Torsdag den 25 nov --- TRE TYSTA MÅNADER!

Plötsligt blev det totalt stiltje på min hemsida. Igen. Och nu var det återigen problem med datorn. Jag tog hem Serivcepac 2 strax efter senaste berättelsen från skogshorisonten, och sen dess har den inte varit sig lik helt enkelt. Ibland fungerar bildbehandlingsprogrammet och ibland inte. Det stänger ner sig självt och explorer på samma gång. Vissa dagar räcker det att ens öppna utforskaren och leta bland bilderna för att programmen ska stänga av sig självt.

Och hemsidan har inte varit tal om att få uppdaterad. EN dag lyckades jag uppdaterad damastsidan lite oväntat, men fronten har jag försökt mig på flera gånger utan resultat. Men idag gick det! Månne datorn har hämtat hem någon slags uppdatering som får allt att fungera som det ska!

Det första jag ska göra ikväll när jag får en stund över är att ta bort flickornas gästböcker. Åtminstone länkarna till dom från deras sidor, så får jag fixa kopierandet av riktiga inlägg senare. Men Alxnets gratis gästböcker är INGET att rekommendera. Dom blir nerlusade med porrspam.

Tisdag den 24 aug --- KYLSLAGET TORKVÄDER

Plötsligt blev det höst. Tycker inte det är så många dagar sen som besöken vid badet var en självklarhet för att över huvud taget uthärda, och nu är blotta tanken att krypa ner i vattnet otänkbart. Igår signalerade makens bil halkvarning när han åkte hemifrån 06.20 och i morse fick han skrapa is på rutan. Men det har blivit bra torkväder för tvätten nu. Den höga luftfuktigheten som fanns när jag avverkade årets stora matt-tvätt är som bortblåst rent bokstavligen. Lakanen jag hängde igår blev torra innan nästa tvätt var klar.

Frågan är väl om vädret därmed är kylslaget eller rent av varmslaget? Det är något märkligt med det där ordet. Att något skulle vara varmslaget säger man väl knappast, men kylslaget förekommer ju i dagligt tal. Och då menas som regel att något är avkylt, dvs har varit varmare, fast det kan visst betyda precis det motsatta om man tittar i en ordbok. Det är inte utan att jag ibland föredrar den tolkning av ord som är mer gängse än kanske korrekt. Samma sak är det med ordet "vart" som jag allt oftare använder istället för "blev", trots att jag vet att "vart" är en beskrivning av en riktning och inget annat. Jag tycker helt enkelt att "vart" låter trevligare. Men "omständligt" ska stavas och uttalas med ett knappt hörbart litet l i ordet för att kännas rätt. Fast det är nog inte många som delar den uppfattningen med mig.

Nog är det så att man har sina käpphästar i språket, det kan om inte annat skönjas i de program i radion som handlar om språket och orden. Men det är ju inte så undra på, det är väl med det som med tex skolan. Alla har vi ju gått i skola, och därmed har vi alla någon slags erfarenhet av hur det var, och därmed bildar vi oss en uppfattning om företeelsen. Samma med språket, vi delar det allihop, och är en del av det. Men visst är det svårt att vänja sig vid nya företeelser och användningssätt. Hemma tjafsar vi ännu om det ska heta mejl eller e-post. Och jag måste tillstå att jag tillhör dom som mejlar mer än jag e-postar.

Tisdag den 20 juli --- MED EN DOFT AV SMULTRON
Igår satt jag och njöt av utsikten från köksbordet vid lunchen här hemma. Tänkte att det är en förunderligt vacker plats vi valt att bo på. Här är jag verkligen hemma. Och jag njuter rätt ofta av vår omgivning. Att få bo och leva i det som för många är ett semesterparadis. Här är min vardag, här är mitt liv. Det spelade inte så stor roll att det faktiskt ösregnade mest hela dagen. Det var vackert ändå - långt in i hjärtat.

Och jag fick en hel massa gjort vid datorn. Bankförbindelserna är återupprättade i burken. Räkningar noterade för betalning. Lite mail hit och dit om olika saker. Letat systematiskt bland alla CD-skivor med gamla filer efter en massa bilder från fjolårets vävkurs som dessvärre har försvunnit. Men fick städat och sorterat bland skivorna, och påskrifter om innehåll kompletterat. Hela underlaget för att bränna CD-skivor om vävkursen till deltagarna blev klart, och säkerhetskopierat!

Idag sken solen och det känns gott att inte behöva slitas mellan utevistelser och tanken på sånt som skulle behöva fixas i datorn. Vi är ju inte särskilt morgontidiga av oss här i huset så det var något av en bedrift att gå på en förmiddagspromenad redan före klockan elva. Eftersom vi skulle gå upp på Treöresvägen idag tog jag med en mugg, ifall smultronen fanns kvar. Och det gjorde dom! 2,5 dl blev det utan vidare, och då hade vi ändå gått förbi en hiskelig massa redan tills vi kom till vårt stora smultronställe. Så jag sa redan vid lunchen att vi smaskar i oss dom meddetsamma så tar jag mig en vända upp i eftermiddag och plockar mera till kvällsmaten. Sagt och gjort. Det blev dryga 5 dl! Stora, ljuvligt väldoftande och så röda som bara smultron är. Att sen maken spädde på med jordgubbar gjorde nog inte saken sämre. Eva-Lena föredrog jordgubbarna, men vi andra åt vi varsin tallrik smultron efter kvällsmaten, sen blandade vi med jordgubbarna.

Frågan är om det är doften eller smaken som är sällsammast. Egentligen tror jag doften vinner, just för att det är en doft. Som dessutom bär mer i sig själv än själva doften. Det är en doft av idyll, frihet och lycka. En doft av barndomens oskuldsfulla tillvaro.

Annars så gläds jag ännu av nyhetens behag till vävarna från sommarkursen som nu blivit fållade allihopa för ovanlighetens skull. Och jag har inte lust att redan nu lägga över bilderna till arkivet, utan två av dem får stanna kvar på första sidan en liten tid till.

Sosseduken har en given plats 1:a maj!

Flickornas dörrtavla får hänga i köket ett tag innan vi bär upp den till övervåningen. Kantarellerna och smultrona är gjorda från bilder som syster Lotta tog och som vi använde till placeringskorten på mammas 80-årskalas och hennes Jannes 75-årskalas förra sommaren. Det var en ganska lustig känsla att väva min egen handstil för övrigt. För hur det nu är så är ju handstilen ganska personlig.

Lördag den 17 juli
I blotta glädjen över att äntligen komma åt hemsidan för uppdateringar igen så svepte jag undan den gamla texten från april i väntan på en ny text. Men jag bara hade tröttnat alltför mycket att se samma innehåll för varje gång jag surfat in här och kollat gästboken.

Tills dess får du kära besökare nöja dig med några bilder från tiden som gått sen jag skrev senast.

Det blev bland annat en sosseduk vävd på Billströmska i år! När jag väl hade blivit hyfsad frisk från förkylningen som drabbade mig.

Och naturligtvis något till flickorna. Kantarellerna och smultrona är gjorda från bilder som syster Lotta tog och som vi använde till mammas 80-årskalas och hennes Jannes 75-årskalas förra sommaren.

Söndag 25 april --- INTYGENS FÖRLOVADE LAND
Jag svär och domderar som värsta huligan, jag fullkomligt hatar sladdar! Och datorer som krånglar och är svårhanterliga kommer inte långt efter. Måste ta itu med det formidabla getingbo som utvecklats här nu, det är vidrigt. Fast jag går inte så långt som när jag hotade med att klippa av en sladd som låg vid en tröskel här hemma om den inte blev fastspikad inom en vecka. Med barnens idoga tjajt på far i huset inför analkanade domedag så fick maken hem sladdklämmor till slut! Än är inte ordningen helt återställd vad gäller datorerna och nu har strulandet pågått i snart två månader. Datorer och bilar ska helt enkelt bara fungera, allt annat är vedervärdigt.

Jag har fått nöja mig med att ha koll på mailen och gästboken. Men så glad jag blev av att hitta "ett klick för skogen" efter Ingelas besök hos mig! Där ser man vad ett gästboksbesök kan leda till! Nya världar och möjligheter öppnar sig rakt in i mitt lilla hus i skogen. Stort tack för det Ingela, och jag är nu en trogen "klickare".

Annars har jag ägnat mig åt att försöka ta mig igenom anmälningsblan-ketten till A-kassan. Vid en första koll de första dagarna blev det bara för mycket. Jag baxnade helt enkelt. Arbetsgivarintyget var ju lätt undanstökat att få fram på några dagar, men sen… fick ringa efter ett intyg från barnomsorgen att flickorna är lovade fritidsomsorg ifall jag får ett jobb, ett intyg för de politiska uppdragen i kyrkan, och för det politiska uppdraget i kommunen blev det ett mail till förvaltningschefen efter två andra samtal, och för kursen jag går en gång i månaden har jag blivit utlovad ett studieintyg med, fast frågan är om det är en särskild blankett som A-kassan ska tillhandahålla. Men anmälningsblanketten hade inte utrymme för mer än ett slags sidouppdrag utöver anställning, så hur jag ska intyga att det kan förekomma arvoderade uppdrag av annat slag det gittade jag inte tränga igenom. Blanketten kunde inte fyllas i med mer än ett kryss, så det blev att kryssa lite manuellt helt enkelt. Och det kanske behövs ett sjätte intyg för det uppdraget?

Vi har uppenbarligen en samhällsstruktur och ett trygghetssystem som baseras på heltidstjänst hos en arbetsgivare. Alla andra sätt att genomleva sitt liv blir omgärdat med krångel bortom det hanterbara. Och jag fasar för alla befarade intyg som ska skickas fram och åter för att styrka arbetade timmar, och sen dom särskilda intygen för att kompensera avdrag på A-kassetiden så jag kan styrka vid de politiska uppdragen att jag har förlorat A-kasseersättning. Och med en 80%-ig tjänst i botten så rör det sig väl om 60 kr/timme.

Men påsk har det varit. Och rart var det! Svågern på sedvanligt påskbesök. Släkten på knytismiddag och strålande väder för påskkärringar att ta sig runt i bygden. Tussilagon blommar för fullt och i veckan som gick åkte vi runt igen för att sälja majblommor, och lära barnen skillnaden mellan intjänade pengar att växla med och växelkassa.

Städat blev det i alla fall när datorn krånglade!

Lördag 20 mars --- INGET ONT...

...som inte har något gott med sig. Datorn brann av precis dagen efter att jag skrev här senast och jag har varit utan den ända tills idag, nästan precis en månad. Strömförsörjningen fick kortslutning.

Själva lagningen gick fortare än beräknat, men alla formalia med arbetsgivaren, blanketter, nerpackningen och inlälmning till posten tog tid. Det är en personalköpsdator. Men när den kom tillbaka redan på onsdagen från att ha blivit inlämnad på posten på fredagen så trodde jag närmast att posten hade läst fel på adresslappen och skickat paketet till avsändaren *asg*. Fast sen såg jag att det var ny tejp på kartongen! Sen dröjde det ju två dagar tills jag fattade att jag måste slå på huvudströmbrytaren på baksidan också, det räckte inte med att sticka in alla kontakterna *ASGARV*

Bankärenden var det svåraste att få skötta under tiden men ett besök på banken avhjälpte det mesta, merparten av räkningar var redan inlagda för betalning, det var bara överföringen mellan kontona som återstod. Mailen fick jag hjälpligt fason på genom att koppla in jobbets bärbara dator men hemsidan har legat i total träda. Och inte har det varit nämnvärt skoj att vara utan alla filer heller, men till nöds har jag haft dem på backupskivor...

Roligast var nog att upptäcka hur webcameran fungerar med 8 mbit i uppkopplingen som vi fått under tiden. Att det gått snabbt att få hem info från nätet har jag ju märkt på den bärbara och på Lars dator, men att bilderna i webcameran gick så attans mycket fortare var skoj att se!

Och när jag inte haft några hemsor att roa mig med när orken tryter för annat så har det blivit lite mer nytta gjord här hemma! Kan ju inte bara sitta rakt upp och ner och titta på väggarna. Den sista bänken i köket är städad. Och det tarvar en jämförande bild för att inse vidden av det arbetet *s*.

April 2003 tyckte bror min jag skulle föreviga kaoset...

Lördag 21 feb --- ARBETETS VÄRDE OCH FÖRDOMAR

Rörmokaren var här och böt vattenrör på toaletten och till köket. Vi fick en vattenskada i badrummet som håller på och ska åtgärdas.

Det är nästan en historia för sig: Torkningen påbörjades i november och avslutades dagarna före jul. Väggar och golv är klara nu, men än är inte nya badkaret på plats, toastolen sitter löst men är brukbar och handfatet kan inte komma på plats förrän badkaret installerats, så nu har vi borstat tänder och tvättat oss i köket i drygt tre månader. Hörde någon referera till en artikel i Råd och Rön att orsaken att hantverksjobb så ofta strular beror på att de som yrkesgrupp förhåller sig lite omvänt till kunden än andra serviceyrken - kunden ska vara tacksam att dom kommer.

Hur som helst så är rören så gamla att det bytet får vi betala själva. Han hade att göra en hel dag. Det kostar 7.500 kronor inklusive några meter ledningar och tillbehör. Jag tvivlar på att vi skulle få ett annat pris om vi talade med andra leverantörer så det är ju bara att betala.

Förra helgen hade vi städhjälpen hemma, halva dagen, och hon kostar oss knappt 550 kr med de sociala avgifter som vi själva betalar in. Det är faktiskt det allra bästa beslut jag fattat på länge att anlita städhjälp. Hemmet har fått ett jättelyft. Kanske inte så mycket för dom fyra timmar i månaden hon är här, utan för allt det för med sig. För att hon ska kunna ta hand om golv och sängar så måste jag ju röja innan hon kommer, och får därmed skäl att verkligen ta itu med det. Men jag behöver ju inte ägna mig åt golven alls utan får tid över att fixa med andra saker istället. Eftersom hon har städningen som extraknäck och kommer på helgerna så hjälps vi ju åt att städa hela tiden, så här blir fönster putsade, gardiner bytta, tavlor som väntat i åratal att komma upp sitter på plats, kopparkastrullen är putsad och både det ena och andra hinns med. Och veckan efter hennes besök är det ju rätt lättstädat också.

Och VILKEN av dessa arbetsinsatser tror du käre läsare föranleder en kommentar av typen: "Men du har väl kokerska hemma som fixar kvällsmaten? Jag menar har ni hjälp med det ena så har ni väl råd med hushållerska också".

Jag blir i ärlighetens namn heligt förbannad på en kommentar av det slaget. INGEN ifrågasätter det rimliga i att betala 7.500 kr för att anlita en rörmokare en dag. Men att betala en städerska 100 kr/timme, inklusive semesterersättning, betraktas som lyxkonsumtion och ger gliringar. Hon kostar oss mindre under ett helt år än vad rörmokaren kostar på en dag. Och hennes arbetsinsats ger bestående värde till vardagslivet på ett sätt som rörmokarens insats aldrig någonsin kan jämföras med.

Från skogshorisonten väntar en text... men jag vill först delge er Åke Wredéns ord om MAKTEN och domstolarna från en krönika på Bergslagspostens ledarsida den 7 feb 2004. Tack till Åke och tidningen för tillståndet! Orden värmer en gammal nämndeman!

Nytt stort hus i Örebro
- stängd domstol i Linde

En igenbommad domstol i Lindesberg. Den avsikten uppifrån har varit tydlig i åratal.
Nyligen läste jag i Bergslagsposten om andra sidan av samma sak. I Örebro planeras ett stort nytt domstolshus, bredvid det stora polishus som byggdes för några år sedan.
Handlar det om att stänga en liten tingsrätt tycks det alltid finnas ekonomiska skäl. Handlar det om ett avsevärt antal skattemiljoner för ett nytt stort hus för en central länsdomstol, var är då de ekonomiska skälen?
Stora hus och inte fullt så stor verksamhet är inget nytt i detta land.
Den som ser sig omkring hittar ofta ett nytt kommunalt bibliotek, där arkitekturen är vacker och inredningen smakfull, men där låga hyllor står glest, för att det inte köps in särskilt många böcker.
I företag och förvaltningar är meningslös lokalyta, som inte gör verksamheten bättre, en modern nationalsynd.

Mer sparsamma
Jag besökte en gång finansdepartementet i Helsingfors och intervjuade en av de högsta ansvariga för den skattereform de höll på med. Han satt i en skrubb med enkla möbler i björk, en kontorsmiljö som man i Sverige kanske kunde väntat sig på en nedsliten folkhögskola.
Ett sådant rum hade i modern svensk kriminalvård varit för en fånge, men ansetts för uselt för en anställd.
Jag antar att finansdepartementet i Helsingfors sedan dess fått både nya möbler och ny målarfärg på väggarna. Kanske har de till och med lika prydliga rum som en notarie kan få i ett nytt domstolshus för hela Örebro län.
Det mest tidstypiska med detta eventuella hus är ändå något annat är lokalytan.

Flyttas uppåt
Ett av de tydligaste av tidens tecken är centraliseringen, särskilt en allt mer central ansamling av ämbetsmannamakt.
När det kärvar ekonomiskt tas chanserna att flytta tjänster till större städer, flytta beslutsmakt uppåt eller ta bort folkvalda och låta ämbetsmän bestämma.
Att bättre kommunikationer, både digitalt och på asfalt och på spår, leder till en hel del omorganisation är inte konstigt.
Men en teknik som borde underlätta decentraliserad verksamhet, till exempel domstolar i Lindesberg och Karlskoga, blir med maktens språk i stället ett skäl att flytta makt och tjänster i andra riktningen.

Ett nytt AMS
Fler exempel: I sjukförsäkringen har krisen många orsaker, men knappast att länens försäkringskassor kan ta en del egna beslut och har egna förtroendemannastyrelser.
Detta lokala ansvar har länge irriterat den centralstyrda ämbetsverksmodellens anhängare.
Nu har läkarnas flit med sjukskrivningsblanketterna blivit förevändning för att driva igenom AMS-modell även på socialförsäkringsområdet, att avskaffa kassorna och göra verksamheten till en del av ett centralt verk.
En rad andra saker som kunde göra läget bättre i sjukförsäkringen får ligga och vänta utan åtgärd.
Men tillfället att centralisera, det tänker ämbetsverk och kanslihus inte låta gå till spillo.

Färre folkvalda
Då det är kärvt i kommuners ekonomi har det blivit vanligare med krav på att ta bort sådana som företräder väljarna och sköter uppdrag på sin fritid.
När färre förtroendevalda har insyn och kontroll blir det mer svängrum för ledande tjänstemän.
Det talas mycket om att det varit så stora nedskärningar.
Det finns också verksamheter som det skurits hårt i, ibland till följd av tekniska och medicinska framsteg, som när massor av onödiga sjukhussängar tagits bort. Ibland är det verkligen en följd av brist på pengar, jämfört med den tid då man trodde det fanns pengar till allt.
Men i ett längre perspektiv, där några årtionden visar vad som i grunden ändrats, har personal och verksamhet vuxit enormt i vården och i mycket av annan kommunal verksamhet.
Samtidigt har en mycket stor del av de förtroendevalda tagits bort, en väldig centralisering har skett till storförvaltningar i storkommuner.

Följsamt i medier
Tjänstemannastyre och centralisering har blivit ett så inarbetat tänkesätt att inte minst tidningar och andra medier börjat ta för givet att det inte skall ifrågasättas.
De folkvalda som finns kvar hackar man gärna på, i följsamhet till det förhärskande tjänstemannaperspektiv där ideellt och demokratiskt engagemang värderas lågt eller anses misstänkt.
I sådant klimat är det inget konstigt att myndigheter utgår från att de kan ta bort tingsrätten i Lindesberg och uppföra ett nytt domarpalats i Örebro.
Att lokala synpunkter får vika, att ämbetsmännens vilja att centralisera vinner över lokala väljare och förtroendevalda, är vad man kallt räknar med.
Så är maktförhållandena då Lindesberg förlorar sin tingsrätt.

ÅKE WREDÉN
Pol red vid Nerikes Allehanda 1986 - 2001

Söndag 4 jan ---
NÄR ORSAKEN ÄR EN "FORNTIDA" REST

Länge har jag undrat, och äntligen börjat förstå, att duktyg på väven, är en rest från gammalt skrock!

Dom passerar ju ibland som en vindpust genom huvudet, dom där små funderingarna över tingens ordning i tillvaron, men som aldrig blir mer än en vindpust. Inte tillräckligt viktigt för att ens fråga någon, men väcker ändå en stilla undran. Våffö gö di på dette vise? VARFÖR anses det som mest korrekt och riktigt att täcka över sin väv med ett tyg när man lämnar vävstolen? Det må vara förståeligt om vävstolen står i solen, absolut, eller blir lämnad för en längre tid. Men jag minns än idag hur jag vid ett besök på Sätergläntan för många år sen förundrades över att alla vävarna var övertäckta med lakansväv.

För att gå lite bakåt i nutiden: När jag äntligen kom mig för att städa mina eländiga pappershögar i köket så hittade jag ju anmälningspappren till föreningen Dragsnörena. I det första utskicket från föreningen stod sen mycket intressant att läsa. Inte bara om en Lars Christian Lundberg, en välkänd och nyskapande damastvävare, som uppges vara född i Kloten, och det är liksom hemmavid, så jag vart ju jättenyfiken på den saken. Hittade omgående information i den bygdelitteratur jag har hemma om fadern Edvard Lundberg, som var Jägmästare i Kloten från 1917 fram till 1939. Och han var dessutom med i vägstyrelsen här, vilket torde innebära att fadern var inblandad i bygget av Treöresvägen (en av mina favoritvägar, med bild i bildgalleriet), vars tillblivelse det går många sägner om... Så från damast till vägbygge i ett nafs!

Sen presenterades Vävlistan, en e-postlista för vävintresserade! Och bums åkte datorn igång igen… jisses vad där fanns att läsa. Med långt över 800 inlägg hittade jag mitt i allt också ett inlägg om vävskrock. Och sökte sen på nätet för att hitta mera. Då visar det sig att på Tradera (var det nog) auktioneras en bok ut som heter just "Vävskrock" av Carl-Herman Tillhagen. Jag fick den för 30 kr plus porto 38 kr!

Nu har jag ägnat julledigheten åt att läsa den. Den är verkligen gedigen och med en notapparat som gör att man kan gå vidare. Primärt är jag rätt nyfiken på tystnaden kring kvinnors arbete i historieskrivningen. Men i den här boken står onekligen deras arbete i centrum. Och det var inte lite av skrock som omgav dem i arbetet! Nästan roligast var att se att till helgen skulle väven vila så "till lördagskvällen skulle det alltid ligga en duk över en icke nervävd väv". Och "var man rädd om vävlyckan borde man inte låta väven stå oövertäckt, öppen för onda ögons insyn". Så föll då den biten på plats i tillvaron.

Besökare sen 8 feb 2004 okänt

Besökare sen flytten 14 dec 2009