Ahnfelt, Oscar: Skillnad mellan sidversioner

Från Psalmer och Andliga Sånger
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ingen redigeringssammanfattning
 
(3 mellanliggande sidversioner av samma användare visas inte)
Rad 1: Rad 1:
[[Fil:Oscarahnfelt.jpg|"Träsnitt i ''Den inre missionens historia'' del 2 av  E.J. Ekman."|right|200px]]
[[Fil:Oscarahnfelt.jpg|right|200px|"Träsnitt i ''Den inre missionens historia'' del 2 av  E.J. Ekman."]]
 
'''Oscar Ahnfelt''', född 21 maj 1813 i Gullarp i Skåne, död 22 oktober 1882 i Karlshamn, var en svensk [[tonsättare]] och [[lekman]]na[[predikan]]t.
'''Oscar Ahnfelt''', född 21 maj 1813 i Gullarp i Skåne, död 22 oktober 1882 i Karlshamn, var en svensk [[tonsättare]] och [[lekman]]na[[predikan]]t.


Rad 6: Rad 7:
Som 16-åring, den 6 oktober 1829, tog Oscar Ahnfelt, studentexamen i Lund. Han studerade sedan [[teologi]] för att bli [[präst]], men tappade snart intresset. Han kom aldrig så långt som till den teologiska examen. Därefter reste han till Karlshamn och blev informator hos grosshandlare Sven Ekstrand.  
Som 16-åring, den 6 oktober 1829, tog Oscar Ahnfelt, studentexamen i Lund. Han studerade sedan [[teologi]] för att bli [[präst]], men tappade snart intresset. Han kom aldrig så långt som till den teologiska examen. Därefter reste han till Karlshamn och blev informator hos grosshandlare Sven Ekstrand.  


En vän till familjen Ahnfelt vid namn Wieselgren{{förtydliga|datum=2017-01}} reste runt södra Sverige och höll nykterhetsmöten. Ahnfelt fick ibland följa med och stod då för musiken och sången. [[1840]] fick Ahnfelt följa biskop [[Johan Henrik Thomander]] till Stockholm för att studera vid [[Kungliga Musikkonservatoriet]]. 1841 startade Ahnfelt ett sång- och gitarrinstitut i Stockholm, där han mot betalning undervisade i sång och gitarrspel. Han lät också, tillsammans med instrumentmakare Otto Fredrik Selling (1804-1884), tillverka en egen gitarr med tio strängar. Gitarren hade två halsar, en med sex strängar och en med fyra bassträngar. I Stockholm höll Ahnfelt ofta konserter och fick beröm för dem i Stockholmstidningarna.
En vän till familjen Ahnfelt vid namn Wieselgren reste runt södra Sverige och höll nykterhetsmöten. Ahnfelt fick ibland följa med och stod då för musiken och sången. 1840 fick Ahnfelt följa biskop [[Johan Henrik Thomander]] till Stockholm för att studera vid [[Kungliga Musikkonservatoriet]]. 1841 startade Ahnfelt ett sång- och gitarrinstitut i Stockholm, där han mot betalning undervisade i sång och gitarrspel. Han lät också, tillsammans med instrumentmakare Otto Fredrik Selling (1804-1884), tillverka en egen gitarr med tio strängar. Gitarren hade två halsar, en med sex strängar och en med fyra bassträngar. I Stockholm höll Ahnfelt ofta konserter och fick beröm för dem i Stockholmstidningarna.


Ahnfelt började allt mer tvivla på sin [[Kristendom|kristna]] tro men när han 1841 kom till [[Betlehemskyrkan, Stockholm|Betlehemskyrkan]] för att lyssna på [[predikant]]en [[Carl Olof Rosenius]] blev han fri från grubblerier och blev dessutom efter ett tag personlig vän med Rosenius. Ahnfelt började även medverka vid Rosenius möten med gitarr och sång. Efter ett tag började han också själv resa runt i landet och hålla bönemöten och vittna om sin tro. Bönemötena, som ansågs olagliga, blev ofta avbrutna och han var vid ett tillfälle instämd vid sju domstolar samtidigt för sitt olovliga predikande. Många försökte stoppa Ahnfelts predikande och man ville få kung [[Karl XV]]{{ifrågasatt uppgift|datum=2017-01}} att förbjuda Ahnfelts bönemöten. Han bjöd in Ahnfelt till [[Stockholms slott|slottet]] för att bilda sig en egen uppfattning om denna predikant. Ahnfelt bad [[Lina Sandell]] att skriva en sång som kunde sjungas för kungen; hon skrev texten och Ahnfelt tonsatte. Efter detta fick Ahnfelt resa fritt i landet för att hålla bönemöten.
Ahnfelt började allt mer tvivla på sin [[Kristendom|kristna]] tro men när han 1841 kom till [[Betlehemskyrkan, Stockholm|Betlehemskyrkan]] för att lyssna på [[predikant]]en [[Carl Olof Rosenius]] blev han fri från grubblerier och blev dessutom efter ett tag personlig vän med Rosenius. Ahnfelt började även medverka vid Rosenius möten med gitarr och sång. Efter ett tag började han också själv resa runt i landet och hålla bönemöten och vittna om sin tro. Bönemötena, som ansågs olagliga, blev ofta avbrutna och han var vid ett tillfälle instämd vid sju domstolar samtidigt för sitt olovliga predikande. Många försökte stoppa Ahnfelts predikande och man ville få kung [[Karl XV]]{{ifrågasatt uppgift|datum=2017-01}} att förbjuda Ahnfelts bönemöten. Han bjöd in Ahnfelt till [[Stockholms slott|slottet]] för att bilda sig en egen uppfattning om denna predikant. Ahnfelt bad [[Lina Sandell]] att skriva en sång som kunde sjungas för kungen; hon skrev texten och Ahnfelt tonsatte. Efter detta fick Ahnfelt resa fritt i landet för att hålla bönemöten.
Rad 30: Rad 31:
* [[Är det sant att Jesus är min broder]] (Sionstoner nr 171) (1986 nr 250) tonsatt 1863 {{src}}
* [[Är det sant att Jesus är min broder]] (Sionstoner nr 171) (1986 nr 250) tonsatt 1863 {{src}}


==Ahnfelts samlingar==
== Ahnfelts samlingar ==
Melodier ur Ahnfelts samlingar ''Andeliga sånger'' i tolv häften utgivna mellan 1850 och 1877, tillägnade han sångerskan ''Demoiselle'' [[Jenny Lind]], som finansierade utgivningen av dessa sånger och kompositioner. Dessa finns också utgivna i en [[koralbok]] för gitarr och/eller [[pianoforte]] och då tillägnade ''fru'' [[Jenny Lind-Goldschmidt]].  Han utgav också ''Ahnfelts sånger''  (Ahnf.) från 1859 och 1872, av annans eller okänd tonsättning:
Melodier ur Ahnfelts samlingar ''Andeliga sånger'' i tolv häften utgivna mellan 1850 och 1877, tillägnade han sångerskan ''Demoiselle'' [[Jenny Lind]], som finansierade utgivningen av dessa sånger och kompositioner. Dessa finns också utgivna i en [[koralbok]] för gitarr och/eller [[pianoforte]] och då tillägnade ''fru'' [[Jenny Lind-Goldschmidt]].  Han utgav också ''[[Ahnfelts sånger]]''  (Ahnf.) från 1859 och 1872, av annans eller okänd tonsättning: ([[Sionstoner]])
* [[Ack visste du, som nu dig måste böja]] (Sionstoner nr 656) Ahnf. nr 34 {{src}}
* [[Ack visste du, som nu dig måste böja]] (Sionstoner nr 656) Ahnf. nr 34 {{src}}
* [[En liten stund med Jesus]] (Sionstoner nr 216) (1986 nr 207) samma som {{src}}
* [[En liten stund med Jesus]] (Sionstoner nr 216) (1986 nr 207) samma som {{src}}

Nuvarande version från 6 juli 2022 kl. 03.41

"Träsnitt i Den inre missionens historia del 2 av E.J. Ekman."

Oscar Ahnfelt, född 21 maj 1813 i Gullarp i Skåne, död 22 oktober 1882 i Karlshamn, var en svensk tonsättare och lekmannapredikant.

Ahnfelt var son till Jonas Ahnfelt, kyrkoherde i Gullarps församling. När han var 14 år fick fadern en ny tjänst som kyrkoherde i Knästorps församling, tre kilometer söder om Lund, och hela familjen flyttade hit. Oscar Ahnfelt hade en syster och fem bröder, varav Nils Otto Ahnfelt blev botanist och Paul Gabriel Ahnfelt kyrkoherde.

Som 16-åring, den 6 oktober 1829, tog Oscar Ahnfelt, studentexamen i Lund. Han studerade sedan teologi för att bli präst, men tappade snart intresset. Han kom aldrig så långt som till den teologiska examen. Därefter reste han till Karlshamn och blev informator hos grosshandlare Sven Ekstrand.

En vän till familjen Ahnfelt vid namn Wieselgren reste runt södra Sverige och höll nykterhetsmöten. Ahnfelt fick ibland följa med och stod då för musiken och sången. 1840 fick Ahnfelt följa biskop Johan Henrik Thomander till Stockholm för att studera vid Kungliga Musikkonservatoriet. 1841 startade Ahnfelt ett sång- och gitarrinstitut i Stockholm, där han mot betalning undervisade i sång och gitarrspel. Han lät också, tillsammans med instrumentmakare Otto Fredrik Selling (1804-1884), tillverka en egen gitarr med tio strängar. Gitarren hade två halsar, en med sex strängar och en med fyra bassträngar. I Stockholm höll Ahnfelt ofta konserter och fick beröm för dem i Stockholmstidningarna.

Ahnfelt började allt mer tvivla på sin kristna tro men när han 1841 kom till Betlehemskyrkan för att lyssna på predikanten Carl Olof Rosenius blev han fri från grubblerier och blev dessutom efter ett tag personlig vän med Rosenius. Ahnfelt började även medverka vid Rosenius möten med gitarr och sång. Efter ett tag började han också själv resa runt i landet och hålla bönemöten och vittna om sin tro. Bönemötena, som ansågs olagliga, blev ofta avbrutna och han var vid ett tillfälle instämd vid sju domstolar samtidigt för sitt olovliga predikande. Många försökte stoppa Ahnfelts predikande och man ville få kung Karl XV[ifrågasatt uppgift] att förbjuda Ahnfelts bönemöten. Han bjöd in Ahnfelt till slottet för att bilda sig en egen uppfattning om denna predikant. Ahnfelt bad Lina Sandell att skriva en sång som kunde sjungas för kungen; hon skrev texten och Ahnfelt tonsatte. Efter detta fick Ahnfelt resa fritt i landet för att hålla bönemöten.

Ahnfelt sjöng oftast sina egna sånger och egna tonsättningar av andra texter. Ofta var dessa texter skrivna av Lina Sandell. Många av sångerna gavs också ut i ett sånghäfte 1850, bekostat av Jenny Lind. Från 1850 till 1874 gav Ahnfelt ut 12 sånghäften med totalt 200 sånger och i mitten av 1870-talet sammanställdes dessa i en sångbok med titeln Andeliga sånger av Oscar Ahnfelt.

År 1851 flyttade Ahnfelt tillsammans med hustrun Clara Ahnfelt, född Strömberg (1819-1896), tillbaka till Karlshamn. Strax innan hade paret förlorat sina enda barn, Oscar Jonatan och Maria Elisabeth, i späd ålder. Paret bodde hos en målarmästare Andreas Lagerblad i nio år innan de 1860 köpte ett hus, den så kallade Cronholmska gården på Drottninggatan 70. Här inrättade de en samlingssal på övre våningen för bönemöten och predikningar. Den Ahnfeltska salen finns fortfarande bevarad och har inte ändrats sedan Ahnfelts tid. 9 mars 1867 bildades Karlshamns Missionsförening i Ahnfeltska salen. Man anslöt sig till Evangeliska Fosterlandsstiftelsen (EFS). Lokalen blev till slut för trång och 1868 byggde man ett nytt missionshus på Christopher Schrödersgatan 21.

Ahnfelt avled 1882 i sitt hem och ligger begravd på Hvilans kyrkogård i Karlshamn, kvarteret Abraham nr. 4. Han finns bland annat representerad i Den svenska psalmboken 1986 med Verbums psalmbokstillägg 2003 med sex tonsättningar (59, 249, 250, 320, 572 och 720). Hans kompositioner finns också representerade i Sionstoner och den i USA utgivna Ancora 1901.

Psalmer

Ahnfelts samlingar

Melodier ur Ahnfelts samlingar Andeliga sånger i tolv häften utgivna mellan 1850 och 1877, tillägnade han sångerskan Demoiselle Jenny Lind, som finansierade utgivningen av dessa sånger och kompositioner. Dessa finns också utgivna i en koralbok för gitarr och/eller pianoforte och då tillägnade fru Jenny Lind-Goldschmidt. Han utgav också Ahnfelts sånger (Ahnf.) från 1859 och 1872, av annans eller okänd tonsättning: (Sionstoner)

Källor

Vidare läsning


Psalmtexter på Wikisource | Hymnologi | Samfund | Religiös Litteratur |
Hämtad från "https://psalmerna.se/Wikiny/index.php?title=Ahnfelt,_Oscar&oldid=15995"