Frikyrka

En frikyrka är i ordets ursprungliga betydelse ett kristet trossamfund där medlemskapet bygger på frivillighet. Termen används som motsats till Svenska kyrkan eller statskyrka. Ordet används vanligen även som motsats till folkkyrka, vilket kan förklara att exempelvis de ortodoxa kyrkorna och den romersk-katolska kyrkan inte brukar kallas frikyrkor i protestantiska länder. Det förklarar också att Svenska kyrkan inte betraktas som frikyrka, trots att detta samfund menar att den förlorade en sin status som statskyrka år 2000. Alltjämt lyder Svenska kyrkan under en egen lag där dess ställning bestämts av riksdagen.

Frikyrkorna är framvuxna ur väckelserörelser och är demokratiska folkrörelser som kännetecknas av lågkyrkliga inslag, med betoning på personlig omvändelse och lekmannaengagemang. I många frikyrkor är församlingarna självstyrande och oberoende (kongregationalism), eventuellt i samverkan inom en distriktsorganisation och en samfundsorganisation, medan folkkyrkornas församlingar är underställda en biskop och ett stift (episkopalism). Frikyrkor har likheter med, men skall inte sammanblandas med, inomkyrkliga, lågkyrkliga missionsföreningar som bland annat samverkar i Evangeliska fosterlandsstiftelsen (EFS) och andra inomkyrkliga väckelserörelser.

Särdrag

Enligt vad som presenteras i den teologiska tidskriften Tro & Liv, nummer 1, 2008, utmärker sig frikyrkorörelsen av:

• Delvis gemensamt ursprung
• Frivillighet i medlemskap
• Inga territorialprinciper för medlemskap
• Platt beslutsstruktur, långt ifrån hierarkiska strukturer som kan finnas i andra kyrkotraditioner
• Frivilliga arbetsinsatser, där få personer erhåller ersättning för sin insats
• Frihet kan också röra gudstjänstformen
• Bibelns auktoritet framhävs
• En stark missionsverksamhet anses viktig
• Predikokultur betecknas som intensiv och syftar till personligt fördjupat lärjungaskap

Utbredning

Frikyrkornas ställning har stor betydelse beroende på var i Sverige man befinner sig. Jönköpings län brukar i allmänhet ses som "frikyrkolänet" (eller en del av bibelbältet) med en stor andel frikyrkor. I kommunerna Sävsjö och Gnosjö är denna tradition särskilt stark men även andra kommuner i området såsom Vetlanda, Mullsjö och Jönköpings kommun har en mycket stark frikyrklig tradition. Motsatsen går att se inte speciellt långt ifrån Jönköpings län, i Kalmar och Kronobergs län, län som i allmänhet brukar betecknas som gammal- och högkyrkliga, och där Svenska kyrkan har en stark ställning.

Frikyrkosamfund i Sverige

Huvudartikel: Lista över frikyrkor i Sverige

Frikyrkorörelsen är en stor svensk folkrörelse. Den har sina rötter i pietismen på 1700-talet och det oorganiserade "läseriet" under tidigt 1800-tal. Influenser hämtades också från anglosaxiska väckelserörelser, såsom metodismen och väckelseevangelister som Dwight Lyman Moody. Baptismens historia i Sverige började 1848 då åtta personer genomförde ett baptistiskt dop. Andra organiserade rörelser började också framträda i mitten av 1800-talet (den så kallade nyevangeliska väckelsen): Delar av denna rörelse, däribland Evangeliska fosterlandsstiftelsen (EFS), behöll sina organisatoriska band till Svenska kyrkan och räknas därför inte som frikyrkor, men som missionsrörelser. Andra, såsom Svenska missionsförbundet/Svenska missionskyrkan, klippte banden och bildade egna trossamfund, frikyrkor.

1 januari 1997 bildades ett kyrkosamfund med arbetsnamnet Nybygget – kristen samverkan av Örebromissionen och Helgelseförbundet/Fribaptistsamfundet. Samfundet bytte i september 2002 namn till Evangeliska Frikyrkan.

4 juni 2011 bildades ett kyrkosamfund med arbetsnamnet Gemensam framtid av Metodistkyrkan i Sverige, Svenska baptistsamfundet och Svenska missionskyrkan. Samfundet bytte i maj 2013 namn till Equmeniakyrkan.

Följande samfund är medlemmar i Sveriges frikyrkosamråd.

• Adventistsamfundet
• Equmeniakyrkan
• Evangeliska Frikyrkan (EFK)
• Frälsningsarmén (FA)
• Pingst - Fria församlingar i samverkan
• Svenska Alliansmissionen
• Vineyard Norden

Därtill finns ytterligare ett stort antal mindre frikyrkosamfund som ej är medlemmar i Sveriges frikyrkosamråd (se Lista över frikyrkor i Sverige).

Se även

• Kanaans tungomål
• Lista över frikyrkor i Sverige
• Möte
• Svenska kyrkan
• Svenskt frikyrkolexikon
• Väckelserörelsen

Källor

• Gustafsson, Berndt (1983[1973]). Svensk kyrkohistoria. Handböcker i teologi (6. uppl.). Helsingborg: . Libris 7791193.  
• Walan, Bror (1978). Året 1878. Waldenströmföreläsningar, 99-0139766-9 ; 1977. Stockholm: . Libris 7598066.  
• ”Begreppet frikyrka lever och mår bra”. Dagen. 7 februari 2008. http://www.dagen.se/opinion/debatt/begreppet-frikyrka-lever-och-mar-bra/. Läst 27 oktober 2012.