Afzelius, Arvid August: Skillnad mellan sidversioner

Från Psalmer och Andliga Sånger
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ingen redigeringssammanfattning
Ingen redigeringssammanfattning
Rad 1: Rad 1:
[[Fil:Afzelius Arvid August.jpg|höger|miniatyr|kopparstick av G Forssell]]
[[Fil:Afzelius Arvid August.jpg|höger|miniatyr|kopparstick av G Forssell]]


'''Arvid August Afzelius''', född 6 maj 1785, död 25 september 1871, var en svensk [[präst]], psalmförfattare och [[folklivsforskare]].
'''Arvid August Afzelius''', född 6 maj 1785, död 25 september 1871, var en svensk [[präst]], psalmförfattare och folklivsforskare.


== Biografi ==
== Biografi ==

Versionen från 4 januari 2021 kl. 15.23

kopparstick av G Forssell

Arvid August Afzelius, född 6 maj 1785, död 25 september 1871, var en svensk präst, psalmförfattare och folklivsforskare.

Biografi

Arvid August Afzelius gravvård på Vårfrukyrkogården, Enköping

Arvid August Afzelius föddes i Fjällåkra by i Broddetorps socken i Västergötland, som son till komministern i Falköping Per Afzelius och Inga Magdalena Lundström. Han studerade vid Uppsala universitet och disputerade 1809 för filosofie magistergraden. 1810 tillträdde han en tjänst som lärare vid Frimurarbarnhusets skola i Stockholm.

Han prästvigdes i Skara 1811 och blev snart extra ordinarie hovpredikant och ordinarie 1820. Under denna tid blev han bekant med den berömde danska språkforskaren Rasmus Christian Rask. På Afzelius' inbjudan bodde Rask 1816–18 i hans hem och av honom lärde han då mycket om den isländska litteraturen.

År 1821 blev Afzelius kyrkoherde i Enköpings församling och 1852 kontraktsprost i Åsunda kontrakt.

Han gifte sig 1816 med friherrinnan Sophia Ottiliana Ramsay, 1831 med Sophia Charlotta Fernbohm och 1848 med Vilhelmina Elisabeth Elfström. Han fick sammanlagt 17 barn, av vilka elva överlevde honom. Bland dem kan nämnas apotekaren Fridlef Afzelius och hovpredikanten Henrik Afzelius. Han dog i Enköping och är begravd på Enköpings kyrkogård.

Mycket av hans personliga liv finns återgivet i hans memoarer Minnen, utgivna av en av hans döttrar 1901.

Historikern

Afzelius gjorde tre större översättningar av klassiska sagor och kväden från isländska 1811–1818, bland annat Hervarar saga, Völuspá och den poetiska Eddan. Arbetena har kritiserats för felaktigheter, men hans poetiska utformning och kraftfulla språk har ansetts förtjänstfullt. 1839–1870 utgav han Svenska folkets sago-häfder eller Fäderneslandets historia, sådan hon lefvat och till en del ännu lefver i sägner folksånger och andra minnesmärken i 11 delar. Det omfattar Sveriges historia fram till och med Karl XII:s död. Även detta verk har kritiserats av senare historiker, men det kan ses som ett dokument om hur hans samtid berättade den svenska historien snarare än som ett vetenskapligt historiskt verk. Han lämnade också flera bidrag till tidskrifterna Iduna, Phosphoros och Poetisk kalender. 1850 trycktes Lidandets väkter, ett "andligt skaldestycke" vilket belönades med Svenska Akademiens mindre litterära pris.

Afzelius historieintresse gav honom medlemskap i flera akademier och sällskap:

Folkvisearbetet

Afzelius var en av de första och den tidens främste insamlare av svenska folkvisor. 1814–15 utgav han Traditioner af Swenska Folk-Dansar och 1814–17 Svenska folkvisor från forntiden i tre band. Även poeten Erik Gustaf Geijer står som författare, men hans bidrag inskränker sig till inledningen. L.F. Rääf bidrog även med flera visor, varav en del var upptecknade av bröderna Wallman. Musiken arrangerades av dåvarande director musices i Uppsala, Johann Christian Friedrich Haeffner. År 1880 gav Richard Bergström och L. Höijer ut en tillökad och kommenterad nyutgåva av samlingen.

Afzelius skrev även själv ballader, bland annat Näcken (Näckens polska, Djupt i havet på demantehällen) och Alundavisan, som blev så spridda att de uppfattades som folkvisor. Han diktade också psalmer för den kungliga psalmbokskommitténs förslag till nya kyrkosånger 1814 (se bibliografin).

1841 belönades han av Svenska Akademien med Carl Johanpriset och 1865 dess stora guldmedalj för litterär förtjänst.

Bibliografi

Allmänt

Översättningar

Visor

  • Näcken (Djupt i havet på demantehällen), visa i folkvisestil till melodin Näckens polska, först publicerad i Götiska förbundets tidskrift Iduna, nr 3. (se även filmerna Tull-Bom och Skepparkärlek)
  • Alundavisan, visa i folkvisestil

Psalmer

Priser och utmärkelser

Källor

Noter

  1. ny, utökad utgåva Svenska folkvisor utgavs 1880 av R Bergström och L Höijer

Externa länkar



Mall:Auktoritetsdata