Swedbergs psalmbok (1694)

Karl XI började skapa ordning och reda i kyrkan, först med kyrkolagen 1686. Nästa steg var ett få en för Sverige gemnsam psalmbok. Länge hade varje stift använt sin egen psalmbok. Uppdraget gick först till teologiska fakulteten vid Uppsala Universitet, 1687, att revidera och utöka Uppsalapsalmboken. Det uppdraget övergick 1688 till handbokskommittén men även de misslyckades.

Ärendet återupptas med att pastorn i Gävle, Johan Henrik Schaefer, 4 år senare anhåller att få anlägga ett boktryckeri för att ge ut en förbättrad psalmbok. Anhållan behandlas i kungliga kanslikollegiet och återfinns i dess protokoll av 30 mars och 21 juni 1691. Kanslikollegiet noterar "boktryckarnas oförswarliga förfarande wid Psalmbokens utgifwande" och betonar behovet av att ha full kontroll över utgivandet.

Swedbergs brev till Haquin Spegel

I ett brev från Swedberg till biskopen Haquin Spegel den 17 juni 1691 berättar han:

• I Att Swedberg har föreslagit för kung Karl XI att samla ett stort antal förordningar och andra regleringar till en kyrkoordning, vilket vunnit kungen godkännande och är redan överlämnat till ärkebiskopen.
• II Att kungen godkänt de sex riktlinjerna som Swedberg föreslagit för psalmbokens revision, se nedan. Swedberg berättar att han arbetar tillsammans med assessorn Urban Hjärne och förste komministern vid Storkyrkoförsamlingen i Stockholm, Johannes Laurentii Barchius. Han meddelar också att en stor del av psalmboken "Sieleskatt" används i nya psalmboken. Swedberg anhåller också hos Spegel att få använda hans verk.
• III Att Swedberg har för kungen presenterat sina förslag angående en ny bibel. Den ska motsvara andra länders biblar. Den ska var av fint papper och rent typsnitt samt "godt köp", dvs ha överkomligt pris. Den ska vara i storlek som "Wankifs bibels storlek" (Bibel 1688 Wankijf) och kunna säljas för 6 daler kopparmynt. Kungen har lovat ekonomiskt bidrag till detta.

Han nämner också en skrift han upptäckt i Brunners bibliotek, en bibelöversättning från Luther som prästeståndet år 1600 hade godkänt och riksdagen 1602 hade godkänt. Detta torde vara Observationes Strengnenses. Ett exemplar av dessa, originalhandskriften av Laurentius Raimundi, hade överlämnats till kungen av Johan Heysig-Ridderstjerna den 8 maj 1691. Swedberg avslutar med att bedyra att han inte gör detta arbete för att få ära och brister ut i välgångsönskningar för biskop Spegel.

Haquin Spegels svarsbrev

Haquin Spegel besvarar detta brev. Först erkänner Spegel sig uppskattad för att bli kontaktad av Swedberg som tydligen har kungens förtroende och tilltalar Swedberg med "Eders Ärewördighet". Han besvarar därefter de tre punkter som Swedberg listat:

• I Spegel börjar med att påpeka att psalmboken är i behov av revision och att många har försökt sig på att skriva psalmer med varierande framgång och önskar att Swedberg ska bli mer framgångrik. Han listar punkter:
  • 1 "At the psalmer, som innehålla mycket anstöteliga ordasätt och alt för otienliga rim måge bettras,
  • 2 At the, som äre af gamle hymnis latinis, hwilke Cassander ihopsamlat, och någre tyske psalmer verterade, men mest så oqwämlige, at the äre sielfwe prototypis helt olika, måge effter thesse i thet närmaste inrettas.
  • 3 At the, som upwäcka så liten andacht hos andre, som sielfwe theras auctores synes hafft, måge aldeles utlemnas.
  • 4 At inge til supplement igen införas, utan the allena, hwilke så äre både til meningen, rimen och melodien stelte, at ecclesiae Sveciae må hafwa både heder och upbyggelse ther af, hwilket alt iag ej behöfwer specificera (: fast iag thet i min psalmbok mig til rettelse någorledes hafwer upteknat:), emedan Eders Ärewördighet med sin h:de collegis sådant fast bettre och nogare kan skönia och hafwer twiflsutan redan utarbetat, Doch kan iag ej obemält låta,
  • 5 at thet til werkets större prydna och säkrare grundfäste synes nödwendigt, om then äldsta eller besta edition af Vpsala psalmbok måtte hållas för en norm, ty nestan alla the senare äre nu på 30 års tid nestan så mycket förwerrade som förökte. Och äfwen så nyttigt håller iag thet wara at,
  • 6 svenska språket får behålla sin richtiga och gamla ortographi, hwilken iag hafwer hördt wara i then H. Bibliens äldste editioner alrabest, så at icke hwars och ens imaginationer i thet målet får, så offta en bok blifwer trykt, förwanska orden och skriften, kunnandes iag intet annat tänka än, at derivata debeant primitivorum naturam sequi, thet iag therföre thenna scholeungdomen til en liten manuduction med margfallige exempel hafwer uti thet vocabulario penta-glotto, som man her ämnar utferda, låtet uptekna och stadfästa, Men om,
  • 7 notulae modulatoriae skola wara nödwendige at aftrycka hos the obekante psalmer kan iag icke weta, emedan så ganska få äre non modo inter laicos vero etiam inter studiosos, q[ui] musicen vel intelligunt vel intelligere cupiunt. Doch kunde thet föga rum taga, om bemälte notulae blefwe så nätt trykte, som skedt är i then fransöske psalmboken, trykt i Frankfurt sur le Mein a:o 1674; til hwilket alt så wel som annat mera godt at lyckeligen werkstella, iag skulle hierteligen önska, thet någre flere blefwe utwalde, som kunde göra it collegium religiosum och sub tutela auctoritatis regiae et praesidio virium unitorum öfwerwinna invidiam et obtrecta[tio]nem, hwar til kan henda H. Professor M:r Jacob Arrhenius, M. Johan Vult etc. wore både willige och dugelige. Men iag, som så fierran och ensligt lefwer, ser mig nu ingen annan hielp til it så heeligt werk kunna meddela än, som sagt är, trogna böner, at thet må wel lyktas, hwad andre wälment göra. Ljkwel, om thet intet wore misshageligit, skulle iag gerna bifoga Psalterium Davidis, såsom iag thet a:o 1683 på Gothland afsatte i enfaldige rjm och kunnige melodier, på thet man icke må behöfwa, som nu sker, först trycka hela Davids psalter främst i psalmbökerne och sedan en tredied el ongefer af then samma stelt uti sånger, utan man i thetta riket så wel som i alla andra nestan öfwer hela Europa måtte kunna siunga then ena Davids psalm så wel som then andra, effter alle äre Deo ac fide pleni ^ som Augustinus säger, och mänge genom en liten paraphrasin rythmicam sed orthodoxam letteligen kunna förstås, tå then gemene man får them siunga, som elies utan commentat[ore] neppeliga hinner til retta sensum.

• II

• III

Annat

(Lite divergerande uppgifter) Jesper Swedberg har således redan sommaren 1691 diskuterat såväl en ny psalmbok som en ny bibel med kung Karl XI. I förarbetet har, enligt Swedbergs memoarer, även Jakob Boëthius, J Lagerlöf och Israel Kolmodin ha deltagit.

Det förekommer mycken kritik mot hittillsvarande psalmboks- och bibelutgivning. I den bibelkommission som kung Karl XI tillsatte 1691 och som den, den 8 juli 1691, nyutnämnde pastorn i Västra Vingåker, Jesper Swedberg ingick i diskuterades ärendet också. I kommissionen ingick även livmedicus Urban Hjärne och dessa herrar kritiserade det "wårdslösa och sjelfrådiga förfarande wid utgifwande af olika psalmböcker". De kunde kallas "Clenodier, Manualer, Otia Sacra" med flera namn. Det fanns också oanständiga kopparstick för Gamla Testamentet av Susanna i badet.

Ärkebiskopen Olof Svebilius skriver brev till biskopen i Strängnäs, Erik Benzelius d ä, den 28 januari 1692 och bifogar "Några hans oförgriplige påminnelser, som syna böra komma i consideration widh psalmbokens revision och öffwerseende efter H. Kungl. Maj:ts, wår allernådigaste konungs befallningh"

I ett "underdånigt memorial" av den 15 september 1693 till Konungen anföres av Jesper Swedberg: (boktryckaren "Keyser är heel odugelig att förestå tryckeri" och Swedberg hemställer att benämningen "kongl boktryckare" kunde överflyttas till Georg Burchardi som blivit "införskriven" för tryckningen av bibel och psalmbok.

Han samlade den 5 december 1691 en psalmbokskommitte med assessor Urban Hjärne och lektorn i Västerås, sedermera prosten i Mora Jakob Boëthius.

Den 5 december 1691 kommer den kungliga befallningen till Swedberg, Benzelius och Kolmodin att revidera psalmboken. Den 1 februari börjar kommittén sitt arbete.

Riktlinjer

Föreslagna i ett brev från Swedberg till biskopenHaquin Spegel den 17 juni 1691

1. Thet, som löper emot analogiam fidei, rättes, såsom til prof: tre en person etc.
2. Någre otiänlige psalmer mönstras wth.
3. The, som tiänlige och nödige äre, komma der em[ot] inn, såsom af H:r Biskopens psalmer, tyske psalmboken, som af sahl. Brasken intet är illa afsatt, och af flere, som där och hwar finnes.
4. Somblige psalmer äre i den ene psalmboken annorledes tryckte än i den andre såsom: Från Gud wil jag ei etc; I himmelen, i himmelen; Jesus är mitt lif och hälsa etc; hwilket förorsakar en stor misshällighet och oliud i sången.
5. Nötter sättes fram för psalmerna, i synnerhet framför dhe obekante, swåre, och för dem, som på flere maner siungas, at thet blefwe i alle församblingar en melodi.
6. Att the blefwe rätt tryckte til orthographien; hwar wid nu på någre åhr alt för stor och skadelig frihet är inkommen,

På modern svenska

1. Det som strider mot ordens rätta tolkning rättas
2. Några olämpliga psalmer tas bort
3. De lämpliga och nödvändiga psalmerna tas med, t ex biskopens psalmer, tyska psalmboken (som Hans Brask har misshandlat) och många andra
4. Somliga psalmer har olika versioner i olika psalmböcker, t ex I himmelen, Jesus är mitt liv och hälsa, och det orsakar missljud i sången
5. Noter ska ingå, speciellt för de obekanta, svåra och för de som sjungs på olika sätt, för att melodierna ska ensas mellan församlingarna
6. Att trycket ska ske i enhetligt mönster, det har på senare tid blivit alltför mycken frihet i utformningen.

Det är anmärkningsvärt att 165 psalmer av de 175 psalmerna i "Sieleskatt" psalmboken, tryckt 1686 av Goldnow eller Eber i Stockholm, har tagits med i Swedbergs psalmbok. Konungens uppdrag till konsistoriet var att revidera Uppsalapsalmboken

Utgivning och refusering

Den var färdig 1693 och gavs ut 1694 på Swedbergs egen bekostnad med 483 psalmer. Den lär ha tryckts i 30 000 exemplar. Den refuserades dock av biskoparna, till och med av den biskop som prästvigt Swedberg, Carolus Carlsson. Den 9 december 1695 beslöt Kungl. Maj:t att hela upplagan skulle "sekvestreras", dvs tas bort från bokhandlarna. Av dessa böcker gick några hundra exemplar till svenska församlingar i Nordamerika och i London. Resterande upplaga förvarades i Riksarkivet till 1773 varefter de som fortfarande var i fint skick såldes.

Till nya utgåvan togs åttioen psalmer bort, nio lades till, samt gjordes en del redigeringar. 1695 års psalmbok utkom året därpå med 413 psalmer. De borttagna psalmerna finns utgivna separat.

Utgåvor

Enligt G E Klemming

• a 1694, färdig 1693, inkl evangeliebok. Lång och smal duodes.
• b 1694, samma format
• c som a men i oktavformat. i museet
• d "Prinzens formate", en mindre duodes där 224 psalmer är uteslutna men med bibehållen ordningsföljd. Tio stycken har särskilda titelblad.
• e En utgåva som oktodes som dock är försvunnen
• f I "halv-duodes" (24:o), dvs halva ark om 24 sidor. Titeln har ett tillägg efter ordet i titeln, "förmerad", "Och ungdomen til fromma, Uthi thenne bequeme storlek Åhr 1695 af trycket utgången". I denna finns endast 209 psalmer
• g En kvartoutgåva har tryckts men inte utgivits eftersom indragningen kom i vägen.

Innehåll

Swedbergs psalmbok (1694), innehåll

Källor

• Herman Lundströms artikel i Kyrkohistorisk Årsskrift år 1900 angående Swedbergs brev till Spegel den 17 juni 1691
• Originalboken 1694, Klemming III, 1694. Oktavformat 17,5x11x8 cm Finns i museet.
• Åttatio Psalmer ur Biskopens Doct. Jesper Swedbergs Psalmbok som utgafs i Stockholm år 1694, tryckt hos A Peterson i Kalmar, 1874. i museet