Kyrkoordning
Kyrkoordning är en skrift som reglerar både den kyrkorättsliga och liturgiska ordningen i kyrkan efter reformationen. Tidigare regelverk i den katolska kyrkan kallades den kanoniska rätten.
I äldre tider används termen om kyrkolagen samt framför allt om vår första kompletta kyrkoordning (1571), som spelade en viktig roll i Uppsala mötes beslut 1593.
- Kyrkoordning (1571)
- Johan III:s Röda Bok
- Kyrkoordning (1693)
- Kyrkoordning (1734)
- Kyrkoordning (1999)
Nutida
(formellt: Kyrkoordning för Svenska kyrkan) är det regelverk som kyrkomötet fastställer för att Svenska kyrkan över hela Sverige internt ska ha gemensamma regler, trots att församlingarna och stiften är självständiga organisationer som numera lyder under Lagen om trossamfund och Lag om Svenska kyrkan. Namnet kyrkoordning återtogs då relationerna mellan Svenska kyrkan och staten ändrades, och fastställdes i sin första version vid kyrkomötet 1999. Den revideras löpande av kyrkomötet, vanligen per 1 januari.
Kyrkoordningen från år 2000
Efter att Svenska kyrkan skilts från staten bestämde kyrkomötet en ny kyrkoordning. Nuvarande kyrkoordningen är uppdelad i fjorton avdelningar med inalles 59 kapitel totalt som inom sig rymmer ett antal paragrafer. Varje avdelning börjar med en inledande text med teologisk reflektion kring innehållet.
Avdelningarna är uppdelade i:
- Svenska kyrkan som evangelisk-lutherskt trossamfund
- Församlingarna
- Stiften
- Den nationella nivån
- Gudstjänst
- Kyrkotillhörighet
- Kyrkliga uppdrag och befattningar
- Församlingstillhörighet och indelning
- Val
- Kyrkobyggnader
- Ekonomi och egendom
- Handlingar och register
- Tillsyn och överklagande
- Svenska kyrkans relationer till andra kyrkor och samfund
Se även
|