Arrhenius, Jakob: Skillnad mellan sidversioner

Från Psalmer och Andliga Sånger
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ingen redigeringssammanfattning
Rad 1: Rad 1:
'''Jacob Arrhenius''', född 31 oktober 1642 i Linköping, död 13 april 1725 på sin gård [[Hembringe]], var en svensk professor i historia, rektor för Uppsala universitet. För eftervärlden är Arrhenius mest känd som psalmist.
'''Jacob Arrhenius''', född 31 oktober 1642 i Linköping, död 13 april 1725 på sin gård [[Hembringe]], var en svensk professor i historia, rektor för Uppsala universitet. För eftervärlden är Arrhenius mest känd som psalmist.


Jacob Arrhenius var son till Arvid Klasson Kapfelman som var handlande i Linköping och hans hustru Ingrid Björnsdotter. Som tjugoettårig inskrevs Jacob Arrhenius vid [[Uppsala universitet]] där han blev bemärkt som duktig student men också hänsynslös. Han disputerade 1670 för sin bror [[Klas Örnhiälm]] med ''Patria et eius amor ex Ciceronis...''<ref>Libris http://libris.kb.se/bib/11228050</ref> Innan dess hade han blivit notarie vid [[Antikvitetskollegium]], och 1676 blev han sekreterare vid Uppsala akademi där han gjorde en insats med att ordna upp arkivet med register och utökningar vilket han bekostade själv. Han efterträdde [[Olof Verelius]] som [[räntmästare]] vid universitetet år 1679, något som [[Olof Rudbeck d ä ]] länge försökte förhindra men vilket genomdrevs av [[Johan Hadorph]] och [[Sten Nilsson Bielke]]. Arrhenius och hans bror Örnhielm var motståndare till Rudbecks starka ställning vid universitetet, bland annat för de stora kostnader som dennes uppbyggnad av universitetet medförde. Av dessa ekonomiska skäl drev Arrhenius igenom att kung Karl XI tillsatte den så kallade inkvisitionskommissionen om universitetets finanser. I egenskap av räntmästare försökte Arrhenius dra in Rudbecks anslag till [[Botaniska trädgården, Uppsala|botaniska trädgården]], men köpte också upp jordbruksegendomar till universitetet, förde en framgångsrik spannmålshandel och restaurerade universitetets kvarnar. Till följd av detta kunde professorslönerna höjas.
== Karriär ==
Som tjugoettårig inskrevs Jacob Arrhenius vid [[Uppsala universitet]] där han blev bemärkt som duktig student men också hänsynslös. Han disputerade 1670 för sin bror [[Klas Örnhiälm]] med ''Patria et eius amor ex Ciceronis...''<ref>Libris http://libris.kb.se/bib/11228050</ref> Innan dess hade han blivit notarie vid [[Antikvitetskollegium]], och 1676 blev han sekreterare vid Uppsala akademi där han gjorde en insats med att ordna upp arkivet med register och utökningar vilket han bekostade själv. Han efterträdde [[Olof Verelius]] som [[räntmästare]] vid universitetet år 1679, något som [[Olof Rudbeck d ä ]] länge försökte förhindra men vilket genomdrevs av [[Johan Hadorph]] och [[Sten Nilsson Bielke]]. Arrhenius och hans bror Örnhielm var motståndare till Rudbecks starka ställning vid universitetet, bland annat för de stora kostnader som dennes uppbyggnad av universitetet medförde. Av dessa ekonomiska skäl drev Arrhenius igenom att kung Karl XI tillsatte den så kallade inkvisitionskommissionen om universitetets finanser. I egenskap av räntmästare försökte Arrhenius dra in Rudbecks anslag till [[Botaniska trädgården, Uppsala|botaniska trädgården]], men köpte också upp jordbruksegendomar till universitetet, förde en framgångsrik spannmålshandel och restaurerade universitetets kvarnar. Till följd av detta kunde professorslönerna höjas.


1687 utsågs Arrhenius till professor i historia, och hade synnerligen många respondenter med nära 50 avhandlingar som lades fram. Hans gärning som föreläsare finns det inte många källor om. 1698 lades två avhandlingar fram för Arrhenius om [[Uppsala tempel]], båda av två Hesselius. Den äldre av dessa, [[Andreas Hesselius]], lade i juni fram ''Dissertatio historica de Vandalis...'' vilket var ett inlägg i debatten och vilken bestred den gällande uppfattningen att templet skulle ha legat i [[Gamla Uppsala]]. Rektor [[Olof Rudbeck d y ]] begärde att disputationen skulle skjutas upp och stängde [[Gustavianum]] där diputationen skulle äga rum. [[Preses]] Arrhenius lät då dyrka upp porten och höll disputationen som planerat. I december samma år var han också preses för [[Petrus Hesselius]] (1679-1713) som lade fram ''De templo Upsala, jdololatriæ quondam per septentionem sede'' i samma ämne.<ref>Libris http://libris.kb.se/bib/10395733</ref>  
1687 utsågs Arrhenius till professor i historia, och hade synnerligen många respondenter med nära 50 avhandlingar som lades fram. Hans gärning som föreläsare finns det inte många källor om. 1698 lades två avhandlingar fram för Arrhenius om [[Uppsala tempel]], båda av två Hesselius. Den äldre av dessa, [[Andreas Hesselius]], lade i juni fram ''Dissertatio historica de Vandalis...'' vilket var ett inlägg i debatten och vilken bestred den gällande uppfattningen att templet skulle ha legat i [[Gamla Uppsala]]. Rektor [[Olof Rudbeck d y ]] begärde att disputationen skulle skjutas upp och stängde [[Gustavianum]] där diputationen skulle äga rum. [[Preses]] Arrhenius lät då dyrka upp porten och höll disputationen som planerat. I december samma år var han också preses för [[Petrus Hesselius]] (1679-1713) som lade fram ''De templo Upsala, jdololatriæ quondam per septentionem sede'' i samma ämne.<ref>Libris http://libris.kb.se/bib/10395733</ref>  


== Psalmer ==
== Psalmer ==
Som psalmdiktare är Arrhenius känd genom sina år 1689 och 1691 utgivna ”[[Psalmeprofwer]]”, av vilka ett flertal togs med i [[1695 års psalmbok]]<ref>(Författat nr 43, 44, 84, 105, 106, 245, 274 och 291. Översatt nr 17, 22 27, 117, 144, 246, 258, 267, 293, 296, 297 och 408). Högmarck, Lars ''Psalmopoeographia'', Stockholm, 1736.</ref>  Hans psalmer finns rikligt representerade i [[1819 års psalmbok|Wallins psalmbok 1819]]<ref>(nr [[Lova Herren Gud, min själ|29]], [[Jag lyfter mina händer|33]], [[Gör porten hög, gör dörren bred|52]], [[Du livets bröd, o Jesu krist|155]], [[Är jag allen en främling här på jorden|178]], [[Jesu, du min fröjd och fromma|204]], [[Jesu, du som själen spisar|205]], [[Jesus är min vän den bäste|213]], [[Jesus allt mitt goda är|215]], [[Vad sörjer du så svåra|244]], [[Herre, du som sänder trösten|246]], [[Hela världen fröjdes Herran|268]], [[Ditt namn, o Gud, jag lova vill|269]], [[Ho satans boning tänker på|464]], [[Jag längtar av allt hjärta|477]], [[Min jämmer nu en ände har|479]]</ref> och i [[Nya psalmer 1921]]<ref>nr [[Herre, du min tröst och fromma|600]])</ref>. Likaså i [[1937 års psalmbok]], medan antalet psalmer av eller med honom halverades i [[Den svenska psalmboken 1986]].<ref>Originaltexter nr [[Jesus är min vän den bäste|43]], [[Jag lyfter mina händer|238]], [[Lova Herren Gud, min själ|328]], bearbetningar/översättningar nr [[Hela världen fröjdes Herran|4]], [[Gör porten hög, gör dörren bred|107]], [[Jesus, du mitt hjärtas längtan|273]] och [[Jesus, du som själen mättar|355]].</ref> I en tillägnan berättar Arrhenius själv att hans omdiktningar av [[Psaltaren]] tillkommit under kriget. Han är som diktare påverkad av [[pietism]]en, Kristusmystik och av den tyske [[Johan Arendt]]. Det är också påfallande att han studerat versifikation för [[Petrus Lagerlöf]] och håller sig strikt till jambiska och trokaiska schemata.
Som psalmdiktare är Arrhenius känd genom sina ”[[Psalmeprofwer]]”, utgivna år 1689 och 1691. I en tillägnan berättar Arrhenius själv att hans omdiktningar av [[Psaltaren]] tillkommit under kriget. Han är som diktare påverkad av [[pietism]]en, Kristusmystik och av den tyske [[Johan Arndt]]. Det är också påfallande att han studerat versifikation för [[Petrus Lagerlöf]] och håller sig strikt till [[jamb]]iska och [[troké|trokaiska]] schemata.


=== 1695 års psalmbok ==
Han har Författat nr
* 43
* 44
* 84
* 105
* 106
* 245
* 274
* 291
översatt nr
* 17
* 22
* 27
* 117
* 144
* 246
* 258
* 267
* 293
* 296
* 297
* 408<ref>Högmarck, Lars ''Psalmopoeographia'', Stockholm, 1736.</ref> 
=== 1819 års psalmbok ===
* 29 [[Lova Herren Gud, min själ]]
* 33 [[Jag lyfter mina händer]]
* 52 [[Gör porten hög, gör dörren bred]]
* 155 [[Du livets bröd, o Jesu krist]]
* 178 [[Är jag allen en främling här på jorden]]
* 204 [[Jesu, du min fröjd och fromma]]
* 205 [[Jesu, du som själen spisar]]
* 213 [[Jesus är min vän den bäste]]
* 215 [[Jesus allt mitt goda är]]
* 244 [[Vad sörjer du så svåra]]
* 246 [[Herre, du som sänder trösten]]
* 268 [[Hela världen fröjdes Herran]]
* 269 [[Ditt namn, o Gud, jag lova vill]]
* 464 [[Ho satans boning tänker på]]
* 477 [[Jag längtar av allt hjärta]]
* 479 [[Min jämmer nu en ände har]]
=== [[Nya psalmer 1921]] ===
* 600 [[Herre, du min tröst och fromma]]
=== [[1937 års psalmbok]] ===
=== [[Den svenska psalmboken 1986]] ===
Originaltexter
* 43 [[Jesus är min vän den bäste]]
* 238 [[Jag lyfter mina händer]]
* 328 [[Lova Herren Gud, min själ]]
bearbetningar/översättningar
* 4 [[Hela världen fröjdes Herran]]
* 107 [[Gör porten hög, gör dörren bred]]
* 273 [[Jesus, du mitt hjärtas längtan]]
* 355 [[Jesus, du som själen mättar]]
== Melodier ==
Det är möjligt att han komponerat några av melodierna till några psalmer.
Det är möjligt att han komponerat några av melodierna till några psalmer.


== Biografi ==
== Biografi ==
Arrhenius gifte sig 1677 med Anna Fornelia, dotter till professor [[Lars Fornelius]] och Anna Andersdotter Helsingia, dotter till kyrkoherden [[Anders Erici Helsingius]]. Två av deras söner, [[Laurentius Arrhenius|Lars]] och [[Arvid Arrhenius]], blev professorer i Uppsala.
Jacob Arrhenius var son till Arvid Klasson Kapfelman som var handlande i Linköping och hans hustru Ingrid Björnsdotter. Han gifte sig 1677 med Anna Fornelia, dotter till professor [[Lars Fornelius]] och Anna Andersdotter Helsingia, dotter till kyrkoherden [[Anders Erici Helsingius]]. Två av deras söner, [[Laurentius Arrhenius|Lars]] och [[Arvid Arrhenius]], blev professorer i Uppsala.


==Bibliografi==
== Bibliografi ==
* [http://runeberg.org/svsf/7/0033.html Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin. 7, Magnus Gabriel De La Gardie, Jacob Arrhenius, Israel Kolmodin, Gustaf Ållon, Jacob Boëthius och Peter Brask, 1867, Hanselli, Upsala, libris 600768, sid 17-175]
* [http://runeberg.org/svsf/7/0033.html Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin. 7, Magnus Gabriel De La Gardie, Jacob Arrhenius, Israel Kolmodin, Gustaf Ållon, Jacob Boëthius och Peter Brask, 1867, Hanselli, Upsala, libris 600768, sid 17-175]



Versionen från 1 september 2024 kl. 08.41

Jacob Arrhenius, född 31 oktober 1642 i Linköping, död 13 april 1725 på sin gård Hembringe, var en svensk professor i historia, rektor för Uppsala universitet. För eftervärlden är Arrhenius mest känd som psalmist.

Karriär

Som tjugoettårig inskrevs Jacob Arrhenius vid Uppsala universitet där han blev bemärkt som duktig student men också hänsynslös. Han disputerade 1670 för sin bror Klas Örnhiälm med Patria et eius amor ex Ciceronis...[1] Innan dess hade han blivit notarie vid Antikvitetskollegium, och 1676 blev han sekreterare vid Uppsala akademi där han gjorde en insats med att ordna upp arkivet med register och utökningar vilket han bekostade själv. Han efterträdde Olof Verelius som räntmästare vid universitetet år 1679, något som Olof Rudbeck d ä länge försökte förhindra men vilket genomdrevs av Johan Hadorph och Sten Nilsson Bielke. Arrhenius och hans bror Örnhielm var motståndare till Rudbecks starka ställning vid universitetet, bland annat för de stora kostnader som dennes uppbyggnad av universitetet medförde. Av dessa ekonomiska skäl drev Arrhenius igenom att kung Karl XI tillsatte den så kallade inkvisitionskommissionen om universitetets finanser. I egenskap av räntmästare försökte Arrhenius dra in Rudbecks anslag till botaniska trädgården, men köpte också upp jordbruksegendomar till universitetet, förde en framgångsrik spannmålshandel och restaurerade universitetets kvarnar. Till följd av detta kunde professorslönerna höjas.

1687 utsågs Arrhenius till professor i historia, och hade synnerligen många respondenter med nära 50 avhandlingar som lades fram. Hans gärning som föreläsare finns det inte många källor om. 1698 lades två avhandlingar fram för Arrhenius om Uppsala tempel, båda av två Hesselius. Den äldre av dessa, Andreas Hesselius, lade i juni fram Dissertatio historica de Vandalis... vilket var ett inlägg i debatten och vilken bestred den gällande uppfattningen att templet skulle ha legat i Gamla Uppsala. Rektor Olof Rudbeck d y begärde att disputationen skulle skjutas upp och stängde Gustavianum där diputationen skulle äga rum. Preses Arrhenius lät då dyrka upp porten och höll disputationen som planerat. I december samma år var han också preses för Petrus Hesselius (1679-1713) som lade fram De templo Upsala, jdololatriæ quondam per septentionem sede i samma ämne.[2]

Psalmer

Som psalmdiktare är Arrhenius känd genom sina ”Psalmeprofwer”, utgivna år 1689 och 1691. I en tillägnan berättar Arrhenius själv att hans omdiktningar av Psaltaren tillkommit under kriget. Han är som diktare påverkad av pietismen, Kristusmystik och av den tyske Johan Arndt. Det är också påfallande att han studerat versifikation för Petrus Lagerlöf och håller sig strikt till jambiska och trokaiska schemata.

= 1695 års psalmbok

Han har Författat nr

  • 43
  • 44
  • 84
  • 105
  • 106
  • 245
  • 274
  • 291

översatt nr

  • 17
  • 22
  • 27
  • 117
  • 144
  • 246
  • 258
  • 267
  • 293
  • 296
  • 297
  • 408[3]

1819 års psalmbok

Nya psalmer 1921

1937 års psalmbok

Den svenska psalmboken 1986

Originaltexter

bearbetningar/översättningar

Melodier

Det är möjligt att han komponerat några av melodierna till några psalmer.

Biografi

Jacob Arrhenius var son till Arvid Klasson Kapfelman som var handlande i Linköping och hans hustru Ingrid Björnsdotter. Han gifte sig 1677 med Anna Fornelia, dotter till professor Lars Fornelius och Anna Andersdotter Helsingia, dotter till kyrkoherden Anders Erici Helsingius. Två av deras söner, Lars och Arvid Arrhenius, blev professorer i Uppsala.

Bibliografi

Psalmböcker

  • Psalmeprof, 1689, Uppsala 40 blad
  • Psalmeprofwer Förbättrade, til ökte och å nyo uplagde. 2:a uppl. 1691 Uppsala 4 blad, 148, (4) s.

Psalmer

Se vidare

Källor

  1. Libris http://libris.kb.se/bib/11228050
  2. Libris http://libris.kb.se/bib/10395733
  3. Högmarck, Lars Psalmopoeographia, Stockholm, 1736.