Fougt, Henrik: Skillnad mellan sidversioner
Haeffner (diskussion | bidrag) Ingen redigeringssammanfattning |
Haeffner (diskussion | bidrag) Ingen redigeringssammanfattning |
||
| Rad 3: | Rad 3: | ||
Henrik Fougt ägnade sig åt ämbetsmannabanan, där han nådde posten som sekreterare i Bergskollegium, men hade ett intresse för mekaniska sysselsättningar och de praktiska yrkena. När han blivit måg åt den rike boktryckaren [[Peter Momma]], riktade han sin huvudsakliga uppmärksamhet mot förbättringen av boktryckeriyrket. År 1763 anhöll han hos Kungl. Maj:t om en lång tids privilegium på ett av honom uppfunnet sätt, att med gjutna stilar trycka noter ''till samma utseende och fullkomlighet, som vore de i koppar stuckne''. Men även om [[Kanslikollegium]] förordade hans ansökan, blev den ej bifallen eftersom Fougt samtidigt begärt att få anlägga ett vanligt boktryckeri. Några år senare blev han dock ägare av ett sådant, nämligen [[Grefingska tryckeriet]], som svärfadern Peter Momma 1769 erhållit genom testamente av [[Lorentz Grefing]] och överlät till Fougt. Från slutet av 1770 trycktes de kungliga förordningarna på detta tryckeri, varför tryckeriet i augusti 1771 upptog titeln ''[[kungliga tryckeriet|kongliga boktryckeriet]]''. I maj 1773 erhöll Fougt privilegium att trycka allt, som utgavs av [[Kungl. Maj:t]] och de offentliga verken. Fougt gjorde även allt för att förtjäna en sådan förmån. Han anskaffade de vackraste stilarna och det bästa pappret samt vinnlade sig om ett utmärkt tryck, så att de alster, som utgått från hans tryckeri, långt senare ansetts hedrande för svenska boktryckerikonsten. Han försökte även verka för tidningspressens förbättring genom utvidgandet av den för sin tid goda redaktionen av [[Stockholms Veckoblad]]s senaste årgångar 1774-1779. | Henrik Fougt ägnade sig åt ämbetsmannabanan, där han nådde posten som sekreterare i Bergskollegium, men hade ett intresse för mekaniska sysselsättningar och de praktiska yrkena. När han blivit måg åt den rike boktryckaren [[Peter Momma]], riktade han sin huvudsakliga uppmärksamhet mot förbättringen av boktryckeriyrket. År 1763 anhöll han hos Kungl. Maj:t om en lång tids privilegium på ett av honom uppfunnet sätt, att med gjutna stilar trycka noter ''till samma utseende och fullkomlighet, som vore de i koppar stuckne''. Men även om [[Kanslikollegium]] förordade hans ansökan, blev den ej bifallen eftersom Fougt samtidigt begärt att få anlägga ett vanligt boktryckeri. Några år senare blev han dock ägare av ett sådant, nämligen [[Grefingska tryckeriet]], som svärfadern Peter Momma 1769 erhållit genom testamente av [[Lorentz Grefing]] och överlät till Fougt. Från slutet av 1770 trycktes de kungliga förordningarna på detta tryckeri, varför tryckeriet i augusti 1771 upptog titeln ''[[kungliga tryckeriet|kongliga boktryckeriet]]''. I maj 1773 erhöll Fougt privilegium att trycka allt, som utgavs av [[Kungl. Maj:t]] och de offentliga verken. Fougt gjorde även allt för att förtjäna en sådan förmån. Han anskaffade de vackraste stilarna och det bästa pappret samt vinnlade sig om ett utmärkt tryck, så att de alster, som utgått från hans tryckeri, långt senare ansetts hedrande för svenska boktryckerikonsten. Han försökte även verka för tidningspressens förbättring genom utvidgandet av den för sin tid goda redaktionen av [[Stockholms Veckoblad]]s senaste årgångar 1774-1779. | ||
Hustrun [[Elsa Fougt|Elsa Momma]] var en vitter och ansedd kvinna, av vars hand det finns tryckta åminnelsetal i [[Amaranterorden]] över fruarna [[Anna Charlotta Schröderheim]] och [[Théel]]. Efter Henrik Fougts bortgång (1782) förestod Elsa Momma med stor skicklighet det kungl. tryckeriet ända till i augusti 1811, då sonen [[Henrik Fougt d.y.]] övertog verksamheten. | Hustrun [[Elsa Fougt|Elsa Momma]] var en vitter och ansedd kvinna, av vars hand det finns tryckta åminnelsetal i [[Amaranterorden]] över fruarna [[Anna Charlotta Schröderheim]] och [[Beata Elisabeth Théel]]. Efter Henrik Fougts bortgång (1782) förestod Elsa Momma med stor skicklighet det kungl. tryckeriet ända till i augusti 1811, då sonen [[Henrik Fougt d.y.]] övertog verksamheten. | ||
Fought experimenterade med föga framgång inom stilgjuteriet; mest känt är han försök att med lösa stilar avtrycka noter. | Fought experimenterade med föga framgång inom stilgjuteriet; mest känt är han försök att med lösa stilar avtrycka noter. | ||
Versionen från 23 augusti 2021 kl. 17.16
Henrik Fougt, född 20 februari 1720 i Lövångers socken, död 1 december 1782 i Stockholm, var en svensk boktryckare.
Henrik Fougt ägnade sig åt ämbetsmannabanan, där han nådde posten som sekreterare i Bergskollegium, men hade ett intresse för mekaniska sysselsättningar och de praktiska yrkena. När han blivit måg åt den rike boktryckaren Peter Momma, riktade han sin huvudsakliga uppmärksamhet mot förbättringen av boktryckeriyrket. År 1763 anhöll han hos Kungl. Maj:t om en lång tids privilegium på ett av honom uppfunnet sätt, att med gjutna stilar trycka noter till samma utseende och fullkomlighet, som vore de i koppar stuckne. Men även om Kanslikollegium förordade hans ansökan, blev den ej bifallen eftersom Fougt samtidigt begärt att få anlägga ett vanligt boktryckeri. Några år senare blev han dock ägare av ett sådant, nämligen Grefingska tryckeriet, som svärfadern Peter Momma 1769 erhållit genom testamente av Lorentz Grefing och överlät till Fougt. Från slutet av 1770 trycktes de kungliga förordningarna på detta tryckeri, varför tryckeriet i augusti 1771 upptog titeln kongliga boktryckeriet. I maj 1773 erhöll Fougt privilegium att trycka allt, som utgavs av Kungl. Maj:t och de offentliga verken. Fougt gjorde även allt för att förtjäna en sådan förmån. Han anskaffade de vackraste stilarna och det bästa pappret samt vinnlade sig om ett utmärkt tryck, så att de alster, som utgått från hans tryckeri, långt senare ansetts hedrande för svenska boktryckerikonsten. Han försökte även verka för tidningspressens förbättring genom utvidgandet av den för sin tid goda redaktionen av Stockholms Veckoblads senaste årgångar 1774-1779.
Hustrun Elsa Momma var en vitter och ansedd kvinna, av vars hand det finns tryckta åminnelsetal i Amaranterorden över fruarna Anna Charlotta Schröderheim och Beata Elisabeth Théel. Efter Henrik Fougts bortgång (1782) förestod Elsa Momma med stor skicklighet det kungl. tryckeriet ända till i augusti 1811, då sonen Henrik Fougt d.y. övertog verksamheten.
Fought experimenterade med föga framgång inom stilgjuteriet; mest känt är han försök att med lösa stilar avtrycka noter.
Fougt invaldes som ledamot nr 42 av Kungliga Musikaliska Akademien den 16 juni 1772. [1]
Källor
- Fougt, Henrik i Herman Hofberg, Svenskt biografiskt handlexikon (andra upplagan, 1906)
- Svensk uppslagsbok, Malmö 1932, band 9, spalt 1209
- Nordisk Familjebok, 1908, band 8, spalt 1022
Noter
- ↑ Nyström, Pia; Kyhlberg-Boström Anna, Elmquist Anne-Marie (1996). Kungl. Musikaliska akademien: matrikel 1771-1995. Kungl. Musikaliska akademiens skriftserie, 0347-5158 ; 84 (2., rev. och utök. uppl.). Stockholm: Skriptfel: Modulen "String" finns inte.. Libris 7749167. Skriptfel: Modulen "ISBN" finns inte.