Uppsala möte (1593)

Ett dokument gällande Uppsala möte, som har underskrifter och sigill från en rad präster i Västerås stift.

Uppsala möte avhölls i Academia Carolina.

Uppsala möte 1593 är Svenska kyrkans viktigaste kyrkomöte. I enlighet med prästerskapets anhållan sammankallade hertig Karl de förnämsta och mest lärda av prästerskapet i riket, biskopar med kapitulares och prostarna samt några präster av vart härad att samlas i Uppsala den 25 februari 1593 för att förena sig

1. om lära och ceremonier,
2. om god ordning och disciplin samt
3. om nödiga biskopsval.

Effekten av mötet blev att Sverige fortsatte vara ett land med en luthersk bekännelsekyrka.

Bakgrund

Kung Sigismund av Sverige och Polen.

Bakgrunden till mötet var att Johan III dött året dessförinnan, och att hans efterträdare var den romersk-katolskt uppfostrade Sigismund, som även var kung i katolska Polen. Johan III:s Röda Bok, en gudstjänsthandbok som var starkt katolskt influerad, ogillades av prästerna och hertig Karl lät därför sammankalla rådet, prästerskapet och adeln till detta möte för att förhindra att katolicismen skulle återinföras med en katolsk kung.

Mötet

Till detta möte samlades fyra biskopar och mer än 300 andra präster. Mötet öppnades den 1 mars i Academia Carolina av rikskanslern Nils Göransson Gyllenstierna i närvaro av hertigen och rådet samt många av adeln och några köpstadsmän. Till ordförande utsågs dagen därpå professor Nicolaus Olai Bothniensis och Ericus Jacobi Skinnerus var sekreterare. I överläggningarna deltog endast rådsherrarna och prästerskapet. Redan den 5 mars hade man förenat sig om att erkänna den heliga skrift som det enda rättesnöret för människans tro, samt de tre symbola (apostoliska, nicenska och athanasianska) jämte den oförändrade augsburgska bekännelsen som sanna uttryck för skriftens läror. De närvarande förklarade, att de var redo att våga liv och blod för detta beslut, och ordföranden hälsade beslutet med de bekanta orden: "Nu är Sverige blivet en man och alle have vi en Herre och Gud".

Beslut

Johan III:s liturgi förkastades, och 1571 års kyrkoordning bekräftades. Mötet begärde ytterligare hertigens och rådets bifall till åtskilliga önskningar, som avsåg att trygga kyrkans självständighet:

• Den blivande kungen (den katolske Sigismund) skulle bekräfta mötets beslut oförändrat vid sin kröning.
• Främmande trosbekännare skulle inte kunna erhålla ämbeten i riket.
• Återöppnande av Uppsala universitet.
• Kungens kyrkliga roll skulle vara som beskyddare, custos ecclesiae.
• Den enda kyrkliga lära som skulle tillåtas var lutherdom – medan katolicism, kalvinism och zwinglism förbjöds.

Den 15 mars företog mötet val av ärkebiskop, då de flesta rösterna tillföll Abrahamus Andreae Angermannus. Mötesbeslutet godkändes av hertigen. Den 20 mars undertecknade hertig Karl, rådet, biskoparna och meniga prästerskapet protokollet med namn och sigill. Efter mötet undertecknades dess beslut ytterligare i landsorterna av medlemmar av alla stånd och beseglades på de olika menigheternas vägnar.

Originaldokumentet av protokollet är skrivet på pergament, och förvaras i Riksarkivet i ett silverskrin, som gjordes till jubelfesten 1693.

Följd

Uppsala möte betecknar den lutherska reformationens slutliga stadfästande och konsolidering. Det är av fundamental betydelse för Svenska kyrkans historia och bygge, och är i såväl kyrkligt som nationellt hänseende en av de viktigaste tilldragelserna i svensk historia.

Jubileumsfiranden

Under Karl XI firades hundraårsminnet därav under stor tillslutning i hela landet. Vid jubelfesten 1793 var delegater ur prästerskapet samlade i Uppsala, där också praktiska reformfrågor rörande kyrkohandbok, bibelöversättning med mera behandlades, om än med magert resultat. År 1893 gestaltade sig jubelfesten under ärkebiskop Anton Niklas Sundbergs ledning och med representanter från de lutherska systerkyrkorna närvarande till en gripande kyrklig högtidlighet. År 1993 firades 400-årsminnet av Uppsala möte.

Läroformuleringarna i Uppsala mötes beslut

Läroformuleringarna i Uppsala mötes beslut år 1593 lyder som följer:

Först att vi alle vidh Gudz rene och saliggörende ord, hvilket i the helige propheters, evangelisters och apostlars skrifvelser författadt är, samholleligen blifve vele och att i våre församblingar skall lärdt, trodt och bekändt varda, att then helga skrift af then helga anda sitt ursprung hafver och inneholler fulkomligen alt thett, som then christelige lärdom om Gudh then alzvåldigeste och vår salighet, sampt gode gärninger och dygder tillkommer, och är en grund och stödh till en rätt Christen tro och ett rättesnöre till att döma, åtskillia och förekomma all tvist uthi religionen och ingen förklaring af andre behöfves, anten af the helige fäder eller andre, som af egen godhtycke någodt ther tillsatt hafva, thett icke är medh then helge schrift, eho the och helst vare kunne, alldenstund ingen menniskia efterlatidt är att tyde Gudz ordh efter eget sinne, och theruthinnen skall ingen persons anseende, höghet eller authoritet achtet eller gilledt varda, uthan then helga schrift allene, som förbe:t är.

Thernäst bejake och vederkännes vi oss alldeles vele holle vidh the Apostoliske, Niceniske och Athanasii symbola, såsom och vidh then äldste, rätte och oförrandrede Ausburgiske confession, hvilken som af chur-, furster och städer blef öfverantvardet käijser Carl then fempte på then store rikesdagh i Ausburg år efter Christi börd 1530; thesslikest vidh then religion, som uthi saligh och höglofligh hos Gudi i åminnelse konung Gustaffs sidzste regementz och saligh erchiebiscop Lars Petri Nericiani then äldres lifstidh både i lärdom och kyrkesäder här i riket hollidt och igenom then präntede kyrkoordning i trycket uthgången anno 72 är samptyckt och bejaket blifven.

Bekännelseskrifter i Sverige efter mötet

Från Uppsala möte år 1593 till 1686 års kyrkolag gällde alltså följande bekännelseskrifter i Sverige:

• Bibeln
• Apostoliska trosbekännelsen
• Nicaenska trosbekännelsen
• Athanasianska trosbekännelsen
• Augsburgska bekännelsen från år 1530
• Laurentius Petris kyrkoordning från år 1571

Källor

• Uppsala mötes beslut 1593
• Kyrkomöte i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1911)