Arrhenius, Jakob: Skillnad mellan sidversioner

Från Psalmer och Andliga Sånger
Hoppa till navigering Hoppa till sök
 
(11 mellanliggande sidversioner av samma användare visas inte)
Rad 1: Rad 1:
'''Jacob Arrhenius''', född 31 oktober 1642 i Linköping, död 13 april 1725 på sin gård [[Hembringe]], var en svensk professor i historia, rektor för Uppsala universitet. För eftervärlden är Arrhenius mest känd som psalmist.
'''Jacob Arrhenius''', född 31 oktober 1642 i Linköping, död 13 april 1725 på sin gård [[Hembringe]], var en svensk professor i historia, rektor för Uppsala universitet. För eftervärlden är Arrhenius mest känd som psalmist.


Jacob [[Arrhenius (släkter)|Arrhenius]] var son till Arvid Klasson Kapfelman som var handlande i Linköping och hans hustru Ingrid Björnsdotter. Som tjugoettårig inskrevs Jacob Arrhenius vid [[Uppsala universitet]] där han blev bemärkt som duktig student men också hänsynslös. Han disputerade 1670 för sin bror [[Klas Örnhiälm]] med ''Patria et eius amor ex Ciceronis...''<ref>Libris http://libris.kb.se/bib/11228050</ref> Innan dess hade han blivit notarie vid [[Antikvitetskollegium]], och 1676 blev han sekreterare vid Uppsala akademi där han gjorde en insats med att ordna upp arkivet med register och utökningar vilket han bekostade själv. Han efterträdde [[Olof Verelius]] som [[räntmästare]] vid universitetet år 1679, något som [[Olof Rudbeck d.ä.]] länge försökte förhindra men vilket genomdrevs av [[Johan Hadorph]] och [[Sten Nilsson Bielke]]. Arrhenius och hans bror Örnhielm var motståndare till Rudbecks starka ställning vid universitetet, bland annat för de stora kostnader som dennes uppbyggnad av universitetet medförde. Av dessa ekonomiska skäl drev Arrhenius igenom att [[Karl XI]] tillsatte den så kallade inkvisitionskommissionen om universitetets finanser. I egenskap av räntmästare försökte Arrhenius dra in Rudbecks anslag till [[Botaniska trädgården, Uppsala|botaniska trädgården]], men köpte också upp jordbruksegendomar till universitetet, förde en framgångsrik spannmålshandel och restaurerade universitetets [[kvarn]]ar. Till följd av detta kunde professorslönerna höjas.
Jacob Arrhenius var son till Arvid Klasson Kapfelman som var handlande i Linköping och hans hustru Ingrid Björnsdotter. Som tjugoettårig inskrevs Jacob Arrhenius vid [[Uppsala universitet]] där han blev bemärkt som duktig student men också hänsynslös. Han disputerade 1670 för sin bror [[Klas Örnhiälm]] med ''Patria et eius amor ex Ciceronis...''<ref>Libris http://libris.kb.se/bib/11228050</ref> Innan dess hade han blivit notarie vid [[Antikvitetskollegium]], och 1676 blev han sekreterare vid Uppsala akademi där han gjorde en insats med att ordna upp arkivet med register och utökningar vilket han bekostade själv. Han efterträdde [[Olof Verelius]] som [[räntmästare]] vid universitetet år 1679, något som [[Olof Rudbeck d ä ]] länge försökte förhindra men vilket genomdrevs av [[Johan Hadorph]] och [[Sten Nilsson Bielke]]. Arrhenius och hans bror Örnhielm var motståndare till Rudbecks starka ställning vid universitetet, bland annat för de stora kostnader som dennes uppbyggnad av universitetet medförde. Av dessa ekonomiska skäl drev Arrhenius igenom att kung Karl XI tillsatte den så kallade inkvisitionskommissionen om universitetets finanser. I egenskap av räntmästare försökte Arrhenius dra in Rudbecks anslag till [[Botaniska trädgården, Uppsala|botaniska trädgården]], men köpte också upp jordbruksegendomar till universitetet, förde en framgångsrik spannmålshandel och restaurerade universitetets kvarnar. Till följd av detta kunde professorslönerna höjas.


1687 utsågs Arrhenius till professor i historia, och hade synnerligen många respondenter med nära 50 avhandlingar som lades fram. Hans gärning som föreläsare finns det inte många källor om. 1698 lades två avhandlingar fram för Arrhenius om [[Uppsala tempel]], båda av två Hesselius. Den äldre av dessa, [[Andreas Hesselius]], lade i juni fram ''Dissertatio historica de Vandalis...'' vilket var ett inlägg i debatten och vilken bestred den gällande uppfattningen att templet skulle ha legat i [[Gamla Uppsala]]. Rektor [[Olof Rudbeck d.y.]] begärde att disputationen skulle skjutas upp och stängde [[Gustavianum]] där diputationen skulle äga rum. [[Preses]] Arrhenius lät då dyrka upp porten och höll disputationen som planerat. I december samma år var han också preses för [[Petrus Hesselius]] (1679-1713) som lade fram ''De templo Upsala, jdololatriæ quondam per septentionem sede'' i samma ämne.<ref>Libris http://libris.kb.se/bib/10395733</ref>  
1687 utsågs Arrhenius till professor i historia, och hade synnerligen många respondenter med nära 50 avhandlingar som lades fram. Hans gärning som föreläsare finns det inte många källor om. 1698 lades två avhandlingar fram för Arrhenius om [[Uppsala tempel]], båda av två Hesselius. Den äldre av dessa, [[Andreas Hesselius]], lade i juni fram ''Dissertatio historica de Vandalis...'' vilket var ett inlägg i debatten och vilken bestred den gällande uppfattningen att templet skulle ha legat i [[Gamla Uppsala]]. Rektor [[Olof Rudbeck d y ]] begärde att disputationen skulle skjutas upp och stängde [[Gustavianum]] där diputationen skulle äga rum. [[Preses]] Arrhenius lät då dyrka upp porten och höll disputationen som planerat. I december samma år var han också preses för [[Petrus Hesselius]] (1679-1713) som lade fram ''De templo Upsala, jdololatriæ quondam per septentionem sede'' i samma ämne.<ref>Libris http://libris.kb.se/bib/10395733</ref>  


Som psalmdiktare är Arrhenius känd genom sina år 1689 och 1691 utgivna ”Psalmeprofwer”, av vilka ett flertal togs med i [[1695 års psalmbok]]<ref>(Författat nr 43, 44, 84, 105, 106, 245, 274 och 291. Översatt nr 17, 22 27, 117, 144, 246, 258, 267, 293, 296, 297 och 408). Högmarck, Lars ''Psalmopoeographia'', Stockholm, 1736.</ref>  Hans psalmer finns rikligt representerade i [[1819 års psalmbok|Wallins psalmbok 1819]]<ref>(nr [[Lova Herren Gud, min själ|29]], [[Jag lyfter mina händer|33]], [[Gör porten hög, gör dörren bred|52]], [[Du livets bröd, o Jesu krist|155]], [[Är jag allen en främling här på jorden|178]], [[Jesu, du min fröjd och fromma|204]], [[Jesu, du som själen spisar|205]], [[Jesus är min vän den bäste|213]], [[Jesus allt mitt goda är|215]], [[Vad sörjer du så svåra|244]], [[Herre, du som sänder trösten|246]], [[Hela världen fröjdes Herran|268]], [[Ditt namn, o Gud, jag lova vill|269]], [[Ho satans boning tänker på|464]], [[Jag längtar av allt hjärta|477]], [[Min jämmer nu en ände har|479]]</ref> och i [[Nya psalmer 1921]]<ref>nr [[Herre, du min tröst och fromma|600]])</ref>. Likaså i [[1937 års psalmbok]], medan antalet psalmer av eller med honom halverades i [[Den svenska psalmboken 1986]].<ref>Originaltexter nr [[Jesus är min vän den bäste|43]], [[Jag lyfter mina händer|238]], [[Lova Herren Gud, min själ|328]], bearbetningar/översättningar nr [[Hela världen fröjdes Herran|4]], [[Gör porten hög, gör dörren bred|107]], [[Jesus, du mitt hjärtas längtan|273]] och [[Jesus, du som själen mättar|355]].</ref> I en tillägnan berättar Arrhenius själv att hans omdiktningar av [[Psaltaren]] tillkommit under kriget. Han är som diktare påverkad av [[pietism]]en, Kristusmystik och av den tyske [[Johan Arendt]]. Det är också påfallande att han studerat versifikation för [[Petrus Lagerlöf]] och håller sig strikt till jambiska och trokaiska schemata.
Som psalmdiktare är Arrhenius känd genom sina år 1689 och 1691 utgivna ”Psalmeprofwer”, av vilka ett flertal togs med i [[1695 års psalmbok]]<ref>(Författat nr 43, 44, 84, 105, 106, 245, 274 och 291. Översatt nr 17, 22 27, 117, 144, 246, 258, 267, 293, 296, 297 och 408). Högmarck, Lars ''Psalmopoeographia'', Stockholm, 1736.</ref>  Hans psalmer finns rikligt representerade i [[1819 års psalmbok|Wallins psalmbok 1819]]<ref>(nr [[Lova Herren Gud, min själ|29]], [[Jag lyfter mina händer|33]], [[Gör porten hög, gör dörren bred|52]], [[Du livets bröd, o Jesu krist|155]], [[Är jag allen en främling här på jorden|178]], [[Jesu, du min fröjd och fromma|204]], [[Jesu, du som själen spisar|205]], [[Jesus är min vän den bäste|213]], [[Jesus allt mitt goda är|215]], [[Vad sörjer du så svåra|244]], [[Herre, du som sänder trösten|246]], [[Hela världen fröjdes Herran|268]], [[Ditt namn, o Gud, jag lova vill|269]], [[Ho satans boning tänker på|464]], [[Jag längtar av allt hjärta|477]], [[Min jämmer nu en ände har|479]]</ref> och i [[Nya psalmer 1921]]<ref>nr [[Herre, du min tröst och fromma|600]])</ref>. Likaså i [[1937 års psalmbok]], medan antalet psalmer av eller med honom halverades i [[Den svenska psalmboken 1986]].<ref>Originaltexter nr [[Jesus är min vän den bäste|43]], [[Jag lyfter mina händer|238]], [[Lova Herren Gud, min själ|328]], bearbetningar/översättningar nr [[Hela världen fröjdes Herran|4]], [[Gör porten hög, gör dörren bred|107]], [[Jesus, du mitt hjärtas längtan|273]] och [[Jesus, du som själen mättar|355]].</ref> I en tillägnan berättar Arrhenius själv att hans omdiktningar av [[Psaltaren]] tillkommit under kriget. Han är som diktare påverkad av [[pietism]]en, Kristusmystik och av den tyske [[Johan Arendt]]. Det är också påfallande att han studerat versifikation för [[Petrus Lagerlöf]] och håller sig strikt till jambiska och trokaiska schemata.
Rad 14: Rad 14:
* [http://runeberg.org/svsf/7/0033.html Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin. 7, Magnus Gabriel De La Gardie, Jacob Arrhenius, Israel Kolmodin, Gustaf Ållon, Jacob Boëthius och Peter Brask, 1867, Hanselli, Upsala, libris 600768, sid 17-175]
* [http://runeberg.org/svsf/7/0033.html Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin. 7, Magnus Gabriel De La Gardie, Jacob Arrhenius, Israel Kolmodin, Gustaf Ållon, Jacob Boëthius och Peter Brask, 1867, Hanselli, Upsala, libris 600768, sid 17-175]


===Psalmer===
=== Psalmböcker ===
*[[Ack Herre straffa icke mig]] (1695 nr 27) översättning av [[Cornelius Becker]]s text {{src|Ack Herre straffa icke mig}}
* [[Psalmeprof]], 1689, Uppsala 40 blad
*[[Ditt namn, o Gud, jag lova vill]] (1695 nr 106, 1937 nr 9) skriven 1694 {{src}}
* [[Psalmeprofwer]] Förbättrade, til ökte och å nyo uplagde. 2:a uppl. 1691 Uppsala 4 blad, 148, (4) s.
 
=== Psalmer ===
*[[Ack Herre straffa icke mig]] (1695 nr 27) översättning av [[Cornelius Becker]]s text [https://sv.wikisource.org/wiki/Ack_Herre_straffa_icke_mig Wikisource]
*[[Ditt namn, o Gud, jag lova vill]] (1695 nr 106, 1937 nr 9) skriven 1694  
*[[Du livets bröd, o Jesus Krist|Du livets bröd, o Jesu Krist]] (1695 nr 17, 1937 nr 191) översättning av [[Johannes Rist]]s text 1691.
*[[Du livets bröd, o Jesus Krist|Du livets bröd, o Jesu Krist]] (1695 nr 17, 1937 nr 191) översättning av [[Johannes Rist]]s text 1691.
*[[Gör porten hög, gör dörren bred]] (1695 nr 117, 1986 nr 107) översättning av [[Georg Weissel]]s text. {{src}}
*[[Gör porten hög, gör dörren bred]] (1695 nr 117, 1986 nr 107) översättning av [[Georg Weissel]]s text.  
*[[Hela världen fröjdes Herran]] (1695 nr 84, 1986 nr 10) översättning av [[Johann Franck]]s text. {{src}}
*[[Hela världen fröjdes Herran]] (1695 nr 84, 1986 nr 10) översättning av [[Johann Franck]]s text.  
*[[Herre, du min tröst och fromma]] = ''Herre, du som sänder trösten'' (1695 nr 291, 1921 nr 600) skriven före 1725  
*[[Herre, du min tröst och fromma]] = ''Herre, du som sänder trösten'' (1695 nr 291, 1921 nr 600) skriven före 1725  
*[[Ho satans boning tänker på]] (1695 nr 408, 1819 nr 464) översättning av [[Georg Philipp Harsdörffer]]s text.
*[[Ho satans boning tänker på]] (1695 nr 408, 1819 nr 464) översättning av [[Georg Philipp Harsdörffer]]s text.
*[[Jag lyfter mina händer]] (1695 nr 95, 1986 nr 238) skriven 1694 från [[Psaltaren 121|Psaltarpsalm 121]] {{src}}
*[[Jag lyfter mina händer]] (1695 nr 95, 1986 nr 238) skriven 1694 från [[Psaltaren 121|Psaltarpsalm 121]]  
*[[Jag längtar av allt hjärta]] (1695 nr 393, 1937 nr 560) översättning av [[Christoph Knoll]]s text. {{src}}
*[[Jag längtar av allt hjärta]] (1695 nr 393, 1937 nr 560) översättning av [[Christoph Knoll]]s text.  
*[[Jagh längtar, Herre, efter tigh]] (1695 nr 43, allegori över Psaltaren 25)
*[[Jagh längtar, Herre, efter tigh]] (1695 nr 43, allegori över [[Psaltaren 25]])
*[[Jesus allt mitt goda är]] (1695 nr 274, 1937 nr 122) översättning av [[Ahasverus Fritsch]]s text. {{src}}
*[[Jesus allt mitt goda är]] (1695 nr 274, 1937 nr 122) översättning av [[Ahasverus Fritsch]]s text. s
*[[Jesus, du mitt hjärtas längtan|Jesu, du min fröjd och fromma]] (1695 nr 144, 1986 nr 273) översättning från tyska. {{src}}
*[[Jesus, du mitt hjärtas längtan|Jesu, du min fröjd och fromma]] (1695 nr 144, 1986 nr 273) översättning från tyska.  
*[[Jesus, du som själen mättar|Jesu, du som själen spisar]] (1695 nr 246, 1986 nr 355) översättning av [[Johann Flittner]]s text.
*[[Jesus, du som själen mättar|Jesu, du som själen spisar]] (1695 nr 246, 1986 nr 355) översättning av [[Johann Flittner]]s text.
*[[Jesus är min vän den bäste]] (1695 nr 245, [[Herren Lever 1977]] nr 819, 1986 nr 43) skriven 1691 {{src}}
*[[Jesus är min vän den bäste]] (1695 nr 245, [[Herren Lever (1977)]] nr 819, 1986 nr 43) skriven 1691  
*[[Lova Herren Gud, min själ]] (1695 nr 107, 1986 nr 328) skriven 1694 {{src}}
*[[Lova Herren Gud, min själ]] (1695 nr 107, 1986 nr 328) skriven 1694  
*[[Min jämmer nu en ände har]] (1695 nr 396, 1937 nr 562) översättning från tyska
*[[Min jämmer nu en ände har]] (1695 nr 396, 1937 nr 562) översättning från tyska
*[[Pris vare Gud, som min hand lärer strida]] (1695 nr 105) skriven cirka 1675-1679
*[[Pris vare Gud, som min hand lärer strida]] (1695 nr 105) skriven cirka 1675-1679
Rad 37: Rad 41:
== Se vidare ==
== Se vidare ==
* {{SBL|18845 |författare=[[Liedgren, Emil]]|år=1920}}
* {{SBL|18845 |författare=[[Liedgren, Emil]]|år=1920}}
* Möller, Håkan, ''Psalmernas värld. Tre studier i 1695 års psalmbok.'' (Bibliotheca Theologiæ Practicæ 102.) 2019, sid. 125–202. {{ISBN|978-91-7777-116-6}},
* Möller, Håkan, ''Psalmernas värld. Tre studier i 1695 års psalmbok.'' (Bibliotheca Theologiæ Practicæ 102.) 2019, sid. 125–202. ISBN 978-91-7777-116-6,


== Källor ==
== Källor ==
*[[Oscar Lövgren (hymnolog)|Lövgren, Oscar]], ''Psalmlexikon'', 1964.
* [[Lövgren, Oscar]], ''[[Psalm- och Sånglexikon]]'', 1964.
*[[Nils Sundquist]], Det forntida Upsala i 1600-talets lärda spekulation, Uppsala 1953
* [[Nils Sundquist]], Det forntida Upsala i 1600-talets lärda spekulation, Uppsala 1953
* E. Liedgren, Svenskt biografiskt lexikon, Stockholm 1920
* [[Emil Liedgren]], Svenskt biografiskt lexikon, Stockholm 1920


<references/>
<references/>
{{wikisource författare}}


{{Psalmse}}
{{Psalmse}}

Nuvarande version från 20 oktober 2023 kl. 09.18

Jacob Arrhenius, född 31 oktober 1642 i Linköping, död 13 april 1725 på sin gård Hembringe, var en svensk professor i historia, rektor för Uppsala universitet. För eftervärlden är Arrhenius mest känd som psalmist.

Jacob Arrhenius var son till Arvid Klasson Kapfelman som var handlande i Linköping och hans hustru Ingrid Björnsdotter. Som tjugoettårig inskrevs Jacob Arrhenius vid Uppsala universitet där han blev bemärkt som duktig student men också hänsynslös. Han disputerade 1670 för sin bror Klas Örnhiälm med Patria et eius amor ex Ciceronis...[1] Innan dess hade han blivit notarie vid Antikvitetskollegium, och 1676 blev han sekreterare vid Uppsala akademi där han gjorde en insats med att ordna upp arkivet med register och utökningar vilket han bekostade själv. Han efterträdde Olof Verelius som räntmästare vid universitetet år 1679, något som Olof Rudbeck d ä länge försökte förhindra men vilket genomdrevs av Johan Hadorph och Sten Nilsson Bielke. Arrhenius och hans bror Örnhielm var motståndare till Rudbecks starka ställning vid universitetet, bland annat för de stora kostnader som dennes uppbyggnad av universitetet medförde. Av dessa ekonomiska skäl drev Arrhenius igenom att kung Karl XI tillsatte den så kallade inkvisitionskommissionen om universitetets finanser. I egenskap av räntmästare försökte Arrhenius dra in Rudbecks anslag till botaniska trädgården, men köpte också upp jordbruksegendomar till universitetet, förde en framgångsrik spannmålshandel och restaurerade universitetets kvarnar. Till följd av detta kunde professorslönerna höjas.

1687 utsågs Arrhenius till professor i historia, och hade synnerligen många respondenter med nära 50 avhandlingar som lades fram. Hans gärning som föreläsare finns det inte många källor om. 1698 lades två avhandlingar fram för Arrhenius om Uppsala tempel, båda av två Hesselius. Den äldre av dessa, Andreas Hesselius, lade i juni fram Dissertatio historica de Vandalis... vilket var ett inlägg i debatten och vilken bestred den gällande uppfattningen att templet skulle ha legat i Gamla Uppsala. Rektor Olof Rudbeck d y begärde att disputationen skulle skjutas upp och stängde Gustavianum där diputationen skulle äga rum. Preses Arrhenius lät då dyrka upp porten och höll disputationen som planerat. I december samma år var han också preses för Petrus Hesselius (1679-1713) som lade fram De templo Upsala, jdololatriæ quondam per septentionem sede i samma ämne.[2]

Som psalmdiktare är Arrhenius känd genom sina år 1689 och 1691 utgivna ”Psalmeprofwer”, av vilka ett flertal togs med i 1695 års psalmbok[3] Hans psalmer finns rikligt representerade i Wallins psalmbok 1819[4] och i Nya psalmer 1921[5]. Likaså i 1937 års psalmbok, medan antalet psalmer av eller med honom halverades i Den svenska psalmboken 1986.[6] I en tillägnan berättar Arrhenius själv att hans omdiktningar av Psaltaren tillkommit under kriget. Han är som diktare påverkad av pietismen, Kristusmystik och av den tyske Johan Arendt. Det är också påfallande att han studerat versifikation för Petrus Lagerlöf och håller sig strikt till jambiska och trokaiska schemata.

Det är möjligt att han komponerat några av melodierna till några psalmer.

Arrhenius gifte sig 1677 med Anna Fornelia, dotter till professor Lars Fornelius och Anna Andersdotter Helsingia, dotter till kyrkoherden Anders Erici Helsingius. Två av deras söner, Lars och Arvid Arrhenius, blev professorer i Uppsala.

Bibliografi

Psalmböcker

  • Psalmeprof, 1689, Uppsala 40 blad
  • Psalmeprofwer Förbättrade, til ökte och å nyo uplagde. 2:a uppl. 1691 Uppsala 4 blad, 148, (4) s.

Psalmer

Se vidare

Källor

  1. Libris http://libris.kb.se/bib/11228050
  2. Libris http://libris.kb.se/bib/10395733
  3. (Författat nr 43, 44, 84, 105, 106, 245, 274 och 291. Översatt nr 17, 22 27, 117, 144, 246, 258, 267, 293, 296, 297 och 408). Högmarck, Lars Psalmopoeographia, Stockholm, 1736.
  4. (nr 29, 33, 52, 155, 178, 204, 205, 213, 215, 244, 246, 268, 269, 464, 477, 479
  5. nr 600)
  6. Originaltexter nr 43, 238, 328, bearbetningar/översättningar nr 4, 107, 273 och 355.