Tidegärd
Tidegärd (tidebön, korbön eller officium[1] är (en av flera) rituella konfessionella bönestunder för dygnets olika tider. Judendomen har traditionen att böner läses vid vissa tidpunkter under dagen. Denna tradition med speciella bönetider fördes vidare till kristendomen, islam och bahai.
Inom judendomen
Traditionellt bes böner tre gånger dagligen med en fjärde som läggs till på sabbat och judiska helgdagar. Se judisk efterlevnad.
Inom kristendomen
Tidegärden är en liturgisk böneform, där man vid bestämda tider under dygnet ber med texter ur Bibeln, främst Psaltaren och de tre nytestamentliga lovsångerna: Sakarias, Marias och Symeons samt hymner och förböner. Tidebönstraditionen är i första hand odlad i kloster och prästerskap, men främst morgonbönen och aftonbönen firas ibland även i hela församlingens gemenskap.
Korbön kallas tidegärd, då den förrättas gemensamt i koret och normalt med sång, till exempel i ett kloster.
Västkyrklig tradition
I västkyrkan var det traditionella bönespråket latin. Från reformationen har tidebönen förrättats på folkspråket, från Andra Vatikankonciliet även inom Katolska kyrkan. Den allmänt gällande versionen av tidegärden enligt romersk rit (efter beslut av Andra Vatikankonciliet 1963) utkom 1971 (ny edition 1985) under titeln Liturgia horarum. En preliminär svensk version av denna utkom 1990 under titeln Kyrkans dagliga bön, och en mer definitiv utgåva är planerad 2020 med titeln Timmarnas liturgi. I denna ordning ber man Psaltarens psalmer under loppet av fyra veckor.
Bönestunderna
De vanligaste bönestunderna enligt Liturgia horarum är följande. Läsningsgudstjänst och laudes kan föregås av invitatorium.
- Läsningsgudstjänst (officium lectionis) – ursprungligen en nattbön, med tre psaltarpsalmer, en längre bibelläsning med responsorium, samt en läsning ur kyrkofäderna eller helgonens skrifter med responsorium. Innehåller på söndagar, högtider och fester Te Deum. Numera inte knuten till viss tid på dygnet.
- Laudes – högtidlig morgonbön. Innehåller två psaltarpsalmer och ett gammaltestamentligt canticum, en kort bibelläsning med responsorium, Sakarias lovsång (Benedictus) och förböner inför den kommande dagen.
- Middagsbön – förrättas någon gång under dagen som antingen ters, sext eller non (se nedan), beroende på tidpunkten.
- Ters – förmiddagsbön vid tredje timmen, det vill säga klockan 09.00.
- Sext – en bönestund vid "sjätte timmen", middagsbön klockan 12.00.
- Non – eftermiddagsbön klockan 15.00.
- Vesper – högtidlig aftonbön omkring klockan 18.00. Innehåller två psaltarpsalmer, ett canticum ur Nya Testamentet, en kort bibelläsning med responsorium, Marias lovsång (Magnificat), samt förböner för världen, kyrkan och de avlidna.
- Completorium – bön före sänggåendet. Innehåller en eller två psaltarpsalmer, en kort bibelläsning med responsoriet "I dina händer, Herre Gud, befaller jag nu min ande", Symeons lovsång (Nunc dimittis), samt en avslutande Maria-antifon.
Andra bönetider är:
- Vigilia – längre form av Läsningsgudstjänsten hållen natten före sön- och helgdag, med ytterligare tre cantica ur Gamla Testamentet samt ett av påskens evangelier.
- Prim – var en sen morgonbön vid första timmen, omkring klockan 07.00 (avskaffad i Liturgia horarum).
Under medeltiden bestod tidebönerna av en vigilia (som när den flyttas till morgonen kallas matutin), laudes (morgonbön), prim, ters, sext och non (vid första, tredje, sjätte och nionde timmen, det vill säga kl. 6, 9, 12 och 15), vesper (aftonsång) och completorium (aftonbön). Ordningen i Liturgia horarum följs i den ekumeniska Tidegärden – Kyrkans dagliga bön (1995), utgiven gemensamt av Svenska kyrkan, Romersk-katolska kyrkan och Svenska Missionsförbundet. På senare år har ytterligare en rad tidegärdsböcker publicerats på svenska.
Med påve Benedikt XVI:s motu proprio Summorum pontificum av den 7 juli 2007 är den äldre latinska tidegärden, reformerad av påve Pius X 1911, där hela psalteriet reciteras under loppet av en vecka, numera åter del av den romerska riten. I denna är ordningen från medeltiden bevarad med bland annat prim och matutin. Denna form av den latinska kyrkans tidegärd bedjes endast på latin. Den är vanlig bland en rad prästsällskap, som till exempel Kristkonungens institut.
I Sverige kvarlevde tidegärden länge efter reformationen, i synnerhet i domkyrkorna och vid prästutbildningarna. Men under slutet av 1600-talet föll den ur bruk och ersattes av olika predikogudstjänster. I den enskilda andakten torde den dock ha levt kvar i modifierad form; till exempel krävde Luther i Stora katekesen att präster skulle läsa ur Bibeln och be Fader vår på bestämda tider under dagen. Den traditionella svenska tidegärden återupplivades under 1900-talet av Arthur Adell och Knut Peters. Psalmbokens En liten bönbok har ordningar för regelbundna morgon- och aftonböner, efter mönster från tidegärden.
Katolska präster är från och med diakonatet förpliktade att be tidegärden dagligen, ständiga diakoner ber åtminstone laudes och vesper; en liknande föreskrift finns i delar av den anglikanska kyrkan. Svenska kyrkans präster är inte ålagda regelbunden bön, men sedan början av 1900-talet använder många präster olika upplagor av Adells och Peters Den svenska tidegärden. Den senaste utgåvan är från 2000.
Tidegärdens grundstruktur
Tidebönernas struktur skiljer sig något mellan olika kyrkofamiljer och mellan olika riter inom Romersk-katolska kyrkan. Inom ärkestiftet Milano med omnejd följer man den ambrosianska ordningen, som avviker från den romerska på en rad punkter. De orientaliska riterna utgår från en helt annan grundstruktur än den västliga, men grundtanken är att dygnets alla tider ska helgas genom kyrkans officiella bön.
Anglikaner låter traditionellt, i den allmänna bönboken, den nytestamentliga lovsången följas av ännu en bibelläsning, ännu en nytestamentlig lovsång och en trosbekännelse före förbönerna, och infogar traditionellt tre kollektböner och en körsång före välsignelsen. Nyare anglikanska gudstjänstböcker, som exempelvis Common Worship (2000) har däremot närmat sig romersk ritus.
Inom islam
Inom islam räknas tidebönerna, salat, som hålls fem gånger om dagen, till en av islams fem pelare.
Inom bahá'í
Bahá'í-tron specificerar tre tideböner (=olika obligatoriska böner), en kort, en medellång, och en lång bön.
- Den korta obligatoriska bönen ska läsas en gång om dagen, vid middagstid.
- Den medellånga obligatoriska bönen läsas på morgonen, vid middagstid och på aftonen.
- Den långa obligatoriska bönen läsas en gång om dygnet.