Boëthius, Jacob

Från Psalmer och Andliga Sånger
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Jakob Boëthius, född 1647, död 1718, var präst och kyrkoherde i Mora församling i Västerås stift och rektor vid Västerås gymnasium.

Biografi

Boëthius blev efter omfattande studier filosofie magister vid Uppsala universitet 1682, och prästvigdes samma år. Redan från 1681 hade han varit lärare vid gymnasiet i Västerås, men tillträdde 1693, efter att redan utnämnts som kyrkoherde i Mora, och blev 1694 prost. Boëthius var en from och religiöst hängiven präst, något som fick honom att anse sig kallad att ifrågasätta det kungliga enväldet över kyrkan, då främst syftande på 1686 års kyrkolag.

I detta syfte insände han till kungliga rådet Nils Gyldenstolpe (1642–1709) en skrivelse att överlämnas till kungen. I samma brev kritiserade han även myndigförklarandet av den unge Karl XII. För detta häktades han och dömdes den 20 juli 1698 till döden och avsattes från sitt ämbete. Straffet omvandlades till en livstids dom och Boëthius blev förd till Nöteborg i Finland. Under Stora ofreden blev staden invaderad av ryssarna som erbjöd honom beskydd, men han tackade nej med motiveringen "Jag är en fånge av Sverige", han blev då förd till Viborg, Ryssland. 1704 beslöt kungen att försätta honom på fri fot, men han betackade sig och skrev ett långt brev till kungen klagade på "detta förbannade fransöska väsende och souveraineté, de kalla" och hotade kungen med Guds tuktan och ett blodigt slut. Den 10 augusti 1705 förflyttades han till Danvikens hospital där han blev kvar året ut. Han benådades slutligen 1710 vid 63 års ålder.

Psalmförfattare

Han finns representerad som psalmförfattare i 1986 års psalmbok med ett verk, nummer 42, Se, Jesus är ett tröstrikt namn, vilken också ingick i 1937 års psalmbok med ytterligare en psalmöversättning, nummer 168.

Riksarkivet, SBL skriver:
Han insände varje vecka med posten anmärkningar vid psalmboken och bidrog även med egna omarbetningar, översättningar och original. Ämnesvalet i de psalmer, som på B: s' initiativ intogos i psalmboken, vittnar om hans egna livserfarenheter och är det äldsta direkta vittnesbörd, vi äga om hans religiösa personlighet. En grupp av psalmerna återspegla en rättfärdighetskamp, där hans egna krafter alltför ofta kommo till korta. Mot kött och blod och högfärd ställde han Guds bud och vrede. Sorger och prövningar i den enskildes liv, krig, hunger och pest i folkens, äro Guds varningar för synden och hans tuktan, förebådande de eviga straffen. Med gammaltestamentliga föreställningar och stämningar blandade sig, ehuru ej direkt framträdande i psalmerna, hos B. som hos så många av hans samtida drag av obesegrad folklig övertro. En för tiden karakteristisk utbildning fick helighetskravet i B: s' ivrande mot världslighet i livets yttre former, särskilt i klädedräkten. I denna punkt upptog han — återigen i likhet med Svedberg — en gammal-kyrklig tradition, som under skol- och universitetsåren mött honom hos en Olof Laurelius och en Brunnerus. Andan i B:s' bot- och bättringspsalmer är lagisk, men andra psalmer tala om den förbehållslösaste underkastelse under Guds rådslag och om frälsningen genom nåden i Kristus, så två bearbetningar, som ingå i nu gällande psalmbok (n:r 66 och 123). De ha räknats bland våra mest evangeliska (Petersson), men den nåd, B. här förkunnar, hade han — så dömde han själv längre fram — ej erfarit; syndaförlåtelsen var för honom ännu en förståndets sak, »ett dött eller försvinnande ting, såsom en domares ord och sentens». Och dock hade B. länge varit inne på vägar, som skulle leda honom bort från ortodoxiens yttre normer. Han var en outtröttlig bibelläsare; redan 1665, under gymnasietiden, hade han därjämte gjort bekantskap med Johan Arndt, och de andra författare, han åberopar, äro alla sådana, vilkas religiositet genom bibelstudiet antagit en mera subjektiv, innerligare prägel. Under de sista åren i Uppsala, därpå i Västerås och slutligen i Mora hade han också vid Guds ords läsande och betraktande haft »goda rörelser och påminnelser i hjärta och samvete», men han hade ej »förstått och förstå velat». Uppvaknandet räknade han sedan från året 1695, då han började dagliga och systematiska gudaktighetsövningar.

Bibliografi

Psalmer

Källor