Luther, Martin: Skillnad mellan sidversioner

Från Psalmer och Andliga Sånger
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ingen redigeringssammanfattning
Ingen redigeringssammanfattning
(16 mellanliggande sidversioner av samma användare visas inte)
Rad 1: Rad 1:
[[Fil:MartinLuther-workshopCranachElder.jpg|höger|miniatyr|Martin Luther 1529, porträtterad av Lucas Cranach d.ä.]]
'''Martin Luther'''
'''Martin Luther''', född 10 november 1483 i Eisleben i Kurfurstendömet Sachsen, död 18 februari 1546 i Eisleben, var en tysk präst, munk och teolog, känd som den som initierade den [[protestantism|protestantiska]] [[reformation]]en.<ref name=Plass>Plass, Ewald M. "Monasticism," i ''What Luther Says: An Anthology''. St. Louis: Concordia Publishing House, 1959, 2:964.</ref> Som präst och kristen [[teologi]]professor attackerade han år 1517 i sin skrift [[95 teserna|95 teser]] kyrkans släpphänta försäljning av [[avlatsbrev]]. Luther motsatte sig kyrkans lära att frihet från Guds straff för begångna synder kan köpas för pengar. Då han vägrade att göra avbön för alla sina skrifter [[exkommunicering|exkommunicerades]] han år 1520 av påven Leo X. I [[Fördraget i Worms (1521)|fördraget i Worms]] år 1521 förklarade den tysk-romerske kejsaren Karl V honom fredlös.


Luther lärde att [[frälsning]] inte följer av goda gärningar utan är en fri gåva av Gud som endast åtnjutes av nåd [[sola fide|genom tro]] på [[Jesus]] som har sonat våra synder. Luthers teologi utmanade påvedömet och den [[romersk-katolska kyrkan]]. Han hävdade att [[Bibel|Bibeln]] är den enda källan för gudomligt uppenbarad kunskap.<ref>Ewald M. Plass, ''What Luther Says'', 3 vols., (St. Louis: CPH, 1959), 88, no. 269; M. Reu, ''Luther and the Scriptures'', Columbus, Ohio: Wartburg Press, 1944), 23.</ref> Genom att föreslå att prästerskapet kan upprätthållas av alla döpta kristna motsatte sig Luther tanken på prästerskapet såsom förmedlare mellan Gud och människan<!--sacerdotalism-->.<ref>Luther, Martin. ''Concerning the Ministry'' (1523), tr. Conrad Bergendoff, in Bergendoff, Conrad (ed.) Luther's Works. Philadelphia: Fortress Press, 1958, 40:18 ff.</ref> De som ansluter sig till Luthers lära kallas [[Lutherdom|lutheraner]], och tillhör [[protestantism|protestantiska]] inriktningen.
Luthers symbol: [[Lutherkorset]]


Luthers översättning av [[Bibel|Bibeln]] till allmänhetens modersmål istället för latin gjorde läran mer lättillgänglig och fick stor betydelse för den tyska kyrkan och den tyska kulturen. Det tyska språket började standardiseras och översättarkonsten fick många nya principer.<ref>Fahlbusch, Erwin and Bromiley, Geoffrey William. ''The Encyclopedia of Christianity''</ref>. Många andra bibelöversättningar tog intryck av Luthers arbete, såsom [[Gustav Vasas bibel]]<ref>Bo Johnson, "Bibelns historia efter reformationen" i ''Den svenska Bibeln. Ett 450-årsjubileum''. Proprius förlag, Stockholm, 1991, s. 24.</ref> och den engelska King James Bible.<ref name="Tyndale">''Tyndale's New Testament'', övers. från grekiska av [[William Tyndale]] år 1534 i en modernt stavad utgåva och med en introduktion av David Daniell''. New Haven, CT: [[Yale University]] Press, 1989, ix–x.</ref> Hans [[psalm]]er inspirerade utvecklingen av [[kyrkosång]]en<ref name=Bainton306>Bainton, s. 306.</ref> och giftermålet med [[Katharina von Bora]] blev en förebild för kyrkan då protestantiska präster tilläts ingå äktenskap.<ref name=Bainton223>Bainton, s. 252.</ref>
== Luthers psalmböcker ==
* 1 [[Achtliederbuch]], 1524, 8 psalmer
* 2 [[Erfurter Enchiridion]], 1524, 26 psalmer varav 18 av Luther. 15 melodier.
* 3 [[Geystliche gesangk Buchleyn]], 1524, Walter/Klug


I skrifter om de judiska folken framför den åldrande Luther att judars hem ska förstöras, deras [[synagoga|synagogor]] brännas, pengar konfiskeras och frihet beskäras. Hans åsikter utnyttjades i nazisternas propaganda mellan åren 1933 och 1945.<ref>McKim, Donald K. (red.) ''The Cambridge Companion to Martin Luther''. New York: Cambridge University Press, 2003, 58; [[Michael Berenbaum|Berenbaum, Michael]]. "Anti-Semitism," ''Encyclopaedia Britannica'', tillgänglig 2 januari 2007. För Luthers egna ord, se Luther, Martin: ''On the Jews and Their Lies'', översättn. Martin H. Bertram, i Sherman, Franklin. (ed.) ''Luther's Works''. Philadelphia: Fortress Press, 1971, 47:268–72.</ref> Som ett resultat av sina antisemitiska åsikter har Luther blivit lika kontroversiell i vår tid som under sin egen tid.<ref>Hendrix, Scott H. [http://www.luthersem.edu/word&world/Archives/3-4_Luther/3-4_Hendrix.pdf "The Controversial Luther"], ''Word & World'' 3/4 (1983), Luther Seminary, St. Paul, MN, s. 393: "And, finally, after the Holocaust and the use of his anti-Jewish statements by National Socialists, Luther's anti-semitic outbursts are now unmentionable, though they were already repulsive in the sixteenth century. As a result, Luther has become as controversial in the twentieth century as he was in the sixteenth." Se också Hillerbrand, Hans. [http://cco.cambridge.org/extract?id=ccol0521816483_CCOL0521816483A018 "The legacy of Martin Luther"], i Hillerbrand, Hans & McKim, Donald K. (red.) ''The Cambridge Companion to Luther''. Cambridge University Press, 2003.</ref>
Se för övrigt
 
[https://sv.wikipedia.org/wiki/Martin_Luther Se Wikipedia]
== Födelse och utbildning ==
[[Fil:Hans and Magrethe Luther.jpg|miniatyr |Hans och Margarethe Luther, porträtt av [[Lucas Cranach d.ä.]] 1527.]]
[[Fil:Luther birthplace.jpg|miniatyr |Luthers barndomshus]]
[[Fil:Portrait of Martin Luther as an Augustinian Monk.jpg|miniatyr |Luther då han var [[Augustinerorden|augustinermunk.]]]]
 
Martin Luther var son till ''Hans Luder'' (eller Ludher, senare Luther)<ref name=Marty1>[[Martin E. Marty|Marty, Martin]]. ''Martin Luther''. Viking Penguin, 2004, s. 1.</ref> och Margarethe (född Lindemann). Namnet Luther kommer ursprungligen från det tyska namnet [[Lothar]]. Han föddes den 10 november 1483 i Eisleben, Tyskland, som då var en del av det tysk-romerska riket. Han döptes följande morgon på Martin av Tours minnesdag. Familjen flyttade till Mansfeld år 1484. Hans far arrenderade koppargruvor och smältverk<ref name=Brecht3>[[Martin Brecht|Brecht, Martin]]. ''Martin Luther''. övers. James L. Schaaf, Philadelphia: Fortress Press, 1985–93, 1:3–5.</ref> och var en av fyra medborgarrepresentanter i stadsfullmäktige.<ref name=Marty1/> Enligt religionsforskaren Martin E. Marty var Luthers mor från en köpmannasläkt; en hårt arbetande kvinna som av Luthers motståndare senare och felaktigt kallades "hora och baderska".<ref name=Marty1/> Martin Luther hade flera bröder och systrar. Brodern Jacob stod honom särskilt nära.<ref name=Marty3>Martin E. Marty. ''Martin Luther''. Viking Penguin, 2004, p. 3.</ref> Hans Luther var en ambitiös man och fast besluten att hans äldste son skulle bli advokat. Till skillnad från de flesta bondbarn arbetade han inte som ung gosse utan gick i skolan I Mansfeld; där studerade han latin, grundläggande grammatik och fick sin första religiösa skolning i De tio budorden. Här bytte han också till den latiniserade versionen av sitt namn Luther, istället för det tyska Luder<ref>{{Bokref|efternamn=Stephen|förnamn=Nichols|titel=Martin Luther, hans liv, lära och inflytande 500 år senare|år=2002|sid=21}}</ref>. Hans sände sedan Martin till Magdeburg år 1497 där han undervisades i en skola som drevs av en [[lekmän|lekmannagrupp]] som kallades Det gemensamma livets bröder. Magdeburg var en högt aktad skola och därmed väldigt dyr. Familjen Luthers blygsamma inkomster täckte knappt kostnaderna för Martins första år, så likt andra bondsöner började han tigga längs med gatorna för att få ihop till brödfödan. <ref>{{Bokref|efternamn=Stephen|förnamn=Nichols|titel=Martin Luther; hans liv, lära och inflytande 500 år senare|år=2002|sid=21}}</ref>År 1498 gick Martin i skola i Eisenach.<ref name=RuppEB>Gordon Rupp. "Martin Luther," ''Encyclopædia Britannica'', accessed 2006.</ref> Luther jämförde senare sin skolgång med skärselden och helvetet.<ref name="Marty2">[[Martin E. Marty|Marty, Martin]]. ''Martin Luther''. Viking Penguin, 2004, p. 2-3. {{ISBN|917580095-0}}</ref>
 
Efter att ha varit på lärdomskola i Magdeburg ett år blev Luther skickad av sina föräldrar till Eisenach där rika släktingar<ref name="ReferenceA">Grane Leif. Vision och verklighet, En bok om Martin Luther. Artos, Skellefteå 1994</ref> på moderssidan bodde, patricierfamiljerna Schalbe och Cotta, som var villiga att ta hand om honom. Änkan till borgmästaren Conrad Cotta, [[Ursula Cotta]]-Schalbe och hennes familj mottog Luther med stor vänlighet och gav honom mat och husrum. Umgänget med de rika släktingarna och välgörarna i Eisenach gav honom en känsla av stadskultur som han inte hade kunnat uppleva bland gruvfolket i Mansfeld.<ref name="ReferenceA"/>
Dessa tre skolor inriktade sig på utbildning, grammatik, retorik och logik.
Luthers lärare, som hette Johann Trebonius, som i motsats till många av dåtidens lärare inte använde spanskröret, var en stor inspiration för Luthers utveckling vid denna tid. Det gick studiemässigt bra för Luther i Eisenach. Även om Luther denna period av sitt liv hade det ganska fattigt som ung student, så gick det ingen allvarlig nöd på honom och han talade senare i livet om perioden i Eisenach som en positiv tid.<ref name="ReferenceA"/>
 
År 1501, då han var sjutton år gammal, började Martin på universitetet i Erfurt, som han senare kallade en ölhall och ett horhus.<ref name=Marty4>[[Martin E. Marty|Marty, Martin]]. ''Martin Luther''. Viking Penguin, 2004, p. 4.</ref> Klockan fyra varje morgon väcktes han till en dag som fylldes med "mekaniskt lärande och ofta tröttsamma andliga övningar".<ref name=Marty4/> Martin erhöll en Magister [[Artium liberalium magister|artiumexamen]] år 1505.<ref name=Marty5>[[Martin E. Marty|Marty, Martin]]. ''Martin Luther''. Viking Penguin, 2004, p. 5.</ref>
 
Enligt sin fars önskemål skrev han samma år in sig på universitets juridikutbildning men hoppade av nästan omedelbart. Han var mer intresserad av teologi och filosofi, särskilt Aristoteles, William Ockham och Gabriel Biel.<ref name=Marty5/> Han tog stort intryck av två lärare, Bartholomäus Arnoldi von Usingen och Jodocus Trutfetter. De lärde honom att förhålla sig kritiskt även till de största tänkarna<ref name=Marty5/> och att själv pröva allt genom erfarenhet.<ref name=Marty6>[[Martin E. Marty|Marty, Martin]]. ''Martin Luther''. Viking Penguin, 2004, p. 6.</ref> Filosofistudierna tillfredsställde inte Martin. Dessa handlade enbart om att använda förnuftet och inte om att älska Gud som för Luther var mycket viktigare. Han kände att förnuftet inte kunde leda människan till Gud och utvecklade därefter en slags hatkärlek till Aristoteles för att han i så hög grad betonade förnuftet.<ref name=Marty6/> Luther menade att förnuftet kan användas för att ifrågasätta människor och institutioner, men inte Gud. Han trodde att människan endast kunde lära sig något om Gud genom skriften och uppenbarelser, i motsats till förordningar, kyrkoseder och bestämmelser från kyrkans ledare. [[Bibel|Bibeln]] blev därför allt viktigare för Martin Luther,<ref name=Marty6/> som aldrig avslutade sina juridikstudier.
 
== Klosterlivet och det akademiska livet ==
Luther bestämde sig för av lämna sina juridikstudier och bli [[munk]]. Han menade senare att det var på grund av en viss händelse: Den 2 juli 1505 var han på väg tillbaka till universitetet efter att ha varit hemma på besök. Han red genom ett åskväder och en blixt slog ned nära honom. Han berättade för sin far att han blivit så rädd för döden och Guds dom att han ropat: "Hjälp! [[Anna, Marias moder|Sankta Anna]], jag ska bli munk!"<ref name=Brecht48>Brecht, Martin. ''Martin Luther''. öv. James L. Schaaf, Philadelphia: Fortress Press, 1985–93, 1:48.</ref> Han såg sitt rop som ett löfte som han inte kunde bryta. Han lämnade juridikstudierna, sålde sina böcker och gick i ett [[Augustinerorden|augustinkloster]] i [[Erfurt]] den 7 juli 1505.<ref>Schwiebert, E.G. ''Luther and His Times''. St. Louis: Concordia Publishing House, 1950, 136.</ref> En av hans vänner menade att beslutet berodde på att Luther sörjde över två av sina vänners död. Luther själv verkade ledsen över förflyttningen. Vännerna höll en avskedsmiddag och följde honom till klosterporten. "Ni ser mig denna dag, och sedan, aldrig mer" sade Luther.<ref name=Marty6/> Hans far blev rasande och ansåg att utbildningen var bortkastad.<ref name=Marty7>[[Martin E. Marty|Marty, Martin]]. ''Martin Luther''. Viking Penguin, 2004, s. 7.</ref>
 
Luther hängav sig åt klosterlivets fasta, flera timmars [[bön]], pilgrimsfärder och [[bikt]]<ref name=Bainton30>Bainton, s. 30-32.</ref>. Han skulle senare påpeka, "Om någon skulle kunna nå himlen som munk, så skulle det verkligen ha varit jag."<ref name=Kittelson53>Kittelson, James. ''Luther The Reformer''. Minneapolis: Augsburg Fortress Publishing House, 1986), 53.</ref> Luther beskrev denna period i sitt liv som en tid av djup andlig förtvivlan. Han skrev: "Jag förlorade kontakten med Kristus som frälsare och tröstare, och gjorde honom till min arma själs fångvaktare och bödel."<ref name=Kittelson79>Kittelson, James. ''Luther The Reformer''. Minneapolis: Augsburg Fortress Publishing House, 1986, 79.</ref>
Luthers första tid i klostret var inte den lättaste för honom. Under sin novistid blev han hånad och förlöjligad av en del enkla munkar som ville förnedra den fine lagkrönte akademikern, som nyss stått över dem i utbildning och social status. Han tvingades göra åtskilligt av de hårda och smutsiga arbeten som fanns på klostret och sändes ut att tigga med tiggarpåsen, ut i byarna och städerna, tills universitetet ingrep mot denna ovärdiga behandling av dess magister. Efter ett år lämnade han novisstadiet och upptogs han i munkordern.<ref name="Scheffer Henrika 1917">Scheffer Henrika. Luther en livsbild. A.-B. Svenska kyrkans diakonistyrelsens bokförlag, Stockholm 1917, sidan 51. ISBN finns ej.</ref>
 
Hans överordnade Johann von Staupitzm enade att mer arbete skulle avleda Luther från överdrivna själviakttagelser<!--introspektion går djupare men är svårförståeligt (?)--> och beordrade honom att göra akademisk karriär. År 1507 [[Prästvigd#Protestantisk uppfattning|prästvigdes]] Martin Luther och 1508 började han undervisa [[teologi]] vid [[Martin-Luther-Universität Halle-Wittenberg|Wittenbergs universitet]].<ref name=Bainton44>Bainton, xi.</ref> Han tog en [[kandidatexamen]] i bibelstudier den 9 mars 1508. År 1509 erhöll han ytterligare en kandidatexamen i ''Sententiæ''<!--Logik-->, teologen [[Petrus Lombardus]] kristna [[antologi]] och [[teori]].<ref name=Brecht93>Brecht, Martin. ''Martin Luther''. öv. James L. Schaaf, Philadelphia: Fortress Press, 1985–93, 1:93.</ref> Under vintern 1510–11 tillsammans med en annan munk gav sig Luther av på något av en pilgrimsvandring mot Rom. Resan till Rom lyckades inte stilla stormarna i Luthers själ. Efter att ha kommit hem mötte han vid ett tillfälle Staupitz I Wittenbergs klosterträdgård. Staupitz kunde inte förstå varför Luther inte kunde ta emot Guds kärlek till honom. Luther hade sagt <nowiki>''Jag kan inte älska Gud, jag hatar honom''</nowiki>. Därför fick Staupitz beordra honom att eftersträva doktorsgraden i teologi<ref>{{Bokref|efternamn=Stephen|förnamn=Nichols|titel=Martin Luther; hans liv, lära och inflytande 500 år senare|år=2002|sid=26-27}}</ref>. Den 19 oktober 1512 blev han [[teologie doktor]] vid universitetet i Wittenberg. Den 21 oktober 1512 tog han plats i den teologiska fakultetens styrelse som doktor i bibellära.<ref name=Brecht12>Brecht, Martin.''Martin Luther''. övers. James L. Schaaf, Philadelphia: Fortress Press, 1985–93, 1:12-27.</ref> Han behöll positionen under resten av sin universitetskarriär i Wittenberg.
 
== Reformationens inledning ==
[[Fil:Lutherstadt Wittenberg 09-2016 photo06.jpg|miniatyr|Dörren till ''Schlosskirche'' (slottskyrkan) i Wittenberg där det sägs att Luther spikade upp sina [[De 95 teserna|95 teser]] den 31 oktober 1517, vilket blev den gnista som satte igång reformationen. Det har ifrågasatts om uppspikandet verkligen ägde rum.]]
 
År 1516 skickades Johann Tetzel, en munk av [[dominikanorden]], till Tyskland för att genom försäljning av [[avlatsbrev]] uppbåda finansieringen av uppbyggnaden av [[Peterskyrkan]] i Rom.<ref>"[[Johann Tetzel]]," ''Encyclopædia Britannica'', 2007: "Tetzels erfarenheter som företrädare för handeln med avlatsbrev, särskilt mellan 1503 och 1510, ledde till att han utnämndes till huvudkommissionär av Albrecht, biskop av Mainz, som var djupt skuldsatt då han underlåtit att vidarebefordra tidigare inkomster från försäljningen av avlatsbrev och därför var tvungen att bidra med en mycket stor summa till Peterskyrkans renovering. Albrecht utverkade tillstånd av påven Leo X att sälja en särskild sorts avlatsbrev, och använda hälften av inkomsterna från dessa till att betala av på skulden. I praktiken innebar detta att Tetzel blev en krämare, vars vara eller produkt skapade sådan skandal i Tyskland att den kom att orsaka den största krisen i kristendomens historia - reformationen."</ref> Romersk-katolsk teologi slår fast att tro allena, oavsett om den baseras på rent förnuft eller känsla/upplevelse, inte är tillräcklig för att rättfärdiga människan<ref>(Trent, l. c., can. xii: "Si quis dixerit, fidem justificantem nihil aliud esse quam fiduciam divinae misericordiae, peccata remittentis propter Christum, vel eam fiduciam solam esse, qua justificamur, a.s.")</ref> och att enbart sådan tro som manifesterar sig i välgörenhet och andra goda gärningar (''fides caritate formata'') leder till frälsning.<ref>(cf. Trent, Sess. VI, cap. iv, xiv)</ref>
 
Men i praktiken gick det annorlunda till. Påven Julius II började påbyggandet av Peterskyrkan. Han ville bygga denna praktbyggnad som ett mausoleum åt sig själv. Julius II rev den gamla basilikan från Konstantin den stores tid. Kyrkan blev dock inte färdig under Julius levnad och 1515 blev Leo X ny påve. Leo X var en stor slösare och det sades om honom att han förslösat tre påvars förmögenhet: sin företrädares, sin egen och sin efterträdares.<ref name="Sandström, Allan 2007">Sandström, Allan. Martin Luther, Munken som gjorde uppror. Artos & Norman bokförlag, Malmö 2007.</ref> För att skaffa pengar lanserade Leo X idén med avlatsbrev. Avlatsbrev var ett dokument, ett påvligt brev, där köparen tillförsäkrades syndaförlåtelse som erkänsla för de pengar han betalade till fullbordandet av Peterskyrkan. Handeln med dessa avlatsbrev växte snabbt. Leo X överlät försäljningen av dessa avlatsbrev till de tyska biskoparna genom bankirhusen. Påven fick sedan provision på försäljningen, hälften av pengarna gick till påven, hälften till ärkebiskopen. Albrekt av Brandenburg, kurfurste och ärkebiskop av Mainz och Magdeburg, ville betala av sina skulder till påven genom bankirhuset Fugger på detta sätt. Dessa skulder hade han ådragit sig genom att köpa dispens från påven att bekläda två biskopssäten.<ref name="ReferenceA"/>
Avlatsbreven såldes på ett besynnerligt sätt. Mest omtalad och framgångsrikast bland dessa avlatsbrevförsäljare var dominikanmunken Tetzel. När han närmade sig en stad sände han budbärare framför sig som ringde i klockorna och mötte honom vid statsporten. Befolkningen och kyrkans män kom honom till mötes under sång och med ljus i handen, och de drog sedan genom staden i procession. Framför Tetzel bar de ett stort rött kors och det påvliga avlatsbrevet på en sammetskudde. När de trädde in i den lokala kyrkan ställde de påvens baner vid altaret och en stor kassakista framför det helgade altaret. Sedan började Tetzel hålla tal om nyttan av dessa brev och utmålade med ett rikt ordförråd vilken välsignelse ett sådant brev var.
Bland hans olika försäljningsargument fanns det uttalanden som: "grip vår Herre Jesu Kristi ståthållares säkra lejdebrev, ty I skolen veta att däri är hela Kristi förtjänst innesluten" och "dessa brev genom vilkas kraft skulle I kunnen bringa, icke penningar utan den gudomliga och odödliga själen, säkert och utan skada till Paradisets hem". Sedan började han utmåla själarnas kval i reningselden. Han ropade med hög röst "Se, din moder, hur hon plågas i skärseldens flammor! Och det lidande kan du lindra, då du med en groschen kan komma till hennes hjälp. Ack, ve över eder för er otacksamhet, att Ni så föraktar Guds nåd, då denna kan fås så billigt!" Och tillade som ett slutgiltigt försäljningsargument: "Så snart penningen i kistan klinga, så ska själen ur skärselden springa". Detta sätt att sälja avlatsbrev var en manipulation, både läromässigt, visuellt och känslomässigt, och det upprörde en del av prästerskapet och en hel del av det lärda universitetsfolket.<ref name="Scheffer Henrika 1917"/>
 
Tetzel var bland annat verksam i Albrekt av Brandenburgs furstärkebiskopsdöme Magdeburg, med staden Jüterbog i Fläming som utgångspunkt. Hans verksamhet blev snart känd och drog till sig borgare från de närliggande städerna, bland dessa Wittenberg där Luther var verksam.
 
Den 31 oktober 1517 skrev Luther till ärkebiskop Albrekt av Brandenburg och protesterade mot försäljningen av avlatsbrev. I brevet bifogade han även sin ''Martin Luthers disputation på ämnet Avlatsbrevens makt och verkan'', vilken kom att gå till historien under namnet ''[[De 95 teserna]]''. Hans Hillerbrand skriver att Luther inte hade för avsikt att starta en konflikt med kyrkan, utan att han såg sin uppsats som en akademisk invändning mot kyrkans utövande av sin makt, och att tonen i skriften därför är sökande, snarare än predikande."<ref name=HillerbrandIndulgences>Hillerbrand, Hans J. "Martin Luther: Indulgences and salvation," ''Encyclopaedia Britannica, 2007.</ref> Hillerbrand skriver dock att det ändå går att utläsa en underförstådd utmaning mot kyrkan i flera av Luthers teser i skriften, särskilt i tes 86 som frågar "Varför låter påven, som är rikare än [[Krösus]] själv, bygga [[Peterskyrkan]] med pengar från fattiga troende, snarare än med sina egna pengar?"<ref name=HillerbrandIndulgences/>
 
Luther hade invändningar mot Johann Tetzels påstående, se ovan, att själen lämnar skärselden så snart man slänger en slant i kistan.<ref>Bainton, s. 62; Brecht, Martin. ''Martin Luther''. tr. James L. Schaaf, Philadelphia: Fortress Press, 1985–93, 1:182; Kittelson, James. ''Luther The Reformer''. Minneapolis: Augsburg Fortress Publishing House, 1986),104.</ref> De kristna får inte förslappas i sin lydnad till Gud på grund av sådana falska utfästelser, menade han. Han hävdade att eftersom endast Gud hade rätten att ge absolution, hade de fel som menade att kyrkan genom avlatsbrev kunde sälja förlåtelse, och befrielse från straff. I en av sina predikan frågade Luther: "Jag frågar mig hur Gud kan förlåta syndare innan de ångrat sig, och om de känt och ådagalagt ångern frågar jag mig hur Gud kan annat än förlåta dem?"<ref name="Sandström, Allan 2007"/> 
 
[[Philipp Melanchthon]] skrev år 1546 att Luther hade "skrivit dessa teser om avlatsbrev och spikat upp dem på slottskyrkans dörr, den 31 oktober 1517", en händelse som idag betraktas som startskottet till den protestantiska [[reformationen]].<ref>Brecht, 1:200–201.</ref>  Vissa historiker har ifrågasatt Melanchthons uppgift, då Melanchthon inte flyttade till [[Wittenberg]] förrän året därpå,<ref>http://luther2017.se/?page_id=66</ref> och inga källor existerar som verifierar uppgiften.<ref>Iserloh, Erwin. ''The Theses Were Not Posted''. Toronto: Saunders of Toronto, Ltd., 1966; Derek Wilson, ''Out of the Storm: The Life and Legacy of Martin Luther'', London: Hutchinson, 2007,, 96.</ref><ref>{{Bokref|titel = A History of Worlds Societies, 8:th edition|Historia = s.442|efternamn = McKay, John P. m.fl.}}<!-- OBS: denna källa låg som hänvisning till liknande uppgift i bildtexten. Har ej kontrollerat källans innehåll, men kan ju vara till nytta för någon som vill gräva mer. --></ref> Andra har hävdat att ytterligare källor inte behövs, då det var kutym vid universitetet i Wittenberg att offentliggöra disputationer genom att sätta upp dem på kyrkporten.<ref>Junghans, Helmer. "Luther's Wittenberg," in McKim, Donald K. (ed.) ''The Cambridge Companion to Martin Luther''. New York: Cambridge University Press, 2003, 26.</ref>
 
''De 95 teserna'' kom snabbt att översättas från latin till tyska, de trycktes och spreds, vilket innebär att denna konflikt blev den första i världshistorien som understöddes av [[tryckpress]]en.<ref name=Brecht204>Brecht, Martin. ''Martin Luther''. tr. James L. Schaaf, Philadelphia: Fortress Press, 1985–93, 1:204-205.</ref> Inom två veckor hade kopior av teserna spridits genom [[Tyskland]], och inom två månader kunde texten återfinnas i hela [[Europa]]{{Källa behövs|Enligt nästa mening tog det två år. Vilken uppgift stämmer?}}. Luthers skrifter blev alltså allmängods i rekordfart, och de nådde Frankrike, England och Italien redan år 1519. Studenter flockades i Wittenberg för att få höra Luther föreläsa. Han lät ge ut en kort kommentar till ''Pauli brev till Galatierna'', och skriften ''Arbete om psalmerna''. Denna tidiga period i Luthers yrkesliv kom att bli en av hans mest kreativa och produktiva.<ref>Spitz, Lewis W. ''The Renaissance and Reformation Movements'', St. Louis: Concordia Publishing House, 1987, 338.</ref> Tre av hans mest kända verk publicerades år 1520: ''Till framstående kristna tillhörande den tyska nationen'', ''Om kyrkans babyloniska fångenskap'' och ''[[Om en kristen människas frihet]]''.
 
=== Frälsning genom tron ===
[[Fil:Autograf, Martin Luther, Nordisk familjebok.png|miniatyr|Martin Luthers namnteckning]]
Från år 1510 till 1520 föreläste Luther om valda delar ur [[Nya Testamentet]]. Genom sina studier av bibeltexterna kom han att uppfatta vissa begrepp såsom botgöring och rättfärdighet på ett sätt som skiljde sig från den katolska traditionen. Han blev alltmer övertygad om att kyrkan var korrumperad, och att den dessutom hade avvikit i sin utövning från den ursprungliga meningen i Guds ord. Det problem som var viktigast för Luther var frågan om rättfärdigande, det vill säga att människan genom tro allena betraktades som rättfärdig av Gud, genom Guds nåd. Han började undervisa  att försoning och frälsning är en gåva man erhåller genom Guds nåd, och att den endast kan uppnås genom tron på [[Jesus]] som [[Messias]].<ref name=Wriedt>Wriedt, Markus. "Luther's Theology," i ''The Cambridge Companion to Luther''. New York: Cambridge University Press, 2003, 88–94.</ref> ”Denna enda och fasta klippa, som vi kallar rättfärdighetsdoktrinen, är den huvudsakliga principen inom kristendomen, vilken omfattar innebörden i gudaktighet” skriver Luther.<ref>Bouman, Herbert J. A. [http://www.ctsfw.edu/library/files/pb/577 "The Doctrine of Justification in the Lutheran Confessions"] {{Wayback|url=http://www.ctsfw.edu/library/files/pb/577 |date=20080512021427 }}, ''Concordia Theological Monthly'', November 26, 1955, No. 11:801.</ref>
 
Luther utvecklade en syn på nåden som ett tillstånd som enbart kunde erhållas genom Gud. Denna uppfattning gav han tydligt uttryck för i sin år 1525 utgivna ''Om viljans slaveri'', som skrevs i polemik med ''Om den fria viljan'' som publicerats år 1524, skriven av [[Erasmus av Rotterdam]].  Luther baserade sin ståndpunkt för tron på förutbestämmelse på Pauli brev till efesierna.<ref>2:8-10 NT</ref> Tvärtemot vad den katolska kyrkan i samtiden predikade, menade Luther att nåd, eller rättfärdighet, inte skapas i samarbete mellan Gud och människan, utan att den enbart kunde komma till människan genom Guds försorg. Han drog det till sin spets genom att hävda att rättfärdigheten inte bara härstammar från Kristus, utan rentav '''är''' Kristus, inympad i människan genom tron på Jesus som Messias.<ref>Dorman, Ted M., "[https://web.archive.org/web/20070923055747/http://www.quodlibet.net/dorman-luther.shtml Justification as Healing: The Little-Known Luther"], ''Quodlibet Journal'': Volym 2 Nummer 3, sommaren 2000. Läst den 13 juli, 2007.</ref> ”Detta är anledningen till att tron allena saliggör, och får människan att följa lagen. Tron är det som frambringar den Helige Ande, tack vare Kristi gärningar,” skrev Luther.<ref name=faith>{{Webbref |url = http://www.ProjectWittenberg.org/pub/resources/text/wittenberg/luther/luther-faith.txt|titel = Luther's Definition of Faith}}</ref> Enligt Luther var tron en gåva från Gud. Han förklarade sin syn på rättfärdigheten och nåden i [[Schmalkaldiska artiklarna]]:
 
<blockquote>
Den första, och huvudsakliga, artikeln är denna: Jesus Kristus vår Gud och Herre, dog för våra synder och uppstod igen ifrån de döda för att ge oss nåd ({{Bibel1917U|Romarbrevet|3:24-25}}). Han endast är Guds lamm, som borttager världens synder ({{Bibel1917U|Johannesevangeliet|1:29}}) och Gud har låtit Honom ta på sig alla våra skulder ({{Bibel1917U|Jesaja|53:6}}). Alla är vi syndare och vi får mottaga nåden utan att själva ha förtjänat den, enbart genom Hans nåd och genom den försoning som uppnåtts genom Kristus, genom hans blod ({{Bibel1917U|Romarbrevet|3:23-25}}). Det är nödvändigt att tro på detta. Detta kan inte på något annat sätt förstås eller begripas eller införlivas. Därmed är det klargjort att det är tron, och tron alena, som frälser oss&nbsp;... Inget i denna artikel kan ges upp eller förändras, om så himlen och jorden och allt annat går under ({{Bibel1917U|Markusevangeliet|13:31}}).<ref>Luther, Martin. "The Smalcald Articles," i ''Concordia: The Lutheran Confessions''. (Saint Louis: Concordia Publishing House, 2005, 289, del 2, Artikel 1.</ref>
</blockquote>

Versionen från 17 mars 2024 kl. 10.39

Martin Luther

Luthers symbol: Lutherkorset

Luthers psalmböcker

Se för övrigt Se Wikipedia

Hämtad från "https://psalmerna.se/Wikiny/index.php?title=Luther,_Martin&oldid=749088"