Haeffner, Johann Christian Friedrich

Från Psalmer och Andliga Sånger
(Omdirigerad från J C F Haeffner)
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Johann Christian Friedrich Haeffner ofta förkortad J C F Haeffner, född 2 mars 1759 i byn Oberschönau i Hessen, Tyskland, död 28 maj 1833 i Uppsala, var en tyskfödd kompositör, hovkapellmästare, altviolinist, organist och universitetlärareverksam i Stockholm och Uppsala, bland annat ansvarig för Haeffners koralbok och skapande av studensången. Haeffner avled av ålderdom den 28 maj 1833 i en ålder av 74 år, 2 månader och 26 dagar och begravdes den 5 juni på Uppsala gamla kyrkogård.

Biografi

Haeffners far var skolläraren Johann Heinrich Häffner (död 1780) och hans mor var Anna Reckenagel. Haeffner visade tidigt musikalisk talang. Bland hans största nöjen som barn var att följa med på fågeljakt i de vidsträckta skogarna (Oberschönau ligger i västra delen av Thüringer Wald), då pojken brukade stanna kvar hos kolarna i deras hyddor och lyssna till de sagor och sånger, "snapperlieder", som de ofta sjöng. Detta har senare betydelse för Haeffners stora engagemang för folkvisor (se nedan).

När familjen senare flyttade till Schmalkalden gick han i lära hos organisten och kompositören Johann Gottfried Vierling (1750–1813). Han blev duktig i orgelspelning och redan vid 9 års ålder spelade han på gudstjänsterna i kyrkan. 1774-75 vikarierade han för fadern som organist i Klein-Schmalkalden. På 1770-talets senare hälft var han, enligt egen uppgift, dirigent för några olika teatersällskap. i februari 1780 börjar han ett nytt vikariat för fadern, som avlider senare under året. J C F söker tjänsten efter fadern men får den inte. I stället sneglar han mot operan i Stockholm

I juni 1781 flyttade Haeffner till Stockholm och tillträdde den organisttjänst han blivit erbjuden av pastor primarius (kyrkoherde) Christopher Wilhelm Lüdeke i Tyska kyrkan S:t Gertrud i Stockholm. Han tillträdde på midsommarafton 1781, samtidigt som den nya orgeln invigdes. Samma år engagerades han vid Kungliga Operan och blev 1783 sångmästare och altviolinist. Under åren 1781–1783 var Haeffner även kapellmästare vid Carl Stenborgs teatrar. Organisttjänsten vid Tyska Kyrkan hade han till september 1793.

År 1786 anställdes Haeffner som biträdande hovkapellmästare vid Kungliga Hovkapellet och 1787 dirigerade han uruppförandet av sin opera Electra på Drottningholm. Bland rollerna fanns där sopranen Ismene som spelades av Elisabeth Forsselius och som Haeffner gifte sig med samma år. Den uppfördes därefter 10 gånger i Gustavianska operahuset. Operan har senare åter uppförts 1991 på Drottningholmsteatern. Haeffner invaldes 1788 som ledamot nr 103 av Kungliga Musikaliska Akademien.

År 1792 avled hovkapellmästaren Joseph Martin Kraus, och året efter utsågs Haeffner till ställföreträdande hovkapellmästare. Den 1 november uruppförde han sin opera Alcides' inträde i världen. 1799 utnämndes han slutligen formellt till förste hovkapellmästare, en tjänst som han i praktiken utövat fullt ut sedan 1794. Samma år dirigerade han uruppförandet av Joseph Martin Kraus 5-timmarsopera "Dido och Aeneas" i av Haeffner bearbetad och förkortad form. År 1801 dirigerade han uruppförandet av sin egen opera Renaud och samma år även sverigepremiären av Joseph Haydns Skapelsen. Haeffner ledde även första svenska föreställningarna av Wolfgang Amadeus Mozarts Requiem och Georg Friedrich Händels Messias, båda gavs 1805.

Operan stängdes år 1806 av kung Gustav IV Adolf och hovkapellmästare Haeffner erhöll en pension på 400 riksdaler. År 1807 skilde han sig från Elisabeth Forsselius och 1808 fick Haeffner tjänsten som director musices vid Uppsala universitet. Samma år fick Haeffner tjänsten som domkyrkoorganist i Uppsala domkyrka, en tjänst han upprätthöll till sin död 1833. Tjänsten övertogs då av hans son Gustaf Adolph Haeffner

Studentsångens fader

Vid Uppsala universitet var han aktiv i tidens nationalromantiska strömningar, bland annat med medlemmarna i Götiska Förbundet, Erik Gustaf Geijer och P D A Atterbom, och skrev, tonsatte och arrangerade ett stort antal stycken för manskvartett, dåtidens benämning på musik för fyrstämmig manskör. Haeffner var mycket omtyckt av studenterna, som kärleksfullt kallade honom "gubben Haeffner". Han grundade här det som blev vår ännu levande studentsångartradition (fyrstämmig manskör), något som snabbt spred sig till övriga universitet i Norden, och senare till de flesta manskörer utanför universiteten. Man brukar sätta startpunkten till uruppförandet av sången Under Svea banér (text: Samuel Ödmann, musik: Haeffner) den 24 oktober 1808 för att hylla krigshjälten Vilhelm Mauritz Klingspor vid Uppsala slott. Vid detta tillfälle var bland andra Johan Dillner en av sångarna.

Bernhard von Beskow skriver i sina Lefnadsminnen (1870): 

"Långt ifrån att visa något förnämt förakt för de små tillgångarna eller låta sig nedslå af några hinder, började han organisera orkester och kör på det sätt, att han gick ur hus och i hus och uppsökte alla som hade någon skymt af talang eller anlag därtill, bjöd dem hem till sig, lofvade dem kostnadsfri undervisning och uppmuntrade dem med loford, som, ehuru oftast öfverdrifna, hade den verkan, att arbetena gingo med en förvånande fart. Han lyckades äfven besjäla sina sångare med sin egen hänförelse för musiken, och alltsedan Haeffners tid har den fyrstämmiga manskören utan allt ackompanjemang fortlefvat i Uppsala med friskt lif och hvar den låtit höra sig väckt anklang med sin kraftiga, fosterländska ton."

Motsvarande personlighet vid Lunds universitet var Otto Lindblad, som vidareutvecklade studentsången i Lunds Studentsångförening, grundad 1831. Bland Haeffners musik- och sångelever märks kompositören Adolf Fredrik Lindblad, författarna Erik Gustaf Geijer och Bernhard von Beskow, kompositören och Kungliga Musikaliska Akademiens sekreterare, Thomas Byström, samt efterträdaren, Johan Erik Nordblom.

Koralböcker

År 1800 skrev Haeffner ett förslag till ny koralbok. År 1808 utgavs den i reviderad upplaga, och blev då fastställd av ärkebiskopen för allmän användning i Uppsala stift. I mitten av 1810-talet skapades en ny psalmbok, huvudsakligen av Johan Olof Wallin, och 18 dec 1818 fick Haeffner uppdraget att skapa koralboken (musiken) till denna. I mars 1819 var arbetet färdigt.

1819 års koralbok

1819 stadfästs den nya psalmboken och 1820 utges Haeffners koralbok i litografi av Carl Müller på A Wiborgs förlag. Haeffner var färdig med koralboken redan i mars 1819 men tryckeriet kunde inte leverera den förrän 1820. Haeffner betalade själv för tryckningen och fick aldrig ersättning av kyrkans för detta. Det ledde till att han levde ganska fattigt resten av sitt liv. Året efter ger Haeffner ut Haeffners koralbok del 2 och där finns förordet till koralboken, en lista över varifrån alla melodier är hämtade och flera varianter.

Koralboken införde nya sångideal i svenska kyrkan, som orsakade en viss konflikt med de folkliga koralerna. Haeffner utgav dessutom 1821 ett häfte med preludier och några marscher. Denna koralbok är svenska kyrkans officiella psalmbok till den ersätts 121 år senare, 1939. Haeffner tillträdde tjänsten som domkyrkoorganist i Uppsala år 1820.

Folkvisor

Genom sin bekantskap med Erik Gustaf Geijer fick Haeffner även uppdraget att redigera musiken till Geijer-Afzelius välkända Svenska folkvisor utgiven i tre volymer under åren 1814–1818. I den komplicerade uppgiften att fastställa enkla uppteckningar av folkvisor insamlade bland allmogen i hela Sverige var hans strävan största enkelhet och att undvika "onödiga utsmyckningar". Under arbetet trodde han sig ha funnit att folkmelodierna byggde på en speciellt nordisk skala, tankar som han publicerade i tidskriften Svea år 1818. Haeffner arrangerade också ett antal av dessa folkvisor för manskör/manskvartett, Svenska folk-visor satte för fyra mans-röster (1832). Han var också musikredaktör för både tidskriften Iduna och för Poetisk kalender.

Kompositioner

Operor och Oratorier

Psalmer

Studentsånger

Övrigt

Övrigt

Vid sidan av sin musikaliska gärning var Haeffner även en kunnig silhuettklippare. Många av hans silhuetter finns i Kungliga Musikaliska Akademiens arkiv. Han har klippt en silhuett av C M Bellman som lär vara den äldsta avbildningen av Bellman.

Haeffner var även en flitig och kunnig insektssamlare. Hans stora samling inköptes efter hans död av kungen som senare donerade samlingen till Uppsala universitet där den ännu finns att beskåda.

Familj

Haeffner var son till skolläraren Johann Heinrich Haeffner och Anna Reckenagel. Han är begravd på Uppsala gamla kyrkogård kvarter: 12, gravplats: 0581

Första giftet

Han gifte sig 7 oktober 1787 med operasångerskan Gertrud Elisabeth Forsselius (23 januari 1771 - 1850) och fick med henne sju barn:

  • Fredrika Wilhelmina (1792-04-26–1862), 1816-04-18 gift med Carl Samuel Fredrik von Zeipel (1793-03-22)
  • Johan Heinrich (1794-06-14–-)
  • Henrietta (1795-11-30–-)
  • Gustafva (1798-01-04–-1878-12-24 i Karlstad). Gift 1823 med docenten i hebreiska Klas Olof Ramström (1791-04-18 i Stjärnsund–-1852-07-29).
  • Georg Wilhelm (1799-06-26–-)
  • Johan Christian Fredrik (1803-12-18-–1868-02-10), Bataljonsläkare, Stadsläkare i Södertälje.
  • Anna Margaretha (1805-01-05–-)

Alla dessa barn är döpta i Tyska S:t Gertrud församling i Stockholm.

Andra giftet

Efter skilsmässa 1807 gifte Haeffner om sig 1807-12-20 med Anna Magdalena Schylander (1778-08-24–-1848-11-20). Paret fick sju barn:

  • Gustaf Adolph (1808-06-16–-1863-04-07), domkyrkoorganist i Uppsala domkyrka (efterträder fadern)
  • Conrad (1810-11-12—1893-12 28), avled i Cincinatti, Ohio, USA.
  • Robert Leonard (1812-10-26-–1868), tecknare, litograf, underlöjtnant vid Gotlands beväring.
  • Carl Elis (1815-04-23–-1868-12-14), apotekare, bland annat i Årjäng 1864, Värmland.
  • Henrietta Maria (1818-01-29-–)
  • Johanna Magdalena (1820-05-27-–1904-02-05 i Gamla Uppsala), gift 1847 med professor Sigurd Ribbing (1816-10-22–-1899-02-21) i Uppsala
  • Herrman (1822-11-06-–1875-04-15), apotekare, tobaksfabrikör.
  • Gustaf Adolph döptes i Jakob och Johannes församling i Stockholm, samtliga övriga i Uppsala domkyrkoförsamling.

Se även

Andra gustavianska kompositörer

  • Joseph Martin Kraus
  • Johann Gottlieb Naumann
  • Francesco Antonio Uttini,
  • Georg Joseph Vogler

Källor

  • Folke Bohlin: Haeffner, J C F i Svenskt biografiskt lexikon (1967)
  • Hæffner, Johann Christian Friedrich i Herman Hofberg, Svenskt biografiskt handlexikon (andra upplagan, 1906)
  • Hæffner, Johann Christian Friedrich i J. Leonard Höijer, Musik-Lexikon (1864)
  • Hæffner, Johann Christian Friedrich i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1909)
  • Bonniers musiklexikon, 1988, Folke H. Törnblom
  • Sohlmans musiklexikon, 1976, Folke Bohlin
  • Tonkonsten, 1955, H. G-t
  • Svenskt konstnärslexikon, 1957
  • Operans repertoararkiv
  • Hos Svenska Akademien finns uppgifter om Haeffners koralbok från 1808 i "Den gamla psalmboken"
  • Uppsala domkyrkoförsamlings dödbok 1833, rad 97
  • Uppsala gamla kyrkogård, kvarter: 12, gravplats: 0581 från Svenska Gravar


Psalmtexter på Wikisource | Hymnologi | Samfund | Religiös Litteratur |
Hämtad från "https://psalmerna.se/Wikiny/index.php?title=Haeffner,_Johann_Christian_Friedrich&oldid=753966"