Helge Åkesons Bibel: Skillnad mellan sidversioner

Från Psalmer och Andliga Sånger
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Rad 30: Rad 30:
Första kompletta utgåvan är tryckt 1911, se ovan. Den innehåller första utgåvan av "Gamla Förbundets Heliga Skrifter" (GT) samt 3:e utgåvan av "Nya Förbundets Heliga Skrifter" (NT). Första utgåvan av NT kom 1889, andra utgåvan 1892.
Första kompletta utgåvan är tryckt 1911, se ovan. Den innehåller första utgåvan av "Gamla Förbundets Heliga Skrifter" (GT) samt 3:e utgåvan av "Nya Förbundets Heliga Skrifter" (NT). Första utgåvan av NT kom 1889, andra utgåvan 1892.


Översättningen gavs ut i ny upplaga av [[Helgelseförbundet]]s [[Bokförlag|förlag]] 1993.<ref>Helge Åkeson: Bibeln eller den Heliga skrift, 1993, HF:s förlag, Kumla, isbn=91-7218-148-6 libris=11198597</ref>
Översättningen gavs ut i ny upplaga av [[Helgelseförbundet]]s [[Bokförlag|förlag]] 1993.<ref>Helge Åkeson: Bibeln eller den Heliga skrift, 1993, HF:s förlag, Kumla, isbn 91-7218-148-6 libris 11198597</ref>


== Källor ==
== Källor ==

Versionen från 18 maj 2023 kl. 06.43

Svenska bibelutgåvor

Officiella utgåvor

Andra utgåvor

"NY" innebär översättning från
hebreiska (GT), resp grekiska (NT)
"M" innebär finns i museet.

Helge Åkesons översättning av Psalm 83-85

Helge Åkesons Bibel är en översättning av Bibeln gjord av fribaptisten Helge Åkeson. Den gavs ut efter författarens död 1911.

Förordet

FÖRELIGGANDE ÖFVERSÄTTNING A Gamla förbundets skrifter är en frukt af ett mångårigt arbete af öfversättaren, hvilken genomforskat grundtexten synnerligast för att undersöka betydelsen af åtskilliga ord rörande Jesu utgifvande, de eviga straffen, alltings återställelse m.fl. Arbetet är af öfversättaren utfördt under mycken bön om Guds andes visdom och ledning.

Såsom grundsatser, efter hvilka öfversättningen blifvit utförd, kan anföras följande ur förordet till Nya förbundets bok:
"1) Att så noggrant som det stått i min förmåga och så vidt omständigheterna det medgifvit återgifva grundtextens ord efter dess betydelse
2) Där det i grundtexten varit särskildt eftertryck vid något ord, är detta anmärkt med kursiv stil
3) De ord, som icke finnes i grt., men som ansetts behöfliga att tillägga för att tydliggöra meningen, är satta inom ()
4) Vissa ord, som i grt. sakna artikel, äro återgifna utan slutartikel, fastän detta är emot svenska språkets natur."

Då efter öfversättarens död flera önskat att öfversättningen skulle tryckas, tillsattes å ett läraremöte i V Färnebo den 29 juni 1906 en kommitté, som tog saken om hand. Kommittén har sedan ombesörjt renskrifningen, gått igenom arbetet för svenska språkets skull samt utarbetat citat. Hvad sv. språket beträffar har det emellertid mött oöfverstigliga svårigheter att komma till fullt nöjaktigt resultat, dels emedan man ej haft öfversättaren att underhandla med och dels emedan kommitterade själfva icke haft den insikt häri, som varit erforderlig för ett sådant arbete.

Då likväl denna öfversättning nu framlägges för allmänheten, bedja vi att kunniga granskare välvilligt måtte hafva öfverseende med de fel, som förekomma, på samma gång som vi önska att "detta försök till en trogen öfversättning" måtte blifva till uppmuntran för dem som komma att läsa den och hafva värde i det heliga ordet.

Undertecknat: KOMMITTERADE

Kommentar

Översättningen av NT följer den grekiska grundtexten nästan ord för ord, så nära att texten ofta blir svårläst. Som fribaptist trodde Åkesson inte att helvetet utgjorde ett evigt straff, utan var tidsbegränsat, och översätter därför evigt med ordet evärdigt/tidsålderlig. Åkeson återger Gudsnamnet יהוה (transkriberas JHVH eller JHWH) med Jehová, vilket vanligtvis återges med HERREN, HErren eller Herren. Åkesons översättning av Gamla Testamentet var från grundtextens hebreiska.

SRB kommentar (utdrag)

När det gäl­ler grund­tex­ten så anger Åke­son att han har använt Tisc­hen­dorfs gre­kiska text. Det inne­bär att han myc­ket tro­get har följt denna grund­text. Den är inte samma som West­cott och Horts gre­kiska text och inte hel­ler UBS/Nestle Aland. Tisc­hen­dorfs sista utgåva av den gre­kiska grund­tex­ten var den åttonde upp­la­gan som kom ut olika voly­mer under åren 1869-1872. Tisc­hen­dorf, som hit­tade kodex Sinai­ti­cus, läg­ger också myc­ket stor vikt vid handsk­rif­terna Sinai­ti­cus och Vati­ca­nus. Tisc­hen­dorfs gre­kiska text är den enda som ute­läm­nar sista ver­sen Johan­nes Evan­ge­lium och efter­som Åke­son tro­get föl­jer denna gre­kiska text så skri­ver Åke­son föl­jande angående Joh. 21:25: "Vers 25 anses oäkta och är där­med ute­läm­nad".

Det inne­bär att Åke­sons över­sätt­ning skil­jer sig från Refor­ma­tions­bi­beln på många stäl­len efter­som dessa över­sätt­nin­gar har utgått ifrån två olika grund­tex­ter. Men det inne­bär också att Åke­sons över­sätt­ning även på några stäl­len skil­jer sig från Folk­bi­beln och Bibel 2000, efter­som de har följt olika grund­tex­ter.

Utgivning

Första kompletta utgåvan är tryckt 1911, se ovan. Den innehåller första utgåvan av "Gamla Förbundets Heliga Skrifter" (GT) samt 3:e utgåvan av "Nya Förbundets Heliga Skrifter" (NT). Första utgåvan av NT kom 1889, andra utgåvan 1892.

Översättningen gavs ut i ny upplaga av Helgelseförbundets förlag 1993.[1]

Källor

  1. Helge Åkeson: Bibeln eller den Heliga skrift, 1993, HF:s förlag, Kumla, isbn 91-7218-148-6 libris 11198597