Från skogshorisonten 2002 hittar du här

Från skogshorisonten 2003 hittar du här

Från skogshorisonten 2004 hittar du här

Klicka på spelarens playknapp om du vill lyssna till Fria Proteaterns "Det var jag som byggde landet" Annars finns den också att hämta HÄR.

Tisdag 17 okt --- Menopausen är ett minne blott

Vem har inte hört alla glada basuneranden, med rättmätig stolthet: "vi ska ha barn", "jag är gravid!" De flesta vuxna har mött det, och glatts åt beskedet, man talar vitt och brett om innebörden, konsekvenserna, det jobbiga och det roliga. Det finns tidningar som fylls av graviditetsreportage, särskilda grupper som träffas för att dryfta gemensamma frågor både under och efter graviditeten. (Rätt sällan pratar man förstås om den biologiska orsaken till att man hamnat där.)

Men vem i jösse namn hör samma glada basuner om övergångsåldern: "Jag har passerat menopausen, jag är i klimakteriet!" Och inte produceras spaltkilometer i glättade månadstidningar, eller organiseras särskilda samtalsgrupper heller. Kanske för att klimakteriets ord betyder "kritiskt" och speglar vad som sker i klimakteriet för många kvinnor. Sannolikheten är ganska stor att man går in i en relativt kritisk period i livet, även om många passerar övergången utan nämnvärda besvär.

På apotekets hemsida kan man läsa att en miljon kvinnor går de närmaste åren in i övergångsåldern: 750 000 beräknas få såna besvär att man söker hjälp, en halv miljon behöver någon slags medicinering och 200 000 antas behöva och väljer hormonbehandling under kortare eller längre tid.

Jo, jag tillhör skaran *jättesuck*. Jag har passerat menopausen och är i den efterföljande övergångsåldern *skunk*. Jag hade behövt få hjälp långt tidigare, i den föregående övergångsåldern, den innan mensen tar slut. För av alla tänkbara och förekommande besvär har jag i stort sett känt av alla, men inte drabbats av det enda man vanligen hör - värmevallningarna.
Det är ju tur jag har goda vänner som sa till mig: "men om du har det så eländigt, kan det inte tänkas vara så att du är i övergångsåldern?"

Nu kan det ju vara så att somligt har andra orsaker, jag är ju under stundom en ganska deprimerad person, även om det sällan märks utåt egentligen. Men blotta läsningen i väntrummet hos gynekologen av exempel på besvär gör ju att en och annan förklaring infinner sig.

Till de traditionella besvären hör: Värmevallningar, hjärtklappning, svettningar och sömnsvårigheter. Jag prickar in tre av fyra, rejält kännbart.

Till underlivs och urinvägsbesvären hör: Illaluktande flytningar, inkontinens, klåda, smärta vid samlag, sveda, torrhet i slidan, täta urinträngningar, värk i urinblåsa och urinrör. Där prickar jag nog bar in fem av nio, dock i ganska lindrig grad men ändå märkbart störande.

Till övriga besvär hör: Försämrat minne, försämrat självförtroende, humörsvängningar, irritabilitet, koncentrationssvårigheter, ledvärk, minskad sexlust, muskelvärk, nedstämdhet, oföretagsamhet och yrsel. Där blev det nog bingo, dock av olika grad, men av det slag att det har faktiskt inte varit ett dugg skoj med nästan någonting på väldans länge.

Nu äter jag östrogen, men är nog allra gladast över att det kanske finns en logisk förklaring till allt elände. Det blir liksom lättare att förstå, även om tillvaron inte är nämnvärt bättre för det, besvären är ju kvar, men det finns ett hopp som så länge lyst med sin frånvaro. Och kan jag bara komma över det allra jobbigaste så kanske det rent av blir en tillvaro att vara tacksam över framledes. Blotta tanken på ett liv där jag faktiskt kan släppa tanken på risken för att bli gravid är ju inte fy skam att se fram emot.

Måndag 12 september --- KYRKOVALET

Man ska ju aldrig inleda en föreläsning eller föredragning i någon läge med att be om ursäkt för sig själv, att man är dåligt förberedd av olika skäl osv. Så nu ska jag sluta att be om ursäkt för att hemsidan ligger i träda långa perioder. Det bara är så.

Senaste veckan har helt präglats av det stundande kyrkovalet och allt känns i sista sekunden men inte heller det är någon spilld mjölk att gråta över. gjort är liksom gjort, eller snarare ogjort är ogjort och det är väl närmast så det känns. Fast vi får ut 11.000 valprogram i hela kommunen och vi har ett 50-tal kandidater på alla olika församlingslistorna som berör oss.

Jag undrar dock lite över aversionen mot kyrkopolitiker som jag inte blir riktigt klok på. Det är ju så uppenbart att man har olika värderingar och grupper vars värderingsgrund är oklar är ju just oklar, men får ändå stöd. Matematiken går inte riktigt ihop för mig. I ena ändan vill man ett och i andra ett annat.

Budskapet ska vara tydligt, avgränsat och skiljaktligt, men absolut inte politiskt. Så vad är det då? Rasister och kvinnoprästmotståndare vill många slippa i den kyrkliga världen, men man anser att den lokala församlingslistan är den viktigaste att rösta på. Men då slipper man ju inte ifrån det man vill hålla rent hus från. I ena ändan vill man ett och i andra ett annat.

Jag hoppas i alla fall att så många som möjligt insåg vikten av att gå och rösta.

Fredag 29 april --- NÄTETS "BAKSIDA"

Somliga kallar mig datorfreek, andra inser att jag bara är en ganska flitig användare som inte begriper ett skvatt av hur allt fungerar. Jag fullkomligt avskyr datorhaverier, men vem gör inte det. Men jag blir mest arg över att jag inte fattar hur jag ska undvika dem, eller hur man rensar systemet från sånt som kan vara ett hot. Datorer ska likt bilar helt enkelt fungera. Utan att jag behöver belasta hjärncellerna med en massa fakta att hålla reda på. Det är som när man ska byta en glödlampa på bilen och dom frågar efter årsmodellen: "nja, säger jag, bilen är blå, räcker inte det?

Det som bekymrar mig med surfande och vistelsen i cybervärlden är den atmosfär av elakhet och ovärdig "ärlighet" som breder ut sig i skydd av skärmens anonymitet. Jag har sett det på Lunarstorm, jag har sett det på andra så kallade communitys och jag har sannerligen sett det även på wikipedian med. Jag är verkligen ingen anhängare av den ganska utbredda snällhetsnoja som finns i Sverige, där man inte uppriktigt och ärligt tar en saklig diskussion för att komma tillrätta med felaktigheter. Men därifrån är steget långt till att ägna sig åt rena rama personangrepp, utlåtanden med tillmälen som omyndigförklarar och avser att platta till meningsmotståndare med en underton att den andre är en idiot som inget begriper.

Jag förstår faktiskt inte hur dessa fenomen blir så överskuggande. Att så många nedlåter sig till att inte vara hedervärda nog och uppföra sig på ett sätt som gör att man vågar se sin meningsmotståndare i ögonen. Men det är väl just avsaknaden av ögonkontakt, av att man faktiskt inte har behov av att "hålla sig väl" med omgivningen, som släpper fram våra sämsta sidor. För dom finns där, sannolikt hos alla, de dåliga sidorna. Dom som får oss att nästan skämmas över vad vi säger och gör. Men som i stridens hetta kan slinka över läpparna.

I bondesamhället förekom strider mellan gårdarna och släkterna förvisso, man dräpte folk för fjuttiga oförrätter, men man var samtidigt beroende av varandra, och tog vederbörlig hänsyn för att kunna fortleva tillsammans, det fanns en tröskel. Vuxenmobbing på jobbet och i föreningslivet existerar, syskon som inte talar med varandra, grannar som inte kan få ett gott ord över sina läppar till varandra, och än mindre OM varandra. Men såna utslag av våra sämsta sidor förutsätter ändå att man tagit steget över en ganska så hög tröskel med konflikter. På nätet däremot kan minsta lilla oenighet leda till ett förvånansvärt uppförande som nästan får mig att skämmas över att vara en del av cybervärlden. Och jag ser inte vad man skulle kunna göra åt det heller! Befarar att förhållningssättet dessutom smittar av sig, och det gör mig orolig för framtiden.

Lördag 2 april - DATORSTRUL OCH VÄVORD

Det blir liksom inget gjort med hemsan! Datorerna har krånglat och varit onådiga hela förra året, hoppas sannerligen det blir bättre det här året.

Jag säger som flickan, "är det inte det ena så är det det andra". Hårddiskkrascher har avlöst varandra, och mest alla burkar jag disponerar har krånglat! Nya installationer, tillbaka med alla program och inställningar, hålla koll på att säkerhetskopior ständigt görs och minimera använt utrymme för att få programmen att fungera när bara 5 % av hårddiskutrymmet finns tillgängligt.

Jag undrar också i mitt stilla sinne hur många som har haft problem med ServicePac 2? I en dator fungerar det hjälpligt, men i en annan stängs både explorer och photoshop helt utan förvarning som dom behagar.

Annars har höstens och vinterns "datortid" ägnats åt wikipedian rätt mycket. Rekommenderar sajten för den som söker fakta och i synnerhet om man vill ha fakta som är fri att disponera! Jag har själv skrivit in rätt mycket om vävning, broderi och textilier. Försökt att beskriva själva vävtekniken och de olika vävtekniker som finns. Men inte är det lätt när till och med så vitt skilda saker som tekniken i sig och dess olika tillämpningar använder samma term!

Upprinnelsen till mitt arbete var en god portion irritation. Själva encyklopedin innehöll 38.500 uppslagsord när jag började och bara ett tiotal ord med anknytning till vävning, varav de flesta handlade om den "överkurs" som bindningsläran består av! Kunde liksom inte förlika mig med att ett så stort område av så stor betydelse för människor i alla tider inte fanns med. Det finns idag 190 artiklar relaterade till vävning. Därtill en ansenlig mängd ord med anknytning till övriga textila arter som jag inte har koll på till antalet. Nu återstår att någon tar sig an att beskriva den industriella textila tillverkningen. Sverige har ju trots allt varit ett tekoland. Idag är vår tekoindustri av betydelse mer inriktad på design och specialtextilierna.

Lördag 19 februari --- TOPPEN AV BERGET

Dom säger så, dom som passerat 50, att man befinner sig på toppen av livets trappa. Sen bär det utför. I stort sett inget blir bättre, i alla fall inte rent fysiskt. Men jag har faktiskt svårt att förlika mig med tanken att jag befinner mig där själv! Min mentala bild av hur en femtioåring är, stämmer inte med vem jag själv är. Jag antar att det i första hand är min mentala bild som är fel och behöver revideras.

Nu finns förvisso en ganska påtaglig skillnad mellan mig och många andra femtioåringar, jag har förhållandevis unga barn ännu. Jag fyllde ju fyrtio när dom döptes, så dom är tio när jag blir femtio. När andra hunnit bli mormor eller farmor har jag ännu skolbarn hemmavid. Det är inget unikt, och blir sannolikt allt vanligare med tanke på att barnafödandet sker allt senare i livet för många. Samtidigt som en rakt motsatt tendens har visat sig i USA. Antalet unga föräldrar ökar där hörde jag på radion. Orsaken anges vara att ungdomarna inte får nödvändiga kunskaper om hur man skyddar sig från graviditeter! Det är ju så man baxnar. I dessa tider, när allt som finns att veta är så lätt åtkomligt för alla. Men det kanske är det som är en del av problemet. Det finns för mycket.

Själv tyckte jag att jag har för mycket prylar för att vilja ha fler egentligen, så jag valde att avböja från presenter, men ville ha fest ändå. Eftersom jag följt Vi-skogen, sannolikt sen den började faktiskt, så bad jag att få MASSOR av träd istället, och det fick jag. Det blev faktiskt min räddning över fasan att blivit så gammal, det fanns någon mening med det hela. Vi-skogen växte med 528 träd och jag blev jätteglad på kuppen. Känns verkligen väldigt meningsfullt.

Det 529:e trädet är alldeles mitt eget, det heter till och med "Marias Träd". Fast jag tänker mer på det som Helens träd, för det var hon som gjorde det till mig. Jag hade ju så gärna köpt hennes STORA träd vid utställningen runt julen 2004, men så stora tavlor gör sig helt enkelt inte hos oss. Nu har det kommit på sin rätta plats och där känns så rätt mot den gulmålade väggen. Dessutom ser jag det varje gång jag går från datorn, och det gör jag ju rätt ofta, trots allt.

"Marias Träd" av Helen Uliczka
Klicka på bilden för en närbild!