erhöll en Magister [[Artium liberalium magister|artiumexamen]] år 1505.<ref name=Marty5>[[Martin E. Marty|Marty, Martin]]. ''Martin Luther''. Viking Penguin, 2004, p. 5.</ref>
Enligt sin fars önskemål skrev han samma år in sig på universitets juridikutbildning men hoppade av nästan omedelbart. Han var mer intresserad av teologi och filosofi, särskilt Aristoteles, William Ockham och Gabriel Biel.<ref name=Marty5/> Han tog stort intryck av två lärare, Bartholomäus Arnoldi von Usingen och Jodocus Trutfetter. De lärde honom att förhålla sig kritiskt även till de största tänkarna<ref name=Marty5/> och att själv pröva allt genom erfarenhet.<ref name=Marty6>[[Martin E. Marty|Marty, Martin]]. ''Martin Luther''. Viking Penguin, 2004, p. 6.</ref> Filosofistudierna tillfredsställde inte Martin. Dessa handlade enbart om att använda förnuftet och inte om att älska Gud som för Luther var mycket viktigare. Han kände att förnuftet inte kunde leda människan till Gud och utvecklade därefter en slags hatkärlek till Aristoteles för att han i så hög grad betonade förnuftet.<ref name=Marty6/> Luther menade att förnuftet kan användas för att ifrågasätta människor och institutioner, men inte Gud. Han trodde att människan endast kunde lära sig något om Gud genom skriften och uppenbarelser, i motsats till förordningar, kyrkoseder och bestämmelser från kyrkans ledare. [[Bibel|Bibeln]] blev därför allt viktigare för Martin Luther,<ref name=Marty6/> som aldrig avslutade sina juridikstudier.
== Klosterlivet och det akademiska livet ==
Luther bestämde sig för av lämna sina juridikstudier och bli [[munk]]. Han menade senare att det var på grund av en viss händelse: Den 2 juli 1505 var han på väg tillbaka till universitetet efter att ha varit hemma på besök. Han red genom ett åskväder och en blixt slog ned nära honom. Han berättade för sin far att han blivit så rädd för döden och Guds dom att han ropat: "Hjälp! [[Anna, Marias moder|Sankta Anna]], jag ska bli munk!"<ref name=Brecht48>Brecht, Martin. ''Martin Luther''. öv. James L. Schaaf, Philadelphia: Fortress Press, 1985–93, 1:48.</ref> Han såg sitt rop som ett löfte som han inte kunde bryta. Han lämnade juridikstudierna, sålde sina böcker och gick i ett [[Augustinerorden|augustinkloster]] i [[Erfurt]] den 7 juli 1505.<ref>Schwiebert, E.G. ''Luther and His Times''. St. Louis: Concordia Publishing House, 1950, 136.</ref> En av hans vänner menade att beslutet berodde på att Luther sörjde över två av sina vänners död. Luther själv verkade ledsen över förflyttningen. Vännerna höll en avskedsmiddag och följde honom till klosterporten. "Ni ser mig denna dag, och sedan, aldrig mer" sade Luther.<ref name=Marty6/> Hans far blev rasande och ansåg att utbildningen var bortkastad.<ref name=Marty7>[[Martin E. Marty|Marty, Martin]]. ''Martin Luther''. Viking Penguin, 2004, s. 7.</ref>
Luther hängav sig åt klosterlivets fasta, flera timmars [[bön]], pilgrimsfärder och [[bikt]]<ref name=Bainton30>Bainton, s. 30-32.</ref>. Han skulle senare påpeka, "Om någon skulle kunna nå himlen som munk, så skulle det verkligen ha varit jag."<ref name=Kittelson53>Kittelson, James. ''Luther The Reformer''. Minneapolis: Augsburg Fortress Publishing House, 1986), 53.</ref> Luther beskrev denna period i sitt liv som en tid av djup andlig förtvivlan. Han skrev: "Jag förlorade kontakten med Kristus som frälsare och tröstare, och gjorde honom till min arma själs fångvaktare och bödel."<ref name=Kittelson79>Kittelson, James. ''Luther The Reformer''. Minneapolis: Augsburg Fortress Publishing House, 1986, 79.</ref>
Luthers första tid i klostret var inte den lättaste för honom. Under sin novistid blev han hånad och förlöjligad av en del enkla munkar som ville förnedra den fine lagkrönte akademikern, som nyss stått över dem i utbildning och social status. Han tvingades göra åtskilligt av de hårda och smutsiga arbeten som fanns på klostret och sändes ut att tigga med tiggarpåsen, ut i byarna och städerna, tills universitetet ingrep mot denna ovärdiga behandling av dess magister. Efter ett år lämnade han novisstadiet och upptogs han i munkordern.<ref name="Scheffer Henrika 1917">Scheffer Henrika. Luther en livsbild. A.-B. Svenska kyrkans diakonistyrelsens bokförlag, Stockholm 1917, sidan 51. ISBN finns ej.</ref>
Hans överordnade Johann von Staupitzm enade att mer arbete skulle avleda Luther från överdrivna själviakttagelser<!--introspektion går djupare men är svårförståeligt (?)--> och beordrade honom att göra akademisk karriär. År 1507 [[Prästvigd#Protestantisk uppfattning|prästvigdes]] Martin Luther och 1508 började han undervisa [[teologi]] vid [[Martin-Luther-Universität Halle-Wittenberg|Wittenbergs universitet]].<ref name=Bainton44>Bainton, xi.</ref> Han tog en [[kandidatexamen]] i bibelstudier den 9 mars 1508. År 1509 erhöll han ytterligare en kandidatexamen i ''Sententiæ''<!--Logik-->, teologen [[Petrus Lombardus]] kristna [[antologi]] och [[teori]].<ref name=Brecht93>Brecht, Martin. ''Martin Luther''. öv. James L. Schaaf, Philadelphia: Fortress Press, 1985–93, 1:93.</ref> Under vintern 1510–11 tillsammans med en annan munk gav sig Luther av på något av en pilgrimsvandring mot Rom. Resan till Rom lyckades inte stilla stormarna i Luthers själ. Efter att ha kommit hem mötte han vid ett tillfälle Staupitz I Wittenbergs klosterträdgård. Staupitz kunde inte förstå varför Luther inte kunde ta emot Guds kärlek till honom. Luther hade sagt <nowiki>''Jag kan inte älska Gud, jag hatar honom''</nowiki>. Därför fick Staupitz beordra honom att eftersträva doktorsgraden i teologi<ref>{{Bokref|efternamn=Stephen|förnamn=Nichols|titel=Martin Luther; hans liv, lära och inflytande 500 år senare|hämtdatum=2017-11-27|år=2002|sid=26-27}}</ref>. Den 19 oktober 1512 blev han [[teologie doktor]] vid universitetet i Wittenberg. Den 21 oktober 1512 tog han plats i den teologiska fakultetens styrelse som doktor i bibellära.<ref name=Brecht12>Brecht, Martin.''Martin Luther''. övers. James L. Schaaf, Philadelphia: Fortress Press, 1985–93, 1:12-27.</ref> Han behöll positionen under resten av sin universitetskarriär i Wittenberg.
== Reformationens inledning ==
[[Fil:Lutherstadt Wittenberg 09-2016 photo06.jpg|miniatyr|Dörren till ''Schlosskirche'' (slottskyrkan) i Wittenberg där det sägs att Luther spikade upp sina [[De 95 teserna|95 teser]] den 31 oktober 1517, vilket blev den gnista som satte igång reformationen. Det har ifrågasatts om uppspikandet verkligen ägde rum.]]
År 1516 skickades Johann Tetzel, en munk av [[dominikanorden]], till Tyskland för att genom försäljning av [[avlatsbrev]] uppbåda finansieringen av uppbyggnaden av [[Peterskyrkan]] i Rom.<ref>"[[Johann Tetzel]]," ''Encyclopædia Britannica'', 2007: "Tetzels erfarenheter som företrädare för handeln med avlatsbrev, särskilt mellan 1503 och 1510, ledde till att han utnämndes till huvudkommissionär av Albrecht, biskop av Mainz, som var djupt skuldsatt då han underlåtit att vidarebefordra tidigare inkomster från försäljningen av avlatsbrev och därför var tvungen att bidra med en mycket stor summa till Peterskyrkans renovering. Albrecht utverkade tillstånd av påven Leo X att sälja en särskild sorts avlatsbrev, och använda hälften av inkomsterna från dessa till att betala av på skulden. I praktiken innebar detta att Tetzel blev en krämare, vars vara eller produkt skapade sådan skandal i Tyskland att den kom att orsaka den största krisen i kristendomens historia - reformationen."</ref> Romersk-katolsk teologi slår fast att tro allena, oavsett om den baseras på rent förnuft eller känsla/upplevelse, inte är tillräcklig för att rättfärdiga människan<ref>(Trent, l. c., can. xii: "Si quis dixerit, fidem justificantem nihil aliud esse quam fiduciam divinae misericordiae, peccata remittentis propter Christum, vel eam fiduciam solam esse, qua justificamur, a.s.")</ref> och att enbart sådan tro som manifesterar sig i välgörenhet och andra goda gärningar (''fides caritate formata'') leder till frälsning.<ref>(cf. Trent, Sess. VI, cap. iv, xiv)</ref>
Men i praktiken gick det annorlunda till. Påven Julius II började påbyggandet av Peterskyrkan. Han ville bygga denna praktbyggnad som ett mausoleum åt sig själv. Julius II rev den gamla basilikan från Konstantin den stores tid. Kyrkan blev dock inte färdig under Julius levnad och 1515 blev Leo X ny påve. Leo X var en stor slösare och det sades om honom att han förslösat tre påvars förmögenhet: sin företrädares, sin egen och sin efterträdares.<ref name="Sandström, Allan 2007">Sandström, Allan. Martin Luther, Munken som gjorde uppror. Artos & Norman bokförlag, Malmö 2007. {{ISBN|978-91-7580-355-5}}</ref> För att skaffa pengar lanserade Leo X idén med avlatsbrev. Avlatsbrev var ett dokument, ett påvligt brev, där köparen tillförsäkrades syndaförlåtelse som erkänsla för de pengar han betalade till fullbordandet av Peterskyrkan. Handeln med dessa avlatsbrev växte snabbt. Leo X överlät försäljningen av dessa avlatsbrev till de tyska biskoparna genom bankirhusen. Påven fick sedan provision på försäljningen, hälften av pengarna gick till påven, hälften till ärkebiskopen. Albrekt av Brandenburg, kurfurste och ärkebiskop av Mainz och Magdeburg, ville betala av sina skulder till påven genom bankirhuset Fugger på detta sätt. Dessa skulder hade han ådragit sig genom att köpa dispens från påven att bekläda två biskopssäten.<ref name="ReferenceA"/>
Avlatsbreven såldes på ett besynnerligt sätt. Mest omtalad och framgångsrikast bland dessa avlatsbrevförsäljare var dominikanmunken Tetzel. När han närmade sig en stad sände han budbärare framför sig som ringde i klockorna och mötte honom vid statsporten. Befolkningen och kyrkans män kom honom till mötes under sång och med ljus i handen, och de drog sedan genom staden i procession. Framför Tetzel bar de ett stort rött kors och det påvliga avlatsbrevet på en sammetskudde. När de trädde in i den lokala kyrkan ställde de påvens baner vid altaret och en stor kassakista framför det helgade altaret. Sedan började Tetzel hålla tal om nyttan av dessa brev och utmålade med ett rikt ordförråd vilken välsignelse ett sådant brev var.
Bland hans olika försäljningsargument fanns det uttalanden som: "grip vår Herre Jesu Kristi ståthållares säkra lejdebrev, ty I skolen veta att däri är hela Kristi förtjänst innesluten" och "dessa brev genom vilkas kraft skulle I kunnen bringa, icke penningar utan den gudomliga och odödliga själen, säkert och utan skada till Paradisets hem"{{Källa behövs|Ordföljden förefaller otypisk och för en bisats är den felaktig. Är citatet genuint?|datum=2014-12}}. Sedan började han utmåla själarnas kval i reningselden. Han ropade med hög röst "Se, din moder, hur hon plågas i skärseldens flammor! Och det lidande kan du lindra, då du med en groschen kan komma till hennes hjälp. Ack, ve över eder för er otacksamhet, att Ni så föraktar Guds nåd, då denna kan fås så billigt!" Och tillade som ett slutgiltigt försäljningsargument: "Så snart penningen i kistan klinga, så ska själen ur skärselden springa". Detta sätt att sälja avlatsbrev var en manipulation, både läromässigt, visuellt och känslomässigt, och det upprörde en del av prästerskapet och en hel del av det lärda universitetsfolket.<ref name="Scheffer Henrika 1917"/>
Tetzel var bland annat verksam i Albrekt av Brandenburgs furstärkebiskopsdöme Magdeburg, med staden Jüterbog i Fläming som utgångspunkt. Hans verksamhet blev snart känd och drog till sig borgare från de närliggande städerna, bland dessa Wittenberg där Luther var verksam.
Den 31 oktober 1517 skrev Luther till ärkebiskop Albrekt av Brandenburg och protesterade mot försäljningen av avlatsbrev. I brevet bifogade han även sin ''Martin Luthers disputation på ämnet Avlatsbrevens makt och verkan'', vilken kom att gå till historien under namnet ''[[De 95 teserna]]''. Hans Hillerbrand skriver att Luther inte hade för avsikt att starta en konflikt med kyrkan, utan att han såg sin uppsats som en akademisk invändning mot kyrkans utövande av sin makt, och att tonen i skriften därför är sökande, snarare än predikande."<ref name=HillerbrandIndulgences>Hillerbrand, Hans J. "Martin Luther: Indulgences and salvation," ''Encyclopaedia Britannica, 2007.</ref> Hillerbrand skriver dock att det ändå går att utläsa en underförstådd utmaning mot kyrkan i flera av Luthers teser i skriften, särskilt i tes 86 som frågar "Varför låter påven, som är rikare än [[Krösus]] själv, bygga [[Peterskyrkan]] med pengar från fattiga troende, snarare än med sina egna pengar?"<ref name=HillerbrandIndulgences/>
Luther hade invändningar mot Johann Tetzels påstående, se ovan, att själen lämnar skärselden så snart man slänger en slant i kistan.<ref>Bainton, s. 62; Brecht, Martin. ''Martin Luther''. tr. James L. Schaaf, Philadelphia: Fortress Press, 1985–93, 1:182; Kittelson, James. ''Luther The Reformer''. Minneapolis: Augsburg Fortress Publishing House, 1986),104.</ref> De kristna får inte förslappas i sin lydnad till Gud på grund av sådana falska utfästelser, menade han. Han hävdade att eftersom endast Gud hade rätten att ge absolution, hade de fel som menade att kyrkan genom avlatsbrev kunde sälja förlåtelse, och befrielse från straff. I en av sina predikan frågade Luther: "Jag frågar mig hur Gud kan förlåta syndare innan de ångrat sig, och om de känt och ådagalagt ångern frågar jag mig hur Gud kan annat än förlåta dem?"<ref name="Sandström, Allan 2007"/> 
[[Philipp Melanchthon]] skrev år 1546 att Luther hade "skrivit dessa teser om avlatsbrev och spikat upp dem på slottskyrkans dörr, den 31 oktober 1517", en händelse som idag betraktas som startskottet till den protestantiska [[reformationen]].<ref>Brecht, 1:200–201.</ref>  Vissa historiker har ifrågasatt Melanchthons uppgift, då Melanchthon inte flyttade till [[Wittenberg]] förrän året därpå,<ref>http://luther2017.se/?page_id=66</ref> och inga källor existerar som verifierar uppgiften.<ref>Iserloh, Erwin. ''The Theses Were Not Posted''. Toronto: Saunders of Toronto, Ltd., 1966; Derek Wilson, ''Out of the Storm: The Life and Legacy of Martin Luther'', London: Hutchinson, 2007, {{ISBN|978-0-09-180001-7}}, 96.</ref><ref>{{Bokref|titel = A History of Worlds Societies, 8:th edition|Historia = s.442|efternamn = McKay, John P. m.fl.}}<!-- OBS: denna källa låg som hänvisning till liknande uppgift i bildtexten. Har ej kontrollerat källans innehåll, men kan ju vara till nytta för någon som vill gräva mer. --></ref> Andra har hävdat att ytterligare källor inte behövs, då det var kutym vid universitetet i Wittenberg att offentliggöra disputationer genom att sätta upp dem på kyrkporten.<ref>Junghans, Helmer. "Luther's Wittenberg," in McKim, Donald K. (ed.) ''The Cambridge Companion to Martin Luther''. New York: Cambridge University Press, 2003, 26.</ref>
''De 95 teserna'' kom snabbt att översättas från latin till tyska, de trycktes och spreds, vilket innebär att denna konflikt blev den första i världshistorien som understöddes av [[tryckpress]]en.<ref name=Brecht204>Brecht, Martin. ''Martin Luther''. tr. James L. Schaaf, Philadelphia: Fortress Press, 1985–93, 1:204-205.</ref> Inom två veckor hade kopior av teserna spridits genom [[Tyskland]], och inom två månader kunde texten återfinnas i hela [[Europa]]{{Källa behövs|Enligt nästa mening tog det två år. Vilken uppgift stämmer?|datum=2014-12}}. Luthers skrifter blev alltså allmängods i rekordfart, och de nådde Frankrike, England och Italien redan år 1519. Studenter flockades i Wittenberg för att få höra Luther föreläsa. Han lät ge ut en kort kommentar till ''Pauli brev till Galatierna'', och skriften ''Arbete om psalmerna''. Denna tidiga period i Luthers yrkesliv kom att bli en av hans mest kreativa och produktiva.<ref>Spitz, Lewis W. ''The Renaissance and Reformation Movements'', St. Louis: Concordia Publishing House, 1987, 338.</ref> Tre av hans mest kända verk publicerades år 1520: ''Till framstående kristna tillhörande den tyska nationen'', ''Om kyrkans babyloniska fångenskap'' och ''[[Om en kristen människas frihet]]''.
=== Frälsning genom tron ===
{{main|Sola fide}}
[[Fil:Autograf, Martin Luther, Nordisk familjebok.png|miniatyr|Martin Luthers namnteckning]]
Från år 1510 till 1520 föreläste Luther om valda delar ur [[Nya Testamentet]]. Genom sina studier av bibeltexterna kom han att uppfatta vissa begrepp såsom botgöring och rättfärdighet på ett sätt som skiljde sig från den katolska traditionen. Han blev alltmer övertygad om att kyrkan var korrumperad, och att den dessutom hade avvikit i sin utövning från den ursprungliga meningen i Guds ord. Det problem som var viktigast för Luther var frågan om rättfärdigande, det vill säga att människan genom tro allena betraktades som rättfärdig av Gud, genom Guds nåd. Han började undervisa  att försoning och frälsning är en gåva man erhåller genom Guds nåd, och att den endast kan uppnås genom tron på [[Jesus]] som [[Messias]].<ref name=Wriedt>Wriedt, Markus. "Luther's Theology," i ''The Cambridge Companion to Luther''. New York: Cambridge University Press, 2003, 88–94.</ref> ”Denna enda och fasta klippa, som vi kallar rättfärdighetsdoktrinen, är den huvudsakliga principen inom kristendomen, vilken omfattar innebörden i gudaktighet” skriver Luther.<ref>Bouman, Herbert J. A. [http://www.ctsfw.edu/library/files/pb/577 "The Doctrine of Justification in the Lutheran Confessions"] {{Wayback|url=http://www.ctsfw.edu/library/files/pb/577 |date=20080512021427 }}, ''Concordia Theological Monthly'', November 26, 1955, No. 11:801.</ref>
Luther utvecklade en syn på nåden som ett tillstånd som enbart kunde erhållas genom Gud. Denna uppfattning gav han tydligt uttryck för i sin år 1525 utgivna ''Om viljans slaveri'', som skrevs i polemik med ''Om den fria viljan'' som publicerats år 1524, skriven av [[Erasmus av Rotterdam]].  Luther baserade sin ståndpunkt för tron på förutbestämmelse på Pauli brev till efesierna.<ref>2:8-10 NT</ref> Tvärtemot vad den katolska kyrkan i samtiden predikade, menade Luther att nåd, eller rättfärdighet, inte skapas i samarbete mellan Gud och människan, utan att den enbart kunde komma till människan genom Guds försorg. Han drog det till sin spets genom att hävda att rättfärdigheten inte bara härstammar från Kristus, utan rentav '''är''' Kristus, inympad i människan genom tron på Jesus som Messias.<ref>Dorman, Ted M., "[https://web.archive.org/web/20070923055747/http://www.quodlibet.net/dorman-luther.shtml Justification as Healing: The Little-Known Luther"], ''Quodlibet Journal'': Volym 2 Nummer 3, sommaren 2000. Läst den 13 juli, 2007.</ref> ”Detta är anledningen till att tron allena saliggör, och får människan att följa lagen. Tron är det som frambringar den Helige Ande, tack vare Kristi gärningar,” skrev Luther.<ref name=faith>{{Webbref |url = http://www.ProjectWittenberg.org/pub/resources/text/wittenberg/luther/luther-faith.txt|titel = Luther's Definition of Faith}}</ref> Enligt Luther var tron en gåva från Gud. Han förklarade sin syn på rättfärdigheten och nåden i [[Schmalkaldiska artiklarna]]:
<blockquote>
Den första, och huvudsakliga, artikeln är denna: Jesus Kristus vår Gud och Herre, dog för våra synder och uppstod igen ifrån de döda för att ge oss nåd ({{Bibel1917U|Romarbrevet|3:24-25}}). Han endast är Guds lamm, som borttager världens synder ({{Bibel1917U|Johannesevangeliet|1:29}}) och Gud har låtit Honom ta på sig alla våra skulder ({{Bibel1917U|Jesaja|53:6}}). Alla är vi syndare och vi får mottaga nåden utan att själva ha förtjänat den, enbart genom Hans nåd och genom den försoning som uppnåtts genom Kristus, genom hans blod ({{Bibel1917U|Romarbrevet|3:23-25}}). Det är nödvändigt att tro på detta. Detta kan inte på något annat sätt förstås eller begripas eller införlivas. Därmed är det klargjort att det är tron, och tron alena, som frälser oss&nbsp;... Inget i denna artikel kan ges upp eller förändras, om så himlen och jorden och allt annat går under ({{Bibel1917U|Markusevangeliet|13:31}}).<ref>Luther, Martin. "The Smalcald Articles," i ''Concordia: The Lutheran Confessions''. (Saint Louis: Concordia Publishing House, 2005, 289, del 2, Artikel 1.</ref>
</blockquote>
=== Brytningen med påvedömet ===
[[Fil:Pope-leo10.jpg|miniatyr |Leo X målning av Rafael Santi]]
Ärkebiskop Albrecht av Mainz och Magdeburg svarade inte på Luthers brev med de 95 teserna. Han lät kontrollera teserna mot katolska kyrkans lära och vidarebefordrade dem till Rom i december 1517.<ref>Michael A. Mullett, ''Martin Luther'', London: Routledge, 2004, {{ISBN|978-0-415-26168-5}}, 78; Oberman, Heiko, ''Luther: Man Between God and the Devil'', New Haven: Yale University Press, 2006, {{ISBN|0-300-10313-1}}, 192–93.</ref> Han behövde inkomsterna från avlatsbreven för att betala av påvens investeringar i hans förordnande som biskop över mer än ett biskopsdöme. Som Luther senare noterade: "Påven hade också ett finger i syltburken, eftersom hälften av intäkterna skulle gå till byggnationen av S:t Peterskyrkan i Rom".<ref>Mullett, 68–69; Oberman, 189.</ref>
Påven Leo X var van vid reformivrare och dissidenter från kyrkan,<ref>Richard Marius, ''Luther'', London: Quartet, 1975, {{ISBN|0-7043-3192-6}}, 85.</ref> och han svarade långsamt, "med stor omsorg vilket krävs".<ref>Bullan ''[[Exsurge Domine]]'', den 15 juni 1520.</ref> Under de följande tre åren satte han in en lång rad av katolska teologer och andra sändebud för att bekämpa Luther, med det enda resultatet att reformatorns motstånd mot påven hårdnade. Först gav den dominikanska teologen Sylvester Mazzolini ut en skrift om kätteri mot Luther, som Leo därpå kallade till Rom. Kurfursten Fredrik III av Sachsen övertalade påven att låta Luther examineras i Augsburg, där riksdagen hölls.<ref>Mullett, 81–82.</ref>  Där, i oktober 1518, informerade Luther påvens sändebud kardinal Thomas Cajetanus att han inte betraktade påvedömet som del i den bibliska kyrkan, och överläggningarna slutade i ett munhuggande mellan parterna. Mer än de 95 teserna ledde Luthers konfrontation med kyrkan till att han ansågs som påvens fiende.<ref>Mullett, 82.</ref> Cajetanus ursprungliga instruktion var att arrestera Luther om han misslyckandes med att få en avbön, men han saknade makten för detta i Augsburg, där kurfursten garanterade Luthers säkerhet.<ref>Mullett, 83.</ref> Luther smet från staden under natten utan att ta avsked från Cajetanus.<ref>Oberman, 197.</ref>
I januari 1519, i Altenburg i Sachsen, antog påvens ''[[Apostolisk nuntie|sändebud]]'' Karl von Miltitz en mer diplomatisk hållning. Luther gjorde vissa medgivande till sachsaren, som var en släkting till kurfursten, och lovade att förbli tyst om hans motståndare var tyst likaså.<ref>Mullett, 92–95; Bainton, s. 80.</ref> Däremot var teologen Johann Maier von Eck bestämd om att vilja avslöja Luthers lära för allmänheten. I juni och juli 1519 deltog han vid Luthers kollega Andreas Karlstadts disputation i Leipzig och bjöd in Luther för att hålla tal.<ref>Marius, 87–89; Bainton, s. 82.</ref> Luthers markantaste påstående i debatten var att {{Bibel1917U|Matteusevangeliet|16:18}} inte tilldelar påven exklusiv rätt att tolka texten, och därför kan varken påven eller kyrkliga myndigheter vara ofelbara.<ref>Marius, 93.</ref> På grund av det utnämnde Eck Luther till en ny Jan Hus, syftande på den tjeckiske reformatorn och kättaren, som brändes på bål 1415. Från det ögonblicket hängav han sig åt att besegra Luther.<ref>G. R. Elton, ''Reformation Europe: 1517–1559'', London: Collins, 1963, [http://www.worldcat.org/oclc/222872115&referer=brief_results OCLC 222872115], 177.</ref>
=== Exkommuniceringen ===
Den 15 juni 1520 varnade påven Luther genom en [[påvlig bulla]] (edikt) ''[[Exsurge Domine]]'' att han riskerade [[exkommunicering]] om han inte, inom 60 dagar, gjorde avbön för 41 av meningarna i sina skrivelser, inklusive de [[95 teserna]]. Under den hösten proklamerade [[Johann Eck]] bullan i [[Meissen]] och andra städer. [[Karl von Miltitz]], ett påvligt [[Apostolisk nuntie|sändebud]], tänkte förhandla om en lösning, men Luther, som hade sänt påven en kopia av ''Von der Freiheit eines Christenmenschen'' ''(Om en kristen människas frihet)'' i oktober, tände offentligt eld på bullan och de bifogade påbuden i Wittenberg den 10 december 1520,<ref name="Hillerbrand463">Brecht, Martin. (tr. Wolfgang Katenz) "Luther, Martin," in Hillerbrand, Hans J. (ed.) ''Oxford Encyclopedia of the Reformation''. New York: Oxford University Press, 1996, 2:463.</ref> en handling han försvarade i skrifterna ''Varför Påven och hans senaste bok är brända '' och ''Avhandling om alla artiklar''. Som en konsekvens blev Luther exkommunicerad av [[Leo X]] den 3 januari 1521, i bullan ''[[Decet Romanum Pontificem]]''.
== Fördraget i Worms ==
Verkställandet av bullan mot de 95 teserna föll på de jordiska myndigheterna. Den 18 april 1521 infann Luther sig som beordrat vid [[Fördraget i Worms (1521)|Fördraget i Worms]]. Detta var ett möte i det [[tysk-romerska riket]]s generalförsamling, som hölls i staden [[Worms]] vid [[Rhen]]. Mötet hölls från 28 januari till 25 maj 1521, med kejsar [[Karl V (tysk-romersk kejsare)|Karl V]] som ordförande. Kurfurste [[Fredrik III av Sachsen]] upprätthöll fri lejd för Luther till och från mötet.
Johann Eck, som förde kejsarens talan som assistent åt ärkebiskopen i Trier, presenterade kopior av Luthers verk utlagda på ett bord för Luther och frågade honom om det var hans böcker och om han vidhöll sitt ansvar för deras innehåll. Luther bejakade att han var böckernas författare, men bad om tid för att kunna besvara den andra frågan. Han bad, konsulterade vänner och svarade nästa dag:
<blockquote>
Om jag inte är övertygad av Bibelns bevis eller av en ren orsak (för jag litar inte till varken påven eller myndigheter ensamt, eftersom det är väl känt att de ofta misstagit och motsagt sig själva), jag är bunden av Bibelns ord och mitt löfte till dem och mitt samvete är knutet till Guds ord. Jag kan inte och kommer inte att göra avbön för något, eftersom det varken är säkert eller rätt att gå emot sitt samvete. Gud hjälpe mig. Amen.<ref>Brecht, 1:460.</ref>
</blockquote>
Luther påstås ibland ha sagt: "Här står jag. Jag kan inte göra annat". Senare forskning anser att bevisen för det är svaga då dessa ord satts in före "Gud hjälpe mig" endast i senare versioner av talet och inte nämns av något vittne till förhandlingarna.<ref>Wilson, 153, 170; Marius, 155.</ref>
Under de följande fem dagarna höll mötet interna överläggningar för att besluta Luthers öde. Kejsaren presenterade det slutliga [[Fördraget i Worms (1521)|Fördraget i Worms]] den 25 maj 1521, där Luther förklarades [[fredlös]], hans skrifter bannlystes och krav framställdes att han skulle arresteras: "Vi önskar honom gripen och straffad för sitt notoriska kätteri."<ref>Bratcher, Dennis. "[http://www.crivoice.org/creededictworms.html The Diet of Worms (1521)]," i ''The Voice: Biblical and Theological Resources for Growing Christians''. Ny utgåva 13 juli 2007.</ref> Fördraget gjorde det också brottsligt för alla i Tyskland att ge Luther mat eller skydd.
== På borgen Wartburg ==
[[Fil:Wartburg Eisenach DSCN3512.jpg|miniatyr|[[Wartburg|Borgen Wartburg]] i [[Eisenach]].]]
[[Fil:WartburgLutherstube1900.jpg|miniatyr |Rummet i Wartburg där Luther översatte Nya testamentet. En originalutgåva av översättningen förvaras under glas på skrivbordet.]]
Luthers försvinnande under tillbakaresan var planerat. [[Fredrik III av Sachsen]] lät maskerade ryttare genskjuta honom på vägen hem, och eskortera honom i säkerhet till borgen [[Wartburg]] i [[Eisenach]].<ref>''Reformation Europe: 1517–1559,'' London: Fontana, 1963, 53; [[Diarmaid MacCulloch]], ''Reformation: Europe's House Divided, 1490–1700,'' London: Allen Lane, 2003, 132.</ref> Under sin vistelse på Wartburg, som han kallade "mitt [[Patmos]]",<ref>Luther, Martin. "Letter 82," in ''Luther's Works''. Jaroslav Jan Pelikan, Hilton C. Oswald och Helmut T. Lehmann (red.), Vol. 48: Letters I, Philadelphia: Fortress Press, 1999, c1963, 48:246; Mullett, 133. Johannes, författaren till [[Uppenbarelseboken]], hade tvingats i exil på den grekiska ön Patmos.</ref> översatte Luther [[Nya testamentet]] från latin till tyska, och vräkte ur sig teologiska och polemiska skrifter. Bland dessa fanns ett förnyat angrepp på [[Albrekt av Magdeburg och Mainz|Albrekt av Mainz]], som han lyckades få att göra uppehåll i försäljningen av [[avlatsbrev]] inom sina stift,<ref>Brecht, 2:12–14.</ref> och en "Vederläggning av Latomus argument", där han framställde sin princip om [[rättfärdiggörelse]] för [[Jacobus Latomus]], en ortodox teolog från [[Leuven|Louvain]].<ref>Mullett, 132, 134; Wilson, 182.</ref>
I detta arbete, ett av hans mest eftertryckliga uttalanden om tro, argumenterade han för att varenda god gärning som utförs i syfte att vinna Guds gunst är synd.<ref>Brecht, 2:7–9; Marius, 161–62; Marty, 77–79.</ref> Alla människor är syndare av naturen, förklarade han, och endast [[Nåd (kristen princip)|Guds nåd]], som inte kan förtjänas, kan göra dem rättfärdiga. Den 1 augusti 1521 skrev Luther till Melanchthon på samma tema: "Var en syndare, och låt dina synder vara starka, men låt din tro på Kristus vara starkare, och gläds i Kristus, som besegrar synden, döden och världen. Vi kommer att begå synder medan vi är här, för i detta liv bor ingen rättvisa."<ref name="sinsbestrong">Martin Luther, [http://www.ProjectWittenberg.org/pub/resources/text/wittenberg/luther/letsinsbe.txt "Let Your Sins Be Strong," a Letter From Luther to Melanchthon], August 1521, Project Wittenberg, läst 3 november 2009.</ref>
Sommaren 1521 utvidgade Luther sitt mål, från individuella troshandlingar som avlat och pilgrimsfärder, till doktriner i själva hjärtat av kyrkans seder. I ''De abroganda missa privata'' ("Om avskaffandet av privatmässan") fördömde han uppfattningen om mässan som ett offer såsom avgudadyrkan. Han menade i stället att den är en gåva, som hela församlingen med tacksägelse ska få emotta.<ref>Brecht, 2:27–29; Mullett,  133.</ref> Hans essä ''Von der Beicht. Ob die der Pabst macht habe sie zu gebieten'' ("Om bikten. Om påven har makt att anbefalla den") förkastade fullständigt obligatorisk [[bikt]] och uppmuntrade privat bikt och [[Avlösning (teologi)|absolution]], eftersom "varje kristen är en biktfader."<ref>Brecht, 2:18–21.</ref> I november skrev Luther ''De votis monasticis M. Lutheri iudicium'' ("Martin Luthers dom över munklöftena"), vari han försäkrade munkar och nunnor om att de kunde bryta sina löften utan att synda, eftersom löften var ett illegitimt och fåfängt försök att vinna frälsning.<ref>Marius, 163–64.</ref>
Luthers proklamationer från Wartburg kom i takt med den snabba utvecklingen i Wittenberg, som han hela tiden underrättades om. [[Andreas Karlstadt]] påbörjade i juni 1521, med stöd av den före detta augustinermunken [[Gabriel Zwilling]], ett radikalt reformprogram som överträffade allt som Luther hade föreställt sig. Reformerna orsakade tumult. Augustinermunkarna revolterade mot sin prior, statyer och ikoner i kyrkor slogs sönder, och magistraten fördömdes. Efter att i hemlighet ha besökt Wittenberg tidigt i december 1521 skrev Luther ''Eine treue Vermahnung zu allen Christen, sich zu hüten vor Aufruhr und Empörung'' ("En ärligt menad förmaning till alla kristna att akta sig för uppror och resning").<ref>Mullett, 135–36.</ref> Wittenberg blev ännu mer osäkert efter julen, då en grupp av svärmiska fanatiker, [[Zwickauprofeterna]], kom dit och predikade revolutionära doktriner såsom människors lika värde, [[anabaptism|vuxendop]] och Kristi nära förestående återkomst.<ref>Wilson, 192–202; Brecht, 2:34–38.</ref> När stadens rådsförsamling bad Luther att återvända bestämde han sig för att det var hans plikt att agera.<ref>Bainton, s. 179-180.</ref>
== Återkomsten till Wittenberg ==
Luther återvände i hemlighet till Wittenberg den 6 mars 1522. "Under min frånvaro," skrev han till kurfursten, "har Satan tagit sig in i min fårhage och orsakat förödelse som jag inte kan återställa genom att skriva, utan endast genom min närvaro och mina ord."<ref>Letter of 7 March 1522. Schaff, Philip, [http://www.ccel.org/s/schaff/history/7_ch04.htm ''History of the Christian Church, Vol VII, Ch IV'']; Brecht, 2:57.</ref> Luther höll under åtta dagar i under [[påskfastan]], från söndagen den 9 mars, första söndagen i fastan, ''Invocavit'', åtta predikningar som kom att bli kände som Invocavitpredikningarna. I dessa predikningar hamrade han in kristna kärnvärden som kärlek, tålamod, välgörenhet och frihet och påminde folket att lita på Guds ord, snarare än våld, för att få den nödvändiga förändringen.<ref>Brecht, 2:60; Bainton, s. 182; Marius, 168–69.</ref>
<blockquote>
Vet ni vad djävulen tänker när han ser människor använda våld för att propagera för evangeliet? Han sitter med korsade armar bakom helvetets eldar och säger med ondskefull min och ett skrämmande flin: "Åh, så klokt dessa galningar spelar mitt spel! Låt dem fortsätta; jag ska skörda frukterna. Jag glädjer mig åt det." Men när han ser Ordet fara och kämpa ensamt på slagfältet, darrar han av skräck.<ref name="Schaff IV">Do you know what the Devil thinks when he sees men use violence to propagate the gospel? He sits with folded arms behind the fire of hell, and says with malignant looks and frightful grin: "Ah, how wise these madmen are to play my game! Let them go on; I shall reap the benefit. I delight in it." But when he sees the Word running and contending alone on the battle-field, then he shudders and shakes for fear. Schaff, Philip, [http://www.ccel.org/s/schaff/history/7_ch04.htm ''History of the Christian Church, Vol VII, Ch IV''].</ref>
</blockquote>
Luthers ingripande fick omedelbar effekt. Efter den sjätte predikningen skrev Wittenberg-juristen Jerome Schurf till kurfursten: "Åh, vilken lycka dr Martins återkomst har spridit bland oss. Hans ord, genom gudomlig nåd, får varje dag vilseledda människor tillbaka till sanningens väg."<ref name="Schaff IV" />
Luther återställde och modifierade den nya kyrkans lära. Genom att arbeta tillsammans med myndigheterna för att återställa den allmänna ordningen, visade han sig som en konservativ kraft inom reformationen. Efter att ha förvisat [[Zwickau]]-profeterna, stod han inte bara inför en strid mot den etablerade kyrkan utan även mot radikala reformatorer som hotade den nya kyrkan genom att skapa oroligheter och våldsamheter.{{main|Tyska bondekriget}}
Trots sin framgång i Wittenberg lyckades inte Luther att stävja radikalismen längre bort. [[Zwickauprofeter]] som [[Nicholas Storch]] och [[Thomas Müntzer]] hjälpte till att starta [[Tyska bondekriget]] 1524–25, där många illdåd begicks, ofta i Luthers namn. Bondeuppror hade förekommit i mindre skala sedan 1400-talet.<ref>Michael Hughes, ''Early Modern Germany: 1477–1806'', London: Macmillan, 1992, {{ISBN|0-333-53774-2}}, 45.</ref> Luthers pamfletter mot kyrkan och dess hierarki, med liberala fraser, ledde många att tro att han skulle stödja en attack mot de övre klasserna i allmänhet.<ref>A. G. Dickens, ''The German Nation and Martin Luther'', London: Edward Arnold, 1974, {{ISBN|0-7131-5700-3}}, 132–33. Dickens citerar ett exempel på Luthers sätt att uttrycka sig: "Således förklarar jag att varken påve eller biskop eller någon annan har rätt att tvinga på en kristen man en enda stavelse lag utan hans eget medgivande".</ref> Revolter bröt ut i [[Franken]], [[Schwaben]] och [[Thüringen]] 1524 och de fick även stöd från missnöjda adelsmän, varav många var skuldsatta. Revolterna fick styrka genom radikala ledare som Müntzer i Thüringen och Michael Gaismair i Tyrolen, och upproren utvecklades till krig.<ref>Hughes, 45–47.</ref>
Luther sympatiserade med några av böndernas klagomål, vilket han visade i sitt svar till [[De tolv artiklarna]] i maj 1525, men påminde de förtryckta att lyda de världsliga myndigheterna.<ref>Hughes, 50.</ref> Under en resa till Thüringen blev han rasande över brännandet av kloster, biskopspalats och bibliotek, I ''Wider die räuberischen und mörderischen Rotten der Bauern'' ("Mot de mordiska och tjuvaktiga bondehoparna"), som skrevs när han återvänt till Wittenberg, förklarade han evangeliernas syn på rikedom och förbannade våldet som djävulens verk och manade adeln att avliva rebellerna som galna hundar:
<blockquote>
Låt därför alla som kan slå, dräpa och knivhugga göra det, i hemlighet eller öppet, med åtanke att inget kan vara mer giftigt, skadligt eller djävulskt än en rebell ... Dopet frigör inte människans kropp eller egendomar, utan själen; evangelierna gör inte gods till allmän egendom, utom i de fall där de som av egen fri vilja gör som apostlarna och lärjungarna gjorde i {{Bibel1917|Apostlagärningarna|4|32–37}}. De krävde inte, eller gjorde som våra galna bönder, att andras egendomar, som Pilatus eller Herodes, skulle bli allmänna, utan bara sina egna ägodelar. Våra bönder vill dock att andras egendomar ska bli gemensamma, men behålla sina egna själva. Vilka fina kristna! Jag tror inte att det finns en enda djävul kvar i helvetet; de har alla farit i bönderna. Deras galenskap går bortom alla gränser.<ref>härför låt alla som kan, utplåna, slakta, och hugga, i hemlighet eller öppet, minnas att ingenting kan vara mer giftigt, skadligt, eller djävligt än en rebell ... För dopet gör inte män fria till kropp och egendom, men i själen; och anden gör inte egendomar allmänna, utom i de fall då de, av sin egen fria vilja, gör vad apostlarnas och lärjungarna gjorde i Acts 4 [:32–37]. De krävde inte, såsom de galna bönderna i sitt uppror, krävde egendom av andra — av Pilatus och Herodes — skulle bli vanligt, utan endast sin egen egendom. Våra bönder, däremot, vill göra andra mäns egendom till allmän egendom, och behålla sin egen för sig själva. Just fina kristna! Jag anser att det inte finns någon djävul kvar i helvetet; de har alla trängt in hos bönderna. Deras rövarfasoner har passerat alla gränser. Jaroslav J. Pelikan, Hilton C. Oswald, ''Luther's Works'', 55 vols. (St. Louis and Philadelphia: Concordia Pub. House and Fortress Press, 1955–1986), 46: 50–51.</ref>
</blockquote>
Luther stödde sin opposition mot rebellerna på tre grunder. För det första ignorerade de, när de valde våld framför att underkasta sig det sekulära styret, Kristus slutsats "Åt kejsaren vad kejsaren tillhör". Paulus hade i episteln {{Bibel1917U|Romarbrevet|13:1-7}} skrivit att alla myndighetspersoner är utvalda av Gud och därför inte ska förnekas. Denna referens till Bibeln utgör grunden till den kända doktrinen [[Konungars gudomliga rätt]], eller, i det tyska fallet, furstarnas gudomliga rätt. För det andra placerade böndernas våldshandlingar, såsom uppror, röveri, och plundring, dem "utanför Guds och Kejsarens lagar," så de förtjänade "död till kropp och själ, som stråtrövare och mördare." Slutligen anklagade Luther rebellerna för blasfemi då de kallade sig för "Kristna bröder" och förrättade sina syndfulla handlingar under Evangeliets baner.<ref>Mullett, 166.</ref>
Utan Luthers stöd till upproret lade många rebeller ned sina vapen; andra kände sig förrådda. Det [[schwabiska förbundet]]s seger över bönderna vid [[Slaget vid Frankenhausen]] den 15 maj 1525, som följdes av Müntzers avrättning den 27 maj, ledde till att det revolutionära stadiet av reformationen avslutades.<ref>Hughes, 51.</ref> Därpå fick radikalismen en utlöpare i den [[Anabaptism|anabaptistiska]] rörelsen och andra sekter, medan Luthers reformation blomstrade under beskydd från den sekulära världens mäktiga.<ref>Andrew Pettegree, ''Europe in the Sixteenth Century'', Oxford: Blackwell, {{ISBN|0-631-20704-X}}, 102–103.</ref>
== Giftermål ==
[[File:Katharina-v-Bora-1526-1.jpg|thumb|150px|[[Katharina von Bora]], Luthers fru, av [[Lucas Cranach d.ä.]], 1526]]
[[File:Martin-Luther-1526-1.jpg|miniatyr|150px|Martin Luther, avbildad tillsammans med sin fru]]
På kvällen den 13 juni 1525 gifte sig Luther med [[Katharina von Bora]], en av de 12 nunnor som han hade hjälpt efter att de flytt från det cisteriska konventet i Nimbschen i april 1523, då de blev utsmugglade på en vagn som levererade matvaror till klostret.<ref name="ReferenceB">Stolt Birgit. Lutherbilden i förvandling, en återblick på trettiofem års lutherforskning</ref> Nunnorna lämnades hos Luther som hjälpte till att gifta bort, alternativt skaffa anställning för de förrymda nunnorna, eftersom deras familjer inte ville ha dem tillbaka.  "Plötsligt, medan jag var upptagen med helt annorlunda tankar," skrev han till [[Wenceslaus Link]], "har Herren stött mig in i äktenskapet."<ref>Schaff, Philip, [http://www.ccel.org/s/schaff/history/7_ch04.htm ''History of the Christian Church, Vol VII, Ch V''], rpt. Christian Classics Ethereal Library. Nyutgåva 17 maj 2009; Bainton, s. 255.</ref> Katharina var 26 år gammal, Martin var 42.
Några präster och tidigare munkar hade redan gift sig, inklusive [[Andreas Karlstadt]] och [[Justus Jonas den äldre|Justus Jonas]], men med Luthers bröllop beseglades godkännandet av prästers äktenskap.<ref>Lohse, Bernhard, ''Martin Luther: An Introduction to his Life and Work,'', översatt av Robert C. Schultz, Edinburgh: T & T Clark, 1987, {{ISBN|0-567-09357-3}}, 32; Brecht, 2:196–97.</ref> Han hade länge fördömt klosterlöftet om [[celibat]] på bibliska grunder, men hans beslut att gifta överraskade många, inte minst Melanchthon, som kallade det vårdlöst.<ref>Brecht, 2:199; Wilson, 234; Lohse, 32.</ref> Dock även Melanchthon gifte sig, bodde sedan granne med Luther och deras barn blev bästa vänner.<ref name="ReferenceB"/> Luther hade skrivit till [[Georg Spalatin]] den 30 november 1524:
<blockquote>
Jag skall aldrig ta en fru, som jag mår för tillfället. Inte för att jag är okänslig för mitt kött eller kön (för jag är varken trä eller sten); men mitt sinne är motvilligt till äktenskap då jag dagligen förväntar mig döden för en kättare.<ref>Schaff, Philip. [http://www.ccel.org/ccel/schaff/hcc7.ii.v.ii.html "Luther's Marriage. 1525."], ''History of the Christian Church, Volume VII, Modern Christianity, The German Reformation''. § 77, rpt. Christian Classics Ethereal Library. Nyutgåva 17 maj 2009; Mullett, 180–81.</ref>
</blockquote>
Före giftermålet hade Luther levt på den enklaste kost, och som han själv medgav hade hans mögliga säng inte blivit ordentligt bäddad på månader.<ref>Marty, 109; Bainton, s. 256.</ref> Luther och hans brud flyttade in i ett tidigare [[kloster]], "Det svarta klostret", en bröllopsgåva från den nye kurfursten [[Johan den ståndaktige av Sachsen]] (1525–32). De påbörjade vad som syns vara ett gott och lyckosamt äktenskap, även om pengar ofta var en bristvara<ref>Brecht, 2: 202; Mullett, 182.</ref>. Nämnas bör att Luther har aldrig tagit ut något arvode för alla de otaliga skrifter som publicerades som var skrivna av honom. De pengarna tog han inte emot, så det blev boktyckerierna som blev rika på publiceringen hans skrifter.<ref name="ReferenceB"/>  Utöver att skaffa sex barn, (fyra överlevde till vuxen ålder), tog Luther hand även om sina bortgångna systrars åtta barn.<ref name="ReferenceB"/>  Katharina hjälpte paret att förtjäna sitt levebröd genom trädgårdsodling, grisavel och genom att hysa inackorderingar av olika slag och studenter till universitetet som hyresgäster.<ref>Oberman, 278–80; Wilson, 237; Marty, 110.</ref> Luther anförtrodde sig till Michael Stiefel den 11 augusti 1526: "Min Käthe är i allt så omtänksam och snäll mot mig att jag inte bytte ut min fattigdom mot [[Krösus]]' alla rikedomar."<ref>Bainton, s. 258; Schaff, [http://www.ccel.org/ccel/schaff/hcc7.ii.v.ii.html "Luther's Marriage. 1525."]; Brecht, 2: 204.</ref>
== Organisering av kyrkan ==
År 1526 blev Luther mer och mer upptagen med att organisera reformationsrörelsen inom kyrkan. Hans bibliska ideal att församlingen själv skulle välja sina präster hade visat sig vara ogenomförbart.<ref>MacCulloch, 164.</ref> Baiton skriver:
<blockquote>
Luthers dilemma bestod i att han ville upprätta både en bekännelsekyrka grundad på personlig tro och erfarenhet och en territorialkyrka som skulle omfatta alla som bodde inom ett visst område. Om han tvangs att välja, skulle han ta den stora massans parti och det var den riktning han kom att slå in på.<ref>Bainton, s. 276.</ref>
</blockquote>
Mellan 1525 och 1529 upprättade Martin Luther en kontrollerande kyrkoorganisation, utarbetade en ny form för [[gudstjänst]] och skrev en tydlig sammanfattning av den nya läran i form av två [[katekes]]er. För att undvika att förvirra eller uppröra folket undvek han extrema förändringar. Han ville inte heller byta ut ett kontrollsystem mot ett annat. Han fokuserade på kyrkan i [[kurfurstendömet Sachsen]] och agerade endast som rådgivare åt kyrkorna i andra territorier, varav flera följde hans sachsiska modell.
[[Fil:Luther Kirken Copenhagen sculpture.jpg|thumb |Staty av Luther i [[Köpenhamn]].]]
Han arbetade i nära samarbete med den nye kurfursten [[Johan den ståndaktige]] till vilken han vände sig för sekulär ledning och finansiering för en kyrka som i hög grad berövats sina tillgångar och inkomster efter brottet med Rom.<ref>Brecht, 2:260–63, 67; Mullett, 184–86.</ref> För Luthers biograf Martin Brecht var det här partnerskapet "början på en tvivelaktig och till en början oavsiktlig utveckling mot en kyrka ledd av en världslig härskare."<ref>Brecht, 2:267; Bainton, s. 278.</ref> Kurfursten utfärdade kanoniska [[Biskopsvisitation|visitationer]] av kyrkan, något som tidigare gjorts av biskopar.<ref>Brecht, 2:267; MacCulloch, 165. Vid ett tillfälle refererade Luther till kurfursten som "nödbiskop" (''Notbischof'').</ref>
Ibland gick inte Luthers praktiska reformer upp mot hans tidigare, radikala proklamationer. Till exempel underströk skriften''Unterricht der Visitatoren an die Pfarrherren in Sachsen'' ("Meddelande från visitatorerna till kyrkoherdarna i Sachsen", 1528), författad av Melanchthon med Luthers godkännande, botgöringens roll i syndernas förlåtelse, trots Luthers ståndpunkt att tron allena garanterar rättfärdighet.<ref>Mullett, 186-87; Brecht, 2:264–65, 267.</ref> Reformatorn [[Johannes Agricola]] från [[Eisleben]] protesterade mot denna kompromiss, och Luther fördömde honom för att han lärde att tron är åtskild från gärningarna.<ref>Brecht, 2:264–65.</ref> ''Unterricht'' är ett problematiskt dokument för dem som söker en konsekvent evolution i Luthers tankar och praktik.<ref>Brecht, 2:268.</ref>
Som svar på krav på en tysk [[liturgi]] skrev Luther en ''[[tysk mässa]]'', som han publicerade tidigt 1526.<ref>Brecht, 2:251–54; Bainton, s. 302.</ref> Han avsåg inte att den skulle ersätta hans 1523 författade bearbetning av den latinska mässan, utan att den skulle vara ett initiativ för "enkelt folk", en "offentlig stimulans för folk att tro och bli kristna."<ref>Brecht, 2:255.</ref> Luther baserade denna mässordning på den katolska gudstjänsten, men utelämnade "allt som har en anstrykning av offer", och mässan blev en rit där alla emottog både vinet och brödet.<ref>Mullett, 183; Eric W. Gritsch, ''A History of Lutheranism'', Minneapolis: Fortress Press, 2002, {{ISBN|0-8006-3472-1}}, 37.</ref> Han behöll [[Elevation (liturgi)|elevationen av hostian]] och [[Kalk (dryckeskärl)|kalk]]en, medan tillbehör så som mässkrud, altare och ljus gjordes valfria, vilket tillät viss frihet i gudstjänsten.<ref>Brecht, 2:256; Mullett, 183.</ref> Vissa reformivrare, bland andra anhängare till [[Huldrych Zwingli]], ansåg att Luthers mässa var för papistisk, och moderna forskare noterar att Luthers alternativ till den katolska mässan präglas av konservatism.<ref>Brecht, 2:256; Bainton, 301-302.</ref> Luthers mässa innefattade dock att församlingen sjöng hymner och psalmer på tyska, liksom även delar av liturgin, såsom Luthers enstämmiga tonsättning av [[Den apostoliska trosbekännelsen|trosbekännelsen]].<ref>Brecht, 2:256; Bainton, s. 306-307.</ref> För att nå ut till vanligt folk och till unga inlemmade Luther religiös handledning i vardagsmässorna, i form av [[katekes]]en.<ref>Brecht, 2:256–57.</ref> Han utformade även förenklade versioner av dop- och bröllopsgudstjänster.<ref>Brecht, 2:258.</ref>
Luther och hans kollegor introducerade den nya gudstjänstordningen under sin visitation i [[kurfurstendömet Sachsen]], som började 1527.<ref>Brecht, 2:263.</ref> De utvärderade även standarden på själasorgen och den kristna utbildningen i territoriet. "Hjälp, käre Gud, så mycket elände jag har sett!" skrev Luther. "Det olärda folket, särskilt i byarna, vet ju alls ingenting om den kristna läran, och tyvärr äro många kyrkoherdar alldeles oskickliga och oförmögna att ge undervisning."<ref>Mullett, 186. Översatt ur Luthers [http://www.logosmappen.net/bekskrifter/lillakat/inledn.html förord]{{död länk|datum=2018-03 |bot=InternetArchiveBot }} till ''Lilla katekesen'', 1529; översättning av Sigfrid von Engeström.</ref>.
=== Katekesen ===
Martin Luther utformade katekesen för att förmedla kristendomens grunder till församlingarna. År 1529 skrev han ''Stora katekesen'', en instruktion för präster och lärare, samt en sammanfattning, ''Lilla katekesen'', som folket självt skulle memorera.<ref>Marty, 123.</ref> Katekeserna ger lättförståeligt undervisnings- och andaktsmaterial om [[Tio Guds bud]], [[den apostoliska trosbekännelsen]], [[Herrens bön]], [[dop]]et och den sista nattvarden.<ref>Brecht, 2:273; Bainton, s. 298-301.</ref> Luther samlade frågor och svar i katekesen, så att grunden i kristen tro inte bara skulle bankas in "så som apor gör det", utan verkligen förstås.<ref>Marty, 123; Wilson, 278.</ref>
Katekesen är ett av Luthers mest personliga arbeten. "Angående planen att samla mina skrifter i volymer," skrev han, "är jag tämligen kallsinnig och inte alls angelägen därom, för jag är upprymd av en saturnisk hunger och skulle hellre se dem alla förstörda. För jag erkänner ingen av dem som mina böcker, förutom kanske ''Om den trälbundna viljan'' och katekesen."<ref>Luther, Martin. ''Luther's Works''. Philadelphia: Fortress Press, 1971, 50:172-73; Bainton, s. 301.</ref> ''Lilla katekesen'' har fått högt anseende som en förebild för tydlig religionsundervisning.<ref>Brecht, 2:277, 280.</ref> Den används än i dag, tillsammans med Luthers psalmer och hans översättning av Bibeln.
Luthers ''Lilla katekes'' visade sig vara särskilt effektiv i att hjälpa föräldrar att undervisa sina barn, medan den ''Stora katekesen'' var effektiv för präster.<ref>Se texter i [http://www.projectwittenberg.org/pub/resources/text/wittenberg/wittenberg-luther.html#sw-hymn engelsk översättning]</ref> De var skrivna på tyskt folkspråk och framställde trosbekännelsen med ett enklare, trinitariskt språk. Han skrev om varje punkt i trosbekännelsen för att uttrycka Faderns, Sonens och Den helige andes beskaffenhet. Luthers mål var att få kyrkonoviserna att se sig själva som personliga föremål för treenighetens tre personers verk, och att alla tre verkar i novisens liv. Luther beskriver alltså inte treenigheten som en dogm att lära in, utan som personer att lära känna. Fadern skapar, Sonen frälser och Anden gör heligt - en gudomlig enhet med skilda personligheter. Frälsning börjar med Fadern och drar den troende till Honom. Luthers behandling av trosbekännelsen måste förstås i samma sammanhang som Dekalogen och Herrens bön, som också är del i luthersk katekesundervisning.<ref>Charles P. Arand, "Luther on the Creed." ''Lutheran Quarterly'' 2006 20(1): 1-25. Issn: 0024-7499; James Arne Nestingen, "Luther's Catechisms"  ''The Oxford Encyclopedia of the Reformation.'' Red. Hans J. Hillerbrand. (1996)</ref>
== Översättning av Bibeln ==
[[Fil:Lutherbibel.jpg|thumb|Luthers bibel från 1534.]]
Luther hade publicerat sin tyska översättning av [[Nya testamentet]] 1522, och han och hans medhjälpare färdigställde översättningen av [[Gamla testamentet]] 1534 och hela [[Luther-Bibeln]] gavs ut. Han fortsatte att förbättra översättningen under resten av sitt liv.<ref>Mullett, 145; Lohse, 119.</ref> Han hade hjälp av [[Philipp Melanchthon]], som var professor i grekiska, [[Caspar Cruciger]] och [[Justus Jonas den äldre|Jonas Justus]] med delar av översättningen.
Andra hade översatt Bibeln till tyska tidigare, men Luther skräddarsydde sin översättning enligt sin egen lära.<ref>Mullett, 148–50.</ref> När han fick kritik för att han lade till ordet "allena" efter "tro" i {{Bibel1917U|Romarbrevet|3:28}},<ref>Mullett, 148; Wilson, 185; Bainton, s. 296. Luther satte in ordet  "allena" (''allein'') efter ordet "tro" i sin översättning av {{Bibel1917U|Romarbrevet|3:28}}. Bestämningen finns medtagen i den auktoriserade [[King James Bible]] som "Therefore we conclude that a man is justified by faith without the deeds of the law."</ref> svarade han: "Det är mitt testamente och min översättning, och den ska fortsätta att vara min.".<ref>Mullett, 148.</ref> Resultatet blev en [[Evangelikalism|evangelikal]] Bibel, som anpassats för den framväxande lutherska kyrkan.
Luthers översättning använde en variant av tyska som talades vid det saxiska kansliet och var begriplig för tyskar från både norr och söder.<ref>Wilson, 183; Brecht, 2:48–49.</ref> Avsikten med hans kraftfulla, direkta språk var att göra Bibeln tillgänglig för gemene man, "för vi tar bort hinder och svårigheter så att andra kan läsa den utan problem."<ref>Mullett, 149; Wilson, 302.</ref> Den gavs ut vid en tid då det fanns en växande efterfrågan på tyskspråkiga verk och Luthers översättning blev snart den populäraste bibelöversättningen. Därigenom var den ett betydelsefullt bidrag till det tyska språket och den tyska litteraturens utveckling.<ref>Marius, 162.</ref> Den hade noter och förord av Luther, och pryddes av träsnitt av [[Lucas Cranach d.ä.]] med antipåvliga bilder, som spelade en viktig roll i spridandet av Luthers lära i Tyskland.<ref>Lohse, 112–17; Wilson, 183; Bainton, s. 291-292.</ref> Luther-Bibeln influerade andra översättningar till olika modersmål, som [[William Tyndale]]s engelska bibel, som var en föregångare till [[King James Bible]].<ref>Daniel Weissbort and Astradur Eysteinsson (eds.), ''Translation—Theory and Practice: A Historical Reader'', Oxford: Oxford University Press, 2002, {{ISBN|0-19-871200-6}}, 68.</ref>
== Psalmer ==
[[Fil:Ein' Feste Burg.ogg|thumb|Lyssna på ''Ein feste Burg ist unser Gott'' (Vår Gud är oss en väldig borg'')]]
Luther var en produktiv psalmförfattare, och diktade bland många andra psalmer "[[Vår Gud är oss en väldig borg]]."<ref>En kort sammanställning finns på [http://www.projectwittenberg.org/pub/resources/text/wittenberg/wittenberg-luther.html#sw-hymn online hymns]</ref>  Luther öppnade vägen för en sammanfogning av klassisk [[kyrkomusik]] och [[folkmusik]], av alla typer, för prästerskapet och lekmännen, män, kvinnor och barn. Hans tanke bakom denna sammanfogning var att psalmer skulle sjungas på tyska i samband med dyrkan av Gud i skolan, hemmet och på den offentliga arenan.<ref name="Brown">Christopher Boyd Brown, ''Singing the Gospel: Lutheran Hymns and the Success of the Reformation.'' (2005)</ref>
Luthers 1524 trosbekännelsepsalm "[[Vi tro uppå en Gud]]" är en tre verser lång bekännelse av tron förebådade Luthers år 1529 tredelade förklaring av den [[Apostoliska trosbekännelsen]] i ''[[Martin Luthers lilla katekes|Lilla katekesen]].'' Luthers psalmer, som anslöt till och utvecklades ur en äldre tysk trosbekännelse, fick stor spridning och användning i den inhemska Lutherska liturgin så tidigt som år 1525. Bland 1500-talets lutherska psalmer finns också ''[[Vi tror på en allsmäktig Gud]]'' bland katekesens psalmer, även om den i 1800-talets psalmböcker omnämndes som en treenighetspsalm snarare än en trosbekännelse. 1900-talets lutheraner använder knappast alls psalmen, som bedöms som svårsjungen.<ref name="Brown"/>
Luthers psalmversion [[Vår Fader, som i himlen är]] (''"Vater Unser in Himmelreich,"'') från 1538 korresponderar exakt till Luthers förklaring av bönen [[Herrens bön|Fader vår]], i ''[[Martin Luthers lilla katekes|Lilla katekesen]]'' med en vers för var och en av bönens sju framförda önskemål, plus en öppnings- och avslutningsvers; psalmen fungerade både som en del i gudstjänsten liturgiska framförande av "Herrens bön" och som ett särskilt avsnitt vid förhören av kandidaterna som skulle avlägga examen om katekesens innehåll. Det kompletta manuskriptet uppvisar många revideringar, som visar på Luthers omsorg om att klargöra och förstärka texten och för att åstadkomma den bönesångens rätta ton. Andra 1700-tals och 1900-tals omdiktningar av ''Herrens bön'' har anslutit till Luthers melodi, trots att moderna texter är påtagligt kortare.<ref>Robin A. Leaver, "Luther's Catechism Hymns." ''Lutheran Quarterly'' 1998 12(1): 79-88, 89-98.</ref>
Luther skrev "Aus Tiefer Not Schrei ich zu Dir" [[Ur djupen ropar jag till dig]] år 1523 som en psalmversion av {{Bibel1917U|Psaltaren|130}} och sände kopior till sina evangeliska prästkollegor, för att på så vis uppmuntra dem att också skriva psaltarpsalmer att användas vid gudsdyrkan på tyska. År 1524 utvecklade Luther sin ursprungliga fyra versers psaltaparafraser till fem verser reformationspsalmer, vilka utvecklade nådens tema mer helt och fullt. Då denna psalm uttrycker det essentiella i den lutherska reformationens lära, blev denna utvidgade version av "Aus Tiefer Not" en reguljär del av den lutherska liturgin och användes som begravningspsalm. Den sjöngs också vid Luthers egen begravning. Tillsammans med [[Erhard Hegenwald]]s psalmversion av {{Bibel1917U|Psaltaren|51}}, blev Luthers utvidgade psalm också antagen för användning ihop med texten i den femte delen av Luthers katekes, som rörde bekännelsen.<ref>Robin A. Leaver, "Luther's Catechism Hymns: 5. Baptism." ''Lutheran Quarterly'' 1998 12(2): 160-169, 170-180.</ref>
Luthers psalm ''"Christ unser Herr zum Jordan Kam"'' ([[Vår Herre Krist kom till Jordan]]) från 1540 reflekterar strukturen och substansen i hans frågor och svar som berör dopet i ''Lilla katekesen.'' Luther använde en tidigare komponerad [[Johann Walter]]-melodi, och associerade till bönen om nåd i texten i {{Bibel1917U|Psaltaren|67}}. [[Wolf Heintz]]s fyrdelade tonsättning till psalmen användes för att introducera den lutherska reformationen i staden Halle år 1541. Predikanter och kompositörer under 1700-talet, bland andra [[Johann Sebastian Bach]], använde denna psalm som inspiration för sina egna arbeten, även om dess objektiva dopteologi ersattes med mer subjektivt hållna psalmtexter under påverkan från den lutherska pietismen under sent 1800-tal.<ref name="Brown" />
== Konflikt kring synen på nattvarden ==
I oktober 1529 lät [[Filip av Hessen]] kalla samman en konferens i [[Marburg]] där tyska och schweiziska teologer skulle försöka fastställa gemensamma [[dogm]]er och principer för de nyomvända, protestantiska, nationerna.<ref>Mullett, 194–95.</ref> Man hade ställt upp femton grundteser som man ville försöka enas om, och man lyckades också uppnå konsensus kring fjorton av dessa, undantaget var [[nattvard]]ens sanna natur, en fråga som var avgörande för Luther.<ref>Brecht, 2:325–34; Mullett, 197.</ref>
Teologerna, bland vilka återfanns till exempel [[Zwingli]], [[Melanchthon]], [[Martin Bucer]], och [[Johannes Oecolampadius]], tolkade innebörden i Jesu ord ”Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder” och ”Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod”  ([[:src:Bibeln 1917/Första Korintherbrevet#11:23|Första Korinthierbrevet 11:23-26]]) på olika sätt.<ref>Wilson, 259.</ref> Luther hävdade att Jesus verkligen var närvarande, i kött och blod, i nattvarden som han kallade ”det förenande sakramentet”,<ref>''Weimar Ausgabe'' 26, 442; ''Luther's Works'' 37, 299-300.</ref> medan hans motståndare ansåg att Gud endast var symboliskt eller andligen närvarande <ref>Oberman, 237.</ref> Zwingli, till exempel, förnekade att Jesus skulle vara förmögen att befinna sig på mer än en plats samtidigt medan Luther å andra sidan framhöll hans förmåga att vara allestädes närvarande.<ref>Marty, 140–41; Lohse, 74–75.</ref> Enligt de protokoll som finns bevarade urartade diskussionerna stundom till rena konflikter. Zwingli citerade Kristi ord ”Köttet vinner intet” ({{Bibel1917U|Johannesevangeliet|6:63}}) och sade att detta uttalande knäckte Luther och hans tolkning av nattvarden. Luther genmälde då att Zwingli inte skulle vara så säker på det, då tyskar inte knäcks så lätt, och han skulle komma ihåg att de befann sig i [[Hessen]], inte i Schweiz.<ref>Citerat av Oberman, 237.</ref> På sin skrivtavla skrev Luther med krita orden ”Hoc est corpus meum” (Detta är min kropp) för att visa att han var orubblig i sin ståndpunkt.<ref>Brecht 2:329.</ref>
Trots de dispyter kring nattvarden som uppstod banade Marburgkonferensen väg för undertecknandet av den [[augsburgska bekännelsen]] år 1530, och för bildandet av det [[Schmalkaldiska förbundet]] året därpå av ledande protestantiska adelsmän såsom [[Johan Fredrik I av Sachsen]], [[Filip av Hessen]] och [[Georg av Brandenburg-Ansbach]]. De schweiziska städer som anslutit sig till reformationen skrev dock inte under dessa fördrag.<ref>Oberman, 238.</ref> Luther fann sig vara ledare för en religiös fraktion inom protestantismen, istället för den reformatoriska rörelsen i sin helhet.<ref>Marius, 209; Mullett, 198.</ref> Än idag finns det skillnader mellan olika protestantiska kyrkors syn på nattvardens sanna natur.
== Synen på helgon ==
Luther ansåg, enligt det första [[budord]]et ”Du skall inga andra gudar hava bredvid mig” att [[helgon]]en blir till [[avgudabild]]er. De är även i stort sett knutna till världsliga och inte andliga ändamål, samtidigt som många av traditionerna bakom helgonkulten är av tvivelaktigt historiskt värde. Som exempel på avgudadyrkan tar Luther upp [[Kristoffer (helgon)|Sankt Kristoffer]] och kulten kring honom.<ref>{{bokref|efternamn=Rasmussen|förnamn=Tarald|titel=Kristendomen- En historisk introduktion|år=2007|utgivare=Artos|isbn=978-91-7580-336-4|sid=287}}</ref>
== Om islam ==
Vid tiden för [[Marburgkonferensen]] var [[Wien]] belägrat av den osmanske härskaren [[Süleyman I]] och hans enorma armé.<ref>Mallett, 198; Marius, 220. Belägringen avbröts den 14 oktober 1529, vilket Luther betraktade som ett gudomligt mirakel.</ref> Luther hade argumenterat emot att man skulle möta turkarna med väpnat motstånd i sin ''Kommentar till de 95 teserna'', vilket ledde till att han anklagades för defeatism. Han betraktade turkarna som ett gissel som Gud skickat för att bestraffa de kristna, eller som företrädare för den bibliska [[apokalyps]]en som skulle förgöra antikrist, vilken enligt Luther representerades av påven och den romersk-katolska kyrkan.<ref>Andrew Cunningham, [http://books.google.com/books?id=hLxDnAMaUgQC&pg=PA141 ''The Four Horsemen of the Apocalypse: Religion, War, Famine and Death in Reformation Europe''],  Cambridge: Cambridge University Press,. 2000, {{ISBN|0-521-46701-2}}, 141; Mullett, 239–40; Marty, 164.</ref> Han förkastade konsekvent idén om ett [[Heligt krig]] "som om vårt folk vore en armé av kristna mot turkarna, som alltså vore Kristi fiender. Detta står i absolut motsats till Kristi lära och varelse".<ref>From ''[[On War against the Turk]]'', 1529, citerad i William P. Brown, [http://books.google.com/books?id=87hQ2AjcttEC&pg=PA258 ''The Ten Commandments: The Reciprocity of Faithfulness''], Louisville, KY: Westminster John Knox Press, 2004, {{ISBN|0-664-22323-0}}, 258; Lohse, 61; Marty, 166.</ref> Å andra sidan uppmuntrade Luther, i enlighet med ''Principen om de två kungarikena'', ett icke-religiöst krig mot turkarna.<ref>Marty, 166; Marius, 219; Brecht, 2:365, 368.</ref> År 1526 författade han ''Huruvida soldater kan befinna sig i ett benådat tillstånd'', där han hävdade att det är rättfärdigt att kriga för att försvara den egna nationen.<ref>Mullett, 238–39; Lohse, 59–61.</ref> Detta följdes upp i den år 1529 utgivna ''Om att kriga mot turkarna'', där han uppmanade  [[Karl V (tysk-romersk kejsare)|Karl V]] och det tyska folket att bekämpa turkarna.<ref>Brecht, 2:364.</ref>
Samtidigt tydliggjorde han sin inställning, att ett religiöst krig mot en främmande religion var en separat fråga, och att ett sådant krig endast kunde utkämpas med böner och ånger som vapen.<ref>Wilson, 257; Brecht, 2:364–65.</ref> Ungefär samtidigt med belägringen av Wien skrev Luther en bön där han bad om att nationen skulle befrias från turkarna, och att Gud skulle skänka kejsaren (Karl V) evig seger över fienden.<ref>Brecht, 2:365; Mullett, 239.</ref>
År 1542 läste Luther en latinsk översättning av [[Koranen]].<ref>Brecht, 3:354.</ref> Som en följd av detta kom han att skriva en serie artiklar där han kritiserade [[islam]] (själv använde han begreppet muhammedanism). Han skrev inte lika engagerat om islam som han gjort om [[judendom]]en, och han ställde aldrig några krav på att muslimer skulle omvändas.<ref>Daniel Goffman, [http://books.google.com/books?id=3uJzjatjTL4C&pg=PA109 ''The Ottoman Empire and Early Modern Europe''], Cambridge: Cambridge University Press, 2002, {{ISBN|0-521-45908-7}}, 109; Mullett, 241; Marty, 163.</ref> Även om Luther betraktade islam som ett djävulens verktyg, förhöll han sig likgiltig till dess utövande: "Låt turken tro på vad han vill, precis som man låter påvedömet och andra falska former av kristendom fortleva."<ref>''Om kriget mot turkarna'', 1529, citerad i Roland E. Miller, [http://books.google.com/books?id=BjC7K1j_AT8C&pg=PA208 ''Muslims and the Gospel''], Minneapolis: Kirk House Publishers, 2006, {{ISBN|1-932688-07-2}}, 208.</ref> Luther motsatte sig även att Koranen skulle förbjudas, eftersom han menade att det var bättre att genom publikation utsätta den för granskning och kritik.<ref>Brecht, 3:355.</ref>
[[Fil:DürerMelanchtonNdsLdsMusHannover082@.jpg|thumb| [[Melanchton]], Luthers vän och medarbetare som ledde förhandlingarna i Ausburg, då Luther själv fortfarande var bannlyst.]]
== Augsburgska bekännelsen ==
Som en följd av belägringen av Wien, valde [[Karl V (tysk-romersk kejsare)|Karl V]] att år 1530 sammankalla det kejserliga rådet i syfte att ena det [[Heliga romerska riket av tysk nation]] i kampen mot turkarna.<ref>Hughes, 55.</ref> För att uppnå detta var han tvungen att först förhandla fram en lösning på de religiösa konflikterna inom riket. Detta skulle ske med respekt visad alla de olika religiösa uttolkarnas synpunkter.<ref>Gritsch, 45.</ref>  Han bad om att få en utsaga som förklarade [[Evangelikalism|evangelikernas]] ståndpunkter, och en sådan sammanställdes av Luther, Melanchton och deras kollegor från [[Wittenberg]]. Melanchthon var den som skrev själva dokumentet, som kommit att kallas den [[Augsburgska bekännelsen]] . Melanchton levererade dokumentet personligen till Augsburg där det lästes upp för kejsaren och det kejserliga rådet den 25 juni år 1530.<ref>Mullett, 198–200; Elton, 148–49.</ref> Luther stannade kvar i Sachsen, då han fortfarande var bannlyst, och saknade ett pass som hade tillåtit honom att närvara vid det kejserliga rådet.<ref>Wilson, 265.</ref> De skrifter han producerade under sina 165 dagar i [[Coburg]], inklusive'' Uppmaning till hela prästerskapet som församlats i Augsburg'', visar på att han, till skillnad från Melanchton, hade bestämt sig för att inte gå med på några kompromisser.<ref>Mullett, 201–203; Marius, 223.</ref>
Trots att den Augsburgska bekännelsen hade skrivits med tanke på att hålla språket fritt från alltför stridbara begrepp, och innehållet fritt från angrepp på påvemakten, förkastades den av rådet den 22 september. Reformatorerna beordrades att avsvära sig [[kätteri]]et samt underkasta sig den katolska kyrkans överhöghet före april det följande året, eller finna sig i krig med kejsardömet.<ref>Mullett, 207; Wilson, 269.</ref> Detta beslut bekräftade Luthers åsikt att uppdraget varit lönlöst från början. Följden av beslutet blev att de protestantiska furstarna bildade en militärallians, det [[Schmalkaldiska förbundet]], vilket fick Luthers försiktiga stöd i ''Varning till Hans kära tyska folk'' år 1531, där Luther menade att ligans bildande handlade om självförsvar.<ref>Mullett, 208; Gritsch, 48–49; Marius, 244.</ref> Den Augsburgska bekännelsen hade kommit att utgöra den trosförklaring protestanterna var villiga att dö för. Även om den utgjorde en modifierad version av Luthers egentliga ståndpunkter har den betraktats som den första lutherska trosbekännelsen.<ref>Mullett, 203–204.</ref>
== Filip den ädelmodiges tvegifte ==
[[Fil:Wartburg-Philipp.von.Hessen.JPG|thumb|[[Philipp av Hessen]]]]
[[Filip den ädelmodige]], lantgreve av Hessen-Kassel, ville gifta sig med en av sin hustrus hovdamer, och bad om Luthers, [[Philipp Melanchthon|Melanchtons]] och [[Martin Bucer|Bucers]] godkännande i december 1539. Han hänvisade till patriarkernas polygami och ville gifta sig ”på turkiskt sätt” med ytterligare en kvinna. Han kunde inte skilja sig från sin fru som han äktade av politiska skäl. Han påstod att hans fru gick med på detta.<ref name="Sandström, Allan 2007"/> Luther, Melanchthon och Bucer befann sig i ett svårt dilemma. Filip von Hessen var en av Schmalkaldiska förbundets huvudmän. Om en sådan nyckelperson avföll, skulle förbundet bli svagare eller eventuellt falla sönder. Först rådde de Filip i en promemoria att försöka stävja sina lidelsefulla frestelser.<ref name="Sandström, Allan 2007"/> Då Filip envisades, gick de motsträvigt med på att göra honom till viljes. Teologerna var inte beredda att ta ett generellt beslut, utan rådde honom motvilligt att gifta sig i hemlighet och hålla tyst om saken.<ref>Brecht, Martin, ''Martin Luther'', tr. James L. Schaaf, Philadelphia: Fortress Press, 1985–93, 3: 206.</ref> Den 4 mars 1540 gifte han sig med sin bihustru, [[Margareta von der Saale]], med Melanchthon och Bucer bland vittnena, med villkoret att äktenskapet skulle vara hemligt. Margareta von der Saales mor hade för att försvara sin dotters rykte avslöjat giftermålet och utpekade Luther och Bucer som ansvariga för detta.<ref name="Sandström, Allan 2007"/> Resultat blev en skandal som skadade det Schmalkaldiska förbundet nästan lika mycket. Man krävde att promemorian och äktenskapspappren skulle offentliggöras, men Luther vägrade med hänvisning till bikten. Luther rådde Filip att förneka äktenskapet, vilket Filip gjorde under den påföljande tvisten.<ref>Brecht, Martin, ''Martin Luther'', övers. James L. Schaaf, Philadelphia: Fortress Press, 1985–93, 3:212.</ref> Filip höll dokumentet hemligt och det blev känt först på 1650 – talet.<ref name="Sandström, Allan 2007"/>. Eftervärlden hade olika åsikter om skandalen.  Kyrkohistorikern [[Martin Brecht]] menar det att ge Filip dessa råd var ett av de värsta misstag Luther gjort, och historien håller Luther ansvarig för detta, förutom lantgreven själv som var direkt ansvarig.<ref>Brecht, Martin, ''Martin Luther'', övers. James L. Schaaf, Philadelphia: Fortress Press, 1985–93, 3:214.</ref> Brecht menar att Luthers misstag inte var att ge privata råd som präst, utan att han missbedömde de politiska konsekvenserna.<ref>Brecht, Martin, ''Martin Luther'', övers. James L. Schaaf, Philadelphia: Fortress Press, 1985–93, 3:205–15.</ref> [[Heiko Oberman]] menar att händelserna skadade bestående Luthers rykte.<ref>Oberman, Heiko, ''Luther: Man Between God and the Devil'', New Haven: Yale University Press, 2006, 294.</ref>
== Antijudaism och antisemitism ==
[[Fil:1543 On the Jews and Their Lies by Martin Luther.jpg|miniatyr |Originalets titelsida på ''[[Om judarna och deras lögner]]'', skriven av Martin Luther 1543.]]
Luther skrev om judarna genom hela sin karriär, även om endast få av hans verk handlade enbart om dem.<ref>[[Robert Michael|Michael, Robert]]. ''Holy Hatred: Christianity, Antisemitism, and the Holocaust''. New York: Palgrave Macmillan, 2006, s. 109; Mullett, s. 242.</ref>  Luther hade mycket lite kontakt med judar under sin levnad, men hans inställning speglade en teologisk och kulturell tradition som betraktade judar som ett förkastat folk som gjort sig skyldiga till mordet på Jesus, och han levde inom en lokal församling som ungefär 90 år tidigare hade förvisat judar.<ref>[[Mark Edwards|Edwards, Mark]]. ''Luther's Last Battles''. Ithaca: Cornell University Press, 1983, s. 121.</ref> 
Men Luthers inställning till judarna var inte negativ från början.<ref>Stolt Birgit. Lutherbilden i förvandling, en återblick på trettiofem års lutherforskning., sid 15 Uppsala 1996. {{ISBN|91 7580 270-8}}, från 2004</ref>  Så tidigt som 1516 skrev Luther: ”Många människor bedrar sig själva i fördomsfull okunskap genom att kalla judarna för hundar, ogärningsmän och mycket mer, samtidigt som de själva i lika hög grad är oförmögna att se vad de är i Guds ögon.”<ref>Luther, "Föredrag om romarna", ''Luthers Werke''. 25:428.</ref>
År 1523 uppmanade Luther till godhet mot judarna i skriften ''Att Jesus Kristus föddes som jude'', men endast i syfte att försöka omvända dem till kristendomen.<ref>Brecht, 3:334; Marty, s. 169; Marius, 235.</ref> När hans ansträngningar att omvända dem misslyckades, blev han alltmer bitter gentemot dem.<ref>Noble, Graham. "Martin Luther and German anti-Semitism," ''History Review'' (2002) No. 42:1-2; Mullett, s. 246.</ref> Luther kunde inte förstå hur judarna inte hade omvänt sig efter att ha fått ta emot Jesus som frälsare. Det smärtade honom och gjorde honom upprörd.<ref>Stolt Birgit. Lutherbilden i förvandling, en återblick på trettiofem års lutherforskning. Uppsala 1996., sid 15; sid 217-218</ref> Han började betrakta dem som hädare och lögnare då de inte accepterade Jesus gudomlighet, medan de kristna menade att Jesus var [[Messias]].<ref>Brecht, 3:341–43; Mullett, s. 241; Marty, s. 172.</ref> [[Judendomen]] har en annan syn på [[Jesus]], som inte betraktas som Messias alls hos judarna utan tvärtom en bedragare eller en helt vanlig människa utan några särskilt utmärkande egenskaper. Judarna väntar fortfarande på sin egen Messias.<ref>Religionslexikonet, Edwald, Denzler, Lohner, Graf, Beskow. Bokförlaget Forum, 1996, {{ISBN|91-37-10913-8}}, sid 352</ref>
Men Luther trodde fullt och fast att judarna när de skulle läsa hans översättning av Bibeln på tyska kommer att omvända sig till kristendomen. Det hände inte.<ref>Stolt Birgit. Lutherbilden i förvandling, en återblick på trettiofem års lutherforskning. Uppsala 1996.sid 15; sid 217-218</ref> Samtidigt trodde Luther att alla människor som uppreste sig mot Gud delade samma skuldbörda.<ref>[[Gordan Rupp|Rupp, Gordan]]. ''Martin Luther and the Jews''. London: , 1972, s. 9.</ref>
Om man vill ha en mera balanserad syn på Luthers antisemitism bör man nämna att hans resonemang var i mångt och mycket identisk med dåtidens polemik mot judarna. Luther var inte mer utmärkande eller värre än alla andra som i hans samtid uttalade sig om judarna, men han var inte bättre heller.<ref name="Stolt Birgit 1996">Stolt Birgit. Lutherbilden i förvandling, en återblick på trettiofem års lutherforskning. Uppsala 1996.</ref> Polemiken i Luthers skrifter är inte speciellt framträdande i sin hetsighet så som det ofta betonas. Den religiösa polemiken under reformationstiden bildar en särskild genre, där svartmålning av motståndaren även med de grövsta medlen hörde till dagordningen, och Luther själv var långt ifrån värst, även om han för den nutida läsaren verkar vara outhärdligt grov.<ref name="ReferenceC">Stolt Birgit. Lutherbilden i förvandling, en återblick på trettiofem års lutherforskning. Uppsala 1996, sidan 218.</ref> 
På sin ålderdom blev han allt bittrare mot judendomens i hans ögon oförnuft att förneka Jesus som sin frälsare.<ref name="Stolt Birgit 1996"/> Luthers andra större verk om judarna var hans 60&nbsp;000 ord långa avhandling ''[[Von den Jüden und iren Lügen|Von den Juden und ihren Lügen]]'' (”Om judarna och deras lögner”), och ''Vom Schem Hamphoras und vom Geschlecht Christi'' (”Om det Heliga Namnet och Kristus härstamning”), som båda publicerades 1543, tre år före hans död.<ref>Brecht, 3:341–47.</ref> Luther menade att judarna inte längre var det utvalda folket utan "djävulens folk", han hänvisade till dem med ett våldsamt språk.<ref>Luther, ''On the Jews and their Lies'', citerat i Michael, s. 112.</ref><ref>Luther, ''Vom Schem Hamphoras'', citerat i Michael, s. 113.</ref> Luther propagerade för att sätta synagogor i brand, förstöra judiska [[Siddur|böneböcker]], förbjuda rabbiner att predika, att beslagta judars egendomar och pengar samt slå sönder deras hem, så att dessa "giftiga maskar" skulle tvingas att arbeta eller utvisas för gott.<ref>Luther, ''On the Jews and Their Lies'', ''Luthers Werke''. 47:268-271.</ref>
Dock är Luthers perspektiv, insatt i sitt tidssammanhang, ett annat än nazismens rasteori .<ref name="ReferenceC"/>
Hans stora inflytande på teologins område gjorde att även hans åsikter om judarna blev kända i vida kretsar och stundom utnyttjades att legitimera senare tiders fortsatta antisemitism.<ref>Stolt Birgit. Lutherbilden i förvandling, en återblick på trettiofem års lutherforskning. Uppsala 1996</ref> 
Nazisterna har utnyttjat Luthers skrifter för sina syften, men Hitler var katolik och österrikare, och hans antisemitism har andra källor än Luthers.
Den kristna kyrkans attityd var under flera århundraden att judarna har förrått Jesus, en syn som även Luther delade, och som var vanlig ända fram till början av 1900-talet. I den katolska kyrkans förbön på långfredagen lästes en särskild förbön ännu under 1900-talet: ''för de trolösa judarna, på att vår Gud och herre må borttaga täckelset ifrån deras hjärtan, att även de må erkänna Jesus Kristus, vår Herre'', därpå instämde församlingen: ''…Gud du som icke utesluter de trolösa judarna från din barmhärtighet, hör de böner som vi frambära för detta förbländade folk, att de må erkänna sanningens ljus som är Kristus, och befrias från sitt mörker…''. Det är inte förrän under de senaste årtiondena som katolska kyrkan har ändrat på denna formulering.<ref>Stolt Birgit. Lutherbilden i förvandling, en återblick på trettiofem års lutherforskning. Uppsala 1996.sid 15</ref>. Luther var barn av sin tid och delade i mångt och mycket den medeltida attityden gentemot judarna. Hans fientliga skrifter om<!--Ett "mot" här betyder att han skrev enkom för att angripa och uppvigla emot judarna. Rimligare är att han skrev om judarna på ett fientligt sätt.--> judarna är dock autentiska.
===Olika syn på Luthers antisemitism===
Enligt Robert Michaels tolkning innebar Luthers ord "Vi begår fel genom att inte slakta dem" att Luther sanktionerade mord.<ref>Luther, ''On the Jews and Their Lies'', citerad i Robert Michael, "Luther, Luther Scholars, and the Jews," ''Encounter'' 46 (Autumn 1985) No. 4:343-344.</ref>
Luther propagerade mot judarna i [[Sachsen]], [[Brandenburg]] och [[Schlesien]].<ref name =Michael:Josel/Strasbourg>Michael, s. 117.</ref> [[Josel av Rosheim]], den judiske talesmannen, som försökte hjälpa judarna i Sachsen år 1537, gav senare skulden för deras svårigheter på "den där prästen vars namn är Martin Luther — må hans kropp och själ bli bunden i helvetet! — som skrev och gav ut många kätterska böcker där han påstod att vem som helst som gav judarna hjälp var dömd till undergång"<ref>Citat av Michael, s. 110.</ref>. Josel bad staden Strasbourg att förbjuda försäljning av Luthers antijudiska arbeten: staden vägrade inledningsvis att utfärda ett förbud, men gav efter då en luthersk präst i [[Hochfelden, Bas-Rhin|Hochfelden]] använde högmässan för att uppvigla sina församlingsmedlemmar att mörda judar.<ref name =Michael:Josel/Strasbourg>Michael, s. 117.</ref> Luthers inflytande kvarstod efter hans död. Genom 1580-talet ledde upplopp till att judar fördrevs från flera tyska lutherska stater.<ref>Michael, s. 117–18. [[Vincenz Fettmilch|Vincent Fettmilch]], en calvinist, nytryckte ''Om judarna och deras lögner'' år 1612 för att propagera mot judarna i Frankfurt. Två år senare ledde upplopp i Frankfurt till 3&nbsp;000 judars död och fördrivning av de som överlevt upploppen. Fettmilch och andra ledare blev avrättade för att de satt sig upp emot myndigheterna snarare än för sina angrepp på judarna.</ref>
Luther var sin generations mest läste författare, och han uppnådde en profets status i Tyskland.<ref>Gritsch, s. 113–14; Michael, s. 117.</ref> Enligt den förhärskande åsikten bland historiker<ref name=Wallman1>"The assertion that Luther's expressions of anti-Jewish sentiment have been of major and persistent influence in the centuries after the Reformation, and that there exists a continuity between Protestant [[anti-Judaism]] and modern racially oriented anti-Semitism, is at present wide-spread in the literature; since the Second World War it has understandably become the prevailing opinion." Johannes Wallmann, "The Reception of Luther's Writings on the Jews from the Reformation to the End of the 19th century", ''Lutheran Quarterly'', n.s. 1 (Spring 1987) 1:72-97.</ref> bidrog hans antijudiska retorik starkt till antisemitismens utveckling i Tyskland,<ref>Berger, Ronald. ''Fathoming the Holocaust: A Social Problems Approach'' (New York: Aldine De Gruyter, 2002), 28; [[Paul Johnson (writer)|Johnson, Paul]]. ''A History of the Jews'' (New York: HarperCollins Publishers, 1987), 242; [[William Shirer|Shirer, William]]. ''The Rise and Fall of the Third Reich'' (svensk titel "Tredje rikets uppgång och fall"), (New York: Simon and Schuster, 1960).</ref> och gav på 1930- och 1940-talen ett "idealiskt stöd" åt nationalsocialisternas angrepp mot judar.<ref>[[Richard Grunberger|Grunberger, Richard]]. ''The 12-Year Reich: A Social History of Nazi German 1933-1945'' (NP:Holt, Rinehart and Winston, 1971), 465.</ref> 
Reinhold Lewin skriver att "vem som helst som skrev emot judarna, av vilka skäl som helst, ansåg sig ha rätt att rättfärdiga sig själv genom att jublande hänvisa till Luther." Enligt Michael innehöll mer eller mindre varenda antijudisk bok som trycktes i [[Tredje riket]] referenser till och citat från Luther. [[Heinrich Himmler]] skrev 1940 med beundran om hans skrifter och predikningar om judarna.<ref>Himmler skrev: "det Luther sa och skrev om judarna. Ingen bedömning kan vara tydligare."</ref> Staden Nürnberg skänkte en förstaupplaga av ''Om judarna och deras lögner'' till [[Julius Streicher]], redaktör på den nazistiska tidningen ''[[Der Stürmer]]'', på hans födelsedag 1937; tidningen beskrev det som den mest radikalt antisemitiska skrift som någonsin publicerats.<ref>[[Marc H. Ellis|Ellis, Marc H]]. [http://www3.baylor.edu/American_Jewish/everythingthatusedtobehere/resources/PowerPoints/Christian%20Anti-Semitism%20(part%202).ppt Hitler and the Holocaust, Christian Anti-Semitism"] {{Wayback|url=http://www3.baylor.edu/American_Jewish/everythingthatusedtobehere/resources/PowerPoints/Christian%20Anti-Semitism%20%28part%202%29.ppt |date=20070710100514 }}, (NP: Baylor University Center for American and Jewish Studies, Spring 2004), Slide 14. [https://web.archive.org/web/20060422212116/http://www3.baylor.edu/American_Jewish/everythingthatusedtobehere/resources/hh.htm]. Den blev offentligt utställd i en glasmonter vid [[Nuremberg rallies]] och citerades i en 54-sidig förklaringsskrift av den "Ariska lagen" av Dr. E. H. Schulz and Dr. R. Frercks. Se Noble, Graham. "Martin Luther and German anti-Semitism," ''History Review'' (2002) No. 42:1-2.</ref> den 17 december 1941, sju regionala protestantiska kyrkors samfällighet gav gemensamt ut en policy där de anslöt sig till förslaget om att alla judar skulle tvingas bära den gula stjärnan, [[judestjärnan]], "då Luther efter sina bittra erfarenheter redan hade föreslagit förebyggande åtgärder mot judarna och för fördrivandet av dem från tyskt territorium." Med hänvisning till Professor Dick Geary, vann nationalsocialister fler röster i protestantiska än i katolska områden vid valen 1928 till november 1932.<ref>''Who voted for the Nazis?(electoral history of the National Socialist German Workers Party'', History Today, October 1998, Vol.48, Issue 10, s. 8-14</ref>
[[Fil:Judensau-Wittenberg.jpg|miniatyr |[[Judensau|Judesugga]] på kyrkan i Wittenberg, byggår 1300–1470. Sådana avbildningar var rätt vanliga på den tiden, dessa går att finna i kyrkor även i Sverige, på flera ställen.]]
Kärnpunkten i den vetenskapliga debatten om Luthers inflytande gäller om det är en [[anakronism]] att tolka hans arbete som en förebild till nationalsocialisternas rasistiska antisemitism. En del forskare anser att Luthers inflytande är begränsat och att nationalsocialisternas användning av hans arbeten är opportunistiskt. Biografen [[Martin Brecht]] pekar på att "Det är en världsvid skillnad mellan hans tro på frälsning och rasistisk ideologi. Trots det, fick hans missriktade agitation det djävulska resultatet att Luther ödesdigert nog blev en av antisemitismens 'kyrkofäder' och tillhandahöll, som sådan, materialet för den moderna judeförföljelsen, förklädd med reformatorns myndighet."<ref>[[Martin Brecht|Brecht]] 3:351.</ref> Johannes Wallmann menar att Luthers skrifter mot judarna allmänt ignorerades under 1700-1800-talen, och att det inte finns någon tidsmässig kontinuitet mellan Luthers tankar och den nationalsocialistiska ideologin.<ref>Wallmann, s. 72-97.</ref> [[Uwe Siemon-Netto]] håller med och hävdar att det var eftersom nationalsocialisterna redan var antisemiter som de återupplivade Luthers arbete.<ref>[[Uwe Siemon-Netto|Siemon-Netto]], ''The Fabricated Luther'', 17-20.</ref><ref name="SiemonNetto2">[[Uwe Siemon-Netto|Siemon-Netto]], "Luther and the Jews," <cite>Lutheran Witness</cite> 123 (2004) No. 4:19, 21.</ref> Hans J. Hillerbrand håller med om, att man genom att flytta fokus till Luthers 1500-talstexter använde ett ohistoriskt synsätt på nationalsocialisternas antisemitism, som ignorerade andra bidragande faktorer i den tyska historien.<ref name=HillerbrandEB>Hillerbrand, Hans J. "Martin Luther," ''Encyclopaedia Britannica'', 2007. Hillerbrand skriver: "Hans gälla uttalanden mot judarna, särskilt mot slutet av hans liv, ställer frågan om Luther signifikant uppmuntrade utvecklingen av den tyska antisemitismen. Även om många vetenskapsmän anser det, så ger detta perspektiv överdriven betydelse till Luther och otillräcklig till andra betydande och märkliga omständigheter i den tyska historien."</ref> På samma vis skrev [[Roland Bainton]], känd kyrkohistoriker och Luther-biograf: "Man skulle önskat att Luther dött innan denna skrift skrevs. [...] Hans inställning var helt igenom religiös och inte på något sätt betingad av rassynpunkter."<ref>Bainton, s. 338.</ref><ref>För liknande perspektiv, se:
* Briese, Russell. "Martin Luther and the Jews," ''Lutheran Forum'' (Summer 2000):32;
* Brecht, ''Martin Luther'', 3:351;
* Edwards, Mark U. Jr. ''Luther's Last Battles: Politics and Polemics 1531-46''. Ithaca, NY: Cornell University Press, 1983, 139;
* Gritsch, Eric. "Was Luther Anti-Semitic?", ''Christian History'', No. 3:39, 12.;
* Kittelson, James M., ''Luther the Reformer'', 274;
* Oberman, Heiko. ''The Roots of Anti-Semitism: In the Age of Renaissance and Reformation''. Philadelphia: Fortress, 1984, 102;
* Rupp, Gordon. ''Martin Luther'', 75;
* Siemon-Netto, Uwe. Lutheran Witness'', 19.<!--needs a proper citation--></ref>
Andra forskare menar att även om hans ståndpunkter knappast var [[Antijudaism|antijudaistiska]] blev deras våldsamhet ett nytt inslag i den vanliga kristna misstänksamheten mot judendomen. Ronald Berger skriver att Luther tillskrivs att han "förtyskat den kristna kritiken mot judendomen och etablerade antisemitism som ett nyckelelement i den tyska kulturen och nationella identiteten." <ref name=Berger28>Berger, Ronald. ''Fathoming the Holocaust: A Social Problems Approach'' (New York: Aldine De Gruyter, 2002), s. 28.</ref> [[Paul Lawrence Rose|Paul Rose]] hävdar att han orsakade en "hysterisk och demoniserande mentalitet" mot judarna för att introducera tyska tankesätt och tysk [[diskurs]]{{förtydliga|datum=2017-01|han såg till att orsaka en sådan mentalitet, i syfte att skapa tyska tankesätt och en tysk diskurs, eller vad? Svårtolkat.}}, en mentalitet som annars kanske skulle varit utesluten.<ref>[[Paul Lawrence Rose|Rose, Paul Lawrence]]. ''Revolutionary Antisemitism in Germany from Kant to Wagner''. Princeton University Press, 1990. <!--vi behöver sidnumret Rose bok, för detta citat-->  Citerad av Berger, Ronald. ''Fathoming the Holocaust: A Social Problems Approach''. New York: Aldine De Gruyter, 2002, s. 28.</ref>
Sedan 1980-talet förkastar den lutherska kyrkans samfund Martin Luthers ställningstagande mot judarna och har tillbakavisat användandet av dem för att väcka avsky mot lutheraner.”Synoden beklagar djupt och tar avstånd från Luthers negativa påståenden om de judiska människorna och användningen av dessa påståenden för att hetsa till antilutherska känslor”.<ref>''Synod deplores and disassociates itself from Luther's negative statements about the Jewish people and the use of these statements to incite anti-Lutheran sentiment'', ur en sammanfattning på  [http://www.ctsfw.edu/bsmith-cts/etext/lcms/Synod/resolutions.pdf Official Missouri Synod Doctrinal Statements] {{Wayback|url=http://www.ctsfw.edu/bsmith-cts/etext/lcms/Synod/resolutions.pdf |date=20090225041133 }}</ref>
== De sista åren ==
[[Fil:Luthers Sterbehaus Eisleben.jpg|miniatyr |Huset där Luther gick bort.]]
Man får inte glömma bort att både Luther och hans kamrater ständigt levde i bödelns skugga. I 25 år fanns det ett ständigt hot om att de skulle kastas på bålen, om och när den ömtåliga politiska situationen skulle vända.<ref>Sandström, Allan. Martin Luther, Munken som gjorde uppror. Artos, Skellefteå 1994 {{ISBN|917580 095-0}} Sid 166.</ref> Det var rena rama turen att de hade undgått avrättning.<ref name="ReferenceB"/> Denna ständiga stress tog ut sin tribut.
Luther hade lidit av dålig hälsa under många år. Hans svaga fysiska hälsa ledde till ett hetare temperament och ännu skarpare uttryck i sina skrifter och kommentarer. Hans fru Katharina hördes en gång säga: "Käre make, du är för elak" och han svarade: "De lär mig att vara elak."<ref>Spitz, 354.</ref>
Han led bland annat av [[Ménières sjukdom]], med svår [[yrsel]], [[svimning]], [[tinnitus]], och hans syn var nedsatt av [[grå starr]] i ena ögat.<ref name="pmid9019884">{{Tidningsref |författare = Iversen OH|titel = [Martin Luther's somatic diseases. A short life-history 450 years after his death]|språk = Norwegian|tidning = Tidsskr. Nor. Laegeforen.|volym = 116|nummer = 30|sidor = 3643–46|datum = 1996|pmid = 9019884|doi = }}</ref> Från 1531 till 1546 förvärrades hans hälsotillstånd ytterligare. Åren efter striderna med Rom, fiendskapen mellan hans motståndare och bland hans medreformatörer, skandalen som följde av [[Filip den ädelmodige|Filip av Hessens]] [[bigami]], en incident i vilken Luther hade spelat en ledande roll, bidrog till den allt sämre hälsan. År 1536 började han att lida av [[njursten]] och stenar i urinen, samt [[artrit]] och en öroninfektion som spräckte hans ena trumhinna. I december 1544 började han få symtom på [[kärlkramp]].<ref>Edwards, 9.</ref>
Under sin sista resa ville Luther hälsa på sina släktingars familjer i Mansfeld. Han ville hjälpa sin släkt. Släktingarna fortsatte gruvdriften av fadern Hans Luthers kopparhandel. Deras levebröd var nu hotat av greve [[Albrecht av Mansfeld]] som ville ha industrin under sin kontroll. Konflikten involverade och berörde alla Mansfelds fyra grevar: Albrecht, Philip, John George och Gerhard. Luther reste till Mansfeld två gånger under senare delen av 1545 för att delta i förhandlingarna för ett avslut, och en tredje resa krävdes tidigt på året 1546 för kompletteringar av överenskommelsen.
Sin sista predikan höll han i [[Eisleben]], sin födelseplats, den 15 februari 1546, tre dagar före sin död.<ref>Luther, Martin. Sermon No. 8, "Predigt über Mat. 11:25, Eisleben gehalten," 15 February 1546, ''Luthers Werke'', Weimar 1914, 51:196-197.</ref> Den var "genomgående ägnad mot de förhärdade judarna, som var ett akut problem att undanröja från allt tyskt territorium," med hänvisning till [[Léon Poliakov]].<ref>[[Léon Poliakov|Poliakov, Léon]]. ''From the Time of Christ to the Court Jews'', Vanguard Press, p. 220.</ref> James Mackinnon skriver att den avslutades med en "glödande uppmaning att driva judarna med pick och pack från deras tillhåll mitt ibland oss, om de inte avsa sig sitt förtal och sitt ocker och blev kristna."<ref>Mackinnon, James. ''Luther and the Reformation''. Vol. IV, (New York: Russell & Russell, 1962, p. 204.</ref> Luther sa, "vi skall praktisera kristen kärlek mot dem och be för att de ska konvertera," men också för att de är "våra allmänna fiender&nbsp;... och om de kan döda oss alla, så skulle de gladeligen göra det. Och så gör de ofta."<ref>Luther, Martin. ''Admonition against the Jews'', tillägg till hans sista predikan, citerad i Oberman, Heiko. ''Luther: Man Between God and the Devil'', New York: Image Books, 1989, p. 294.</ref>
I Mansfeld avslutades förhandlingarna lyckosamt den 17 februari 1546. Efter klockan åtta, började han få besvär av bröstsmärtor. När han gått till sängs bad han: ''"I dina händer överlåter jag min ande; du har frälst mig, O Herre, trofaste Gud"'' {{Bibel1917U|Psaltaren|31:5}}, den allmänna bönen för de döende. Klockan ett på natten vaknade han med starkare bröstsmärtor och värmdes med heta handdukar. Han tackade Gud för att ha uppenbarat för honom sin Son på vilken han hade tro. Hans kompanjoner, [[Justus Jonas]] och [[Michael Coelius]], ropade högt, "Vördade fader, är du redo att dö förlitande dig på din Herre Jesus Krist och bekänna den lära som du har undervisat i hans namn?" Ett distinkt "Ja" var Luthers svar.
Ett slaganfall berövade honom hans talförmåga och han avled kort därefter klockan kvart i 3 på eftermiddagen den 18 februari 1546 i en ålder av 62 år, i Eisleben, staden där han fötts. Han begravdes i slottskyrkan i Wittenberg, under altaret.<ref>Brecht, Martin. ''Martin Luther''. övers. James L. Schaaf, Philadelphia: Fortress Press, 1985–93, 3:369–79.</ref>
En papperslapp hittades senare på vilken han hade skrivit ned sin sista vilja. Denna var på latin, bortsett från de tyska orden ''Wir sein pettler'' ("Vi är tiggare").
<poem>
:1. Ingen kan förstå [[Vergilius]] ''[[Bucolica]]'' om han inte först har varit herde under fem år. Ingen kan förstå [[Vergilius]] ''[[Georgica]]'', om han inte har varit bonde under fem år.
:2. Ingen kan förstå [[Cicero]]s brev (så undervisar jag), om han inte har ägnat sig åt affärer i en framstående stat under tjugo år.
:3. Vet att ingen kan ha överseende med de Heliga skrivarnas tillräcklighet, om han inte har styrt kyrkor under hundra år tillsammans med profeter som Elia, Elisha, Johannes döparen, Kristus och apostlarna.
:Angrip inte denna gudomliga [[Aeneiden|Aeneid]]; nej, fall hellre framstupa med vördnad till jorden som den beträder.
:Vi är tiggare: detta är sant.<ref>Kellermann, James A. (översättare) [http://www.iclnet.org/pub/resources/text/wittenberg/luther/beggars.txt "The Last Written Words of Luther: Holy Ponderings of the Reverend Father Doctor Martin Luther"]. 16 February 1546.</ref><ref>Den tyska och latinska originaltexten av Luthers sista skrivna ord är: "Wir sein pettler. Hoc est verum." Heinrich Bornkamm, ''Luther's World of Thought'', övers. Martin H. Bertram (St. Louis: Concordia Publishing House, 1958), 291.</ref>
</poem>
==Luthers skrifter och utgåvor==
[[File:Luther Weimar Ausgabe.JPG|right|thumb|upright|Weimarupplagan av Luther's skrifter]]
Luthers skrifter har i urval översatts och givits ut i en mängd upplagor på svenska. På Internet finns bland annat:
* Logosmappen, [https://logosmappen.net https://logosmappen.net/], där några av Luthers viktigaste skrifter finns samlade.
De viktigaste vetenskapliga utgåvorna av Luthers skrifter är:
* Erlangener utgåvan: "EA"), innehåller Luthers exegetiska (bibelvetenskapliga) skrifter på [[latin]].
* Weimarupplagan av Martin Luther's verk, som är en fullständig utgåva på [[tyska]] och [[latin]]. Det är standardutgåvan av hans verk, förkortad "WA".
== Bilder ==
<gallery align="center" perrow="6">
Fil:Augustinerkloster Erfurt 19-05-2011 DSCF6274.jpg|Luthers munkcell i Augustinerklostret i [[Erfurt]]
File:Lucas Cranach d.Ä. - Bildnis Luthers als Junker Jörg (Leipzig).jpg|Luther med skäggväxt då han gömde sig på slottet i Wartburg
Fil:LutherhausInWittenberg.jpg|Luthers hus i Wittenberg, det så kallade Svarta klostret
Fil:Wittenberg Lutherhaus.JPG|Svarta klostrets gård
File:Wittenberg Lutherhaus interior 02.jpg|Luthers vardagsrum i Svarta klostret
Fil:Hans Baldung - Portrait of Martin Luther - WGA01223.jpg|Martin Luther. Porträtt av [[Hans Baldung]], känd under namnet ''Grien''
File:Lutherrose.svg|Luthers egenhändigt ritade symbol, Lutherrosen
Fil:Luther haus eisenach.jpg|Huset där Luther bodde i [[Eisenach]] ägdes av Luthers rika släktingar<ref name="ReferenceA"/> på moderssidan.
Fil:Jeorg Breu Elder A Question to a Mintmaker c1500.png |''Försäljningen av avlatsbrev'', [[träsnitt]] av [[Jörg Breu d.ä.]] ca 1530.
Fil:Diet of Worms.jpg |"Luther före [[Fördraget i Worms (1521)]]." Fotogravyr baserad på [[Anton Alexander von Werner|Anton von Werners]] (1843–1915) målning.
Fil:LutherWritings&Portrait1581.jpg |Titelsidan och porträtt från en utgåva av Martin Luthers tyska skrifter utgivna 1581.
File:Luthergrab-WB.jpg|Luthers gravsten under hans egen predikstol, i slottskyrkan i Wittenberg.
</gallery>
== Se även ==
* [[Jean Calvin]]
* [[John Wycliffe]]
* [[Johan Huss]]
* [[Lutheranism]]
<!--{{clear}}Retain for sake of reflist that follows-->
== Referenser ==
=== Noter ===
<references/>
=== Tryckta källor ===
* {{bokref
|efternamn=Bainton
|förnamn=Roland Herbert
|titel=Luther: mannen som blev en epok (Here I Stand: a life of Martin Luther)
|år=1960
|origår=1950
|utgivare=Diakonistyrelsen
|utgivningsort=Stockholm
|libris=728847
}}
== Vidare läsning ==
* [[John Dillenberger|Dillenberger, J.]], ed. ''Martin Luther: Selections from his Writings.'' Garden City, NY: Doubleday, 1961. [http://www.worldcat.org/oclc/165808&referer=brief_result OCLC 165808].
* [[Timothy F. Lull|Lull, Timothy F]], ed. ''Martin Luther: Basic Theological Writings.'' Minneapolis: Fortress, 1989. {{ISBN|0-8006-3680-5}}.
* Luther, M. ''The Bondage of the Will.'' Eds. [[J. I. Packer]] and [[O. R. Johnson]]. Old Tappan, N.J.: Revell, 1957. [http://www.worldcat.org/oclc/22724565&referer=brief_results OCLC 22724565].
* ''Luther's Works'', 55 vols. Eds. [[H. T. Lehman]] and [[Jaroslav Pelikan|J. Pelikan]]. St Louis Missouri, and Philadelphia, Pennsylvania, 1955–86. Also on CD-ROM. Minneapolis and St Louis: Fortress Press and Concordia Publishing House, 2002.
* Lausten, Martin Schwarz (2000). ''Kirke og synagoge: holdninger i den danske kirke til jødedom og jøder i middelalderen, reformationstiden og den lutherske ortodoksi''. 536 sider.  {{ISBN|87-500-2995-9}} (omfattande avsnitt om Luther - författaren är expert på reformationstiden)
* Lohse, Bernhard (1999). ''Martin Luther's Theology. Its Historical and Systematic Development''. 393 sidor.
== Externa länkar ==
{{wikisource|Författare:Martin Luther}}
{{Psalmse}}
{{wpkop|Martin Luther|Fredrik}}
{{STANDARDSORTERING:Luther, Martin}}
[[Kategori:Biografier]]
[[Kategori:Tyska psalmförfattare]]
[[Kategori:Tyska psalmförfattare]]
[[Kategori:Reformatorer]]
[[Kategori:Bibelöversättare]]

Nuvarande version från 17 maj 2024 kl. 17.41

Martin Luther

Luthers symbol: Lutherkorset

Luthers psalmböcker

Se för övrigt Wikipedia

Hämtad från "https://psalmerna.se/Wikiny/index.php?title=Luther,_Martin&oldid=750425"