Läseri

En kolportör predikar samt säljer småskrifter till sin målgrupp, som består av läsare. Bild ur Ny illustrerad tidning, andra halvan av 1800-talet.

Läsare är väckelserörelser och personer, som betonade vikten av läseri, det vill säga läsande av Bibeln och annan kristen litteratur. Pietismen lärde att bibeln var den enda auktoriteten och att den skulle, i sann luthersk anda, vara allas bok. Därmed kon pietismen att verka för spridning av bibeln så att den blev en folkbok. Forskaren och prästen Nils Johan Ekdahl skriver 1838 att termen läsare uppkommit i konsistorierna, på Kungl Maj:ts uppmaning den 12 jan 1726, där man ansåg att ordet Pietet inte skulle ohelgas med benämningen "pietisteri". Man skriver "ordet Pietet, eller Gudsfruktan förvandlas till ett smädeord" och i stället låta "sitt hufwudverk wara, att driva den lärdom, som är om gudaktigheten och dess rätta och sannskyldiga utöfning". De som smädade pietisterna bytte till termen "läsare". Första gången termen läsare förekommer är i ett religionsmål i Västergötland år 1761. En person, präglad av den herrnhutiska väckelsen, stod åtalad. Så småningom vidgades begreppet att omfatta alla kristna som flitigt läste bibeln och andra uppbyggelseböcker.

Rörelserna kan indelas i:

• Gammalläseriet, som präglades av pietismens lagiskhet, främst på 1700-talet.
• Nyläseriet, som präglades av 1800-talets nyevangelism och frikyrkliga rörelser med rötter i herrnhutismen.
• Norrlandsläseri, en form av Nyläseri.

Den som tror det prästerna lära, han faller säkert i helvetet!

M J Ahnqvist - Nyläsarväckelsen 1815–1923

Läsarrörelser i andra länder

Pietismen spreds över hela den germansk-talande delen av Europa. Termen läsare synes dock vara specifikt nordisk. I Norge betecknar ordet ofta en specifik läsarrörelse, haugianerna. Laestadianismen har också sina rötter i läsarrörelsen.

Se även

• Bokstavstro
• Hallingberg, Gunnar: Läsarna (Bokförlaget Atlantis 2010)