Min själ skall lova Herran

Från Psalmer och Andliga Sånger
Version från den 21 juni 2024 kl. 09.05 av Haeffner (diskussion | bidrag) (→‎Källor)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Min själ skall lova Herran (Nun lob mein Seel den Herren) är en lovpsalm av Johann Graumann Poliander (även Gramann eller Gromann), skriven 1530.

Text

Psalmen består på svenska av fyra 12-radiga verser och bygger på Psaltaren 103 (”Lova Herren, min själ, och förgät icke vad gott han har gjort”). Det är en ljus text, trots tal om synd och förgänglighet, för ”Herrens nåd varar i evighet”.

Översättning

Texten översattes, troligen av Laurentius Petri Nericius, för Then Swenska Psalmeboken (1562)". Översättningen kom in i 1695 års psalmbok med titelraden "Min siäl skal lofwa Herran". Psalmen bearbetades av Johan Olof Wallin år 1816 och kom därefter även in i 1819 års psalmbok och 1937 års psalmbok. År 1982 bearbetades den ytterligare av Britt G Hallqvist för 1986 års psalmbok.

Version från 1572

Troligen översatt av Laurentius Petri Nericius

Thet samma Benedic. annorlunda

Mjn siel skal loffua HERran,
Mitt hjerta skal ock prisa hans nampn.
Han gör stoor mon och ähre,
Sina Christenhet j alla land,
Syndernar han förlåter,
Och helar wår swagheet all,
Medh nådhe han oss omfattar,
Och hielper aff dödzens qual,
Rikeligha han oss mättar,
Förnyar ock andans krafft,
Beskermer medh Lagh och retter,
The oskyldigha ifrå straff.

Version från Manuale Lapponicum (1648), samiska

Kitta HERra muun sielu,
ia caick mi muusne lie,
suun Ailis nabma
2 Kitta maite puorre sodn muini tackam lie

Version från 1695

Min siäl skal lofwa HErran,
Mitt hierta skal ock prisa hans Namn.
Han giör stoor mohn och ähra
Sin Christenhet j alla land:
Synderna han förlåter,
Och helar wår swaghet all,
Medh nåde han oss omfattar,
Och hielper af dödzens qwahl:
Rikeliga han oss mättar:
Förnyar ock Andans krafft,
Beskärmer medh Lagh och rätter,
The oskyldiga ifrån straff.

Version från 1819 och 1937

Bearbetad av Johan Olof Wallin år 1816.

Melodi som 1 (Upp, psaltare och harpa) Mkl 127

Min själ skall lofva Herran,
Mitt tunga prisa skall hans namn:
Han är från oss ej fjärran,
Han räcker oss sin hulda famn.
Han hörer våra böner
Och helar all vår brist;
Oss med sin nåd bekröner
Och frälsar oss förvisst.
Vår ungdomstid han mättar
Med glädje utan tal,
Och ålderns börda lättar
Och hjelper oss i dödsens qval

Version från 1986

Bearbetad av Britt G Hallqvist 1982.

Min själ skall lofva Herran,
mitt tunga prisa skall hans namn.
Han är från oss ej fjärran,
han väntar oss med öppen famn.
Han hörer våra böner
ock läker våra sår.
Han oss med nåd bekröner
och bär oss år från år.
Vår ungdomstid han mättar
med fröjder utan tal,
Och ålderns börda lättar
och hjälper oss i dödens kval

Melodi

Melodin i F-dur 3/4 takt i original, senare G-dur, 1986 i 6/4 takt. Är troligen komponerad eller möjligen bearbetad för att passa denna text av Hans Kugelmann. Ofta anges melodin härstamma från 1400-talet.

Samma melodi används till En Fader oss förenar, Han kommer i sin kyrka, Gud gav i skaparorden, O Herre, du som säger och Upp, psaltare och harpa.

Publicerad i

Se även

Källor