O Gud, du av barmhärtighet

Från Psalmer och Andliga Sånger
Version från den 18 juli 2022 kl. 17.23 av Haeffner (diskussion | bidrag) (→‎Publicerad i)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Es ist das Heil uns kommen her
Enchiridion geistlicher Gesänge 08.jpg
OriginalspråkTyska
ÖversättningO Gud, du av barmhärtighet
TextförfattarePaul Speratus
Publicerad1524

O Gud, du av barmhärtighet är en översättning av en tysk psalm Es ist das Heil uns kommen her i fjorton verser av Paul Speratus från 1523. Den översattes sannolikt av Olaus Petri 1536 med titelraden "Gudh af sine barmhertighet". Psalmen har sedan ytterligare bearbetats av Samuel Ödmann 1812 och Johan Olof Wallin 1816 till titelraden "Gud har av sin barmhärtighet". Efter Anders Frostensons bearbetning 1979 fick den sin nya titelrad (O Gud, du av barmhärtighet) och publicerades med åtta verser.

Text

Erfurter Enchiridion (1524)[1] Swenske Songer eller wisor (1536)

Es ist das heyl vns kommen her /
von gnad vnd lautter gute.
Die werck die helffen nymmer meer /
sie mugen nicht behuten /
der glawb sihet Jhesum Christum an /
Der hatt gnug fur vns alle gethan.
Er ist der mydler worden.

Was Got ym gesetz geboten hat /
da man es nicht kund halten.
Erhub sych tzorn vnd grosse nott /
fur Gott so manichfalte.
Vom fleisch woltt nicht eraus der geyst /
vom gesetz erfodert allermeyst.
Es war mitt vns verloren.

Es war eyn falscher won darbey /
Got het seyn gesetz drumb geben.
Als ob wir mochten selber frey /
nach seynem willen leben.
So ist es nur eyn spyegel tzart /
der vns tzeigt an dy sundig arth.
In vnserm fleisch verborgen.

Nicht muglich war die selbig art /
auß eygen krefften lassen.
Wiewol es oft versuchet wart /
noch mehrt sych sundt on massen.
Wann gleyßners werck er hoch verdampt.
Vnd ye dez fleisch der sunde schand
Allzeyt war angeboren.

Noch must das gesetz erfullet seynn /
sonst weren wir all verdorben.
Darumb schickt Gott seyn Son hereyn /
der selber mensch yst worden /
das gantze gesetz hat er erfult /
damit seyns vaters tzorn gestylt.
Der vber vns gieng alle.

Vnd wenn es nun erfullet yst.
Durch den der es kund halten.
So lerne yetz eyn fromer Christ /
des glawbens rechte gestalte.
Nicht meer denn lieber herre meyn /
deyn todt wirt mir das leben seyn.
Du hast fur mich betzalet.

Daran ich keynen zweyffel trag /
dein wort kan nicht betriegen.
Nun sagstu das kein mensch vertzag /
das wirstu nymmer liegen.
Wer glewbt yn mich vnnd wirt getaufft /
dem selben yst der hymmel erkaufft.
Das er nicht wurd verloren.

Es yst gerecht fur Gott allein /
der dysen glawben fasset /
der glawb gibt von yhm aus den scheyn.
So er die werck nicht lasset.
Mit got der glaub ist wol daran.
Dem nechsten wirt die lieb guts thun.
Bistu aus Gott geboren.

Es wirt die sund durchs gesetz erkant.
Vnd schlegt das gwissen nider /
das Euangeli kompt zuhandt /
Vnd sterckt den sunder widder.
Vnd spricht nur kreuch zum Creutz herzu /
Im gesetz yst widder rast noch rue.
Mit allen seynen wercken.

Die werck die komen gewißlich her /
Aus eynem rechten glawben.
Wenn das nicht rechter glawben wer
Woltst yhn der werck berauben.
Doch macht allein der glaub gerecht /
die werck die sind des nechsten kneht.
Darbey wirn glawben mercken

Die hoffnung wart der rechten zeit /
Was gottis wort zu sagen.
Wenn das geschehen sol zu freyd /
Setzt Gott kein gewissen tage.
Er weyß woll wenns am besten yst /
Vnd braucht an vns keyn argen lyst.
Das soll wir yhm vertrawen.

Ob sychs anließ als wolt er nit /
Laß dich es nicht erschrecken.
Denn wo er yst am besten mit /
da wil ers nicht entdecken.
Sein wort das las dir gewisser seyn.
Vnd ob dein fleisch sprech lautter nein.
So lass doch dir nicht grawet.

Sey lob vnd ehr mit hohem preiß /
Vmb dyser gunheyt willen
Got vater Son vnd heilgem geyst[1] /
der wol mit gnad erfullen.
Was er yn vns angfangen hatt /
zu eeren seyner maiestat.
Das heylig werd seyn nammen

Seyn reich zukum / seyn wil auff erd /
Sthe wie ym hymels throne.
Das teglich brott noch heutt vns werd /
Wöl vnser schult verschonen.
Als wir auch vnsern schuldern thun.
Mach vns nit in versuchung stan
Löss vns vom vbel. Amen.

GUd aff sinne barmhertigheet/
haffuer oss til nåde tagit/
och all wor orettferdigheet/
med Christi blod afftwagit/
all wor fortienst är vteluct/
wij haffuom ingen annor vtfluct/
til nådhen moste wij falla

Gudz lagh the woro helig och godh/
doch kunde wij them ey halla/
wort kötzliga sinne föll th[e]r emoot/
ty moste wij j synd falla/
gudz wrede ther mz öffuer oss kom/
oc oss tilstundade en strenger dom/
tå gudz bud wordo brutin

Andan creffia gudz helga lagh/
som hiertat moste röra/
elles haffuer gud intit behagh/
til hwad wij tenke eller göre/
nw är ey menniskian vtan köt/
och är så ond aff moderlijff födt/
at hon moot andan strijder









War doch aff nödene at gudz lagh/
moste fulbordat warda/
om man wil på wredenes dagh/
vndwijka domen harda/
ty war thz oss til en stor mon/
gud sende til oss sin eenda son/
och lät honom mandom tagha

Laghen for oss fullbordade han/
och stilte ther med gudz wrede/
ther aff frögdas hwar Christen man/
at honom then frome skedde/
til laghen må nuu wara wort taal/
tråtz at tu mich fördöma scal/
Christus tich fullgiordt hafuer

När nuu wij här til settie wor lijt/
och intit til oss sieffua/
så warde wij wora synder quitt/
som samwetit plågha quelia/
wij warde och ther med frome for gud/
och få een ynnest til hans bud/
och gerna them åtlydha

Med tronne kommer gudz ande godh/
som oss på nyio föder/
han werkar j oss itt annat modh/
och kötzens ondsko dödhar/
så komma godha gerningar fram/
thet war ey annat än synd och skam/
hwad wij tilforena giorde.

Utan kerlech tron aldrig är/
then henne pläghar prijsa/
så få wij wor nästa käär/
och honom gott bewijsa/
så warder tå gudz lagh vpfylt/
wij tiene hwar annan oförskylt/
som Christus oss tient haffuer

Kärleken söker ingen lön/
doch wete wij them tillstunda/
wij settie them vti gudz skön/
och tuifle ingelunda/
at wij them skole wisseliga få/
hans fasta löffte wij haffue ther på/
doch aff hans nåd alleena

























Så står altsammans vti gudz nådh/
at wij skole salige bliffua/
och är vti hans ewiga rådh/
hwem han thet reckes giffua/
wij haffue ey annat än skröpligheet/
j gud är all wor saligheet/
honom skee prijs och ära/
Amen.

Melodi

Melodin är en medeltida processionssång från Nürnberg tryckt i Etlich Christlich Lieder 1524 som enligt 1697 års koralbok också användes till psalmen Mitt fasta hopp till Herren står (nr 65).

Högmarcks kommentar

Lars Högmark i Psalmopoeographia

Efter thenna psalmen icke allenast första gången blifwit efter TRANSLATORIS godt finnande inrättad, utan ock sedan undergodt monga förändringar, besynnerligen af Paolino Gotho och D Swedberg, samt Censoribus, få år emellan honom och then Tyska Psalmen ganska stor åtskilnad.

v 2: Ty måste wi i synd falla D Sw.) Ty månde - -Cens). Alt in til D Swedbergs tis songs uti yttersta versen så: Och är uti hans ewiga råd Hwem han thet (ewiga lifwet) täckes gifwa. Hwilket wäl war i sig sielf godt. Men emedan thet icke allenast är uti Guds ewiga råd beslutit, utan ock i hans dyra ord uppenbaradt hwilkom han sina salighet gifwa wil, nämligne them, som in til endan behålla trona på Christum. Ty fann thenne högtuplyste mannen rådeligt, at så förändra samma mening Them trognom thet at gifwa. På thet ingen måtte hafwa anledning til at falskeligen beskylla oss som skulle wi gilla Calvinisternas willfarande Läro om Absoluto decreto, eller at Gud af ett owilkorligigt beslut, utan afseende på ett eller annat wilkohr, skal af ewighet hafwa dömt somliga til salighet och somliga till fördömelse. Thetta alt oachtadt, håller doch Salig Professor Fornelius, i sin Kyrko-Postillo, på aAnnandag Pingst, thenna versens ändring onödig.
När thenne Psalmen uti Preusen war sammansatt, och blewen then gemena hopen om öfwer alt bekant, så hende sig, at en tigare, ifrån samma ort, kom til Wittenberg, och song honom för D. Lutheri fönster. Lutherus, som sådant hörde och wäl kunde mercka, at thet war något nytt, när han i förstone icke icke wäl fattadet, befalt han tiggaren siunga thet samma på nyo igen. Tå han endteligen förstod hwad thet war och blef underrettad om Psalmens Auctore så utbrast hon i tårar, tackande GUD, som wille genom sådana andeliga songar sin himmelska sanning i liuset framsettia.

När Fredericus II, efter sin broders, Ludovici död, åhr 1544, war blefwen Pfalz-Grefwe uti Pfalz och hade wäl tilförene fattadt then evangeliska Läron af sin Hof-Predicant Bucero; men thordes icke, af fruktan för Keysaren och sin afledna broders exempel, något i Församlingen ändra och förnya. Doch emedan hans undersåtare sådant högeligen åstundade , ty hände sig åhr 1546 uthi Heidelberg och i den så kallade Helga Andas Kyrko, tå messan ther efter then gamla sedewahnan på latin af munkarna förrettades, at hela almogen begynte på en gång öfwer alt likasom med en mun siunga thenna Psalm: GUD af sine barmhertighet, hwilket när Otto Henricus, som tå bodde uti Heidelberg och sedermera blef Pfalz-Grefwe, såg och ther före fruchtade, at upror skulle skie bland folcket, anammade han strax Ewangelium, och befallte att Messan icke mera på latin, utan på ren Tyska siungas skulle, såsom ock, at then H. Nattwarden både bröd och win utdelas måtte. Thetta war nu första början til Reformationen i Pfalz och theromkring.

Publicerad i

Se även

Källor

Wikisource
Texten till O Gud, du av barmhärtighet finns på Wikisource.