Lindschöld, Erik: Skillnad mellan sidversioner

Från Psalmer och Andliga Sånger
Hoppa till navigering Hoppa till sök
(Skapade sidan med '{{Adlig |namn = Erik Lindschöld |bild = Lindschold Erik.jpg |succession = Hovkansler |ämbetstid = 16...')
 
Ingen redigeringssammanfattning
Rad 1: Rad 1:
{{Adlig
[[Fil:Lindschold Erik.jpg]]
|namn                    = Erik Lindschöld
|bild                    = Lindschold Erik.jpg
|succession              = [[Hovkansler]]
|ämbetstid                = 1685−1687
|utnämnd                  = [[Karl XI]]
|företrädare              = [[Frans Joel Örnestedt]]
|efterträdare            = [[Nils Gyldenstolpe (1642–1709)|Nils Gyldenstolpe]]
|succession1              = [[Lantmarskalk]]
|ämbetstid1              = 1686
|utnämnd1                = Karl XI
|företrädare1            = [[Fabian Wrede (1641–1712)|Fabian Wrede]]
|efterträdare1            = Nils Gyldenstolpe
|succession2              = [[President]] i [[lagkommissionen]]
|ämbetstid2              = 1686−1690
|utnämnd2                = Karl XI
|efterträdare2            = Nils Gyldenstolpe
|succession3              = [[Kungligt råd]]
|ämbetstid3              = 1687−1690
|utnämnd3                = Karl XI
|succession4              = [[Universitetskansler]] för [[Lunds universitet]]
|ämbetstid4              = 1687−1690
|utnämnd4                = Karl XI
|företrädare4            = [[Gustaf Lilliecrona]]
|efterträdare4            = Nils Gyldenstolpe
|succession5              = [[Friherre]] och [[greve]]
|ämbetstid5              = 1687−1690
|utnämnd5                = Karl XI
|succession6              = Ledare av reduktionsdeputationen
|ämbetstid6              = 1688−1690
|utnämnd6                = Karl XI
|succession7              = [[Privatlärare|Guvernör]] för [[Karl XII]]
|ämbetstid7              = 1688−1690
|utnämnd7                = Karl XI
|yrke                    = [[Ämbetsman]]
|övrigt                  = [[Hovskald]], [[psalmförfattare]], [[Lektor (Sverige)|lektor]], [[lagman]], [[riksdagsman]]
<!-- släktuppgifter -->
|ätt                      = [[Lindschöld]]
|far                      = [[Olof Håkansson (borgmästare)|Olof Håkansson]]
|mor                      = Margareta Eriksdotter Nohlanvähr
|make_maka                = Elisabeth [[Cronström (adelsätt)|Cronström]]
|giftdatum                = 7 september 1669
|giftplats                = Stockholm
|barn                    = Fyra söner och en dotter
<!-- personuppgifter -->
|personnamn              = Erik Lindschöld
|födelsenamn              = Erik Lindeman
|födelsedatum            = [[1 februari]] [[1634]]
|födelseplats            = [[Skänninge]], [[Östergötland]], Sverige
|nationalitet            = {{flaggbild2|Sverige}}
|alma_mater              = [[Katedralskolan, Linköping|Katedralskolan]]<br>[[Uppsala universitet]]<br>[[Ruprecht-Karls-Universität Heidelberg]]
|dödsdatum                = {{Död datum och ålder|1690|06|11|1634|02|01}}
|dödsplats                = [[Stockholm]], Sverige
|dödsorsak                = Febersjuka
}}
 
'''Erik [[Lindschöld]]''', tidigare ''Lindeman'', född den 2 februari [[1634]] i [[Skänninge]], död den 11 juni [[1690]] i Stockholm, var en svensk [[greve]] och [[kungligt råd]] som stod högt i gunst hos [[Karl XI]] och var [[Karl XII]]:s guvernant.
'''Erik [[Lindschöld]]''', tidigare ''Lindeman'', född den 2 februari [[1634]] i [[Skänninge]], död den 11 juni [[1690]] i Stockholm, var en svensk [[greve]] och [[kungligt råd]] som stod högt i gunst hos [[Karl XI]] och var [[Karl XII]]:s guvernant.


Rad 60: Rad 5:
Erik Lindschöld var son till [[Olof Håkansson (borgmästare)|Olof Håkansson]], smed samt rådman och tidvis [[borgmästare]] i Skänninge. Hans mor dog då han var barn och han sändes till Linköpings skola för att studera. Här uppmärksammades hans anlag för studier av [[Jonas Petri Gothus]] som hjälpte honom till möjlighet att få studera vid universitet.<ref name="ref_1">[https://sok.riksarkivet.se/Sbl/Presentation.aspx?id=10656]</ref> Erik skrevs in som student vid [[Uppsala universitet]] 1651 och antog då namnet Lindeman. Vid universitetet studerade han latin, vältalighet och politik. Han gjorde sig tidigt känd som författare både på [[latin]] och [[svenska]].
Erik Lindschöld var son till [[Olof Håkansson (borgmästare)|Olof Håkansson]], smed samt rådman och tidvis [[borgmästare]] i Skänninge. Hans mor dog då han var barn och han sändes till Linköpings skola för att studera. Här uppmärksammades hans anlag för studier av [[Jonas Petri Gothus]] som hjälpte honom till möjlighet att få studera vid universitet.<ref name="ref_1">[https://sok.riksarkivet.se/Sbl/Presentation.aspx?id=10656]</ref> Erik skrevs in som student vid [[Uppsala universitet]] 1651 och antog då namnet Lindeman. Vid universitetet studerade han latin, vältalighet och politik. Han gjorde sig tidigt känd som författare både på [[latin]] och [[svenska]].


Erik Lindschöld var först informator i släkten [[Bielkenstierna]].<ref name="ref_1"/> Genom förmedling av professor [[Olof Figrelius]] utsågs han av [[Karl X Gustav]] 1658 till lärare för kungens utomäktenskaplige son, [[Gustaf Carlson (greve)|Gustaf Carlson]]. Med sin elev vistades Lindschöld omkring nio år i främmande länder. Under resorna förbättrade han sina kunskaper i statsrätt, juridik och språk.<ref name="NE">NE.se, artikeln "Lindschöld, Erik", läst 2008-09-26</ref> Han utgav under tiden latinska stridsskrifter till stöd för kurfursten [[Karl I Ludvig av Pfalz]] som utnämnde av honom till hovråd. Lindschöld mottog dock varken denna befattning eller de honom erbjudna professurerna i Lund och Uppsala och inträdde i stället vid kansliet.<ref name="ReferenceA">{{bokref |redaktör=[[Gunnar Carlquist|Carlquist, Gunnar]] |år=1937 |titel=[[Svensk uppslagsbok]]. Bd 17 |utgivningsort=Malmö |utgivare=Svensk Uppslagsbok AB |sid=292}}</ref>
Erik Lindschöld var först informator i släkten [[Bielkenstierna]].<ref name="ref_1"/> Genom förmedling av professor [[Olof Figrelius]] utsågs han av [[Karl X Gustav]] 1658 till lärare för kungens utomäktenskaplige son, [[Gustaf Carlson (greve)|Gustaf Carlson]]. Med sin elev vistades Lindschöld omkring nio år i främmande länder. Under resorna förbättrade han sina kunskaper i statsrätt, juridik och språk.<ref name="NE">NE.se, artikeln "Lindschöld, Erik"</ref> Han utgav under tiden latinska stridsskrifter till stöd för kurfursten [[Karl I Ludvig av Pfalz]] som utnämnde av honom till hovråd. Lindschöld mottog dock varken denna befattning eller de honom erbjudna professurerna i Lund och Uppsala och inträdde i stället vid kansliet.<ref name="ReferenceA">{{bokref |redaktör=[[Gunnar Carlquist|Carlquist, Gunnar]] |år=1937 |titel=[[Svensk uppslagsbok]]. Bd 17 |utgivningsort=Malmö |utgivare=Svensk Uppslagsbok AB |sid=292}}</ref>


Vistelsen i [[Ludvig XIV av Frankrike|Ludvig XIV:s]] Frankrike gav honom en stark förkärlek för fransk kultur, vilket kan ha bidragit till hans uppfattning om det kungliga [[envälde]]t som det bästa styrelsekicket.
Vistelsen i [[Ludvig XIV av Frankrike|Ludvig XIV:s]] Frankrike gav honom en stark förkärlek för fransk kultur, vilket kan ha bidragit till hans uppfattning om det kungliga [[envälde]]t som det bästa styrelsekicket.

Versionen från 1 september 2022 kl. 05.12

Lindschold Erik.jpg Erik Lindschöld, tidigare Lindeman, född den 2 februari 1634 i Skänninge, död den 11 juni 1690 i Stockholm, var en svensk greve och kungligt råd som stod högt i gunst hos Karl XI och var Karl XII:s guvernant.

Biografi

Erik Lindschöld var son till Olof Håkansson, smed samt rådman och tidvis borgmästare i Skänninge. Hans mor dog då han var barn och han sändes till Linköpings skola för att studera. Här uppmärksammades hans anlag för studier av Jonas Petri Gothus som hjälpte honom till möjlighet att få studera vid universitet.[1] Erik skrevs in som student vid Uppsala universitet 1651 och antog då namnet Lindeman. Vid universitetet studerade han latin, vältalighet och politik. Han gjorde sig tidigt känd som författare både på latin och svenska.

Erik Lindschöld var först informator i släkten Bielkenstierna.[1] Genom förmedling av professor Olof Figrelius utsågs han av Karl X Gustav 1658 till lärare för kungens utomäktenskaplige son, Gustaf Carlson. Med sin elev vistades Lindschöld omkring nio år i främmande länder. Under resorna förbättrade han sina kunskaper i statsrätt, juridik och språk.[2] Han utgav under tiden latinska stridsskrifter till stöd för kurfursten Karl I Ludvig av Pfalz som utnämnde av honom till hovråd. Lindschöld mottog dock varken denna befattning eller de honom erbjudna professurerna i Lund och Uppsala och inträdde i stället vid kansliet.[3]

Vistelsen i Ludvig XIV:s Frankrike gav honom en stark förkärlek för fransk kultur, vilket kan ha bidragit till hans uppfattning om det kungliga enväldet som det bästa styrelsekicket.

År 1668 anställdes han som Kansliets sekreterare. Han var mycket omtyckt av änkedrottning Hedvig Eleonora och blev genom sina talanger en central gestalt i nöjeslivet vid hennes hov. Lindschöld blev efter hemkomsten 1669 från en ambassad i Polen, där han tjänstgjort som legationssekreterare under greve Klas Thott, adlad med namnet Lindenschöld, som han snart bytte mot Lindschöld.

Högt skattad av Magnus Gabriel De la Gardie blev han dennes förtroendeman i kansliet och under den kabinettstyrelse som kanslern De la Gardie införde i början av Karl XI:s egen regering, spelade Lindschöld en betydande roll. Han blev kungens handsekreterare 1673, hovråd 1674, och statssekreterare 1677. Under skånska kriget, sedan kungen själv övertagit styret, ökades Lindschölds inflytande ytterligare, och han var en tid kungens mest betrodde män. Han kom dock snart att trängas undan av Johan Gyllenstierna, vars kontakt med kungen Lindschöld själv förmedlat och 1679 föll han i onåd, anklagad för att ha tagit emot mutor.[4]

Efter att Gyllenstierna avlidit 1680 blev Lindschöld åter kungens främste inrikespolitiske rådgivare och han spelade en viktig roll vid antagandet av reduktionsbesluten under riksdagarna 1680 och 1682.[2] 1685 blev han hovkansler och 1686 lantmarskalk.[3] Han var en stark förespråkare för det kungliga enväldet. Han var lantmarskalk under riksdagen 1686 och samma år blev han president i Lagkommissionen för utarbetandet av en ny svensk lagbok. 1687 utnämndes han till kungligt råd och greve. Bland Lindschölds olika poster kan även nämnas att han var kansler för Lunds universitet 1687-1690. 1688 blev han även guvernör för prins Karl.[3]

Äktenskap

Erik Lindschöld var gift med Elisabeth Cronström (1653–1718) och paret lät uppföra Stavsunds huvudbyggnad på Ekerö, en herrgård som fortfarande finns kvar.

Hovskald och psalmdiktare

Lindschöld var förutom Sveriges förste hovskald en utmärkt psalmdiktare och finns representerad i de svenska psalmböckerna från 1695 års till nutida psalmböcker. I både 1819 års och 1937 års psalmbok finns han representerad med två verk: nummer 437 och nummer 551, varav den första finns i Den svenska psalmboken 1986 som nummer 504.

Han var författat texterna till ett flertal vid hovet dansade baletter, andra luststycken och tillfällighetspoesi.[5]

Bibliografi

  • Officium pietatis quod voluit sacrum esse æternæ memoriæ invictissimi et gloriosissimi regis Caroli Gvstavi Svecorvm... [Strasbourg]. 1660. Libris 9826526 
  • Pax in . imperio . tvrbata . qvies . civibvs . excvssa . reverentia . legibus . auctoritas . iudiciis . Palatino . principvm . optimo . ivstissimo . sapientissimo . vis . ac . injuria . facta . & terris . ejus . vastitas . consiliis : . armisqve . Mogvntini . Lotharingi . ac . consortivm . .. U.o.. 1666. Libris 2517723 
  • Ossa post offam, sive convitiatoris plavstrarii ad vindicias, secundum libertatem imperialem scilicet, denuo editas Appendix, calumniis, probris, mendaciis, plenissima taxata. Parisiis. 1667. Libris 2517721 
  • Den stoora genius. Ballet til Hans Konungl. Mayst:s konung Carl den elfftes födelse dag den fämptonde, dansad på Stockholms slåt anno 1669. Stockholm. 1669. Libris 2517715 
  • Ehre- och lyckönskningz rijm til den frögde-act som på ... Carl den ellofftes ... födelse dagh den sextonde ... genom ett kunge-speel eller wärdzskap fijrades i Stockholm den 25 novemb. 1670. [Stockholm ]. 1670. Libris 2517716 
  • Le Carrosel eller Dhen prächtige ringränning hwilken ... konung Carl den elloffte, ... widh dhes lyckelige ... anträde tiI sit arffrijkes styrelse och regering lät anställa vthi Stockholms stadh den 19 decembris anno 1672. Stockholm. 1672. Libris 2517720 
  • Herr rijkz rådetz och feldmarskalckens herr Simon Grundel Helmfeldts ewigwarande och wälförtiente beröm och åminnelse ... Stockholm. 1678. Libris 2839314 
  • Auroræ beröm och Iphigenies offer. U. o. tr. å. 1684. Libris 2517718 
  • Dhe swänska amazoners wälförtiänta loff. U.o.. 1684. Libris 2517717 
  • Til den omilda vthtydaren. [Stockholm ]. 1684. Libris 2517719 
  • Ueneris befalningz-skrifft, till alla wackra damor, item jungfruernes höflige återswar . .. U. o. tr. 1690. Libris 2517724 

Valda och samlade verk

Psalmer

Källor

  1. ↑ 1,0 1,1 [1]
  2. ↑ 2,0 2,1 NE.se, artikeln "Lindschöld, Erik"
  3. ↑ 3,0 3,1 3,2 Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 17. Malmö: Skriptfel: Modulen "String" finns inte.. sid. 292 
  4. ↑ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 17. Malmö: Skriptfel: Modulen "String" finns inte.. sid. 292-293 
  5. ↑ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 17. Malmö: Skriptfel: Modulen "String" finns inte.. sid. 293 


Psalmtexter på Wikisource | Hymnologi | Samfund | Religiös Litteratur |
Hämtad från "https://psalmerna.se/Wikiny/index.php?title=Lindschöld,_Erik&oldid=18218"