I dödens bojor Kristus låg: Skillnad mellan sidversioner

Från Psalmer och Andliga Sånger
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Ingen redigeringssammanfattning
 
(En mellanliggande sidversion av samma användare visas inte)
Rad 17: Rad 17:
* [[Göteborgspsalmboken]] sid 158, med titeln ''Christ lågh i Dödzens Bandom'', under rubriken "Om Christi Upståndelse".
* [[Göteborgspsalmboken]] sid 158, med titeln ''Christ lågh i Dödzens Bandom'', under rubriken "Om Christi Upståndelse".
* [[1695 års psalmbok]] som nr 163 under rubriken "Påska Psalmer – Om Christi Upståndelse".
* [[1695 års psalmbok]] som nr 163 under rubriken "Påska Psalmer – Om Christi Upståndelse".
* [[Finskt psalmboksförslag (1857)]], Runeberg
* [[Runebergs psalmboksförslag (1857)]]
* [[Psalmboksförslag, Evers (1902)]]
* [[Psalmboksförslag, Evers (1902)]]
* [[Psalmboksförslag, Eklund (1919)]]
* [[Psalmboksförslag, Eklund (1919)]]

Nuvarande version från 6 juli 2024 kl. 17.00

Luthers psalm i Geystliche gesangk Buchleyn 1524, variant ett.

I dödens bojor Kristus låg eller I dödens band låg Herren Krist är från början en tysk version (Christ ist erstanden) från 1100-talet av en latinsk sekvens, Victimae Paschali laudes, diktad omkring 1050, sannolikt av historieskrivaren och diktaren Wipo från Burgund, kaplan vid den tyske kejsaren Konrad II:s hov. Den bearbetades med sju verser av Martin Luther 1524 med titeln Christ lag in Todes-Banden, Christ lag ynn todes banden i Geystliche gesangk Buchleyn. En svensk översättning gjordes 1567. Den publicerades inte i 1819 års psalmbok. Senare kom psalmen att bearbetas av Johan Ludvig Runeberg 1857, Edvard Evers 1902, Johan Alfred Eklund 1919 och en mindre bearbetning 1936. Vid publiceringen av fyra verser i Den svenska psalmboken 1986 (nr 467) är texten en bearbetning av Anders Frostenson 1983. I den finlandssvenska psalmboken 1986 finns sex verser.

Psalmen inleds 1695 med orden:

Christ låg i dödsens bandom
För wåra synder uthgifwen

Melodi

Melodin är en bearbetning av den latinska originaltextens, i sin tur byggd på den långa tonslingan i sista stavelsens i påskdagsmässans Alleluia. Melodin är första gången funnen i Sverige i Mönsteråshandskriften från 1646 [1] och där hämtad ur Erfurter Enchiridion från 1524. Den tillhör medeltidens äldsta kyrkomelodier och omarbetades av Luther och Johann Walter inför publiceringen 1524.

Publicerad i

Koralbearbetningar

Se även

Källor

  1. koralbok till Nya psalmer (1921)
  2. Franz Tunder. Sämtliche Orgelwerke, utgivna av Michael Belotti, 2012, Breitkopf & Härtel, Tyskland, ismn 9790004183908