Scriver, Christian

Från Psalmer och Andliga Sånger
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Christian Scriver

Christian Scriver, född 2 januari 1629 i Rendsburg, Holstein, död 5 april 1693 i Quedlinburg, en tysk präst och teolog. Hans far (köpman) och systrar dog i pesten ett halvt år efter Christians födelse. Hans styvfar, som var prosten Gerhard Kuhlmann i Rendsburg, dog när han var 6 år. Han var gift 4 gånger och hade 14 barn, varav tre hustrur och elva barn insjuknade och dog.

Hans teologiska studier i Rostock finansierades av en släkting. Där påverkades han främst av Joachim Lütkemann. Han promoverades till Fil Mag 1651 och Han prästvigdes 1653 och blev ärkediakon i S:t Jacobi i Stendal i kurfurstendömet Sachsen. 1667 kallades han som kyrkoherde till S:t Jacobi församling i Magdeburg, där han verkade i 23 år. 1690 blev han överhovpredikant hos Äbtissin Anna-Dorothea, Hertiginna till Sachsen vid Quedlinburg. Där kom han i kontakt med mystisk spiritualism och pietism. Han erbjöds även tjänst som hovpredikant i Stockholm, men avböjde.

Han betraktas som en av de som beredde vägen för pietismen. Scrivers förste biograf var Magdeburgprästen Christian Otto Weinschenk.

Der lieben Sonne Licht und Pracht i Schemellis Musica­lischem Gesang­buch (Leipzig 1736) med harmoni­sering av Johann Sebastian Bach (BWV 446)
Magdeburg, Walloner­kirche, Epitaph för Christian Scriver och hans fyra hustrur, på latin betecknade: coniux tertia, coniux prima, coniux secunda, coniux quarta

Psalmer

Bibliografi

  • Seelenschatz (Själaskatt), utgiven i fem delar 1675 till 1692, som blev hans mest berömda verk. Den består av bearbetade predikningar från Magdeburg. Kom i 12:e utgåvan 1744 och utgavs även på svenska, första gången 1723-27. Digitaliserad på tyska
  • Gottholds tillfälliga andakter, (Gottholds Siech- und Siegesbette), 1680, 400 betraktelser med lärdom från det vardagliga livet.
  • Herrlichkeit und Seligkeit der Kinder Gottes, utgiven i flera samtida utgåvor och även 1730 och 1864.
  • Das Verlohrne und wiedergefundene Schäfflein. Magdeburg 1672.

Se även

Källor