Lite
av varje om komministerbostället Nyckelbäcken
|
|||||||||||||||||||||
Det finns naturligtvis mycket som skulle kunna forskas fram för att skriva om ett komministerboställe med anor från 1600-talet, men jag nöjer mig att publicera det spridda material som jag av olika anledningar har halkat över. Noteras bör att fastigheten Nyckelbäcken utgörs av flera gårdar. Mitt intresse är mest kopplat till komministerbostället Nyckelbäcken som förekommit under namnet Lilla Nyckelbäcken då dess mantal var mindre än Stora Nyckelbäcken som är belägen någon kilometer västerut med en huvudbyggnad och två fastigheter som även de kallats Lilla Nyckelbäcken respektive gamla huset på Lilla Nyckelbäcken. |
|||||||||||||||||||||
|
|||||||||||||||||||||
Nyckelbäcken på 2000-talet (Klicka på bilderna för att se dem i större format.) | |||||||||||||||||||||
10 sept 2009. | |||||||||||||||||||||
När
Johanssons upphörde med sitt arrende har gården sålts
till familjen Sunhede först och senast till familjen Dahlström
som än idag är mjölkbönder. Åtminstone periodvis
kombinerat med undervisning på Kvinnersta lantbruksgymnasium.
|
|||||||||||||||||||||
1900-talet
och framåt Delvis berättade 1999 av framlidne
Karl-Gustav Svanholm, Kerstin Dalhammar, Ann-Mari Hjort och Kerstin
Sjöström men i synnerhet av Holger Eklöv 2008. Från
min egen uppsats 1999 om Turismens historia
i Ramsberg med omnejd framgår: Utöver herrskapsfolkets
sommargäster började andra sommargäster dyka upp runt 1950 i Gammelbo.
Bland syskonen Britta född 1906, Märta född 1909 och Gunnar Hjort
hittade jag Gammelbos allra första sommargäster. Märta (senare gift
Hedenström) var "lite piga" hos morbrodern och komministern
Wilhelm Norling. Dennes hustru var en "snål och elak apa"
enligt Märta, säger idag hennes dotter Kerstin Dalhammar. Märta
konfirmerade sig i Ramsberg hos morbrodern och tog så småningom
med sig sin man Gösta och hyrde troligen från 1941 eller 1942 på
somrarna hos bonden Eklöv i Nyckelbäcken. "Mor och Far hyrde
i 16 år på Nyckelbäcken och sedan 16 år på Granhult", berättar
Kerstin Dalhammar som fortsatt vara sommargäst i Ramsberg som vuxen.
Eklöv kom 1926 till
gården som arrendatorer när komminister Norling bodde i prästgården,
enligt Karl-Gustav Svanholm. Norlings son, Sten,
gifte sig med Märtas syster Britta - ett kusingifte. Sten och Britta
hyrde stugan nere vid vägen vid Nyckelbäcken berättade Karl-Gustav.
Flickornas bror Gunnar Hjort kom med hustrun Anne-Marie 1951 och
hyrde gamla stugan i Lilla Nyckelbäcken (mitt emot Stora Nyckelbäcken)
för 75 kr/år. "Det var inte så lätt att få fram dom pengarna
heller", säger Anne-Marie, 84 år. "Sommaren efter, 1952,
delade vi stugan med vännerna Lenander och deras fyra barn."
Dottern Kerstin Sjöström, numera bosatt i Resta, minns hur papporna
cyklade från Arboga på lördagseftermiddagarna när de slutat jobba.
Enligt
samtal den 4 nov 2008 med Holger Eklöv, född 1928 i kammaren på
den gamla bagarstugan på Nyckelbäcken flyttade komminister Norling
1932 till Lindesberg. Den nye komministern, Gustav Emanuel Lund,
bodde aldrig på Nyckelbäcken som stod tomt fram till att familjen
Eklöv flyttade in julen 1935 eller 1936 i prästgården. |
|||||||||||||||||||||
I
Eklövs första arrende hade ingått att skjutsa prästen fram till gudstjänsterna.
Från 1933 då huvudbyggnaden stod tom användes den som barnkoloni under
tre somrar för Birkagården (grundat 1912)
i Stockholm där Natanael Beskow arbetade. Holger berättar att han träffade
Elsa Beskow när hon
kom på somrarna och satt på hallen för att läsa sagor med barnen. |
|||||||||||||||||||||
Andra
nöjen, när Holger kommit upp i åldrarna lite, var resultaten av
läraren Nils Finnhammars olika initiativ. Som ordförande i Ramsbergs
Idrottsförening, RIF, startade han bland annat motionsdans och ordna
till så man hade utflykter till Rif-kojan, Norr om Nyckelbäcken.
Holger var med själv och rustade upp flottarkojan och minns än målningarna
på dess väggar. Holger
Eklöv berättar att han hört långt tillbaka att fastigheten var en
gåva från Drottning Kristina till församlingen. Men han har aldrig
sett några källor till den uppgiften (se citat nedan från
1939). Det var formellt inte Prästgård eftersom
den bor kyrkoherden i, men man kallade huset prästgården. Komministerbostället
var mindre än Stora Nyckelbäcken då bostället bara innehöll 24 tunnland
åker och 3 tunnland bete. Enligt Einar Söderbergs karta från 1929
utgör gården ¼ mantal krono. Eklöv arrenderade bara åker och beten,
inte gårdens 100 tunnland skog som sköttes av församlingen. Familjen
fick ta husbehovsvirke i hagarna. Från
släktingar som forskat lite kring gården berättar Holger om ett
papper med otydligt årtal som kan vara 1811 då gården omnämns som
komministerboställe med 76 tunnland hagar och gärden. Samma benämning
används i handlingar från 1882. (Se Protokoll
över lantmäteriförrättning å Nyckelbäcken 1811.) Klockarängen,
nära Sandån några kilometer norr om Nyckelbäcken, var det mycket
tal om. Holger trodde det hade hört till Klockargården framme i
Ramsberg som en äng att hämta starrgräs från, men han är tveksam
till uppgiften då det var tveksamt om Klockargården i Ramsberg alls
haft jordbruk. Även Karl-Gustav Svanholm talade om att platsen använts
av klockaren för att hämta starrgräs från. Holger
Eklöv känner inte till kolbotten "Vikers Kapell" som Karl-Gustav
Svanholm på sin tid talade om, men bottnarna som kallades Slängens
och Slängens förstukvist vid vintervägen förbi kolbottnarna. Kolbotten
ovanför Slängen blev förstukvisten. Holger minns inte exakt var
de låg, men inom domänverkets marker. Däremot minns han prästmossen
där de tog torv som barn för strö och källan nere vid Sandån. Men
han har inte hört något om att det "dracks brunn" där,
eller att det funnits en gammal kägelbana nere på holmen som än
idag kallades Mamret, på västra sida av ån. Holger berättar att
han aldrig fick något grepp om Mamrets historia eller namnets ursprung
(1). Den gamla torkrian
vid Granhult låg aldrig inom deras marker så den fick han inte höra
något om.
Gården
och skogen ligger helt omgärdad av gamla Domänverkets marker, vilket
är lite anmärkningsvärd avstyckning, säger Holger. 700- Komminister
Norling bodde i prästgården när Eklöv flyttade in 1926. Varför den
tidigare arrendatorn,
Johan Albert Pettersson, som tillträdde
1920, avflyttade framgår inte. Fadern, Harry Eklöv (1902-1961) kom
från Vedevåg och modern, Anna Eklöv (1897-1949) var från Frövi.
Pappa Harry arrenderade i Vedevåg eller arbetade på en gård. Där
träffade han Anna som också kom att arbeta på gården. (Se mer nedan
om Anna.) De hade i sitt arrende att köra Norling
till kyrkan. Wilhelm Norling var född 13 juni 1860 i Nås i Kopparbergs
län och kom till Nyckelbäcken 10 maj 1895 från Mora. Med sig hade
han Fanny Karin Dorotea Kindgren, född i Karlskrona 28 nov 1870.
De fick sonen Sten Wilhelm 26 dec 1905 i Ramsberg. Holger berättar
att han har ett litet minne som fyraåring om hur Norlings hustru
såg ut, men minns inte när hon dog. Norling flyttade 5 okt 1932
till Lindesberg.
Familjen
Eklöv bodde som arrendatorer i prästens gamla bagarstuga. Där var
ett stort kök med ugn som man bakade hårda rågbröd i på höstarna.
Man hade ett rum innanför och ett rum med kök uppepå. Brodern till
fadern bodde där. Innanför rummet och köket uppepå hade de salen/kammarn
där Holger föddes och döptes. Huset stod rakt över vägen jämte prästgårdens
köksingång, norr om kastanjen med ingång från vägen mot ladugården.
Gamla landsvägen låg ursprungligen enligt den sträckning som vägen
mot Rif-kojan/Klockarängen har idag, öster om gården från bron över
Sandån, sen vek den av ner mellan prästgården och ladugården via
Fårhagen. Själv minns Holger egentligen bara spåren av dess rester.
Men allén var då som nu av lönn och lärk, dock ingen poppel som
nu står reslig i dess början. Eklövs stuga revs när de flyttade
in i prästgården 1937.
Smedjan,
belägen norr om byggnaderna, i jämnhöjd med södra änden av Prästmossen,
stod kvar när familjen lämnade gården men hade då tagits ur bruk
som smedja. Ramstugan,
om 1 rum med spis, belägen i jämnhöjd med nordvästra hörnet av Prästmossen,
har Holger ett vagt minne av att familjen Ram fortfarande bebodde
i början på 1930-talet. När de flyttat användes huset till snickarbod
med en hyvelbänk. Det
hus som Norlings son Sten och Britta (född Hjort) hyrde, av Eklöv,
stod i backen ner mot nya landsvägen, på vänster sida sett från
gården, just där backen upp mot gården slutade. I huset fanns gårdens
tvättstuga fortfarande, med ett enkelt rum innanför. Deras son var
jämngammal med Märtas son.
Märta
hyrde också av Eklöv, en utbyggnad på gården som inte finns längre.
Det var en pigkammare som Harry och Anna använde som sovrum, men
som hyrdes ut sommartid. Bredvid fanns förråd/skafferi och källare.
Huset rustades lite grann i samband med inflyttningen men i större
skala i början på femtiotalet. Det ovanliga trappräcket till övervåningen
fanns redan på plats när dom flyttade in. Det som idag är toalett
och gången till köket var skänkrum där det fanns en lucka in till
stora salen. Luckan togs bort vid rusten. Norra delens pigkammare
och skafferiet revs då med. Om
annat folk i byn berättar Holger bland annat om sömmerskan Sigrid
med sin mamma som bodde i Rättarbygget.
De brukade komma till Eklövs och köpa mjölk. Granne med dem bodde
baptistförsamlingens föreståndare Erik Persson med sin hustru Anna
(se lovorden när Erik omtalas i sjuttioårsskriften om Bäckegruvans
baptistförsamling). Idag är huset sommarbostad för en familj.
Holger
kamperade en del i skogsarbetet med Siri
Johanssons bror, Klot-Kalles Verner, från Östra Skogstorp. Verner
högg och Holger körde med hästen när de arbetade på Riddarhyttans
skogar. De kom bra överens i mycket, säger Holger. Harry Eklöv hade
en maskinstation och körde kring med traktor och hjälpte till på
gårdarna, bl.a på Östra Skogstorp och hos Kalle Lilja, bror till
Bäckegruvans handlare Nisse Lilja. Men att huset som Nils Lilja
bodde i kallas Pliggens hade Holger inte hört. När
Holger arbetade på Riddarhytteskogarna låg han ofta över i veckorna
i torpet Kopparbo som stod öde, nära Riddarhyttan. Kopparbo låg
österut från Östra Skogstorp, mitt i skogen nära Stormossen. Gårdsutfarten
var åt Riddarhyttehållet. Det fanns en stig mellan Östra Skogstorp
till Kopparbo och torpet gick också att nå från Gäddtjärn. Holger
skidade till Bäckegruvans skola hos lärare Henriksson för att bada
bastu på torsdagar. Greta, som bodde med far och systrar i Gäddtjärn,
arbetade hos läraren och var den som tog betalt av gubbarna. Damerna
hade en egen kväll att basta. Han
var också med och körde kol till Lienshyttan. Berättelsen om kolkörningen är också upprinnelsen till
att jag fick kontakt med Holger, sen länge bosatt i Torshälla. Det
kol som gick till Ösarhyttan kördes med bil. Ägaren till milorna
avgjorde var kolet kördes. Man hade auktion på prästskogen som församlingen
skulle avverka. Den som köpte rotposten ägde milan och avgjorde
vart det såldes. Ibland kördes kolet till Guldsmedshyttan. Holger
vet från tidig barndom att fadern sålde kol till Stråssa som sen
gick på järnvägen ner till Guldsmedshyttan senare lämnade man kolet
vid kolbryggan i Ösarhyttan. Till Lienshyttan körde han ett par
tre vintrar. Från Busmossen gick transporten via Nyckelbäcken, ner
över Gammelbo ut över Norrmogen fram till viken vid Kocksbacken,
sen gamla vägen till Riddarhyttan. I Kocksbackens uppförsbacke vid
Norrmogen fick dom ta en kolryss i taget. Hem från Riddarhyttan
tog man vintervägar över Lien och kom fram vid Bäckegruvan och Mosstorp
för färd via Klockarängen.
Harry
Eklöv dog hösten 1961 och Holger tog hand om arrendet fram till
den regelrätta avflyttningssynen för dödsboet som hölls 25 maj 1962.
Men Holger hyrde övervåningen av tillträdande familjen Bengt Johansson
eftersom han åtagit sig arbete med familjens häst på skogen. Maj
1963 flyttade Holger till Torshälla. [1] Institutets för språk och folkminnens ortnamnsregister över Ramsbergs socken omtalar en bebyggelse i Ramsberg som heter Mamre. Där anges av Edvard Malmkvist 1948-1950 att Abraham Parling uppfört byggnaden och att namnet kanske härstammar från Moseböckernas ”Mamres lund” – där Abrahamn reste sitt tält efter Herrens löfte att hans ättlingar ska bli ”som stoftkornen på jorden”. 1 Mos 13:18, 14:13ff, 23:17ff, 50:13. Samme sagesman har identifierat Mammerkällan och Mammerstupet ”mitt för Mamre i Granhult” intill Sandån samt att fastighetsnamnet Mamre (lusthus uppfört av Gammelbos ägare) övergick till marken då stugan rivits. Sam Jansson uppgav 1910 att Mamret var en ”vacker skogsäng kring Sandån med nöjesanstalter, kägelbana etc”. |
Åke Brolin berättar om sin farmor Anna Eklöv: Min pappa hette John Brolin (1917-1992). Han fick lämna gården pga inkallelse till beredskap under 2:a världskriget. Han hamnade i Boden och blev kvar i Norrbotten efter kriget. Pappa utbildade sig till bilelektriker och hade en egen liten firma i Piteå. Farmor Anna Eklöv hette som barn Brolin. Då Anna var två år gammal dog hennes mor. 1905 kom hon med sin far och sina syskon till gården Lilla Hjältmyra, nordväst om Frövi. Hon konfirmerades i Näsby kyrka den 29 april 1911 med "a" i betyg. Hon flyttade från hemmet den 6 november 1912, 15 år gammal, för att börja som piga hos familjen Lindqvist i Wågartorp. Fem år senare får hon sonen John med manufakturarbetaren Carl Nilsson från Wedevåg. Carl lämnar Anna och sonen John. De har sedan ingen kontakt med varandra under resten av livet. I början på 1920-talet kom Harry Eklöv från Lindesberg som dräng till Wågartorp.Tycke uppstod mellan Harry och Anna. 1922 fick de arrendera gården, eftersom Karl, sonen i huset, var för ung för att ta över. Samma år fick de dottern Ingrid. Harrys bror Karl-August kom också till Wågartorp för att delta i arbetet. Då familjen Lindqvists son Karl blivit stor nog att ta över gården blev det dags för Harry och Anna att hitta ett nytt arrende. Den 30 december 1925 togs flyttningsbetyg ut och den 14 mars 1926 flyttade Anna med familj och svågern Karl-August till komministerbostället Nyckelbäcken. Där hade de fått arrendera jordbruket av Västerås stift. De bosatte sig i arrendatorbostället som låg bredvid huvudbyggnaden. Huset var i mycket dåligt skick, hål i köksgolvet och en enkel dragig ytterdörr av gistet trä. Jordbruket var också mycket arbete för att få på fötter. 1928 fick Anna och Harry sonen Holger. Harrys bror Karl-August gifte sig med Adela och lämnade så småningom gården för att flytta till Västerås.
Då pastor Norling, som bodde på Nyckelbäcken, pensionerades fick familjen Eklöv ta över huset. 1936 byggdes nytt stall, uthuslängan byggdes ut och vattenledning drogs in i huset. I början på 1940-talet revs det gamla arrendatorbostället. Anna drabbades av en smygande sjukdom som gjorde att hennes krafter långsamt avtog. Hon fick svårt att gå och att koordinera sina rörelser. Hon avled den 25 juni 1949 och begravdes söndagen den 3 juli. Hon blev 52 år gammal. Som dödsorsak angavs "organisk nervsjukdom".
|
|||||
1929
Karta, upprättad år 1929, i två olika utförande med avseende på beskrivande text. Skala 1:8000.
Väster
om ägorna anges "Norra och Södra Nyckelbäcken"
På
kopia i större format (A3) anges: Holger
Eklöv har markerat och beskrivit och märkt ut några
objekt: Kommentar: Enligt förrättningen 1811 anges att ägorna är helt omgivna av Gammelbos marker. Troligen hörde Granhult då ännu till Gammelbo Gård. |
|||||
Johns Brolins berättelser om Nyckelbäcken (word) Bengt Antonsson om Holger Eklövs kolning Herdaminne med citat ang Ramsbergs präster Tillbaka till Bygden |
NYTT |
Nyckelbäckens kakelugn. Tavlan målad av John Brolin, 1947. Foto
i Åke Brolins ägo. Klicka
för större bild