Petri Nericius, Olaus

Från Psalmer och Andliga Sånger
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Olaus Petri utanför Storkyrkan i Stockholm, staty av Theodor Lundberg. Han ligger begraven under predikstolen i Storkyrkan.[1]
Een nyttwgh wnderwijsning. Utgiven 1526.
Staty av Nils Sjögren 1934 i brons av bröderna Olaus och Laurentius Petri utanför Olaus Petri kyrka i Örebro. "Olaus stannar trafiken medan Laurentius skriver upp bilnumren”.

Olaus Petri (latinisering av Olof Pettersson), under studietiden med tillnamnet Phase, Mäster Olof, född 6 januari 1493 i Örebro, död 19 april 1552 i Stockholm, var en svensk reformator, humanist och historiker.

Biografi

Olaus Petris levnadslopp kan indelas i fyra klart avgränsade perioder:

  • 1 Studiegången och åren som diakon i Strängnäs
  • 2 det stora genombrottet som "Sveriges reformator" med en omfattande skriftproduktion kulminerande i handboksmaterialet för en reformatorisk gudstjänst (1524–31)
  • 3 krisskedet 1530-talet som snart friställd kunglig sekreterare, frispråkig predikant och kritiker av kungen (1531–40)
  • 4 de sista tio åren som allmänt aktad och betrodd kyrkoherde i Sthlm, sysselsatt med studier och forskningar inom olika ämnesområden (1541–52).

Tidig levnad

Olaus Petri föddes i Örebro som son till smeden Peter Olofsson och hans hustru Kristina Larsdotter. Efter studier vid Örebro trivialskola och i Uppsala fortsatte Olaus Petri sina studier i Tyskland, där han, efter en kort vistelse i Leipzig hösten 1516 inskrevs vid Martin-Luther-Universität Halle-Wittenberg med tillnamnet Phase. Han mottog här avgörande intryck från Martin Luther, och promoverades 10 februari 1518 till filosofie magister, på grund härav kallas han Mäster Olof. Enligt vissa uppgifter studerade hans två år yngre broder Laurentius Petri Nericius (Lars Pettersson från Närke) här med honom en kortare tid, men enligt Cornelis är detta tvivelaktigt.[2]

Han återvände till Sverige hösten 1518, blev kansler åt biskop Matthias Gregersson (Lillie) i Strängnäs och vigdes av denne till diakon 1520.[3] Efter Stockholms blodbad, vars första offer var Matthias Gregersson (Lillie) och vars död Olaus Petri troligen var ögonvittne till, verkade han som lärare vid domkyrkoskolan i Strängnäs där han snart väckte uppmärksamhet och oro genom sina föreläsningar över Bibeln. Han fick en övertygad anhängare i sin överordnade, ärkedjäknen Laurentius Andreæ och kom genom denne i kontakt med Gustav Vasa, som 1524 kallade honom till Stockholm som stadens sekreterare.

Genombrottet - reformatorn

Han fick samtidigt rätt att predika i Storkyrkan, vilket blev betydelsefullt för hans arbete för reformationen. Den vann, trots häftigt motstånd, förvånande hastigt framgångar i Stockholm. Genom kungens beskydd avvärjdes biskop Hans Brasks försök till kyrkliga kraftåtgärder, då Olaus Petri 1525 avgörande bröt med den katolska kyrkorätten genom att gifta sig med Kristina, en borgardotter från Stockholm. Tillsammans fick de två barn: dottern Elisabeth född 1526 och sonen Reginald född 1527.[4]

1526 framträdde Olaus Petri även som författare och inledde sin epokgörande litterära verksamhet med Sveriges första reformatoriska skrift Een nyttwgh wnderwijsning. Den samma år utgivna Thet Nyia testamentit på Swensko var huvudsakligen en översättning av Olaus Petri. 1527 följde ett par stridsskrifter. Vid Västerås riksdag 1527 var Olaus Petri närvarande, och då hade reformationen hunnit få ett brett stöd bland befolkningen i staden. 1528 blev Olaus Petris rikaste produktionsår. Han inledde det med en predikan vid Gustav Vasas kröning, och författade även flera religiösa skrifter, se Publikationer. En psalmbok, Swenska songer eller wijsor som Olaus Petri skall ha utgett 1526, finns inte bevarad men är känd genom ett omtryck 1530 och utkom i en utökad utgåva 1536. Som Stockholms stadssekreterare nedskrev han Tenkiebock ifrån 1524 till 1529.

Kriserna

1531 utsågs Olaus Petri till kungens kansler, en uppgift för vilken han var alldeles olämplig och han ådrog sig kungens missnöje. Han befriades redan 1533 från sin tjänst. Under de följande åren ägnade han dels åt att översätta Gamla testamentet till svenska, dels åt utarbetandet av sin svenska krönika (tryckt första gången i Schriptores rerum succiarum medii ævii, 1818).

Verket utmärktes av en för tiden ovanlig kritisk syn på glorifieringen av Sveriges forntid och dold kritik mot överheten, indirekt riktad mot kungen, vilket i kombination med öppen kritik mot kungen, formulerad 1539 i Een predican emoot the gruffueliga eedher skärptes det redan spända förhållandet mellan dem till en fullständig brytning.

Olaus Petri blev 2 januari 1540 i Örebro, tillsammans med Laurentius Andreæ, dömd till döden för högförräderi. Anklagelsepunkterna omfattade: att ha författat en krönika kritisk mot kungen, att ha haft kontakter med oroselement bland Stockholms borgerskap, att han skulle ha försökt vädjat om benådning av den dödsdömde förrädaren Gorius Holste och för att ha känt till krutkonspirationen 1536 utan att berätta om den. Olaus Petri bestred anklagelserna då åtalspunkterna lästes upp, men sägs i domen utan att ha utsatts för tortyr bekänt att han känt till krutkonspirationen.

Sista dekaden

Domen omvandlades senare till dryga böter, och Olaus Petri togs sedan åter till nåder. 1542 anförtroddes han inspektoratet över Stockholms skolor och utnämndes 1543 till kyrkoherde i Stockholm. Olaus Petri prästvigdes först 1539 av strängnäsbiskopen Botvid Sunesson. Under dessa senare år ägnade sig Olaus Petri främst åt prästgärningen. Helt upphörde dock inte hans författarskap: 1550 utgav han det första svenska skådespelet, Tobiæ comedia.

Efter Olaus Petris död beordrade Gustav Vasa att hans arkiv och manuskript skulle förstöras. Olaus Petri verkade också som rättsfilosof. Hans bäst kända juridiska verk är Domareregler, som enligt tradition ingår i Sveriges rikes lag och i Finlands lag. De trycktes första gången av Ericus Benedicti Schroderus och har sedan 1635 bifogats i tryckta upplagor Sveriges rikes lag.

Porträtt

Något porträtt av Olaus Petri är inte bevarat och man vet alltså ingenting om hans utseende. Till det förmodade 400-årsminnet av hans födelse 1893 restes en byst i helfigur av honom utanför Stockholms storkyrkas östra gavel. Konstnär var Teodor Lundberg. Traditionellt uppges att statyn återger pastor primarius Fredrik Fehrs ansikte. Detta är dock felaktigt. Enligt uppgift av konsthistorikern Carl Laurin beklagade sig Lundberg över svårigheten att finna en lämplig modell. Laurin rådde honom då att vända sig till Kungl. Livgardet till häst, var manskap ansågs vara det ståtligaste och mest genuint svenska, som något militärt förband ägde. Det var därvid en numera till namnet okänd korpral som stod modell för Olaus Petris ansiktsdrag i statyn.[5]

Olaus Petri som historiker

Olaus Petri skilde sig i hög grad från sina föregångare inom historiografin, samtidigt som hans arbeten i många avseenden byggde på metoder och traditioner som var arv från antiken och medeltiden. Det som särskiljer honom från tidigare, och i hög grad även samtida historiker, var att han tillämpade en konsekventare källkritik, strängare krav på neutralt återgivande av samtliga aktörer och en bredare analys av kausala förhållanden som han presenterade med ett enkelt och rakt språk. Han skrev på svenska istället för latin, och riktade sig till en krets som omfattade fler än akademiker. Olaus Petri arbetade också med en betydligt mer genomarbetad och systematisk empiri och lade större vikt vid sociala förhållanden och hur dessa påverkade historiska skeden.

Historikerns uppgift enligt Olaus Petri var att återge sanningen i alla dess aspekter, både det bra och det dåliga. Att presentera händelseförlopp som de faktiskt hade skett var en uppgift där historikerns ansvar var inför Gud själv, och eftersom Gud ändå var allvetande och allsmäktig skulle det i slutändan ändå straffa sig att fara ovarsamt fram med sanningen. Höga krav på empiri ställdes och när källorna var för knapphändiga eller otydliga ansåg Olaus Petri att det var bättre att inte spekulera. Hörsägen och muntliga vittnesmål ansåg han vara opålitliga och alldeles för lätt förvanskade för att kunna användas som tillförlitliga källor. Här pekade han tydligt på tidens fördärvande inverkan på minnet och att en berättare aldrig återger en historia exakt som han hört den första gången. Även om medeltida historiker förklarade vissa kausala samband, ansågs det inte vara historikerns uppgift att ställa mer detaljerade frågor om varför något hände, utan att lägga fram en undervisande och gärna förnöjande berättelse. Tolkning av sambanden var något som filosofer och teologer fick ägna sig åt.

Genom sin erfarenhet inom juridik satte Olaus Petri upp krav för historikern som hade tydliga paralleller i de krav som ställs på domare. I sin skrift Domarregler definierade han dessa som god allmänbildning, kunskap om det relevanta målet (eller ämnet), rättvis värdering av vittnesmål (d.v.s. källor), opartiskhet utan att blanda in känslor och en utgångspunkt i att inte döma någon utan säkra bevis. Ett särskiljande drag i relation till antika historiker, även om den inte var specifik för just Olaus Petri, var att historien betraktades som linjär, snarare än cyklisk; att tiden en gång satts i rörelse av Gud och vid något tillfälle i framtiden skulle ha ett slut.

På grund av sin anti-romerska övertygelse hade Olaus Petri goda förutsättningar för att bryta med de tidigare etablerade målsättningarna för historiker. Han motsatte sig medeltida idéer om att en källas trovärdighet kunde avgöras genom att den välsignades av högre instanser (d.v.s. kyrkan). Som reformator var Olaus friare att avslöja uppenbara partsinlagor som tidigare ansetts oantastliga för att de uttalats av en högt aktad person. Han tillämpade en mer individualistisk metod, som krävde en större insats från historikern i fråga om forskning och analys. Som ett tydligt exempel bröt han mot en tidigare tradition i beskrivning av kung Magnus Eriksson, som tidigare – baserat på heliga Birgittas skrifter – ansetts som en dålig kung. Här avfärdade Olaus det mesta av kritiken mot kungen genom att framställa den Heliga Birgittas beskrivning som en partsinlaga utan konkret stöd i annat än uppenbarelser, något Olaus som luthersk reformator i stort betraktade som övertolkade drömmar. Att heliga Birgittas råd varit ignorerade av kungen fann han inte heller vara en rimlig anledning till kritik, eftersom det i hans mening kunde betraktas som ”löst qwinno snack”, en romersk-katolsk mystikers oväsentliga pladder.

Olaus Petri förkastade också den ohöljda stolthet över ett ärorikt, men i grund och botten mytiskt och spekulativt, förflutet som var så vanlig under hans samtid. Den gängse bilden av den svenska förhistorien var att de goter som migrerat genom Europa, bildat kungadömen och senare plundrat Rom, hade kommit från Sverige (se göticism). Olaus Petri ställde sig kritisk till detta dels genom att påpeka bristen på hållbara bevis för detta, dels genom att ifrågasätta glorifieringen av vad han ansåg vara ”en hop skalkar och tyranner som intog andras land och städer, som de inte hade rätt till”. Själv ansåg han att det var bättre att inte ta ställning i frågor där källorna var alltför otydliga eller opålitliga.

Olaus Petris svenska krönika beslagtogs dock av kungen, och kunde tryckas i sin helhet först 1818.

Olaus Petri är huvudpersonen i August Strindbergs pjäs Mäster Olof. Slutrepliken i prosaupplagan från den dödsdömde Gert Bokpräntare är "Avfälling!" Det är hans utrop till mäster Olof som gjort avbön.[6]

Publikationer

Psalmer

Han finns representerad i psalmböckerna från 1526, 1530 och 1536

I 1819 års psalmbok finns han representerad med 21 verk (nr 17, 21, 26, 46, 49, 50, 58, 60, 67, 94, 104, 124, 133, 135, 144, 152, 182, 232, 303, 339, 402 och i tillägget Nya psalmer (1921) 648).

Han finns representerad i 1986 års psalmbok med
två originalverk

14 bearbetningar/översättningar

I Tempeltoner finns julhymnen Beseglat är de trognas hopp med texten bearbetad av Samuel Johan Hedborn och Johan Olof Wallin till musik av A. Törner.

Övriga religiösa skrifter

Juridiska skrifter

  • Kommentar till stadslagen, senare hälften av 1520-talet
  • En liten uttydning på några gamla ord, som finns i lagböckerna och äro nu icke i daglig brukning, omkring 1530
  • En liten ingång i lagboken, mitten av 1530-talet
  • Domarereglerna, senare hälften av 1530-talet

Övriga skrifter

Se även

  • Olaus Petri kyrka, Stockholm
  • Olaus Petri församling, Örebro
  • Fredrik Fehr, Olavus Petri, 1893, Stockholm libris 2993754
  • Olle Ferm, Olaus Petri och Heliga Birgitta : synpunkter på ett nytt sätt att skriva historia i 1500-talets Sverige, Runica et mediævalia. Scripta minora, 1103-7989; 15, 2007, Sällskapet Runica et mediævalia, Stockholm, isbn 9789188568311, libris 10474323
  • Christer Gardemeister,Gudstanken hos Olavus Petri, 1985, Lunds univ, Lund, libris 514555
  • Christer Gardemeister, Den suveräne Guden : en studie i Olavus Petris teologi, Studia theologica Lundensia, 0491-2853 ; 43, 1989, Lund Univ. Press, Lund, isbn 91-7966-088-6, libris 7677472
  • Karl Hult Olaus Petri : hans reformatoriska verksamhet och karakter, Föreningen Heimdals folkskrifter, 99-1250994-3 ; 11, 1894, F. & G. Beijers Bokf.-aktb, Stockholm libris 1622663
  • Elisabeth Lundqvist Reformatorn skriver historia : en kontextuell analys av Olaus Petris svenska krönika, Idéhistoriska uppsatser, 0280-4794 ; 33, 1998, Univ., Avdelningen för idéhistoria, Stockholm, libris 2636469
  • Robert Murray, Olavus Petri, 1952, Diakonistyrelsen, Stockholm libris 1496632
  • Hallencreutz Carl Fredrik, Lindeberg Sven-Ola red; Olaus Petri : den mångsidige svenske reformatorn  : nio föredrag om Olaus Petri, Örebro studies, 0280-9605 ; 10 Skrifter / utgivna av Svenska kyrkohistoriska föreningen. II, Ny följd, 0491-6786 ; 49, 1994, Svenska kyrkohistoriska fören, Uppsala isbn 91-85582-38-7, libris 7750559
  • Hanna Rydh Olaus Petri : en levnadsteckning, Biblioteket Sveriges vår, 99-1967454-0 ; 17, 1917, Lindblad, Uppsala, libris 1649786
  • Henrik Schück Olavus Petri : ett fyrahundraårsminne, 1893, Geber, Stockholm, libris 868048
  • Gunnar T Westin Historieskrivaren Olaus Petri : svenska krönikans källor och krönikeförfattarens metod, 1946, Lindstedts univ.-bokh, Lund, libris 8074737
  • Gunnar T Westin Olaus Petri, Peder Svart och Gustav Vasa : religion, politik och historieskrivning i början av 1500-talet, Runica et mediævalia. Opuscula, 1103-7970 ; 7, 2002, Sällsk. runica et mediævalia, Stockholm, isbn 91-88568-16-4, libris 8724108
  • Wikisource
  • Tontti, Jarkko: Olaus Petri And The Rules For Judges. Associations - Journal for Social and Legal Theory Vol. 4., 2000, No.1, p. 113-128.

Källor

  1. ↑ Göran Åstrand, Här vilar berömda svenskar. 1999, s. 99
  2. ↑ Svensk uppslagsbok. Bd 20 sid 668-69
  3. ↑ Aldwell Nicholson: Apostolical Succession in the Church of Sweden, London, Oxford och Cambridge, Rivingtons, s 41, 1880
  4. ↑ Kristina Petri
  5. ↑ R. Murray, Olaus Petri, 1952, s. 160.
  6. ↑ Pelle Holm, Bevingade ord, Bonniers, 1985 Skriptfel: Modulen "ISBN" finns inte.


Psalmtexter på Wikisource | Hymnologi | Samfund | Religiös Litteratur |
Hämtad från "https://psalmerna.se/Wikiny/index.php?title=Petri_Nericius,_Olaus&oldid=10093"