Nya Testamentet (1526)

Nya Testamentet översattes från Dr Martin Luthers tyska utgåva 1522, från Erasmus av Rotterdams nya grekiska utgåva, 1516 och några latinska Vulgata utgåvor. Detta är alltså ett år före den officiella reformationen i Sverige som ägde rum vid Västerås riksdag (1527). Dess kompletta titel är "Thet Nyia Testamentit på Swensko af år 1526".

På våren 1525 får den katolske ärkebiskopen Johannes Magnus uppdrag av kung Gustav Vasa att översätta Nya Testamentet. Fastän det var nog snarare Laurentius Andreae, ärkediakon (biträdande biskop) i Strängnäs och kungens sekreterare, som antagligen låg bakom idén. Det borde ha känts märkligt för en katolsk präst att få en bibel på annat språk än latin. Anledningarna som "kungen" gav var dels att "nästan alla kristna folk över hela världen" hade bibeln på eget språk dels att kunnigheten hos svenska prästerskapet att läsa den latinska bibeln var så dålig att de knappt kunde predika "den rätta läran". Ärkebiskopen skriver i sin tur till 7 domkapitel och 4 kloster och uppmanar dem att hjälpa till.

Förordet

Första avdelningen av förordet är en översättning av Martin Luthers med utelämnande av ett litet stycke på slutet, för att inte väcka alltför mycket motstånd. Luther har numrerat all böcker utom de fyra sista, som mindre värda, medan Olaus Petri inte gör skillnad på några böcker.
Andra avdelningen av företalet är Petris egna tankar där han motiverar översättning, beskriver sina översättningsprinciper och ger ordförklaringar.

Tryckning

För tryckningen kallade man in tryckaren Georg Richolff från Lübeck till Uppsala. Tryckeriet där var dock dåligt med slitna typer varför man göt nya typer och flyttade tryckeriet till Stockholm. Gustav Vasa hade förbjudit alla andra tryckerier och grundat Kungliga tryckeriet. Det hade också fördelen att kungen och reformatorn Laurentius Andreae fick ett större inflytande och den katolske ärkebiskopen Johannes Magnus ett mindre inflytande. Den var Prentat i Stocholm, Aår effter gudz byrd. MDXXVI. på femtonde dagh Augusti. Insignia Gostaui Suecorum Gothorumqe Regis.

De båda nytryck som utgivits skiljer sig väsentligt. Det från 1966 är en ren faksimil med efterskrift av utgivaren, Erik Gamby, som speglar historien bakom verket. Det andra, från 1893, utgivet till Kyrkans 300 års reformationsjubileum 1893, är ett komplett nytryck med flera nygjutna stilar och en del återanvända från tryckeriet. Efterskriften av Aksel Andersson handlar enbart om det nya tryckförfarandet.

Efterskrift 1893

Finns i utgåvan till reformationsjubileet 1893.
Föreliggande upplaga af vår äldsta öfversättning af det Nya Testamentet är ett bokstafstroget aftryck - ord för ord, rad för rad, sida för sida - af originalupplagan, som originalupplagan, som trycktes i Stockholm år 1526 af det i det af Konung Gustaf den Förste samma år till reformationens tjänst upprättade tryckeriet. Till grund för densamma ligga närmast två exemplar af originalupplagan: den ena, hvars förste ägare varit Gråmunke-klostret i Stockholm, tillhör nu Rålambska samlingen i Kongl. Biblioteket, det andra har med J.H. Lidéns boksamling tillfallit Universitets-Biblioteket i Uppsala. Dessutom hafva vid korrekturläsningen begagnats 4 andra exemplar, hvilka ägas af Uppsala Universitets Bibliotek, Skoklosters bibliotek, Docenten Fr. Tamm och undertecknad.
...
Den ledande grundsatsen vid utgifningen har varit att i allo troget följa originalets språkform, stafning och interpunktion såväl som dess abbreviationer och öfriga typografiska anordningar, med undantag endast för de fall där uppenbara tryckfel synts föreligga. Dessa hafva rättats, och de sålunda vidtagna ändringarna äro alla meddelade i den här efter följande förteckningen. ...
Originalets titel, alla dess träsnitt och alla dess initialer äfvensom den meddelade faksimile-sidan äro fotografiskt återgifna i zinkotypi. Den för själfva texten använda schwabach-stilen är gjuten i Kongl. Boktryckeriet. Hvad de små (s.k.gemena) bokstäfverna angår, är denna stil af samma snitt som originalets. Versalerna åter äro en efterbildning af den schwabach, som från och med 1527 blef den mest använda i konungens tryckeri, - ett förhållande som är föranledt däraf, att matriserna till dessa versaler såväl som ett redan gjutet stilförråd förefunnos, hvilkas användande besparade en icke obetydlig kostnad. Till noterna och hänvisningsställena i marginalerna har användts en liten corpus af samma garnityr som textens cicero, under det att originalet härtill begagnat en mindre vacker petit-stil af gotique med (a, å, ä ,ö) af schwabach. Rubrikstilen i denna upplaga är icke någon kopia af originalets redan af Richolff i Uppsala använda rubrikstil, ehuru den visserligen liknar densamma.
...
Uppsala i Augusti 1893 Aksel Andersson.

Efterskrift 1966

av Erik Gamby speglar verkets historia och dess betydelse i tiden.

Källor

• Thet Nyia Testamentit på Swensko 1526. Utgiven i faksimil på Bokgillets förlag i Uppsala, tryckt av Söderström & Finn i Uppsala 1966, i museet
• NT faksimil Aksel Anderssons utgåva till jubileet 1893 digitalt i museet
• Olaus Petri Samlade skrifter, bd 1, förord till Nya Testamentet av Knut B Westman. i museet