Erik Nyström

Från Psalmer och Andliga Sånger
Version från den 3 oktober 2023 kl. 09.02 av Haeffner (diskussion | bidrag) (→‎Biografi)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Johan Erik Nyström, född 8 september 1842 i Svea artilleriregementes församling, Stockholm,[1] död 3 juli 1907 i Alger, Algeriet,[2] var en svensk missionär, författare, översättare, politiker och lexikograf. Han var Svenska Missionsförbundets missionär 1887–1904. Han översatte Nya Testamentet till arabiska. Han använde pseudonymerna Clericus Eremita och Johannes Baptista och utgav egna psalmböcker.

Biografi

Nyströms föräldrar tillhörde fromhetskretsen kring den "nyevangeliske" Carl Olof Rosenius. Han gick i samma skola som den blivande förste missionsföreståndaren för Sv missionsförbundet Erik Jakob Ekman. Vid jultiden 1858, då fadern avled, upplevde Nyström en personlig religiös omvändelse. Efter tidig arbetsdebut som informator samtidigt med akademiska studier blev han filosofie doktor i Uppsala 1866 på en avhandling om Sofokles' Antigone. Han umgicks i EFS-kretsar i Stockholm och även i baptistiska sammanhang och lät döpa sig 1866. 1873 lämnade han dock rörelsen av teologiska skäl, bland annat den slutna nattvardsbordet. Han blev lärare vid baptisternas Betelseminarium i Stockholm 1867–1872 och verkade i Svenska Israelsmissionens tjänst i Syrien 1878–1881. 1881-84 var han SMF:s reseombud och var därjämte även litterärt verksam. 1884 återgick han till baptisterna men bara för två år. Nyström blev Svenska missionsförbundets missionär i Algeriet 1888–1904. Fram till 1904 hade Erik Jakob Ekman varit SMF:s missionsföreståndare och positiv till Nyströms arbete i Algeriet. Han fick träda tillbaka för Paul Petter Waldenström som ansåg att resultatet inte motsvarade kostnaderna så generalkonferensen kallade hem Nyström 1905. Han återvände dock inte utan British and Foreign Bible Society i London och några engelska missionärer i Algeriet ansåg Nyströms arbete viktigt och betalade hans uppehälle. Han slutförde sin översättning av NT till en arabisk dialekt i juni 1907 och avled kort därefter.

Nyström har betraktats som en av de mest markanta gestalterna inom den svenska väckelse- och frikyrkorörelsen. Han hamnade dock i skuggan av SMF:s ledare Ekman och Waldenström: Ekman var ledaren, Waldenström lärofadern och Nyström den mera undanskymde kammarlärde. Han var och förblev dock en andlig sökare; livet igenom hade han svårigheter att finna sig hemmastadd i något frikyrkligt samfund. Även om han under en lång följd av år var anställd av SMF tillhörde han, av allt att döma, aldrig någon av dess församlingar. Varmast förefaller han ha känt för Evangeliska alliansen. Under sin tid som ledamot av AK ansågs Nyström vara dess lärdaste person.

Psalmer

Nyström engagerade sig i översättningen av Ira Sankeys sångböcker Sankeys sånger till Sånger till Lammets lof (1875–86). Mer än någon annan har han bidragit till att göra den angloamerikanska världens andliga sångskatt känd och tillgänglig i Sverige. Under en hemmaperiod 1892–93 fick han i uppdrag att som redaktör leda arbetet med att ta fram SMF:s första sångbok (texten 1893, komplett mars 1894). Den är i stor utsträckning präglad av Nyström och hans engelsk-amerikanska orientering; 238 sånger eller nära 34% av det totala antalet har engelsk-amerikansk härledning. Av bokens 703 hymner bär inte mindre än 274 Nyströms signatur; de flesta är översättningar och tolkningar, men en del är nyskrivna av honom.

Nyström finns representerad med sina översättningar och egna psalmer i både 1937 års psalmbok och Den svenska psalmboken (1986) samt i flera frikyrkliga psalmböcker redan från Sånger till Lammets lof (1877) (Lammets Lof), Församlingssångbok 1878, Svenska Missionsförbundets sångbok (1920) (SMF 1920), Psalmer och sånger (P&S) och Frälsningsarméns sångbok (1990) (FA).

Övriga skrifter

Clericus Eremita, Erik Nyström

Se även

Källor

  1. Svea artilleriregementes församlings födelse- och dopbok 1842–1860, bild 16
  2. Adolf Fredriks församlings död- och begravningsbok 1906–1916, s. 75